Varför gick det så?

av Inger Ehrström Forum 1971-13, sida 13-14, 08.09.1971

Taggar: Orter: USA Teman: valutakris

Varför gick det så?

Valutakrisen förutsågs för tolv år seda e Det mest överraskande i president Nixons saneringsutspel i mitten av augusti kan paradoxalt nog sägas vara att dét kom som en överraskning. Både i Förenta staterna och i den omgivande världen har den utveckling som ledde fram till avgörandet nämligen varit så uppenbar, att åtgärder av något slag måste väntas när som helst.

e När detta skrivs är krisens lösning ännu inte känd, men orsakerna till den förändras heller inte av lösningen, vilken den än blir. Varför gick det såhär? Orsakerna är många, och tolkningen av dem varierar beroende på från vilket lands synpunkt saken bedöms. Det låter alldeles annorlunda i USA än i Storbritannien eller i Västtyskland.

Utgångspunkten och det som gör problemet med dollarn större och olikt andra valutors problem — sådana inträffar minsann — är att dollarn sedan Bretton Woods avtalet 1944 har fungerat som reservvaluta med ett fixerat guldinlösningsvärde som grund. Att Förenta staternas valuta efterträdde pundet som ett slags världsvaluta var naturligt: kort efter kriget var den en fast punkt i de för övrigt flytande ekonomiska förhållandena. Sedan dess fungerade systemet också i stort sett bra under nära tjugo år och ett uns guld har motsvarat 35 dollar i transaktionerna centralbanker emellan.

Förhållandena är emellertid inte nu de samma som för ett kvart sekel sedan. De europeiska länderna och Japan har vuxit i

Dollarnoteringen Underskott I för DM maj-—-aug. 1971 betalningsbalansen 1969—71 " The mark The U.S. payments gains strength deficit deepens 30 410 1 5| [4 29 — 5 —10 —15| 28 —20 —25i 27 -30 May June July August TA I 1971 1989 1970 1871 Data: BW Dala: Commerce Dept,. BW est. Forum 13/7 ÅG energin ef te 40- ed U.S. Export 35: —- (Excel Military

Grant In Aid)

Balance Nn ou 20 B3japee 2 | : 7 RR KA BR rr 1964 1965 1966 1967 1968 1989 1970 197 i i 17

U.S. Share of World Export 15. ol 1963 1964

Handelsbalansens utveckling 1964—71 och USA:s andel i världsexporten 1963—7 “4968 1969 197 1965 1966 — 196 ekonomisk styrka och USA:s engagemang i den övriga världen lägger stora bördor på t o m ett så rikt hushåll som Amerikas. Den direkta följden är att betalningsbalansen sedan 1964 har visat ett oavbrutet minskande överskott, vilket senaste år förbyttes i underskott. I år visar betalningsbalansen minus i accelererat tempo (se diagram) så att årsresultatet, om andra kvartalets takt får fortgå, skulle bli inte mindre än 26 miljarder dollar deficit! Detta är den omedelbara orsaken till den dramatiska räddningsaktionen. Men betalningsbalansens negativa utveckling har många orsaker.

En av dem är att utrikeshandeln har visat ett allt mindre överskott och därför inte längre på samma sätt som tidigare kan täcka de växande statliga engagemangen av olika slag — civila och militära — i utlandet. Medan exportöverskottet ännu 1964 var 6,8 miljarder dollar hade det 1969 krympt till 0,6 miljarder och förbättringen under 1970 höll inte utan vände vid senaste halvårsskifte i underskott — för första gången sedan år 1893 (se diagram).

Handelsbalansens försvagning beror inte bara av den vanliga orsaken för ett land i denna situation: att det genom intern inflation har prissatt sig ur marknaden. Också det har skett 1 ”Importskatten i USA är ett påtryckningsmedel på utlandet någon mån, trots att stegringen i partiprisindex (se diagram) inte är nämnvärt starkare än i andra ekonomiskt viktiga länder. Den har i alla fall lett till en sådan ökning i importen av billiga, högklassiga varor — i mycket stor utsträckning japanska — att de utländska bilarna nu har 16 procent av marknaden, importerat stål utgör 20 procent, textilvaror och skor 10 procent av marknaden och verktygsmaskinimporten har tvingat hälften av de motsvarande amerikanska tillverkarna att lägga upp.

130 me een se 0 re - Wholesale Prices U.K.

2 de ena rene 120 - 115 —

German 1983 1964” 965 1068 1067 1 Partiprisernas utveckling 1953—70

Produktivitetsökningen 1963—69 75

Output per Employee Manutacturing 9/0 Increase: 1963-1969

Fa 0 J lå ersssneer se AD Ae U.S. Canada U.K.

