Världsinflationen påverkar också SEV-ekonomier
av P-E Paul Forum 1976-08, sida 34-35, 12.05.1976
34
FORUM 8 : 76
Världsinflationen påverkar också SEV-ekonomier
Den pågående världsinflationen har också inverkat negativt på SEV-ländernas ekonomier. De socialistiska länderna undgår visserligen tack vare en stram planeringshushållning en öppen inflation med löne- och prisstegringar som jagar varandra. Efterfrågan regleras i enlighet med utbudet, så att utgångspriset sätts högt och sänks allteftersom tillgången ökar. Under SEVländernas nyss avslutade femårsplaner 1971—1975 Kar konsumentpriserna tack vare ökat utbud tex i Sovjetunionen sänkts och lönerna höjts flera gånger.
uy» De inflatoriska krafter som via utrikeshandeln gör sig gällande kan dock icke elimineras av det socialistiska systemet. Då utlandet höjer prisen på maskiner, anläggningar och apparater i takt med inflationen måste de socialistiska länder som köper dessa maskiner och anläggningar erlägga ständigt större belopp i konvertibel valuta. Då handeln dessutom glädjande nog ökar allra snabbast mellan SEV-länderna och de västliga industrialiserade länderna blir dessa inflationsfaktorer allt mera betydelsefulla för de socialistiska ekonomierna, Effekten av dessa inflatoriska krafter orsakade av utrikeshandeln tar sig i regel icke uttryck i stigande priser på SEV-ländernas hemmamarknader utan i stället i växande betalningsbalansunderskott gentemot de västliga länderna. Detta betalningsbalansunderskott har sedan fyllts igen med ökade krediter från väst, både bankkrediter och vanliga affärskrediter.
Skuldsättningen västerut ökar
I den tyska facktidskriften Zeitschrift för das gesamte Kreditwesen nr 29/76, Frankfurt/M, omtalar den österrikiska valutaexperten dr Erich Hoorn att de västliga bankerna följer med bekymmer SEV-ländernas växande berg av skulder gentemot de västliga länderna. Flera ‘amerikanska banker måst nu stoppa sin kreditgivning till SEV-länderna, då lagen föbjuder dem att bevilja krediter för mer än 10 procent av de egna medlen till en enda bransch.
Affärsbankerna i Wien har beräknat SEVländernas sammanlagda skuldsättning västerut till 26-—29 miljarder dollar i början av 1976. Den amerikanska Chase Manhattan Bank anser att skuldbeloppet rör sig mellan 32 och 33 miljarder dollar. Enbart under året 1976 växte SEV-ländernas skulder till de västliga länderna med 8 miljarder dollar. Drygt 10 procent av Eurovalutorna flyter nu till de socialistiska länderna för importens finansiering.
Enbart senaste år måste Sovjetunionen minska sina guldreserver med 400 ton för att finansiera sitt växande importbehov. Denna guldförsäljning inbringade 1,6 miljarder dollar.
De amerikanska bankerna är nu återhållsamma när det gäller nya krediter österut. Detta beror tydligen främst på den ovan omtalade 10-procentregeln för likartade krediter i förhållande till de egna medlen, men möjligen också på snävare limitgränser österut i allmänhet. I stället har de europeiska bankerna ökat sin kreditgivning till SEV-länderna. Detta gäller särskilt bankerna i Förbundsrepubliken Tyskland.
Minus i handelsnalansen
Under 1975 växte SEV-ländernas sammanlagda handelsbalansunderskott gentemot de västliga länderna med 8–10 miljarder dollar. Härav kom lejonparten eller minst 4 miljarder på Sovjetunionen, 3,3 miljarder på Polen och 1 miljard dollar på Tyska Demokratiska republiken.
Under åren 1971—1975, alltså under tiden för den nyligen avslutade nionde femårsplanen ökade SEV-ländernas handelsbalansunderskott västerut — inklusive Tyska Demokratiska Republikens negativa saldo för den mellantyska handeln, alltså handeln med Förbundsrepubliken Tyskland — med totalt 19—20 miljarder dollar.
Denna utveckling kan givetvis inte fortgå hur länge som helst. Problemen är desamma som våra egna utrikeshandelsproblem. SEV-länderna har numera också vidtagit en rad åtgärder för att driva upp en verklig exportoffensiv på västmarknaderna, vilken vi i Finland har allt skäl att notera. Vidare intensifierar SEV-länderna sina ansträngningar att snabbt öka kompensationsaffärerna med de västliga industriländern och att öka det industriella samarbetet med väst, Samtidigt strävar man till att bromsa importens tillväxt så mycket som möjligt.
Samarbetsförslag SEV — EG
Mot bakgrunden av denna situation bör man se SEV-ländernas senaste samarbetsförslag till EG. Förslaget har utformats som ett konkret avtal omfattande elva artiklar utom de avslutande artiklarna. I mycket påminner avtalet om vårt avtal med SEV men går dock betydligt längre. I APN bulletin 24 februari understöder den sovjetiska experten V Begishev avtalsförslaget då detta ”utom att det medför förbättringar i handelsutbytet även främjar ömsesidigt samarbete beträffande standardisering, miljövård och statistik”.
