Ut med mammorna?
av Rita Asplund Forum 2007-05, sida 34, 24.05.2007
Taggar: Teman: konjunktur
EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 2087
Rita Asplund är forskningsdirektör på Näringslivets forskningsinstitut Etla.
Ut med mammorna”?
Kostnadsjakten fortsätter i företagen i oförminskad takt, pådriven av kvartalsekonomins hårda piska, Redovisade resultat och utdelade dividender måste med alla medel hållas på en attraktiv nivå för att viktiga men ack så nyckfulla aktieägare ska förbli företaget trogna, Resultatsiffror kan givetvis snyggas upp på många olika sätt. Ett enkelt och ofta använt alternativ är att kapa i lönekostnaderna, Personalnedskärningar syns snabbt i både produktivitets- och lönsamhetskalkyler.
I företagsvärlden tar man numera sällan till ‘osthyvelmetoden? Personalnedskärningarna är klart riktade mot vissa grupper på mer eller mindre välmotiverade grunder. Till de mindre välmotiverade hör uppsägningar som förefaller att snarare styras av attityder än av realiteter. Två ofta utsatta grupper är småbarnsmammor och 50-plussare.
Småbarnsmammor är ju mestadels borta från jobbet, först på moderskapsledighet och sedan hemma med sjuka barn, De utgör en klar kostnadsbelastning för företaget. Eller gör de? Är det snarare så att det här är en inbiten uppfattning som inte får stöd av fakta? Folkpensionsanstalten ersätter 60-75 procent (delvis ännu mer från och med i år) av de löner som arbetsgivaren eventuellt betalar under moderskapsledighetens 1-3 första månader. Många arbetsgivare betalar ingenting alls.
De direkta kostnader som blivande mammor åsamkar sina arbetsgivare är sist och slutligen försvinnande små, vilket även framgår av en färsk rapport sammanställd av Etla (B 229). Högst antagligen är de indirekta kostnaderna betydligt större, det vill säga de kostnader arbetsgivaren bär i form av moderskapsvikariat, inlärning och så vidare. Men hur stora de indirek Två ofta utsatt lande till sin produktivitet. De blir allt långsammare och försiktigare i sitt arbete. Vad värre: de har svårt att anpassa sig till nya situationer och är ovilliga att lära sig nya saker i arbetet, inte minst ny teknik. Är det verkligen så här illa? En färsk studie (IZA DP No. 2 574), som visserligen gäller Frankrike och inte Finland, påvisar att dylika fördomsfulla attityder och uppfattningar om 50-plussarna saknar grund, Studien visar dessutom att en bred åldersstruktur, som alltså också innefattar 50 -plussare, klart befrämjar företagets produktivitet.
Men tillbaka till Finland. Efter depressionsåren sades det vara svårt att hitta företag med arbetstagare som hunnit fylla 56. Sedan dess har sysselsättningsgraden ökat betydligt i åldersgruppen 55-64 men knappast i den utsträckning man hade önskat mot bakgrund av alla orka-i-arbetet-program och pensionsreformer. Flera rapporter utgivna av Statens ekonomiska forskningscentral Vatt avslöjar att förtidspensionsalternativet fortfarande är en hägrande lösning för många arbetsgivare trots att dylika lösningar numera är avsevärt dyrare än under 1990talet. Tydligen anser många företag att det blir ännu dyrare att hålla gamylerna kvar på lönelistorna.
En snabb titt på den privata sektorn visar att det visserligen finns företag där den äldsta arbetstagaren hunnit kliva över 60-strecket, men att situationen varierar märkbart mellan den krympande industrisektorn och den snabbt expanderande tjänste sektorn. Få industriföretag saknar i dag 50- eller 60-plussare i sin stab.
I tjänsteföretagen är 50-plussarna, för att inte tala om 60-plussarna, däremot betydligt mer sällsynta. Tre av fyra tjänsteföretag har inga 60-plussare bland sina anställda, Vart fjärde tjänsteföretag saknar 50-plussare. ta kostnaderna i slutänden är och PN vart tionde tjänsteföretag ligger ålra hur de fördelar sig över olika bran- Sruppe a derstaket under 40.
scher och företag är fortfarande höljt småb arns- Det förefaller att vara dags för e i dunkel. mammor o ch rejäl vårstädning i företagsvärlden Ännu lönsammare är det att putta ut 50-plussarna., De är dyra i förhål 50-plussare.
föråldrade attityder och inbitna fördomar. a