Varför inte flyghamn i Esbo?

av Kai Finell Forum 1972-16, sida 20, 18.10.1972

FORU debatt

På 1920-talet trodde man att Finland — de många tusen sjöarnas land — skulle bli sjöflygplanens eldorado. Minnesgoda helsingforsare erinrar sig säkert ännu Aeros pittoreska flygpaviljong på Skatudden, militärens sjöflygplats på Sandhamn och sjöflyghamnen, med sin hangar av korrugerad plåt, på Skällarn i Gräsviken. I dag, nä » sjöflygplanen är fler än någonsin förr, har huvudstade inte en enda officiellt anvisad vare .sig start- och landningsplats eller ankringsutrymme för sjöflygplan. Allra minst någon kommersiell flyghamn för allmänt bruk. Denna chikan är svårbegriplig I en metropol full av storvulna skrytbyggen och diskutabla tunnelbansambitioner.

Visst är flygbuller, liksom andra trafikoljud, störande i tätorter. Dock inte så outhärdliga som många opponenter gör gällande. Exempelvis i Reykjavik-trakten — inemot 100 000 innevånare — hör man knappast några klagomål över att landets största inrikes- och småflygplansfält ligger fast intill staden. På bara ett par hundra me - ters håll från stadens största och en knapp kilometer från det näst största hotellet.

-; Huvudbanan, kapabel för både fyrmotoriga propeller-DC-6:or och

Boeing 727 jetplan, slutar faktiskt en knapp ki från stadens absolutz centrum. Trafiken är garanterat livligt i detta land som saknar järnväg men har ett åttiotal flygplatser.

Sant är att sjöflygplan är påfallande högljudda vid starten. Hos oss gäller detta nog så oförsvarliga buller på marknivå dock främst ett erida — men tyvärr det vanligaste smärket. Fenomenet är dessbättre en korrigerbar teknisk oeftertänksamhet yttrande sig som ett för människoörat särskilt irriterande aerodynamiskt propellerknatter. Så fort planet lättat och fått upp en fart som bättre motsvatar propellerstigningen och fullt gaspådrag blir ljudet mer modest Motorljudet är däremot inte störande.

Prov har nyligen företagits med olika sjöflygplanstyper och fiyssnämnda fabrikat lär nu hotas av importförbud ifall korrigerin ” till det bättre inte sker inom en kort tidsfrist.

AvsIdes småsjöar uteslutna

I ett ledarstick 2. 10 berör Hufvudstadsbladet sjöflygplansfrågan, med särskilt veto mot planerna på flyghamn vid Björkholmen nära Esbo stadgräns. Platsen är onekligen inte den bästa. Även frånsett de slitna argument som ständigt anförs mot alla planer på e “flyghamn i huvudstaden, där Bredviken redan från början borde h reserverats för detta ofrånkomliga ändamål.

Utrymmet på Björkholmen förslår nämligen med nöd och näppe för den nuvarande innehavarens — Wihuri Yhtymäts Lentohuolto Oy:s — nuvarande behov. .

Hbl:s tanke att förvisa sjöflygplanen till ”någon enslig skogssj 20

Varför inte flyghamn i Esbo på någon timmes bilavstånd…” för nöjes- och turistflyg — men väl att märka helst också för det växande taxiflyget plus spaningsoch räddningsflyg för Helsingfors, Esbos, Sibbos och Borgås ohejdat tilltagande småbåtstrafik — är i sig nog så logisk men dessvärre orealiserbar i praktiken. | Flygsäkerheten kräver näreligen vid landning betydligt lägre sjunkhastighet — flackare och längre planébana — än lekmannen föreställer sig. Bergknallar och skog kantar alla insjöar inom det avstånd Hbl anser skäligt. Enda tillräckligt långa sjö är Noux långträsk, men den högt belägna skogsterrängen på sidorna gillas troligen inte av flygarna.

Luftturbulenser under trädtoppsnivå är där alltför sannolika för att negligeras av ansvarsmedvetna flygplatsplanerare.

Nokkala-Notudd ett nytt alternativ

Inom Helsingfors är det lönlöst att mera söka efter någon lämplig plats för en kommersiell sjöflyghamn, Likaså i Sibbo där de många sommargästholmarna utan landförbindelse har skapat en så tät sjöfart att fortgående flyglandningstrafik är alltför riskabel. Utan större anspråk på sakkunskap vågar jag däremot föreslå en plats i Esbo, som tycks ha undgått flyghamnsplanerarnas argusögon. Nämligen Nötudd, eller Notudden, som platsen numera heter på Esbo stads guidekarta. Här skulle start- och landningsbanan i stort sett följa det famösa plastavloppsröret från Finnå reningsstation — kurs 170” respektive 350” — ut till Lövöfjärden. Banans norra tröskel, där ett landande flygplan oftast ännu är i luften, skulle då ligga 0,5 kim från den farled som nästan vinkelrätt korsar inflygningen. I söder vore avståndet till den, likaså vinkelrätt, korsande farleden ännu längre. Att Esbo stads markdispositionsplan upptar småbåtsharon 0,5 km västerom landningsbanans södra tröskel är ett så landkrabbsmässigt skrivbordsarbete att det knappast kan tas på allvar. Flyghamnsområdet vid Notudd vore däremot väl skyddat mot sjögång med ypperliga möjligheter att på det ringa vattendjupet bygga ut skydds- och angöringspirer. Måhända tål förslaget diskuteras — även om det i likhet med andra flyghamnsprojekt för huvudstadsregionen kanske möts av mothugg från olika håll. För långt borta är platsen i ingen händelse. Endast en kvart timmes bilfärd — cirka 13 km — från huvudstadens absoluta centrum.

Kai Finel 1 profil ser inflygningen till Nokkala-Notudd flyghamn ut ungefär så här. Måtten, som är ungefärliga, visar att höjdmarginalerna är betryggande. Vid plané 1:20 passeras också de två vinkelrätt korsande farlederna på 25—30 m vertikal höjd — även om touch down sker redan ”på trösklarna”. Inflygningsvinkeln ej skalenligt återgiven.

Forum 16/1972

Affärsmagasinet Forum var år 2021 Finlands enda svenskspråkiga affärstidskrift och beskrev sig som "ett unikt magasin som riktar sig till beslutsfattare och experter inom näringslivet i Finland och Norden. Tidningen har en upplaga på 11 000, och når varje månad 27 000 läsare, i huvudsak ekonomer, ingenjörer och diplomingenjörer. Bevakningsteman inkluderar ekonomi, börs, teknik, ledarskap och arbetsliv, med reportage, profilintervjuer, livsstil och kolumner. Forum upprätthåller dessutom diskussionsforumet Affärsnätverket Forum på Linkedin, den största svenskspråkiga gruppen i Finland och en av de största på svenska på hela Linkedin. Där diskuteras trender och aktuella frågor inom näringsliv, arbetsliv och innovationer. Tidskriften utkommer med 10 nummer/år."