Var står ungpolitikerna?

Taggar: Personer: Ralf Friberg Teman: centralbanken

Minister Rainer von Fieandt.

Var står ungpolitikerna?

Penningvärdets bevarande, centralbankens ställning, statustänkandet och stabiliseringspaketets upplösning är några av de frågor som kommer upp i Forums panel. Det är f.d. statsministern och chefen för Finlands Bank minister Rainer von Fieandt som känner riksdagsmännen Ralf Friberg och Pär Stenbäck på pulsen.

von FIEANDT: — Jag har hela mitt liv arbetat för ett stabilt penningvärde, vilket jag anser vara en förutsättning för ett sunt samhälle, Vilken är er åsikt i denna fråga?

FRIBERG: — Jag tycker att det väsentliga faktiskt är att realinkomsterna ska stiga, m.a.o. att löntagarnas möjligheter att få det bättre är tryggade. Dethär innebär att vi får ta risken av en mild inflation på låt säga 1 eller 2 procent per år, för att få en välståndsökning till stånd. Man kan också fråga vad priset är för ett stabilt penningvärde och det är det, att vi konstant underbetalar vår arbetskraft för att hålla oss konkurrenskraftiga på exportmarknaderna. Penningvärdet är ett resultat av samverkande krafter i samhället, men det är inte löntagarna som ensamma ska bära bördan.

STENBÄCK: — Både Friberg och jag har hoppat in i politiken under en period då nyckeln till allt har hetat ett konstant penningvärde under Liinamaa—Koivistoperioden. Vi har inte kunnat undgå att ta ställning till förmån för ett stabilt penning Forum 10/7 värde. Om vi tänker på den utveckling som sker, nämligen att medelklassen utvidgar sig åt båda hållen, så brukar man enligt klassisk nationalekonomisk teori säga att det är medelklassen med sina små besparingar som förlorar på inflationen. Jag tror att dethär också är en orsak till att vi behöver stabilitet för att ge trygghet åt den kategorin av mänskor. Från den synpunkten är den nya regeringen inte det bästa tänkbara alternativet. Riksdagen kommer nämligen att lockas att vidta åtgärder som inte befrämjar stabilitet. von FIEANDT: — Till Friberg skulle jag vilja säga att en inflation inte på något sätt är en nödvändig förutsättning för att man ska få ökade reallöner. Jag läste nyligen i en norsk tidskrift, Ekonomisk Revy, att om man har en inflation på 4 procent per år, vilket sist och slutligen är ganska lite, så fördubblas penningvärdet på 18 år och märk väl tiodubblas på 60 år. Fast Friberg tycks tro att man på det sättet får en bättre Vänd 7

Riksdagsman Ralf Friberg.

reallön, så tycker jag nog att konsekvensen med ett så starkt försämrat penningvärde är ganska skrämmande.

— För att gå över till följande fråga: Är ni beredda att gå in för en begränsning av den oroväckande ökningen av statsutgifterna som nu äger rum i Finland?

STENBÄCK: — Jag tror inte att jag är villig att med liv och själ försöka begränsa statsbudgetens omfattning. Man kan i de flesta sektorer motivera statsbudgetens tillväxt. Månne man inte bland nationalekonomerna anser att de pengar som går via statsbudgeten i form av investeringar och annat har en stimulerande effekt på det ekonomiska livet på många olika sätt, också det privata näringslivet. Jag kan inte förstå att man bara för sakens egen skull ska försöka skära ner budgeten, om vi med andra medel kan bibehålla det stabila penningvärdet.

FRIBERG: — Rent ideologiskt anser jag att statsbudgeten är ett instrument för endel konkreta mål: den kan tjäna inkomstöverföringarna, inkomstutjämningarna och det finns en klar jämlikhetstanke bakom den, dvs. att inkomsttoppar och stora förmögenheter ska i proportion beskattas hårdare. Statsbudgeten kan också medverka till en kapitalkoncentration som vi behöver, för att det privata kapitalet inte längre klarar uppgiften att i de verkligt stora investeringarna gå ensam fram. Vi får samarbetsformer som t.ex. Pekema och vi får via statsbudgeten investeringar i statsbolag som ett slags ryggrad för den nya teknologin.

Lantbrukspolitiken vårt stora så — Sen är det en annan sak att vi har mycket stora problem med statsbudgeten, inte minst lantbruket. Tänk bara på att den femte tilläggsbudgeten för 1969 innehöll 200 miljoner mark anslag för stöd åt lantbruksprodukternas export samtidigt som regeringen höll på att spricka huruvida man skulle få 15 eller 30 miljoner mark till för barnbidragen. Proportionen mellan den lantbrukspolitiska sjukdomen som tär på samhället och de små smulor som går över till sociala anslag är nästan skrämmande hög. Vidare är 80 procent av utgifterna lagbundna och härtill kommer tjänstemannalönerna som växer synnerligen snabbt.

von FIEANDT: — Jag är alldeles ense om att lantbrukspolitiken är vårt stora sår. I tidningarna kunde vi nyligen läsa att vi hade en offert på export av smör till Belgien för ett pris om under 70 penni per kilogram, medan vi åt producenterna betalar sannolikt det tiodubbla (Friberg: 11 mark). Någon måste förstås betala differensen och det är ju ett hål som känns. Men vad själva frågan gäller, statsbudgeten, så kan jag konstatera att ingendera av herrarna tydligen har en chans att bli hedersmedlem i Skattebetalarnas förening.

