Utan lokaliseringspolitik brakar centrum ihop

Taggar: Personer: Lars Hedman Orter: Helsingfors Teman: byggande

Planeringen i Helsingfors:

Utan lokaliseringspolitik brakar centrum ihop

PORTRAÄTTET

Det enda effektiva sättet att varaktigt komma till rätta med trycket på Helsingfors centrum, motverka kontoriseringen, hejda bilströmmen och skydda det gröna som finns kvar är en förnuftig lokaliseringspolitik, förklarar chefen för Helsingfors stads stadsplaneringskontor arkitekt Lars Hedman.

Åtgärderna måste sättas in nu och med alla tillgängliga medel. Utan en effektiv lokaliseringspolitik — med balans mellan centrum och dottercentra, arbetsplatser och bostäder — i ytterområdena brakar centrum ihop, säger han.

Far född i Hangö, mor från Åbo, född i Karelen, uppvuxen i Kemi, släkten kommer egentligen från Uleåborg där Lars Hedman också gick i skola. Så invecklat är mönstret i hr Hedmans databakgrund. Fadern var kemistingenjör i cellulosaindustrin, därav de många fästpunkterna i den hedmanska familjens liv.

16

För arkitekten finns det också påbrå i släkten. Farfadern var nämligen arkitekt i Helsingfors med egen byrå tillsammans med Grahn och Wasastjerna, Bland hus som bär denna byrås signatur kan nämnas Wasa banks hus vid Södra Esplanadgatan. Helsingforsbo blev hr Hedman under sina sista skolår och sökte 1947 som student in till Tekniska högskolan, arkitekt Forum 4/7 i

Utbyggnad bör stöda sig på kollektivtrafikledern linjen. Stadsplanering ingick i studierna, men på den tiden rörde det sig mest om detaljplanering. Överhuvudtaget har intresset för samhällsplanering vaknat rätt sent, vilket bla visas av att stadsplanelagen moderniserades först år 1958. Som nybliven arkitekt jobbade hr Hedman på Kurt Simbergs byrå fram till 1955, då han anställdes som stadsarkitekt i Jakobstad. I en så liten stad hade stadsarkitekten att syssla med både husbyggnadssidan och stadsplaneringen. Efter fem år här blev det flyttning till Helsingfors igen, denna gång till egen byrå tillsammans med fru Mona — som alltjämt driver byrån. Från och med 1966 kom samhällsplaneringen på allvar in i bilden, då han anställdes som planeringschef vid Helsingfors regionplansförbund, där han sen efterträdde Otto Flodin som direktör för förbundet år 1969. Verkchef för stadsplaneringskontoret blev han för ett halvt år sen, efter långa och invecklade turer i den kommunala utnämningsdansen.

Accepterad huvudlinje: koncentration kring kollektivtrafiklederna

Här på stadsplaneringskontoret har han smält in i arbetsteamet och mycket snabbt tagit ett fast grepp på arbetsuppgifterna. De var ju inte direkt främmande för honom, många av de frågor, som huvudstadens planerare brottas med reflekteras även på regionplansnivån. Dessutom hade under det interregnum som rådde mellan Åarne Ervis avgång och Lars Hedmans tillträde teamworks- och projektgruppsprincipen börjat tillämpas på stadsplaneringskontoret med goda resultat speciellt för förortsplaneringen.

När hr Hedman slog sig ned vid chefsbordet på stadsplaneringskontoret kunde han även gå vidare på den huvudlinje, som regionplansförbundet har gjort sig till tolk för i planeringen-av huvudstadsregionen: att utbyggnaden bör stöda sig framförallt på de kollektiva spårtrafiklederna.

— Det var en tanke, som föddes efterhand som järnvägen började bygga ut sitt elbanenät och förverkligandet av Helsingfors metroplaner närmade sig förklarar hr Hedman. Den blev högaktuell, när den Smith—Polvinenska stora trafikutredningen presenterades år 1968. Denna utredning gav planerarna en tankeställare. Den visade, vad det betydde i förstörd miljö och i pengar, om man satsade på ett fritt trafiksystem (i praktiken alltså på privatbilen som främsta fortskaffningsmedel). — Den Smith—Polvinenska utredningen byggde på den i generalplanerna av kommunerna antagna markanvändningen, på vilken man tillämpade olika transportsystem. Hos planerarna vaknade då den tanken, att det kanske hade varit bättre att jämföra olika lokaliseringsalternativ med trafiksystemen, vilket redan gjordes i samband med skissen till regionplan. Det var också meningen att koppla ihop trafikutredningen med en dylik lokaliseringsutredning, men det blev aldrig av. Men så föddes i alla fall tanken på en koncentration kring kollektivtrafiklederna.

