USA blir svagare som supermakt
av Janne Salonen Forum 2011-07-08, sida 10, 25.08.2011
EH FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2811
USA blir svagare som supermakt
JANNE SALONEN I sista minuten lyckades republikanerna och demokramm terna i USA:s kongress forma en kompromiss om ett höjd skuldtak för federationen, varmed hotet om en akut federal kassakris avvärjdes. Den politiska krisen och kompromissoviljan som föregick det provisoriska beslutet bidrog dock till att kreditvärderingsinstitutet Standard &Poor’s sänkte USA:s kreditvärdighet med ett steg från den bästa möjliga AAA-klassen (de övriga ratinginstituten Moody’s och Fitch har dock tillsvidare behållit USA:s AAA-rating). Och kompromisslösningen var utformad så att kriser kring skuldtaket kan återkomma.
Klart är att USA under kommande år måste skära ner i sina offentligautgifter. Detta får konsekvenser för USA:s supermaktsposition. Borta är den tid från Sovjetunionens kollaps år 1991 då USA var den enda supermakten i världen. Både presidenterna George Bush d.ä. och Bill Clinton nöjde sig med att USA bibehöll en ledarroll i den västliga koalitionen. Men under president George W Bush trädde USA in på en unilateral väg: USA var berett till ingripanden även utan understöd från sina allierade. I synnerhet Irakkonflikten representerade höjdpunkten på denna kortvariga epok. USA invaderade Irak och störtade Saddam Hussein utan att FN hade gett
Annons Connectare
OBS! 90 x 14 operationen sin välsignelse, och utan att Natoalliansen var med på detta.
Det kortvariga unipolära ögonblicket, då USA var ensam herre på täppan i världspolitiken, har nu definitivt passerat. Frågan är om det någonsin återkommer. Budgetsvårigheterna kommer att leda till att USA:s militära närvaro runtom i världen trappas ner. I stället kommer rivaliserande stormakter, i synnerhet Kina och Ryssland, att stärka sina strategiska positioner.
I Asien dristar sig få länder till att utmana Kina på någon punkt. Kina har deklarerat att landet har herravälde över hela Sydkinesiska havet. I Asien är endast Indien en potentiell utmanare av kinesisk dominans över hela Fjärrran Östern.
Men Kina utmanar nu USA:s och västländernas position i en global skala. I Afrika har Kina trängt undan västländerna som många afrikanska länders viktigaste investerare och handelspartner, i synnerhet iresursstarka länder som Angola och Kongo. Och i Latinamerika håller Kina på att undantränga USA som kontinentens viktigaste investerare och handelspartner.
Rysslands roll stärks. I Europa kommer USA:s försvagade supermaktsposition att stärka Rysslands roll. Premiärminister Vladimir Putin i Ryssland gör sig nu tydligt beredd att återta presidentposten med ett målmedvetet stärkande av Rysslands stormaktsposition som en central målsättning, EU är alltför svagt och oenigt att utgöra något hinder för detta. Därtillär många EU-länder beroende av rysk energi i form av gas och elektricitet.
Putin har redan deklarerat att Ryssland vill åstadkomma ett EU-liknande samarbete med övriga länder som ingick i det forna Sovjetunionen. Det betyder inte att han saknar intresse att samarbeta med Europa och EU. Men Putin träffar hellre avtal med enskilda europeiska länder än med EU. Tyskland och Ryssland har redan ett mycket viktigt bilateralt samarbete inom energin, med Nordstream-gasledningen längs Östersjöns botten som ett exempel. Tyska regeringens beslut att lägga ner kärnkraften kommer enbart att göra energisamarbetet med Ryssland och den ryska tillförseln av naturgas ännu viktigare.
I motsats till de västeuropeiska länderna, där nästan samtliga kämpar med finansiella underskott och stora statsskulder, är Ryssland nästan skuldfritt och har en enorm valutareserv på över 480 miljarder dollar, som bara kommer att växa under kommande år. Ryssland kommer att ha gott om finansiella muskler för att utöva en stormaktspolitik. Och Ryssland blir allt viktigare som marknad för västeuropeiska exportindustrier.
Det blir en stor fråga för Europa hur intelligent stormaktspolitik Ryssland kommer att bedriva utifrån sin stärkta position. Risken finns att Ryssland vill börja utöva påtryckning på de baltiska länderna, vilkas utträde ur den ryska maktsfären Kreml ännu inte har förlikt sig vid. Och både Vitryssland och Ukraina kommer förmodligen att få uppleva en starkare press att börja styra sina kurser enligt Moskvas vilja.
Också gentemot Finland och de nordiska länderna kommer Ryssland att framträda med en större pondus. Sverige, med sin unilaterala nedmontering av landstridskrafterna, kommer att vara illa rustat att hävda sig gentemot ett starkare Ryssland. Det gör även Finlands position mer utsatt, även om vår statsledning hittills har haft goda relationer med de två viktiga herrarna i Kreml, president Medvedev och premiärminister Putin. Förhoppningen i Västeuropa är att de goda relationerna med härskarna i Kreml fortsätter, och att Ryssland använder sin stärkta position klokt. m