Varthän, Tuko?

av Janne Salonen Forum 1992-07, sida 12-13, 14.05.1992

Taggar: Bolag: Tuko Personer: Markku Alhava Teman: handel

HANDELSEXTRA

Varthän, Tuko?

Tukos stora problem är de tunga finansiella kostnader som centralpartiaffären blev sittande med i kasinospelets spår. Detta ger T-gruppen en konkurrensnackdel jämfört med det finansiellt starka Kesko.

Text: Janne Salone killnaden mellan Tuko och Kes ko är att Tuko ägs av regional partiaffärer, medan Kesko direkt ägs av köpmännen. Detta betyder att Tuko i första hand är ett verktyg för ägarpartihandlarna, medan Kesko mera direkt finns till för att betjäna köpmännen.

Tukos svagare finansiella ställning jämfört med Kesko (detta gäller Eka och S-gruppen) innebär en betydande nackdel, eftersom en av centralpartiaffärernas nyckeluppgifter är att investera i goda affärsplatser vilka sedan kan tillhandahållas köpmännen.

Frågan är vad Tuko kan göra för att hjälpa upp situationen: antingen måste pengarna hämtas in från rörelsen — vilket då belastar ägarpartiaffärer, köpmän och (i sista hand) konsumenterna — eller genom försäljningar. Det kan då ligga nära till hands att sälja den framgångsrika Anttila-rörelsen (men åt vem?) eftersom den direkt ägs av Tuko och således inte är något vitalt intresse för Tukos ägare eller köpmän.

Tukos största egentliga ägare är partiaffärerna Pohjanmaa Oy (19 26), Wihuri Oy (13,7 £), Tukkumanni (10,9 26) och Tukkuparti (4,4 2). Dessutom äger Tuko sig själv till 29 Yo, av någon oförklarlig anledning, via Kanppa Oy Tuko.

Tukos detaljhandelsverksamhet bedrivs inom dotterbolaget TukoSpar, vars VD fortfarande är Tukos nye chefdirektör Eero Isohanni, med Markku Alhava som fältchef.

En annan betydande verksamhetsgren är järnhandeln inom Tuko Rautia, där Tuko är majoritetsaktieägare och de anslutna järnhandlarna äger minoritetsposter (med Hartman från Vasa som störst).

Tukos lantbrukshandel är en annan verksamhetsgren, som bedrivs inom Tuko Maatalous, och den fjärde betydande verksamhetsgrenen är dotterbolaget Anttilas rörelse.

Depression? Tjal

J.S.: — Under depressionen tycks dagligvaruhandeln inte ha drabbats lika hårt som övriga ekonomin 1 — Våra partiaffärer är på väg att bl detaljhandelsfranchisers, konstaterar Tukos fältehef Markku Alhava.

Alhava: — Inom vår sektor är misären inte lika djup som inom övriga sektorer. Trendmässigt har dagligvaruhandeln årligen reellt vuxit cirka 1 till I 1/2 procent, huvudsakligen beroende på att konsumenterna har blivit mera kvalitetsmedvetna och i allt högre grad börjat favorisera högt förädlade produkter eller högklassig färskvara. En viss regression märks dock under depressionen: konsumenterna har åter blivit mera prismedvetna och detta har lett till en skarpare priskonkurrens. Supermarkets och lågpriskedjorna har vunnit marknadsande lar, medan vanliga närbutiker inte har haft någon nämnvärd volymtillväxt.

Under de senaste åren har stormarknadernas marknadsandel vuxit dramatiskt; marknadsandelen = för stormarknader på över 800 m? har vuxit med över 10 procentenheter under några år, vilket är en kolossal förskjutning.

Ungefär hälften av T-gruppens försäljning sker inom T-markets vilka är närbutiker i storleksordningen 300 till 600 m? och vilka rätt väl betjänar sina närområdens invånares dagliga behov. Dessutom har vi ett 40-tal T-stormarknader på över 1000 m? vilka har ett större sortiment, cirka 7 000 artiklar.

