Vertikaltrafik i bostadshus

Taggar: Teman: hisser

Vertikaltrafik i bostadshu — ett transportsätt som planerarna glömt bort

Det talas nuförtiden mycket om människovänllg samhällsplanering, och en synnerligen viktig och central fråga i detta sammanhang har blilvIt hur människorna rör sig i samhället. Med människovänlighet i trafikplaneringen förstås givetvis att det Inte bara är effektiviteten man sätter värde på, utan man bör också tänka noga på att ett visst system inte medför missförhållanden som är svåra att avhjälpa, tex så att trafikarrangemangen blir direkt orättvisa mot någon. Kommunikationsmedlen och trafiken borde således alltid i första hand betjäna människan.

I många fall och hänseenden kan man ge fullt erkännande åt samhällenas trafikplanering. Avgörandena baserar sig på rätt omfattande undersökningar. Emellertid ser det ut som om man i samhällsplaneringen hos oss ofta hade glömt bort ett mycket viktigt tränsportsätt: vertikaltrafiken i bostadshus.

Vertikaltrafiken lämnar många »offside»

Det finns i Finland en hel del gamla flervåningsbostadshus som inte är försedda med hiss. Ännu idag byggs det hos oss fyraoch t o m femvåningshus utan hiss. Det är självklart att det är besvärligt, kanske rentav omöjligt för en del människor att röra sig i sådana hus.

Även i hus med hiss betjänar hissen endast personer som av bekvämlighetsskäl använder hissen men som inte nödvändigtvis behöver den. Däremot kan hissen ofta inte betjäna personer som mest behöver den, nämligen handikappade och åldringar med nedsatt rörelseförmåga vilkas procentuella andel av befolkningen kontinuerligt ökar. Mycket beroende av hissen är också mödrar med barnvagn eller folk med tunga bördor.

En typisk bostadshushiss i vårt land är så trång att bara 3 eller 4 personer utan några större bördor ryms i den. En rullstol eller barnvagn för att inte tala om bårpatienter eller större möbler får överhuvudtaget inte plats i dessa hissar.

Även om hissen är tillräckligt rymlig kan det vara omöjligt för en handikappad att använda den på grund av att den inte kan beträdas direkt från ingångsplanet. Redan ett enda trappsteg kan vara ett hinder för hissens användning. Ett ytterligare hinder kan också ligga i att stannplanen inte är på samma nivå som bostäderna, I rätt många fall skulle dessa hinder ha kunnat elimineras om man vid planeringen hade kommit ihåg de handikappades behov.

Hissens funktionella minimidimensioner

Eftersom rörelsehindrade är beroende av hissen bör deras behov tas som utgångspunkt för hissens dimensionering. I en undersökning som gjorts i Skandinavien har följande funktionella minimidimensioner för hisskorgar och dörrar fastställts:

Hisskorgens yt för barnvagn 90 X 100 cm för rullstol 100 X 120 cm för bår 100 X 220 cm

Forum 11/71

I Sverige är den sk möbelhissen mest efterfrågad emedan man lätt kan transportera en bårpartient eller ett piano i den.

Dörrens bred för barnvagn 80 cm för rullstol 90 cm för bår 90 cm

Börjar man nu på denna basis leta efter en från planeringssynpunkt vettig lösning kommer man till den slutsatsen att vanliga bostadshus åtminstone borde förses med hissar som rymmer barnvagn och rullstol. Kravet uppfylls av en vanlig 6 personers hiss, normalt med en korgyta av ca 100 X 130 cm. I höga hus bör däremot en sk möbelhiss med en korgyta av 100 X 220 cm betraktas som en nödvändighet. I möbelhissen finns plats för bårpatient eller piano. Att bära sådana bördor flera trappor upp eller ner är inte rimligt i vår moderna tid. Vänd 15

Hisstyper I bostadshus

En typisk hiss i våra bostadshus är tyvärr trång och betjänar därför bristfälligt eller kanske inte alls de grupper som speciellt skulle behöva den. Hur ser den då egentligen ut? En genomsnittshisstyp ändrar sig kontinuerligt under årens lopp — och lyckligtvis till det bättre. Hissarna som installeras i nya hus blir år för år i medeltal något större, även om vi internationellt sett fortfarande ligger långt under en tillfredsställande nivå.

Hissar i gamla hus genomgår sällan en moderniseringsprocess — trots att de självfallet sämst motsvarar moderna krav på utrymme och komfort. Det ges inte mycket hopp om en förbättring på detta område. Processen är i och för sig relativt lätt att utföra och en ny modern hiss kan ekonomiskt installeras i ett gammalt hisschakt, Schakten i gamla hus är ofta så rymliga att det är möjligt att installera en rymlig och verkligen användbar hiss i dem.

I våra bostadshushissar förekommer nästan överallt dessutom en brist som medverkar till att försämra hissens serviceförmåga och som skapar irritation bland människorna i synnerhet i höghus. Då hissen är mycket efterfrågad tex under morgonrusningen passerar den ofta de mellersta våningarna, där folk står och väntar, trots att den inte har full last. Denna olägenhet kunde lätt rättas till genom val av ett riktigt manöversystem (kollektivt ned). Orsaken till att detta system — trots att kostnaderna i jämförelse med fördelarna är mycket rimliga — så sällan påträffas är väl främst svag information från hisstillverkarnas sida.