En annan sovjetisk expert Wladimir Lomejko skriver åter i APNs bulletin 17 mars, att avtalet först och främst förutsätter, att EGs distriminering av SEV-länderna bör upphöra och klausulen om mest gynnad nation även utsträckas till dem. Vidare skall de båda blocken SEV och EG bättre utnyttja möjligheterna till industriell samverkan och likaså samverkan inom forskning och teknisk utveckling. SEV föreslår också byggandet av ett alleuropeiskt samköringsnät för elkraftsförsörjningen och stora transeuropeiska naturgasledningar från Engelska kanalen till de sibiriska gasfälten. Lomejko skriver bla: ”Anläggningen av kärnkraftverk i Europa erbjuder vida perspektiv. Utrustningen är komplicerad och dyrbar och samarbete ger därför särskilt stora fördelar”. Och vidare: ”SEV och EG skulle också kunna bidra till att skapa ett förenat transportsystem, så att Europa i framtiden slipper kommunikationssvårigheter”. Hans slutsats betyder: ”Vad SEV föreslår för EG är att dagens Europa skall betraktas ut framtidens synvinkel, att vi skall komma överens om vad vi alla gemensamt kan göra för varandras Europa, ty det är detsamma som vad vi kan göra för oss själva”. Detta är ord som nan gärna instämmer i.
Av särskilt intresse i avtalsförslaget är stipulationerna om ”granskning av valutaoch finansfrågor samt att ”de båda organisationerna, (alltså SEV och EG) bör bevilja varandra krediter på bästa möjliga villkor”. I praktiken betyder detta åtminstone för närvarande, att EG bör bevilja SEV fördelaktiga krediter. I stället skulle SEV och särskilt Sovjetunionen enligt
FORUM 8 - 7 3 rr
Lomejko stå till tjänst med bränslen och råvaror. ”Bortom Östeuropa ligger Sibirien med sina väldiga tillgångar på naturgas, olja och vattenkraft. Ingen annan marknad har sådana resurser”. Här finns stora gemensamma intressen för SEV och EG: fördelaktiga krediter från EG till SEV, råvaror och bränslen samt energi från SEV till EG.
Regionala banker
I början av mars föreslog dr Kazimierz Zabielski från Polens finansministerium i ett föredrag i Wien att SEV och EG skulle grunda en eller flera gemensamma regionala och internationella banker för främjande av handel och industriellt samarbete mellan de båda organisationernas länder. I dett sammanhang kan det vara av intresse att konstatera att 21 västeuropeiska storbanker för närvarande har kontor i Moskva och att Sovjetunionen äger 6 banker i olika västeuropeiska länder.
De ekonomiska förbindelserna mellan det kapitalistiska Västeuropa och det socialistiska Östeuropa är alltså redan nu mycket omfattande och fördjupas allt mera. Sålunda växte handelsutbytet mellan SEV och EG under den nionde femårsplanen 1971—1975 med inte mindre än 150 procent. Under den nu pågående depressionen har produktionsökningen fortsatt i SEV-ländetna i jämn takt med ca 5,3 procent för hela blocket taget som en helhet. Det spirande uppsvinget i Västeuropa främst i Förbundsrepubliken Tyskland kommer med all sannolikhet att ytterligare accelerera handels utbytet mellan öst och väst. Redan nu utgör EGs och SEVs sammanlagda utrikeshandel nästan hälften av världshandeln. SEVs industriproduktion är drygt en tredjedel av hela världens industriproduktion. EGs andel är ca 15 procent av världsproduktionen. Tillsammans representerar dessa två block således också nästan hälften av hela världens industriproduktion. Ett alltmera utvidgat ekonomiskt samarbete mellan dessa två block är alltså helt naturligt. Nu då de politiska hindren för ett sådant ökat samarbete allt mera faller bort bla tack vare Helsingfors-avtalet är det att hoppas att tillräckliga finansella resurser skall kunna negocieras, så att inte detta för hela Europa så viktiga samarbete skall bromsas upp helt enkelt av brist på pengar. (P-E Paul) DO
Tjeckoslovakien ökar 5 procent per år
Med i genomsnitt 5 procent per år skall bruttonationalprodukten växa i Tjeckoslovakien enligt den nya 5-årsplanen som trädde i kraft vid årsskiftet. Planen bygger på ökad arbetsproduktivitet och kraftigare satsning på utrikeshandeln, i första hand inom rame för den socialistiska integrationen men också gentemot de ickesocialistiska länderna, omialar handelssekreteraren Frantisek Vanko för Forum.
Internationella mässan i Brno förfogar över 80 000 kvadratmeter hallutrymmen och lika mycket på de yttre planerna.
= — I den tjeckoslovakiska utrikeshandeln är det skäl att betona de positiva resultat som uppnåddes under den föregående planeringsperioden åren 1971—75 trots att varuutbytet något mattades av speciellt under de två senaste åren, säger han. Orsakerna ’till avmattningen är väl kända också här. Det var osäkerheten på de mera betydande valutamarknaderna och energikrisen återspéglades som bekant både i råvarupriser och färdiga produkter. Under den tilländalupna S-årsperioden . steg totalomsättningen i tjeckoslovakisk utrikeshandel med över 80 procent. I varuutbytet med de socialistiska länderna var ökningen närmare 78 procent, medan motsvarande procenttal för de. icke-socialistiska länderna var 88 procent. Det betydligt högre procenttalet för handeln med väst måste dock ses mot bakgrunden av den våldsamma stegringen i export- och impottpriser åren 1974—75. M a o de uppnådda resultaten kan direkt sägas motsvara skeendet på världsmarknaderna under de senaste åren. Ett annat karaktäristiskt drag i Tjeckoslovakiens handel med de mera utvecklade kapitalistiska länderna har varit att importen därifrån i allmänhet har varit större än motsvarande tjeckloslovakiska export. — Det är klart att Tjeckoslovakien i längden inte kan nöja sig med en sådan obalans i handeln, i synnerhet som denna grupp utgör en betydande del av våra handelspartners, påpekar Vanko. Forts på sid 38