FRIBERG: — Det är en heder det också!

Centralbankens ställnin von FIEANDT: — Vi vet ju att våra regeringar i allmänhet sitter en kort tid och ibland kan man inte ens bilda en parlamentarisk regering, såsom just nu. Då man inte från regeringens sida kan räkna på en konsekvent penningvårdande politik, så frågar jag mig om vi inte behöver en självständig centralbank. Vad är er åsikt i denhär saken?

FRIBERG: — Jag har för mig att Finlands Bank enligt den senaste lagen måste meddela bankfullmäktige på förhand och inhämta godkännande för beslut som rör penningvärdet och räntepolitiken. Nu har man uppfattat redan dethär som en försvagning av centralbankens ställning. Rent principiellt tycker jag att en centralbank inte ska vara en stat i staten, utan den bör nog kunna förverkliga regeringens finanspolitiska intentioner. Till den delen anser jag att bindningen till bankfullmäktige är ett steg i en demokratisk riktning.

— Å andra sidan om vi tar tankeexperimentet med en agrar minoritetsregering är dess intressen lantbruksbefolkningens, som har sitt kapital och sina intressen i reala säkerheter, fastigheter, jord, skog och maskiner med mycket lång livsålder. En agrar minoritetsregering har alltså ett helt annat och mera självfallet intresse för en ansvarslös sedelfinansiering än en regering som representerar konsumenter och löntagare. För att gardera oss mot denhär typen av sedelfinansiering är det ganska klart att centralbanken måste ha en viss självständig ställning.

von FIEANDT: — I början tyckte ni att centralbanken måste inordnas i den allmänna statliga ledningen, men å andra sidan erkänner ni att om man har t.ex. en agrar regering så kan den förutsättas ha mindre intresse för penningvärdet och då kan det vara skönt att ha en kraftig guvernör i ledningen för banken,

FRIBERG: — Jag tror att bankfullmäktiges kontroll över penningvärdet och räntepolitiken har varit ett steg framåt mot målet att centralbanken skall vara ett instrument för regeringens finanspolitik.

von FIEANDT: — Min idealiska konstruktion av centralbankens direktion är att den består av en guvernör som är fackman medan i direktionen borde ingå dels fackman och dels politiker. Således någonting i stil med det vi har nu men med den skillnaden att de inte ska bli så nyckfullt utsedda. Men huvudsaken är att vi behöver ett självständigt organ som kan slåss för penningvärdet, vilket man tyvärr inte kan vänta av regeringarna.

FRIBERG: — Det är bara det att de politiker som skulle slåss för penningvärdet som ett självändamål mycket snabbt skulle vara expolitiker, med undantag av Leskinen.

STENBÄCK: — Efter herrarnas inlägg har jag inte så mycket att tillägga. Det system som von Fieandt här skisserade upp med en rätt självständig och i vissa frågor mycket självständig centralbank förefaller att passa in i bilden av ett demokratiskt system med »checks and balances». Men det är klart att det ska finnas en klar demokratisk kontroll, en funktion som i dag uppfylls av bankfullmäktige. Det har under vissa perioder av vårt politiska liv visat sig vilken betydelse det har haft att vi har en någorlunda självständig centralbank.

Forum 10/7 dS

AR

Riksdagsman Pär Stenbäck.

Slopa titlar och ordna von FIEANDT: — Vi har i vår regeringsform förbud mot utdelande av adelskap, men tyvärr inte något förbud mot utdelande av titlar och ordnar. På denhär punkten är vi i Finland uppkomlingar. Samma utslag av gammalmodigt statustänkande är de promotioner som våra högskolor anordnar. Min fråga är den: Borde vi inte i lag förbjuda utdelande av titlar och ordnar (med undantag av ordnar åt utlänningar). STENBÄCK: — Det var ju ett fräscht förslag, så mycket fräschare som det kommer från minister von Fieandt. Men jag vill fästa uppmärksamheten vid det, att fastän vi inte har adelskap i detta land så finns alla gamla statussymboler kvar. I praktiken finns en hel del adelsprivilegier kvar.

— Avskaffa gärna alla titlar och ordnar, men jag tror inte att vi kommer ifrån det existerande statustänkandet, Det tar sig andra former. Det är en statussjuka som kommer att finnas där i alla fall. Jag tror också att vi gott kan avskaffa promotionerna.

von FIEANDT: — Det är ju fullkomligt klart att det i alla samhällen, det må nu sen vara i Kina eller var som helst, så har den ena personen en viktigare uppgift än den andra. Det kan man inte undvika, men man ska inte öka statusskillnaden med våra gammaldags fasoner.

