USA fortfarande teknoledare

av Ragnhild Artimo Forum 1988-16, sida 24, 20.10.1988

Taggar: Orter: USA Teman: teknologi

Juhani KuUuUSI,

IEKES:

USA FORTFARANDE TEKNOLEDARE

Discoverys lyckade uppskjutning återetablerade på mediaresponsnivå USA:s kanske oförskylt skamfilade teknorykte. Men missar eller fullträffar i stratosfären är inte enda mätaren på en nations tekniska nivå: av alla forskningspengar i världen satsar USA mest: fyra dollar av tio. Trots skillnaderna i skala och ”teknomassa” finns det intressanta nischer i USA även för högteknologinationen Finland, säger TEKES överdirektör Juhani Kuusi änskapsåret Finland—USA befinne sig på slutrakan. Dess viktigaste bety delse har varit ökad informationsspridning i USA om Finland som utvecklat industri- och teknologiland — genom talrika seminarier, utställningar och exportfrämjande tilltag. Det är professor, tekn dr Juhani Kuusis bedömning. TEKES-bossen besökte i september USA med den delegation som leddes av utrikeshandelsminister Pertti Salolainen.

— Att vänta omedelbart kommersiellt utbyte av vänskapsåret är naturligtvis orealistiskt, men helt säkert har året — som, det bör vi hålla i minnet, bara är ett av talrika liknande vänskapsår på USA-arenan — haft en viktig funktion som allmän höjare av Finlands profil, framför allt inom för oss viktiga business- och forskningskretsar. Fortfarande har mannen på gatan knappast någon uppfattning om Finlands läge, än mindre vår teknologiska profil.

Kuusi nämner som ett exempel att det för amerikanska affärskretsar nästan varit en chock att höra, att finländska Mobira nu är USA-marknadsledare på mobiltelefoner med en ca 15 procents marknadsandel.

Hjärngytter, dynamik

Energin, dynamiken, den explosiva föränderligheten är vad som enligt Juhani Kuusi bäst karakteriserar USA-scenen.

Vaisalas VD Yrjö Toivola har träffande konstaterat, att nästan alla högteknoiogiföretag i Europa har grundats före andra världskriget, medan hela hi-tech-branschen i USA blivit till efter kriget. Europa får nu sätta sin tillit till Eureka då det gäller att utveckla den nya generationen högteknologiföretag.

— ÖObserveras bör, säger Kuusi, att den amerikanska dynamiken ofta inte gäller sk konventionella — branscher, exempelvis verkstadsindustrin där USA på många sektorer klart kan sägas befinna sig i teknologiskt bakvatten. Ett typiskt amerikanskt fenomen är i stället ”hjärngytter”, koncentrationer av kunnande, begåvning och teknofärdigheter, som korsbefruktar varandra och tillsammans utvecklar en oerhörd kunskapsintensitet och -massa. Silicon Val 24

Text: Ragnhild Artim ley i väst har i åratal varit ett begrepp, men koncentrationer av liknande typ om omtfattning finns på många håll, bla axeln New York—Baston och hela Massachusetts med sin högskolemassa.

Kuusi betonar också att en del av den amerikanska teknologiska slagkraften sammanhänger med att vägen och tiden från innovation till tillämpning är så kort — inga kommittéer och utskott bromsar upp. Arbetssättet är raskt och pragmatiskt och framför allt inriktat på konkreta mål och resultat. Det betyder mindre försiktighet och

Juhani Kuus gallring, på gott och ont. Allt som är nytt är naturligtvis inte automatiskt livskraftigt. Utöver dynamiken och hjärnkoncentrationen är den tredje gynnsamma faktorn den gigantiska skalan: då den finländska arenan består av under 5 miljoner hjärnor, under tjugo högskolor och en lätt räknad skara beslutsfattare och nyckelpersonligheter i forskarvärlden, är USA med över 2 000 universitet och högskolor och ett befolkningsunderlag på över 240 miljoner en kunskapsmiljö där det finns rum för flera än ett tyngdpunktsormråde och för många olika synsätt och teser. Det betyder rent statistiskt ett gynnsammare tankeklimat. andra sidan har USA åtminstone på e punkt samma problem som Finland då det gäller upprätthållandet av kunskapsnivån: fortbildningsfrågan har inte hittills kunnat lösas på ett tillfredsställande sätt, och detta gäller framför allt fortbildningen för ingenjörer, som speciellt National Academy of Engineering har uttryckt bekymmer för.

Förfäras ej

Genom att vissa traditionella teknobranscher i USA stampat på stället under den dramatiska hi-tech-vågen är den amerikanska tekniska infrastrukturen inte jämnt utbredd över hela landet och alla sektorer: det finns talrika nischer där exempelvis finskt kunnande inte bara har en teoretisk chans utan klart reella möjligheter.

— Utan att ta till fosterländska brösttoner kan konstateras, att den finska industrin såväl teknologiskt som administrativt och organisatoriskt är konkurrenskraftig och att vi kan erbjuda USA kunnande och erfarenheter inom ramen för både industriella och forskningssamarbetsprojekt — och också har gjort det med fruktbara resultat. Finland är engagerat i flera projekt tillsammans med amerikanska universitet och högskolor. Och det är inte fråga om enkelriktad trafik: Finland sänder toppförmågor i elden och det betyder kunskapssatsning och kunskapsexport också härifrån dit.

Kuusi påpekar också att de finska företag som gått ut på den amerikanska marknaden med målmedvetenhet och rätta kunskapsprodukter har uppmärksammade framgångar att visa upp — bl a på energikunnandets område, vilket har sin historiska förklaring i att energin av hävd har varit dyr i Finland och know-how i ekonomiskt energiutnyttjande guld värd.

Industrisekreterarna, som sorterar under TEKES, är Finlands öga och öra i världen då det gäller ny kunskap. I USA finns industrisekreterare utstationerade i New York (DI Göran Lindholm), i Washington, DC. (fil dr Jorma Heinonen), i Houston (DI Bjarne Sjöholm) och Los Angeles (tekn dr Pertti Visuri).

— Ca 80 procent av deras tid används för uppdrag för industrin, resten bl a för assimilierande och rapportering av nya rön och trender inom teknologi i samarbete med handelssekreterarna, säger Juhani Kuusi.

Var I världen uppstår ny kunskap, mätt i forskningspengar — USA svarar för 40 procent av alla forskningssatsningar i hela världen, Europa som helhet för 30, Sovjetunionen 15 och Japan 15 procent. Det betyder att Pacificländer — USA och Japan — tillsammans svarar för över hälften eller 55 procent. Men ur finländsk horisont får vi inte undervärdera grannländernas, Nordens och Sovjetunionens betydelse för oss i kunskapsutbytet. Och på euroarenan har vi nu uppnått social och teknologisk salongsfähighet och “blir insläppta”. I nuläget är den stora frågan inte längre internationalisering för internationaliseringens skull: vi måste välja. Resurserna är begränsade, och det gäller att göra vettiga val — hellre intensiva satsningar med resultat i sikte än extensiva Övningar utan bottom line. Inom euromiljön ökar klart Eureka-aktiviteten, likaså vår medverkan i ESA som associerad medlem fram till utgången av 1991, aå frågan om fullt medlemskap måste avgöras. L 16/1988 FORUN