— Smith & Polvinen kan alltså ges det erkännandet att deras utredning genom sin chockverkan satte fart på planerarna. Planeringsfrågorna fångade plötsligt intresset på ett helt annat sätt än förut.

Kompakt byggande sparar grönområde — I dag är huvudlinjen accepterad, och nu gäller det att noggrant ge akt på, hur den genomförs. Ett korollarium av koncentrationen kring kollektivtrafiklederna är det kompakta byggandet. Även om denna idé har sin upprinnelse. på detalj Forum 4/7 planestadiet, så är den på många sätt som hittad, när det gäller att förverkliga idén om koncentration kring framförallt spårtrafiklederna. Den ger dessa ett bättre passagerarunderlag, den sparar på grönområde, den bör kunna — rätt tillämpad — ge en mera stimulerande miljö än femtiotalets »sovstäder», menar hr Hedman.

Haga—Vanda blir det hittills konsekventast genomförda projektet i den vägen, och det är inte utan en viss spänning man ser fram emot projektets förverkligande.

Dehär idéerna hade slagit igenom på stadsplaneringskontoret redan, när hr Hedman tillträdde sin tjänst. De hade avsatt spår särskilt i planeringen av ytterområdena, med Flaga—Vandaprojektet, Botby områdescentrum jämte en effektivare koncentration kring metrolinjen, det s k MaTaPuPu (Malm—Staffansby—Bocksbacka-—Parkstad) projektet, som stöder sig på stambanan norrut och Böleprojektet, som närmast kommit till för att avlasta kontorstrycket på nuvarande centrum på Stadsudden.

»En följd av någonting helt annat»

I år har framförallt centrum och stadskärnan kommit i blickpunkten, inte bara i den uppmärksammade skriften »Vems är Helsingfors», utan även inom stadsplaneringen. Medels en omdisponering av planerarkrafterna på kontoret och med hjälp av en extra miljon i anslag skall mera krafter koncentreras på planeringen av centrum och stadskärnan så att denna når upp till samma nivå som planeringen av ytterområdena.

— Det som man nu ser och kritiserar i centrum är en följd av någonting helt annat, förklarar hr Hedman. Det är bra att uppmärksamheten riktas på att grönt försvinner, att hus »saneras» bort, att bilarna tränger in på gårdsplanerna och far i väg med barnens lekplatser, att folk flyr från centrum, medan kontor och bilar kommer i stället. Det görs många dumheter och onödiga ting i mikroplaneringen.

— Men man skall också komma ihåg, att de verkliga orsakerna till det som sker i centrum ligger i den starka expansionen inom huvudstadsregionen och i ett förändrat levnadssätt.

— Det är dehär problemen, som vi måste komma till rätta med, om vi skall kunna rädda centrum som en levande stad. Det kan vi göra genom att bedriva en aktiv lokaliseringspolitik, och det är just det som planerarna nu sysslar med. Böle, delvis även Kampen och områdescentra är avsedda att motverka kontoriseringen, att förskjuta tyngdpunkten till en del norrut, så att trycket på Stadsudden lättar. På annat sätt kommer man inte åt trafiken och transportproblemen. Det enda som hjälper är att på allvar och med alla medel ta itu med lokaliseringspolitiken.

Lokaliseringspolltiken brådska — Detta bör ske redan nu, bla i samband med placeringen av företag och arbetsplatser. Lokaliseringen av industrin tex är ännu inte anpassad till placeringen av områdescentra. Här är brådskande åtgärder nödvändiga. Bedriver vi en vansinnig lokaliseringspolitik i ytterområdena, så brakar det ihop i centrum. Det finns mycket som kan kritiseras, men hr Hedman protesterar emot att man velat ifrågasätta de kommunala beslutsinstansernas goda vilja. . — Jag har på regionplansförbundet i många år kunnat följa med, hur man i Helsingfors har försökt kämpa sig fram till en Vänd 17

MUSIK UNDER ARBETET AR VÅR TIDS MELODI

VI PROJEKTERAR OCH INSTALLERAR HÖGKLASSIGA ENGELSKA FÖRSTÄRKAR- OCH HÖGTALARANLÄGGNINGAR FRÅN DYNATRON RADIO LTD OCH RICHARD ALLAN LTD

KONTAKTA OSS

INGENJÖRSBYRÅN RÖNNVÄGEN 7 00270 HELSINGFORS 27 TELEFON 90-41 4404

Pluton

I FÖRETAGETS REGI

MAKO

Eldsläckare för effektivare brandskydd — Pulversläckare TURVA — med separat tryckflaska — Pulversläckare APU — tryckladdad — COzx-släckare TURVA — Vattensläckare TURVA Stort urval — över 20 olika storlekar. Flera storleksklasser 1—250 kg. Utbildade servicemän över hela landet.

