Vad kan man när arbetet tar slut?

Taggar: Teman: arbete

Vad kan ma när arbetet tar slut?

Interna omflyttningar, skolningstillfällen, underhålls- och reparationsarbeten, påskyndade investeringsarbeten.

Småningom börjar företagens uppfinningsrikedom och möjligheter att sina, när det gäller att hitta på meningsfull sysselsättning åt sina anställda, medan produktionen går fö halv maskin.

Nu närmar man sig den farliga frågan: ska storföretagen lösa sina egna anställdas sysselsättningsproblem genom att ”ta hem” underleveranser, som hittills gjorts a utomstående småföretag?

WW” Nej, säger storföretagen, däri stödda av Metallindustrins Centralförbund, den bransch där sådana underleveranser är vanligast.

Varför skulle företagen undergräva sin egen lönsamhet? De har valt att tillverka vissa komponenter ute — och varför? Jo, därför att det är billigare än att göra dem själva. Det enda vettiga kriteriet, med andra ord.

Men nu kommer en annan faktor in i bilden. Arbetstagarna i storföretagen och deras förtroendemän pressar på: trygga vår sysselsättning, ge inte ut arbete åt andra företag!

Utom att detta är ett besynnerligt exempel på ”solidaritet”, har detta förfarande två katastrofala följder: € först försvagas det egna företagets konkurrenskraft och verksamhetsförutsättningarna försämra € arbetet, eller om man så vill, arbetslösheten, bara överförs från en medlem i samma fackförening till en annan medlem — det är bara fråga om till vem arbetslöshetsunderstödet betalas.

Vissa företag har dock redan förfarit så, att underleveranserna tagits hem. Trots att bland annat Metallindustrins Centralförbund i flera brev varnat för detta.

Medan man vid andra företag ännu frenetiskt gnuggar geniknölarna: vad finns att göra, hur sysselsätta? Forum har gjort en rundfråga till olika företag, och svaren ser ut så här 6

Oy Lohja Ab, verkställande direktör Risto K Alanko — För att trygga sysselsättningen har vi satt igång tre investeringar, som egentligen skulle inledas först nästa sommar, men som nu startades i december. Det gäller en utvidgning och två nyinvesteringar.

— Det här innebär att vi inte är tvungna att övergå till fyradagars vecka. Nu kan vi ge arbete också åt vår verkstad. Och från vår egen basindustri har vi överflyttat 25—30 man till byggnadstekniska arbeten. — Helt har vi inte undgått permitteringar. I Ikalis har de förekommit, och plastfabriken har fyradagars vecka, som dock nu, när vi fått flera exportbeställningar, igen kommer att bli en normal femdagars vecka. I februari-mars räknar vi med att övergå till full produktion.

— Med anda ord: läget ser inte så dåligt ut, den här vintern går rätt skapligt. Men om nästa höst vågar jag ännu inte säga någonting.

Kuusinen Oy, kommerserådet Reijo K Kuusinen — Tills vidare har vi inte haft några permitteringar, men om situationen i fortsättningen blir lika dyster som nu, så närmar vi oss med full fart tråkiga avgöranden.

— Några ”extra” sysselsättningsarbeten har vi inte — finns det sådana? Detaljhandeln är ju på sätt och viss tvungen att driva en ”passiv” försäljning. Det är först när kunderna behagar komma in geno ör dörrarna som något börjar hända. Hela senaste år var dåligt. I början av julruschen gick det skapligt och likaså under våra fynddagar. Men de dagarna är förbi och nu börjar den långa tystnaden, som vi är så rädda för. Om personalen är orolig? Det vet jag väldigt lite om, jag skulle gärna höra mera ifrån dem. Det är närmast personalchefen som har de kontakterna och känner situationen bland de anställda.

Verkställande direktör Henrik Lilius, Tammerfors Klädesfabrik Ab — Vi har en litet avvikande recessionskurva. — Klädesfabriken «åkte kraftigt nedåt 1975—76. Sedan dess har läget långsamt stabiliserats. Pappersindustrin kör med lite högre produktion nu i alla länder, vilket ju direkt påverkar oss, eftersom de köper våra produkter. Och exporten är hos oss så pass betydande att den känns.

— Vi har alltså inte haft någon minskning sedan 1976 på hösten, utan kör på med jämn fart, utan större uppgång, men nedåt har det inte heller gått.

— Vi har nu fått våra tomt-härvor lösta. De gick ju i baklås hösten 1974, och vi satt tre år ”i spadet”. Nu när vi fått grönt ljus för att bygga vårt huvudkontor har vi förstås smällt till. Det påverkar ju en aning också sysselsättningen hos oss, Det nya kontoret ska byggas som en del av den nya fabriken i

FORUM 2/78

Hankkio vid Kaukajärvi sjö, sju kilometer österom Tammerfors.

— Man har egentligen mera mod att sätta i gång nu när det är lågkonjunktur och man inte får alltför dyra offerter.