FRIBERG: — Jag har inte bara i princip utan också i praktiken beslutat att inte ta emot någon form av ordnar — om nu någon mot förmodan skulle komma på den galna idén att ge mig en. Det beslutet gjorde jag den 6 december 1968 då jag stod nere i presidentens slott och såg alla dessa frackbröst gunga fram med en massa emalj på sig. Om man inte får erkänsla för sin insats i samhället på ett annat sätt än genom en emaljplåt så får det nog vara för mig. Jag understöder också minister von Fieandts tanke att slopa titlar och promotioner.

Stabiliseringspakete von FIEANDT: — En sak som jag personligen är ganska stolt över var att vi år 1957 då vi sanerade vårt penningvärde fick en rätt balans mellan det inre och det yttre värdet på vår valuta. En av kärnpunkterna i det systemet var att man skulle få allting på en sund bas och slopa den reglering som vi

Forum 10/7 hade kvar som ett minne från kriget. År 1967 höll det på att bli ett ganska kaotiskt läge genom att devalveringen inte var förberedd och då blev man tvungen att gå in för det som man kallade stabilisering. Nu Jever vi i ett konstlat samhälle, där hyrorna är fastlåsta och priserna till en mycket stor del är bundna. Dethär kan inte fortgå i oändlighet och då har vi framför oss prisstegringar och lönestegringar med alla de faror för penningvärdet som detta innebär. Nu frågar jag om ni har klart för er att den reglering som vi för närvarande har i vårt samhälle är mycket farlig?

FRIBERG: — Jag tycker att den inte är så särskilt farlig och anser att vi bör fortsätta att söka lösningar som går ut på att trygga den ekonomiska tillväxten under de följande åren. Jag kan inte som löntagare anse att den gångna utvecklingen skulle ha varit ogynnsam för löntagarna på något annat sätt än att deras reallöner inte har stigit i samma takt som näringslivets vinster. Jag är villig att fortsätta stabiliseringen men i något friare former.

STENBÄCK: — Jag ger von Fieandt rätt i det att om vi nu löser upp stabiliseringspaketet på en gång så är det en farlig sak. Risken finns att hela stabiliseringspaketet då exploderar, just för att uppdämningen har varit så stark som den varit åtminstone vad priserna beträffar.

von FIEANDT: — Jag skall påminna om att från 1913 fram till i dag har penningvärdet försämrats så mycket att priserna nu är 300 gånger så höga som då. Detta har inneburit fantastiska förmögenhetsöverföringar till förmån för innehavare av realkapital, således de förmögnare samhällsklasserna. Det är sedan en annan sak att arbetarna har fått sin reallön ökad. FRIBERG: — Inkomstöverföringarna beror väl mera på marknadskrafternas fria spel än det beror på att vi inte kunnat föra en planhushållning. Skulle vi ha kunnat ha en mera målmedveten planhushållningspolitik med starkare ingrepp i den privata äganderätten så skulle vi inte vara där vi är nu. Vad jag vill framhålla är bara att det inte är någon katastrof eller ruin bara för att penningvärdet försämrats. Därför ser jag med relativ tillförsikt 60 år framåt även om penningvärdet något sjunker.

von FIEANDT: — För mig som hela mitt liv arbetat inte bara i ord utan också i handling för småspararnas intressen är det ett lidande att se den utveckling som nu sker på bred front.

FRIBERG: — Jag tror att småsparandets tid är ute.

Auras möjligheter

FORUM: — En fråga till sist: Vilka chanser ger ni den nya regeringen att sköta landets affärer.

STENBÄCK: — Varför skulle den inte klara sig. Den är en semesterregering, en presidentregering, en tjänstemannaministär, det har ingen dolt. Dess uppgift är att göra upp budgeten och sedan ska den gå.

FRIBERG: — Trots att det finns fyra socialdemokratiska partimedlemmar i regeringen så tolkar jag nog socialdemokratiska riksdagsgruppens ställningstagande som ett totalt avståndstagande när det gäller ansvar för regeringen Aura. Jag hoppas att den avlöses senast i höst. Jag vill bara säga att det parlamentariska systemet är i ett svårt baklås, därför att presidenten har konstaterat att endast om riksdagen kan producera en regering som har majoritet i parlamentet kan man avlösa regeringen Aura. Och det är en egendomlig tolkning. Det enda alternativet till en parlamentarisk majoritetsregering är riksdagens upplösning. .

von FIEANDT: — Vi är i en återvändsgränd därför att den parlamentariska demokratin som vi alla omfattar kräver ett tvåpartisystem.

Detta var på 1930-talet Kekkonens egen linje. Men nu har han ändrat åsikt. 9