Vem tar ansvar för Östersjön?
av Esko Antola Forum 2007-07-08, sida 26, 30.08.2007
EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK
ANTOLA
NR 7-8 2007
Esko Antola är Jean Monnetprofessor vid Åbo universitet och direktör för Centrum Balticum i Åbo.
Vem tar ansvar för Östersjön?
I ett europeiskt perspektiv befinner sig Östersjöregionen vid ett vägskäl, Alternativen är att fortsätta med nuvarande institutioner och verksamhetsfilosofi, eller att välja en ny riktning för samarbetet mellan länderna, Detta är en utomordentligt stor fråga och utmaning för Finland. Det är nödvändigt att någon av Östersjöstaterna tar ansvar för regionens utveckling. Den rollen skulle passa utmärkt för Finland.
Östersjöländerna behöver en ny start på sitt samarbete, Det beror först och främst på att förhållandena har förändrats radikalt sedan början av 1990-talet, då den nuvarande samarbetsmodellen uppstod. För femton år sedan var utmaningen att så snabbt som möjligt införliva de tidigare socialistländerna i det europeiska samarbetet och Europeiska unionen.
För det ändamålet skapades mellanstatliga projekt som Helcom inom miljö och Vasab inom regionplanering. För samarbetet på regeringsnivå grundades Östersjöstaternas Råd (CBSS), som även omfattar Ryssland och Europeiska kommissionen. Men tyngdpunkten inom Östersjösamarbetet består av olika medborgarorganisationers verksamhet. Även kommuner och regioner idkar ett nära samarbete.
Men det handlar om ett samarbete som förlorat sin dynamik. Den stora målsättningen, att få de forna socialistländerna att bli medlemmar i EU, har lyckats. Även samarbetet mellan medborgarorganisationerna har svalnat. Det finns inte längre behov för den typ av utvecklingshjälp som var typisk under 1990-talet.
Östersjöländerna borde förnya sitt regiona1a samarbete och formulera en gemensam strategi — både när det gäller förhållandet till EU och anpassningen till globaliseringen. Detta är en stor utmaning som inte har hanterats ordentligt.
Detta är en viktig fråga, eftersom EU nu har en ambition att skapa en Östersjöstrategi. Det skulle vara märkligt om unionen hade en Östersjöstrategi men Östersjöländerna saknade en sådan aktiv insats för att en grupp länder ska bilda en gemensam region.
Man kunde föreställa sig att Östersjöns tillstånd skulle vara en tillräckligt viktig fråga för att skapa ett gemensamt engagemang. Miljöfrågorna är en gemensam angelägenhet för länderna och folken kring Östersjön — på många sätt också en ödesfråga. Men miljöfrågorna har ändå inte lett till några nämnvärda gemensamma ansträngningar, endast några deklarationer,
I Finland och Sverige är medborgarna medvetna om miljöns tillstånd. Det har ändå inte räckt till för att få till stånd tillräckliga och bindande åtgärder, Visst är man orolig över miljön, speciellt när den egna segelbåten omges av alger. I många andra länder, speciellt i Baltikum och Polen, har medvetenheten ännu inte ens vaknat. Medvetenheten om miljöfrågorna befinner sig på synnerligen olika nivå i Östersjöländerna. Därför har man inte heller lyckats komma överens om mellanstatliga åtgärder Östersjösamarbetet kunde få luft under vingarna om någon organisation eller stat skulle ta ett ledarskap. Det ser ändå inte ut att hända. Länderna kring Östersjön är små, och inget land har heller gjort anspråk på en ledande roll. I den svenska utrikespolitiken har en ambition kanske tidvis kunnat skönjas.
Regionens stora länder Ryssland, Polen och Tyskland är bara delvis Östersjöländer. De bedömer inte heller att det skulle vara viktigt för dem att ta ett ledarskap i Östersjöregionen.
Ett samarbete mellan Finland och Sverige skulle vara ett nödvändigt steg för att åstadkomma en ny Östersjöpolitik. Länderna är föregångare i till exempel miljöfrågor och kan erbjuda så kallade best practices, Finland och Sverige har redan ett nära samarbete med de baltiska länderna. Det är tänkbart att Danmark och Norge skulle vilja ansluta sig till samarbetet. Men någon måste ta initiativet.
Om initiativförmågan fattas är det möjligt att samarbetet nås med tvång. Faktorer som kan tvinga fram ett sam Framför allt med tanke på att Visst är man orolig arbete kan vara till exempel säkerhetsövriga motsvarande områdeni =: m 1 en frågor som anknyter till Ryssland, den Europa har en gemensam poli- over lj on, ryska utvecklingen och det rysk-tysk tik, eller håller på att formulera en sådan. Det handlar om en strateg speciellt när den egna segelbåten för regionalisering. Det krävsen OMges av alger.
gasröret. Men i det fallet handlar det inte om en förutseende och proaktiv politik. Men det är ändå sådan Östersjöpolitiken borde vara, m