Verkställande direktör Robert Ehrnrooth, EFFOA — Hur det är med sysselsättningen? Ja tack, jag är själv fullt sysselsatt, och skulle faktiskt önska ha lite mindre arbete… Men jag förstår att det inte är det frågan gäller — Vi har för ögonblicket inte några lastfartyg upplagda, medan ett passagerarfartyg — Ilmatar — ligger upplagt i Italien. Det som i den här branschen kanske inte ger en riktig bild av situationen är, att när läget blir dåligt, så säljer vi fartyg, varmed antalet arbetsplatser automatiskt minskar. Det har ju inte landbaserade inrättningar möjlighet att göra på samma sätt. Vi har under år 1977 gjort oss av med fem lastfartyg.

— Men fortsätter det så här så ser vi helt klart att det kommer att leda till att vissa av de fartyg som vi nu har gående ute i fri trafik och som snart går ur sin charter, sannolikt går mot en uppläggning — antagligen under sommaren. Sannolikt är botten redan nådd i volymnedgång. — Finländska exportlaster finns för ögonblicket, och där kan man se en sakta återhämtning, men det är de fartyg som är ute i trafik mellan tredje land som nu drabbas värst.

— Den här trafiken har just varit den form av ”extra” sysselsättningsbefrämjande åtgärd som vi försökt bedriva utanför vår traditionella trafik.

Administrativa direktören DI Lauri Jokela, Kajaani Oy — Produktionsstopp väntar vid båda cellulosafabrikerna, både i Kajana och Toppila och de berör sammanlagt cirka tusen personer. Permitteringarna blir från en till fyrafem veckor. Vid pappersfabrikerna behöver vi däremot inte tillgripa stopp.

— Vi försöker sköta dessa driftsstopp så smidigt som möjligt. Bland annat har vi försökte placera utjämningsturerna just under denna tid. Vi går ju i tre skift, vilket ger 42 timmars arbetsvecka, medan lagen stadgar 40 timmar. Dessa två timmar får arbetarna ut i form av friturer. Det är dem vi i mån av möjlighet har placerat in under driftstoppen.

— Den här gången kommer det dock inte att lyckas, eftersom vi utnyttjat denna möjlighet redan tidigare. Våra produktionsstopp började ju redan 1975 och 1978 och de åren kunde de skötas utan permitteringar. Nu är dessa möjligheter liksom alla andra tänkbara möjligheter till reparations- och underhållsarbeten slutanvända.

— Det som vi nu försöker göra är att gå in för skolningsverksamhet. Vi har ett program både för produktions- och underhållssektorn. Denna skolning kommer att köras också under nästa driftstopp. Det här är saker som vi kommit överens om med arbetskraftmyndigheterna och fackföreningsrepresentanterna = vid gemensamma underhandlingar. Åtminstone i Kajana kommer dylika kurser att anordnas, kanske för hela permitteringstiden.

När konjunkturläget tvingar till produktionsnedskärningar, har företagen svårigheter att hitta på meningsfull sysselsättning åt sådana anställda, som de inte vill avskeda…

FORUM 2/7 — Under denna långa svåra tid har vi naturligtvis haft anställningsstopp och därmed en naturlig avgång. Men det hjälper inte, eftersom vårt stora problem nu är dålig lönsamhet och det kan vi bemästra bara genom att höja produktiviteten. Och som känt brukar det just inte innebära att antalet arbetsplatser ökar.

— Det finns dock en liten ny bransch där vi kan ge en positiv rapport. Vår lilla elektronikindustri har kunnat öka sin arbetskraft med 32 anställda, där är nu sammanlagt cirka 200 i arbete. Här ser framtiden ljusare ut. Alltid något!

Vid Oy Nokia Ab uppger man att situationen är svårast inom träförädlingsindustrin och i vissa delar av gummifabriken. Träförädlingen har drabbats av sjunkande marknadspriser och stigande kostnader. Den allmänna lågkonjunkturen påverkar negativt efterfrågan på bildäck, och skodonsförsäljningen försvåras av en ökande import från lågprisländer. Inom hela bolaget råder anställningsstopp sedan mer än ett år tillbaka. År 1977 minskade personalen totalt med 735 personer. Förkortade arbetsveckor och permitteringar har man för tillfället inom flera avdelningar, både inom gummi, två av Kabelfabrikens avdelningar och en av Plastgruppens.

Den förkortade arbetstiden gäller sammanlagt cirka 1500 personer av bolagets totalt 12 200 anställda. Någon snabb förbättring under år 1978 räknar man inte med inom Nokia.

Man försöker också inom denna koncern vidta åtgärder för att sysselsätta så många som möjligt, varvid huvudprincipen är att varje sektor behandlas ”enligt sina förutsättningar” samtidigt som man i mån av möjlighet försöker utjämna mellan de olika branscherna genom interna omflyttningar. Det är inte alltid så lätt, eftersom verksamheten är diversifierad. Hur snabbutbildar man en fackkunnig gummiarbetare till en elektronikexpert?

Möjligheterna att finna meningsfull sysselsättning för alla, utan att äventyra jobben för dem som ännu kan jobba effektivt är i själva verket små, Investeringarna har kraftigt gått ned, av likviditetsskäl. Kapacitetsutnyttjandet ligger redan nu i många divisioner kring 70 procent. Dock försöker man på Nokia tappert med omskolningskurser, och med underhålls- och reparationsarbeten. Särskilt på sådana orter där de anställdas möjligheter att få annat arbete är praktiskt taget obefintliga. 7