VD och förlikningsman

av Peter Nordling Forum 1986-11, sida 10-11, 19.06.1986

Taggar: Bolag: Jaakko Pöyty Personer: Henrik Ehrnrooth Teman: företag

främsta konsulterande ingenjörsbyråe då det gäller projektering och projekteringsmetodiken inom skogsindustrin. Bolaget är också starkt i fråga om administrationen av projekt. Det betyder att bolaget svarar för att ca 200 leverantörer levererar sina produkter och ser till att dessa monteras till en fungerande cellulosafabrik på rätt tid och rätt plats.

Mycket av den kunskap Jaakko Pöyry-bolagen besitter kan tillämpas också på annan processindustri. Men det är på skogsindustrin man är starkast.

— Och vi tänker fortsätta att koncentrera oss på det området ett bra tag framöver. Men vi måste bli bättre och åstadkomma större skillnader till våra konkurrenter, säger Henrik Ehrnrooth.

Henrik Ehrnrooths tro på Jaakko Pöyrybolagens framtid sviktar inte för ett ögonblick och har antagligen aldrig gjort det från och med den första praktikanttjänsten i bolaget år 1979. Idag äger han 50 procent av aktierna i moderbolaget JP-Finance Oy och hävdar att han inte känner till något företag som har bättre förutsättningar än Jaakko Pöyry Oy att vara finländsk mästare I branschen. Och han lyckas säga det så att det inte låter som skryt.

Jens Pöyry Oy är en av världens

Besvärliga psyke — För att uppnå målet behövs mycket små managementmässiga ändringar tack vare att vi redan nu har en kunnig och ambitiös personal, säger Ehrnrooth.

Som ett bevis på detta nämner han att endast 5 av 650 anställda på huvudkontoret uppfattas som påfallande besvärliga, vilket inte behöver betyda att de gör ett sämre arbete än andra, utan att de upplevs som svåra att samarbeta med.

Han säger att dr Jaakko Pöyrys ledarfilosofi också kommer att vara hans. Den bärande tanken i den är att alltid ha ytterst stor respekt för personalen. Men att respektera allas åsikter är inte lätt.

— Speciellt inte på Jaakko Pöyry dit I första hand begåvade men svåra ingenjörer söker sig, framhåller Ehrnrooth.

Han sticker inte under stol med att det ständigt blossar upp konflikter bland personalen. Och det är för att lösa dem och för att hålla ihop företaget han jobbar.

— Uppgiften förenklas något av att de flesta arbetat länge tillsammans. Atomerna har bildat molekyler, och hund och katt har placerats långt från varandra. Hemligheten ligger i att ledningen vet vem som är hund och vem som är katt, förklarar Ehrnrooth.

Ständig dialog Men han är ändå tvungen att föra ständiga diskussioner för att undvika överhettningar bland personalen och jämka ihop åsikterna, som han säger.

Ehrnrooth betonar att behovet av dialogen med de anställda är ömsesidigt.

— Om ingen pratar med en ingenjör på en månad upplever han det som att han in 10

Henrik Ehrnrooth,

VD och förlikningsma te respekteras, att han hamnat utanför gemenskapen, och då kan han säga upp sig.

På det här sättet är det visserligen enkelt att bli av med misshagliga personer, men det händer också att kunniga och omtyckta känner sig övergivna och ger sig iväg. Enligt Ehrnrooth är personalomsättningen dock mycket liten, något som gagnar företaget, utom på verkligt lång sikt.

Rev pyramider före Carlzon

En annan faktor som ökar avståndet till konkurrenterna är leveranssäkerheten.

— Vi måste vara lika pålitliga som börsmäklare. Ett löfte är ett löfte, och det måste hållas under alla omständigheter.

— Det här kundorienterade tänkandet är redan mycket inrotat bland personalen som i sin helhet håller styvt på principen. Vi har alltså tillämpat Carlzon-+ilosofin långt innan Jan Carlzon rev pyramiderna på SAS.

Garantin gör att kunderna är villiga att betala litet mera för tjänsterna.

-— Men, understryker han, vi måste hela tiden vinnlägga oss om att bli bättre på alla punkter, Vi kan aldrig vara tillräckligt bra.

11/1986 FRUN,

Privat universitet

Den viktigaste faktorn bakom en fungerande laganda och hög leveranssäkerhet är rekryteringen. Och på den punkten är kraven högt ställda — endast de bästa har en chans.

— Så länge vi har rykte om oss att vara landets bästa privata universitet, är det enkelt för oss att få tag på de bästa ingenjörerna, ekonomerna etc. Och vi tar endast de bästa. Annars finns den bästa snart hos någon konkurrent.

Det är inte för lönens skull unga ingenjörslejon söker sig till Jaakko Pöyry.

— Lönediskussionen är i allmänhet yt; terst kort. Hit kommer man för att ta reda på om det är en intressant arbetsplats och vilket ansvar man kan få. Det är alldeles otroligt att se hur ambitiösa unga mänskor, som kommer direkt från skolbänken, kan vara, säger Ehrnrooth, som själv rekryterat ett tjugotal personer under de senaste åren. Huvudjägare använder man inte längre.