Trenden är den att konsumenterna under veckan närmast kompletterar sina förråd hos närbutiken, medan veckoslutshandlandet, som har större volymer och ofta sker med bil, lätt koncentreras till stormarknader.

Eurospar komme — Vi har ett koncept som vi testar i Kuopio och som vi tror på: det är stormarknader under EuroSpar-namnet, på mellan 2 000 och 3 000 m?, med hälften av det vanliga sortimentet för stormarknader. idén är att det är en affär för familjehushåll vilka endast någon gång i veckan handlar större volymer. Det genomsnittliga inköpet i Finland är väldigt lågt, endast i storleksordningen 50 mark per kund, men inom EuroSpar-konceptet siktar vi på medelinköp på cirka 200 mark.

J.S.; — Är det ännu många stormarknader under byggnad som snart komer ut på marknaden?

Alhava: — Den förra regeringens byggskatt ledde till att många projekt sköts upp, och kom igång först sedan regeringen började lindra på bestämmelserna. Därför är nu en viss anhopning av nya stormarknader på väg att bli färdiga under 1992: 11 enheter enbart inom T-gruppen mot endast 5—6 under 1993.

J.S.: — Hur mycket är den enskilde öpmannen beroende av partiaffären ör sin finansiering?

Alhava: — Man kan säga att köpmännens andel av butiksinvesteringarna är mindre än 10 procent: affärsplatserna är så dyra investeringar att köpmännen inte har råd med dem. Det är partiaffärernas roll att förse köpmännen med goda affärsplatser. Köpmännens roll är att tillföra rörelsekapitalet, d.v.s. finansiera affärernas egna varulager, och i allmänhet också affärernas inredningskostnader, vilket inte är någon liten post.

Keskos position J.S: — Håller Keskos allt starkar 7/1992 FORU position på att underminera konkurrensen inom dagligvaruhandeln? Alhava: -— Man kan säga att av konkurrerande affärer hör varannan till Kesko-gruppen. Samtidigt är det så att 1970-talets fenomen, då handelns fyra grupper alla var företrädda i samma köpcentrum. håller på att bli allt mera ovanlig. Den normala situationen i köpcentra börjar vara att två affärer från olika grupper konkurrerar sinsemellan. Detta är nog enligt min mening tillräckligt för att upprätthålla en livskraftig konkurrenssituation.

— I medierna påstås ofta att de fyra centralpartiaffärerna genom inbördes överenskommelser undergräver konkurrensen. Detta stämmer inte: i sista hand är det alltid de enskilda köpmännen som står för konkurrensen, oc 3

OPINION

Text: Ralf Jusli partiaffärernas — styrningsmöjligheter är nog begränsade.

Situationen i Finland med starka partiaffärer vilka kan ge effektivt stöd åt de enskilda köpmännen är radikalt olika jämfört med t.ex. England, där partiaffärernas roll är mindre och där enskilda köpmän i stor utsträckning har blivit överkörda av starkare konkurrenter vilka har tagit över marknaden genom att bygga stora kedjor av stormarknader.

— Vi har nog partiaffärerna att tacka för att köpmännen i Finland på ett helt annat sätt har kunnat hävda sig i konkurrensen.

— Utvecklingen inom Tuko är att våra huvudpartiaffärer i allt högre grad börjar bli styr- och stödenheter för butikskedjor bestående av T-köp HANDELSEXTR män inom respektive partiaffärs verksamhetsområde: Själva partilagerhållningen koncentreras allt mera i nationell skala. Våra partiaffärer är på väg att bli detaljhandelsfranchisers som även samtidigt sköter terminalfunktioner beträffande varudistributionen, medan Tuko i allt högre grad håller på att bli en marknadsförings- och 1logistisk koordinator samt investeringsbolag för hela T-gruppen.

Genom att lagerhållningen i allt högre grad koncentreras till nationella centrallager uppnås en mycket hög genomsnittlig omloppshastighet: i dag är den 10 dagar. Nackdelen är att det är ett system som är sårbart för svåra nationella krissituationer, och man får bara hoppas att Finland besparas sådana.