Alla TURVA servicestationer har komplett reservdelslager. Dessutom får varje TURVA-släckare tre gratis årsinspektioner. Prospekt och offer på begäran.

MAKO OY

Helsingfors 51

Aleksis Kivis gata 52—54 Tel. 90-71 63 22

MAKO 50 ik

Ett halvsekel i brandskyddets tjänst.

18

Utan lokaliseringspolitik . .. Från sid. 1 översiktlig planering. Det har inte rått någon brist på vilja, men resurserna har inte alltid varit tillräckliga. Generalplaneringen kom i gång på allvar först långt in på 60-talet. Man har därför inte fått den rätta översikten och kunnat tackla problemen med tex trafiken och centrums delgeneralplan. Men i år tänker man alltså tackla dem på allvar. Samtidigt skall generalplanen följas upp och kopplas ihop med den ekonomiska långsiktsplaneringen,

Täta småhusområden

Nu har det ju också blivit »på modet» att skapa nya bostadsområden i stadskärnan (Havs-Hagnäs, Ärtholmen, Skatudden). Det är en linje, som hr Hedman gärna stöder, även om det finns många olika synpunkter, som man får lov att beakta just i centrum. Man ska inte heller överdriva betydelsen av dessa områden från befolkningssynpunkt. Deras viktigaste uppgift är att motverka utflyttningen från centrum, medan den eftertraktade befolkningsökningen och bostadsproduktionen kan tryggas endast genom storprojekten i ytterområdena.

I denna strävan efter en ny inre expansion och en inpumpning av mera skattebetalarblod hamnar småhusen lätt i kläm. Saneringsvälten går fram över småhusområdena och lämnar efter sig inte alltid så sprittande flervåninghus i stället.

— Detta är ett problem, som det är viktigt att man håller ett öga på, medger hr Hedman. Man får antagligen räkna med ett industrialiserat småhusbyggande i framtiden, och det ger möjligheter till tätare byggda småhusområden med ganska högt exploateringstal inom stadens gränser.

— Det är också viktigt, att man inte skapar för enhetliga områden sett från synpunkten av befolkningsstrukturen, att man alltså försöker undvika vad som kunde kallas segregation mellan stadsdelarna, säger hr Hedman. Vi har en trend i denna riktning, och den måste motarbetas. Bl a därför har småhusens andel höjts i Haga—Vandaprojektet. Inom stadsplaneringsnämnden behandlas även småhusproblemet på basen av en motion. |

Hur nå ut till allmänheten — och förtroendemännen?

Ett problem, som just nu alldeles speciellt sysselsätter stadsplanerna är, hur man på rätt sätt ska nå ut till allmänheten med information om vad planerarna sysslar med och vad det betyder för stadsborna.

Generalplaneutställningen med sina »klottertavlor» gav en hel del »vägkost» för uppföljningen av generalplanen — som ju ska göras om till 1972. Men riktigt nöjd är hr Hedman inte. Vissa huvudlinjer i planeringen tycks inte ha nått fram. Borde vi kanske bearbeta materialet en gång till och ta om utställningen, undrar hr Hedman.

Det är redan ett problem att få informationen att nå fram till de andra kommunala nämnderna, stadsstyrelse och fullmäktige. Det tar en ganska lång tid, innan dessa har satt sig in i och smält eventuella nya idéer och uppslag som föds på stadsplaneringskontoret. Det har tex behandlingen av Botby områdescentrum och metrons sträckning visat.

Fjolårets protokoll från stadsplaneringsnämndens möte - innehåller inte mindre än 1485 paragrafer, det betyder om kring 30 ärenden per sammanträde.

Nämnden har alltså inte legat på latsidan. Men att få informationen om alla dessa ärenden och beslut att gå vidare är redan det en krävande uppgift. UM

Forum 4/71