Amerikansk statistik visar att produktiviteten sedan 1963 har ökat långsammare i USA än i t ex Kanada och Storbritannien, bara drygt hälften så mycket som i Västtyskland och en knapp tredjedel av Japans mycket starka produktivitetsökning (i procent räknat, se diagram).

Samtidigt har USA:s andel i världsexporten sjunkit från 17,5 procent till 15,5 procent 1970 eftersom dess exportökning är endast 10 procent per år jämfört med 12,5 procent för hela OECD-gruppen. Men å andra sidan motsvarar utrikeshandelns värde bara 4 procent av bruttonationalprodukten i USA, så det går inte att föra hela skulden för dagens situation på handelsbalansens konto.

Det som ytterligare har tillspetsat läget är att USA inte som Västeuropa har haft högkonjunktur under de två senaste åren, och de stimulansåtgärder som senaste vinter vidtogs i samband med budgetens framläggande kom antingen för sent eller var för svaga. Utvecklingen har inte kunnat hejdas och förtroendet för den amerikanska ekonomins orubbliga styrka försvagas, Utlandet har dragit sina konklusioner: centralbankerna i länder

Germany Japa 1 1969” — 157 med stark ekonomi — främst Västtyskland och Japan — har accumulerat iocke-önskvärda och för dem själv värdelösa dollar som försvårar deras egen balans och som de har försökt göra sig av med, Såtillvida har beskyllningarna för spekulation fog för sig. Inväxlingen av dollar till guld har tidvis antagit väldiga proportioner och ökat kontinuerligt, så att guldreserven i Fort Knox sjönk till säkerhetsgränsen.

Situationen är nu den som professor Robert Triffin förutsade redan för ett dussin år sedan: den fortgående ökningen i utlandets krav på likvida dollar har överstigit värdet av guldreserven till det fastslagna priset, och dollarn kan inte längre bytas till guld, den har blivit en i praktiken, om än inte formellt, inkonvertibel valuta.

Man kan säga att det gamla systemet existerat bara för att det inte finns något annat alternativ att ta till. Och detta har skett så småningom — guldets detronisering den 15 augusti var bara en bekräftelse av det faktiska läget. Enligt professor Triffin har det internationella monetära systemet nu blivit så underminerat att också de speciella dragningsrätterna är i fara, och redan i maj skrev t ex den italienska tidskriften Successo att ”systemet kan befinna sig inför en stor omvälvning och en plötslig förtroendekris för dollarn kunde vara nog för att utlösa den på ett ögonblick”.

Denna utlösning kom nu i och med president Nixons åttapunktsprogram. Upphävandet av dollarns inväxling i guld, den tioprocentiga importskatten, de olika skattelättnaderna, de federala utgiftsminskningarna, nedskärningen med 10 procent i utlandsbiståndet och inte minst pris- och lönestoppet under tre månader har som helhet kallats ett ”elegant och skickligt utformat paket för att återställa den inre och yttre balansen”.

Sett ur amerikansk synvinkel var de två förstnämnda åtgärderna ingalunda det viktigaste, men internationellt sett var guldinlösningens upphävande och importskatten sensationella drag som gjordes för att tvinga den övriga världen att hjälpa USA till en ny balans. Importskatten är därvid ett påtryckningsmedel som avlyfts när ”den orättvisa behandlingen (d v s ”oriktiga valutakurser”) upphör”, enligt den amerikanska presidenten.

Att det brister i den inre balansen råder det inget tvivel om. USA visar idag alla de typiska symptomen på vad som med en ny term kallas ”stagflation”, d v s kombinationen stagnation och inflation. Vi känner från vår egen ekonomi bra igen den sjukdomen som gång på gång lett till devalvering: växande arbetslöshet (6 procent är mycket även enligt det amerikanska statistiska beräkningssättet), en för amerikanska förhållanden kraftig och ihållande inflation samt svårigheter med betalningsbalansen.

I ett litet land som vårt har det inte i sådana situationer rått någon tvekan om boten, men en devalvering av dollarn anses utesluten. Den skulle inte betyda lika mycket i den totala ekonomin som exempelvis hos oss, eftersom utrikeshandeln spelar en så mycket mindre roll, men i USA anser man att det inte är dollarn som är övervärderad, utan en rad andra valutor som är undervärderade. Emellertid sade rapporten från Reusskommittén veckan före den stora chocken rent ut att dollarn är övervärderad och borde få ”flyta ner till ett nytt värde” — med den påföljden att dollarns värde rutschade ner och guldpriset steg till rekordhöga 44,1 dollar. Och professor Paul Samuelson har förklarat att en devalvering om 8—12 procent är nödvändig. O | INGER EHRSTRÖM

Forum 13/71