Andel eller vinstdel

Han konstaterar också att den del av lönen som går över 10 000 mark inte längre är rnotiverande på grund av beskattningen.

Som ett alternativ till högre löner har ledningen på Jaakko Pöyry dryftat möjligheten till delägarskap för personalen. Men frågan bjuder på problem. Vad händer då de anställda vill bli av med aktierna t ex vid pensionering? Hur skall en minoritetspost värderas?

En möjlighet är att notera aktierna på börsen eller OTC-listan.

— Men, säger Ehrnrooth, lanserar man ett bolag på börsen måste man ha en god orsak, t ex att man skall finansiera något. Men vi behöver inte riskkapital, trots att branschen blivit rätt kapitalintensiv, bl a till följd av datoriseringen och högre utvecklingskostnader.

Ehrnrooth räknar med att planerna på delägarskap måste begravas, även om hela ledningen principiellt är för det. Han anser att framför allt den nuvarande skattelagstiftningen gör delägarskapet omöjligt. | stället lutar planerna nu mot någon form av vinstdelning.

Ehrnrooth uttrycker en viss förvåning över att representanter för personalen talar för ett system med bonus för de bästa, ett system som inte är helt solidariskt.

— Det är antagligen ett utslag av den speciella Pöyry-andan, konstaterar han.

Aktier ger pondus

Sitt eget aktieinnehav ser Ehrnrooth som en förutsättning för att leda bolaget. Han ifrågasätter själv möjligheterna utan delägarskapet beroende på sin jämförelsevis ringa ålder.

— Aktierna ger mig den pondus som behövs för att lyckas, men de kan absolut inte kompensera erfarenhet, medger han. — Alla vet att jag noggrannt måste ha tänkt ige FÖRUN 11/198 nom mina beslut då jag är både VD och ägare. Alla vet också att jag inte kan ge mig iväg och bara konstatera att det gick åt helvete. Då förlorar jag min hälft av bolaget, säger han.

Han tillägger att bara en mycket bra motivering kan få honom att ändra på ett beslut. Men om alternativet är bättre än det egna, väljer han naturligtvis det.

Hem trots uselt klimat

Beträffande den operativa ledningen av företaget konstaterar Henrik Ehrnrooth att Jaakko Pöyry-bolagen I framtiden i allt högre grad kommer att koncentrera sig på den nordiska marknaden.

Enligt honom är konsultarvodena på tok för låga i Finland. Han berättar att en undersökning som man låtit göra bland konkurrenterna visar att endast Pöyry-bolagen gör en acceptabel vinst. Och då är den endast i storleksordningen 5 procent av omsättningen.

— Hos de övriga är filosofin att vinste skall förslå till sommarvilla och bil för huvudägaren, späder han på.

Ehrnrooth betonar att utvecklingen är farlig.

— Den har redan lett till en låg nivå bland konsulterande ingenjörsbyråer. Det syns speciellt i byggbranschen. Byggnaderna byggs illa därför att priserna är fruktansvärt låga. Och konsultbyråerna i byggbranschen gör skrämmande dåliga resultat.

Ehrnrooth konstaterar att inställningen är att byråerna inte är förtjänta av mera. Men att de absolut borde ha bättre marginaler för att får resurser för bla krävande skolningsprogram, metodutveckling och datorer.

Trots detta och trots att vinsterna är större redan i Sverige satsar Pöyry-bolagen nu hårdare också på den inhemska marknagen, Kanske man räknar med att generationsskiften eller en konkursvåg ändrar klimatet.

Peter Nordling €

Pöyrys recept:

MARKNADSINRIKTNING,

STÖRRE FÖRETAG OCH BÄTTRE TEKNIK

Skogsindustrins ständiga djupdykningar under de regelbundna konjunktursvackorna har tillsammans med nya storfusionerna gett branschen en krisprägel, som trots imagekampanjerna varit svår att skaka av. Samtidigt pressar nya producenter med billig, snabbväxande skog på från ena hållet, och elektroniska media från det andra. Är skogsindustrin i industrivärlden på väg utför som stålindustrin? Nej, säger skogsgurun Jaakko Pöyry. Branschen har goda utsikter, som är unika för en mogen industri.

öyry-bolagens konsultverksamhet sträcker sig betydligt längre än pro jektering och ”mutterlära”. Organisationen är också stark på marknadsbedömningar och strategier, och dess rapporter är måste-läsning för skogsbolagschefer världen runt. De råd man ger kritiseras på sina håll - inte för att de skulle vara felaktiga, utan för att de leder till ”Följa-John”-fenomen. Alla följer dem och fattar likartade beslut. Dr Jaakko Pöyry har under våren i några tal granskat skogs- och framförallt pappers industrins utsikter in på 1990-talet. Han pekar på svårigheter och utmaningar, men också på möjligheter.

Enorma investeringar

Grundproblematiken ligger enligt Pöyrys analys i skogsindustrins låga lönsamhet. Som en kapitalintensiv bransch är kaplitalkostnaderna den kritiska gränsen för massa- och pappersindustrins lönsamhet. Inte bara i Finland utan i största delen a vän 11