Västeuropa och Norden
av Filip Hamro-Drotz Forum 1986-20, sida 10, 18.12.1986
EUROP et nordiska samarbetet har djupa D rötter. Baserat på ett gemensam kulturarv har de nordiska länderna — även efter att tanken om Nordek fallit — fortsatt sina ansträngningar till samordning och harmonisering av normer på bred front. Detta har lett till långt gående resultat | endel frågor — bl a torde den fria nordiska arbetsmarknaden vara unik globalt sett. Det formella samarbetet kanaliseras genom Nordiska Rådet och Nordiska Ministerrådet vilkas mötesagendor med åren ständigt har förlängts. Samtidigt har den handelspolitiska, industriella och ekonomiska integrationen befästs. Uppkomsten av det gränslösa Norden synes för de flesta vara en självklarhet.
Krossa myterna
Hurudan ter sig då verkligheten? Är det nordiska samarbetet tillräckligt starkt och dynamiskt, eller finns det risk för att utvecklingen ej är tillfredsställande? Har det traditionella nordiska samarbetet urvattnats efter Danmarks inträde I EG, och håller de Nordiska råden på att bli allmänna pratkammare?
Bergsrådet Kari Kairamo lade vid Svenskfinska handelskammaren i oktober fram ett antal konkreta exempel på myter om nordisk enhet, vilka bör krossas. Med dessa fästes berättigad uppmärksamhet vid att det nordiska samarbetet lider av grundläggande brister. Av detta följer att man inte kan uppvisa en tillräckligt stark ”nordisk
Det nordiska samarbetet har djupa rötter; ett enhetligt Norden står sig bäst “mor” EG.
10
VÄSTEUROPAS OMDANING: Nordiskt samarbete inför nya utmaningar
EG:s intensifierade integration ställer det nordiska somarbetet på hårda prov. EG ä samtliga nordiska länders v tigaste handels partner, och intressena måste tryggas båd via
EFTA och på nordisk bas. Samarbetet ä nödvändigt, öven om ett handelspolitisk fudelat Norden skulle bli ver
EG.
front” till frågeställningarna som ingår i dagens internationella diskussion.
Den nordiska integrationen får inte ses som ett självändamål utan som en del av den bredaa internationella samverkan. Sålunda bör även det nordiska sarmarbetet betraktas i relation till integrationstrender på det internationella planet. En sådan analys visar lätt att det nordiska samarbetet idag står inför ökade och nya utmaningar.
Norges inträde I
Gräns kring gränslöst EG?
EG befinner sig idag i ett dynamiskt utvecklingsskede. Allt längre och snabbare steg tas i integrationen mellan medlemsländerna. Västvärldens största handelsblock har de senaste åren vuxit upp till rollen som dragare av riktlinjerna för den västeuropeiska utvecklingen.
Man anstränger sig beslutsamt för att inom en överskådlig framtid inom EG uppnå ett område där kapital, varor, arbetskraft och service kan röra sig fritt. EG, I egenskap av övernationellt beslutsforum, som snart övergår till majoritetsbeslut, uppnår sannolikt en stor del av dessa mål. Därtill strävar EG att förverkliga ett ”L’Europe sans frontieres”, dvs ett gränslöst, ekonomiskt harmoniserat Västeuropa
Denna, idag existerande utveckling kan inte lämna utomstående länder oberörda. I högsta grad berör detta de västeuropeiska länderna som står utanför EG. Samarbetet inom EFTA är i detta fall värt att satsa på och kan säkert delvis bidraga till att en behövlig ekonomisk västeuropeisk harmonisering förverkligas. Synbarligen är dock den breda EFTA-fronten inte tillräckligt homogen för att kunna svara på dagens samtliga utmaningar.
Enhetiligt Norden vs EG
De nordiska länderna befinner sig i samma båt i förhållande till dagens turbulenser lighet genom
Västeuropa. EG är samtliga länders avgjort största handelspartner och samtliga länder står utanför EG:s beslutsprocess, men bör ändå säkra sig om en bilateralt parallell utveckling av möjligheterna till handel och ekonomisk samverkan i relation till EG:s interna utveckling.
Det bästa sättet att kunna uppfölja den EG-inspirerade utvecklingen vore en möjligast långtgående enhetlighet och mekanism mellan de nordiska länderna. Om man därtill vill sträva till möjlighet att på något sätt kunna påverka utvecklingsarbetet ställer det ännu större krav på nordiskt samarbete. I praktiken betyder det att de nordiska länderna på ett möjligast tidigt skede bör kunna forma gemensamma åsikter i oräkneliga konkreta frågor, som ständigt strömmar från det kontinental Västeuropa. Villkoret för att bygga en sådan enhetlig linje är naturligtvis att en dylik samordning redan existerar inom Norden.
De nordiska länderna närmar sig obönhörligen EG. Detta är varken en risk eller en förhoppning — det är en realitet. En enhetligare nordisk front är därför eftersträvansvärd. För detta krävs dock helt nya dimensioner I det nordiska samarbetet. Den EGgrundade utvecklingen förutsätter snara och långtgående resultat i nordisk harmonisering, och möjligheterna till protilering av Norden borde inte förbigås.
Det är sannolikt att enskilt nordiskt lands bilaterala relationer till EG med tiden utvecklas på olika sätt. Norges anslutning till EG inom en överskådlig framtid är sannolik. Dessa trender avspeglar sig även på det framtida nordiska samarbetet. Även med dessa framtidsutsikter är det av största värde att lägga en grund för ett nära nordiskt samarbete, som kunde fortgå även efter att ett tudalat Norden börjat skönjas. För inget annat nordiskt land är ett möjligast gott nordiskt samarbete lika viktigt som för Finland.
Filip Hamro-Drotz 20/1986 FORUN,