Värdefull på lång sikt
av I J Forum 1975-17, sida 07, 29.10.1975
Taggar: Teman: investering
FORUM 17 - 7 ledaren
Värdefull på lång sikt
TANKEN PÅ EN NORDISK INVESTERINGSBANK har många gånger tagits fram ur malpåsen, men aldrig under gynnsammare auspicier än nu. Initiativet kom denna gång från alla de nordiska statsministrarna, som “utgående från både politiska och ekonomiska värderingar ansåg att en sådan bank bör grundas. Och det i så skyndsam ordning, att Nordiska rådet om två veckor samlas till sin historias första extrasession för att ta ställning till frågan.
En oreserverad anslutning i alla läger har planerna fortfarande inte. Bland annat har de blåsvarta i Norge och de djupröda i Finland funnit varandra i motstånd mot idén, givetvis utgående från olika premisser. Förslaget har gått på en omfattande remissrond inom Norden. I Sverige och Finland har man i stort sett varit för etablering, medan rösterna i Danmark och Norge gått mera i sär. En viktig understödande röst har kommit från Nordens fackliga samorganisation, som representerar tre och en halv miljon arbetstagare (bland annat FFC).
Det är därför svårt att föreställa sig att banken nu inte skulle gå igenom i Nordiska rådet den 15 november och därmed ställa de nordiska regeringarna inför beslutets ”politiskt förpliktande” karaktär. Ser man inte längre än näsan är lång kan visserligen nyttan av en nordisk investeringsbank i dagens ekonomiska läge förefalla mindre uppenbar. Finland har i sin svåra valutasituation just nu inget intresse av att ta in främmande kapital. Norge behöver å andra sidan inte backas upp av en nordisk investeringsbank — oljan sörjer för att landet inte lider brist på villiga långivare ändå.
MEN DET ÄR PÅ LÄNGRE SIKT som banken kan bli synnerligen värdefull, inte minst för Finland. Traditionellt har vi, liksom Island, haft svårigheter att uppmobilisera utländska krediter för investeringar. En nordisk investeringsbank har större pondus vid upplåning på internationella kreditmarknader än enskilda nationella banker. Hos oss behövs kapital för ”arbetskraftsersättande” investeringar genom vår brist på folk, samtidigt som de garanterar den småningom ökande levnadsstandard som förhindrar ytterligare utflyttning av arbetskraft. Det är bättre att flytta kapital än människor, heter det. De finländska folkdemokraternas krav att banken skulle beakta också socialpolitiska aspekter och tex sträva att förhindra emigration, kan dock knappast beaktas eftersom banken förutsätts arbeta enligt strikt ekono. miska principer. Däremot kan bankens verksamhet som en sidoprodukt mycket väl ha just sådana verkningar. På många håll hoppas man att banken ska motverka den styrning av kreditströmmarna som i vissa sammanhang förekommer. I Sverige har Wallenbergs ban tenderat att i första hand backa upp egna företag, och vissa bindningar mellan företag och banker kan också iakttas i Finland.
Någon katalog över lämpliga projekt som banken kunde tänkas stöda har ingen varit kapabel eller villig att utarbeta, det är i sitt praktiska arbete som banken får visa om den kan uppfylla förväntningarna. Men uppenbart är att man tänkt på gemensamma nordiska investeringar inom kraftförsörjning och kommunikationer, på gemensam export (t ex till öststaterna och u-länderna) och på andra projekt av samnordiskt intresse. Långsiktiga samarbetsprojekt, långvariga underleveransavtal mellan nordiska länder och andra investeringar som faller inom -den mycket vida tolkning av begreppet ”nordiskt intresse” som banken avser att tilllämpa, motiverar grundandet av en bank med denna speciella profil.
Viktigt är, att lån inte kommer att allokeras i proportion till hur grundkapitalet fördelar sig mellan länderna (Finland står för 17 procent), utan efter en objektiv ekonomisk behovsprövning.
Det förutsätts vidare att banken håller intim kontakt ’ med centralbankerna i de nordiska länderna, så att dess transaktioner inte kommer i konflikt med de enskilda ländernas valutapolitik. På senare tid har man också börjat kräva att bankens verksamhet ska kunna diskuteras inom de nordiska parlamenten och regeringarna samt inom Nordiska rådet. Hur detta i praktiken kan förenas med bankens opolitiska linje återstår att se. Bankens inflytande kan bli betydande. Dess teoretiska utlåningskapacitet blir 250 procent större än grundkapitalet, dvs miljard SDR (Special Drawing Rights, en internationell valutaenhet baserad på de 16 viktigaste valutorna), eller 4,5 miljarder finska mark.
INVESTERINGSBESLUTEN INOM NORDEN sker idag mycket, antagligen alltför, decentraliserat. Ökad ekonomisk integration börjar kräva allt högre grad av ekonomiskt samarbete.
Som så ofta i nordiska sammanhang är det blott placeringsfrågan som är oklar. Eftersom Helsingfors är den enda nordiska huvudstad som i dag saknar ett samnordiskt organ, är det naturligt att man från finländsk sida mycket kraftigt kör på att banken ska fås hit. Irrationella men icke desto mindre beaktansvärda attityder på de västeuropeiska kreditmarknaderna kan emellertid här ligga oss i fatet. Om banken inte kommer till oss, är det dock uppenbart att vi måste få något annat i stället, och det snabbt. I vilket fall som helst är denna fråga inte något som får stjälpa eller fördröja beslu tet att grunda en nordisk investeringsbank — liksom förhandlingsbordets form en gång var nära att stjälpa de vietnamesiska fredsförhandlingarna. JO