Nu måste all ställa up onkurrenskraft är dagen nyckelord. I den ekonomisk vågdal Finland befinner sig har konkurrenskraftens betydelse accentuerats. Utan ett fungerande näringsliv finns det knappast någon framtid för oss. Allra minst i den europeiska gemenskapen. Alla bör därför i dagens läge dra sitt strå till stacken för att upprätthålla näringslivets konkurrenskraft.

rbetskraftskostnaderna är höga i

Finland. Ställer man dessa kostnader i relation till arbetseffektiviteten blir resultatet deprimerande. Detaljhandeln, som är en utpräglat arbetskraftsintensiv del av vårt näringsliv. känner i hög grad av den belastning arbetskraftskostnaderna förorsakar. Då marknaden sviktar har företagen endast en möjlighet att upprätthålla lönsamheten — att gallra kostnader. Inom handeln är det oftast arbetskraftskostnaderna som i detta skede ställs i fokus och som man överhuvudtaget kan påverka. Permitteringar och uppsägningar är följden. 340 000 arbetslösa i Finland idag — hur många imorgon et finns medel genom vilka man kan vända den negativa utveck F- RUN, 7/199 lingen. En sänkning av arbetskraftskostnaden per anställd kan rädda många företag och arbetsplatser. Från Köpmannaförbundets håll framför vi, tillsammans med många andra företagarorganisationer, ett kraftigt krav på en sanering av arbetslivets villkor. Den första åtgärden bör vara ett totalt slopande av den helt irrationella semesterpremien. Varför skall en arbetstagare premieras för att han/hon återvänder från semestern? Är inte en säker arbetsplats motiv nog för att återvända? Semesterpremien innebär en stor extra lönekostnad i synnerhet inom detaljhandeln, och ett slopande av denna skulle ha direkt positiv effekt på företagens lönsamhet.

Di andra märkliga företeelsen inom arbetslivet är arbetstidsförkortningen. Inom handeln är den genomsnittliga arbetstiden 37,5 timmar per vecka, vilket på årsnivå ger en anställd hela 14 extra lediga dagar, s.k. Pekkas-dagar. Lediga dagar, då företagets lönekostnad i praktiken fördubblas, eftersom vikarierande personal i de flesta fall måste sättas in. Vi borde i vårt land tvärtom arbeta mera för att uppnå högre effektivitet. Ett slopande av arbetstidsförkortningen skulle direkt höja arbetseffektivite ten, sänka arbetskraftskostnaderna och på sikt ge t.o.m. ökad sysselsättning. Ett ytterligare sätt att höja effektiviteten är att i väsentlig grad lindra beskattningen av övertidsarbete. Nu gällande beskattningsprinciper utgör ett direkt straff för människor som vid behov har beredskap arbeta utöver det normala.

Mz2 kan inte låta bli att förvånas över den linje fackföreningarna i Finland driver. Arbetstagarorganisationerna utgör utan tvivel den största bromsen för en sund utveckling av det finländska näringslivet, och därigenom hela nationalekonomin i dagens ansträngda läge. Man tycks ha tagit som sin huvuduppgift att till varje pris verka för de medlemmar som fortfarande har sina jobb kvar — för att dessa inte skall gå miste om några som helst uppnådda förmåner — på bekostnad av en snabbt ökande arbetslöshet. Som exempel kan nämnas statsminister Ahos enkla modell för skapande av sommarjobb för vårt lands ungdomar genom att de anställda skulle avstå från en del av sin semesterpremie. Modellen accepterades av alla parter utom facket. Varför öjligheterna att med enkla me del, genom att var och en ställer upp och avstår litet av sitt välstånd, skapa konkurrenskraft för näringslivet och därigenom ökad sysselsättning finns. Det stora flertalet av de anställda tycks vara beredda att avstå från semesterpremier och Pekkas-dagar, om man därigenom kan rädda sin egen och sina kollegers arbetsplatser, men fackorganisationerna är inte det. Vems intressen driver de egentligen 13