Hur genomsnittshissen för bostadshus hos oss utvecklat sig framgår av nedanstående tabell. Procenttalen i tabellen är avrundade och visar de olika hisstorlekarnas andel i totalantale 1967 1970 1971 6 personers sk möbelhiss — — 570 6 personers hiss, vanlig 59/0 10 2/0 10/0 4 personers hiss, vanlig 30 9/0 60 9/0 65 9/0 3 personers hiss, vanlig 65 9/0 30 9/0 20 9/0

Ur tabellen kan utläsas att andelen verkligen användbara 6 personers hissar fortfarande är rätt liten. I Finland tillverkas emellertid en hel del rymliga bostadshushissar och den s k möbelhissen är i själva verket den mest tillverkade hisstypen. Dessa hissar går dock huvudsakligen på export.

»Borta bra»

I andra industrialiserade länder hittar man idag bara i undantagsfall en hiss som rymmer mindre än 6 personer då det är fråga om en ensam hiss. Däremot kan en 4 personers hiss jämte en större hiss rätt ofta komma i fråga. Den absolut mest förekommande hisstypen i bostadshus i Sverige är möbelhissen vars kapacitet motsvarar 6 personer. I Västeuropa rekommenderas i ökande omfattning 8 personers hissar för bostadshus medan man i Amerika vanligen använder hissar för 10 personer eller flera.

Fördelningen av de bostadshushissar som i år installeras i Sverige är ungefär följande 6 personers möbelhiss 75 0 6 personers hiss, vanlig 10 9/9 4 personers hiss, vanlig 15 9/0

I Sverige har en 3 personers hiss redan länge varit ett nästan obekant begrepp. De svenska myndigheterna har bl a företrätt den uppfattningen att mindre hissar än 6 personers överhuvudtaget inte skall användas då 4 personers hissen inte rymmer nuvarande rullstolstyper.

I Sverige, som vi är så vana att iämföra våra förhållanden med, härskar inom hissplanering .n genomgående en stark »passagerarvänlighet». Ett bevis på detta är att automatdör 1 rarna snabbt börjat bli allt vanligare i normala bostadshushissar. Skall hissen utrustas med en svängdörr försöker man få den så lätt som möjligt att öppna; Korgens tryckknappar placeras i allmänhet lågt och horisontalt så att en person som sitter eller ett barn lätt kan trycka på knappen. Med tanke på barn finns det också sådana tryckknappsdosor som utom våningsnummer är utrustade med trevliga bildsymboler. Det är lättare för ett barn att komma ihåg en bild än ett nummer. De svenska myndigheterna förbjuder inte barn att ensamma använda hissen som man gör i Finland.

Som ett bevis på svenskarnas strävan att ta hänsyn till de handikappades behov kan man nämna de hisservicesystem som det största hissföretaget på den svenska marknaden utvecklat för invalider, För förlamade har man tex konstruerat ett styrsystem som möjliggör styrning av hissen med radiosignaler som ges genom att blåsa i ett munstycke. Att en förlamad överhuvudtaget kan använda hissen förutsätter givetvis att hissen har automatdörrar. Ytterligare kan man i Sverige beställa en hiss med ett styrsystem som gör det möjligt att styra hissen med tillhjälp av två stora knappar som kan påverkas antingen med ett knä eller med en armbåge. I sanningens namn bör man naturligtvis tillägga att dessa system fortfarande till stor del är på experimentstadiet.

I de svenska föreskrifterna sätter man också speciellt värde på att utrymmet framför och bredvid hissdörren bör vara minst 150 cm så att en person i rullstol kan öppna dörren (extra lätt öppnad dörr, öppningskraften bara 2,5 kg) och köra in i hissen. Vid möbelhissar bör detta mått vara minst 220 cm för att en bår utan svårighet skall kunna bäras in i hissen.

Svenskarna talar alltså redan på allvar om nödvändigheten av att installera hiss i 2—3-våningshus. I våra förhållanden skulle det säkerligen vara överdrivet eller orealistiskt att fordra hissar för så låga hus. Men också i Finland skall man väl äntligen kunna förutsätta att det inte mera byggs hus med flera än 3 våningar utan hiss.

Inte fråga om pengar

Ligger Finland alltså efter den internationella hissnivån så bör det väl finnas en speciell orsak till det. Orsaken kunde helt enkelt vara en fråga om pengar. En tymligare och mera användbar hiss blir givetvis alltid en smula dyrare än minimihissen. Detta kan emellertid inte vara det enda och vägande skälet eftersom inbesparingen är så pass liten att det inte känns vettigt att för den skull pruta på servicekravet. En annan sak som talar för uppfattningen att prisfrågan inte är den enda orsaken är att hisskostnadernas andel i bostadshusens totalkostnader normalt är bara 2—3 procent. Finland tillhör dessutom länder som har den lägsta prisnivån på hissar.

Att hissarna fått så liten uppmärksamhet från såväl planerarnas som andra gruppers sida beror väl närmast på att hissen inte hos oss betraktas som ett kommunikationsmedel som man kan fordra bättre service av. Emellertid är hissen i princip ett allmänt kommunikationsmedel på samma sätt som en spårvagn eller en buss, Visserligen brukar det inte kosta någonting att åka hiss och en annan skillnad är den att körsträckan är kortare och passagerarmängderna mindre, men som för alla andra allmänna kommunikationsmedel är hissarnas enda uppgift att flytta människor och gods från ett ställe till ett annat.

Börjar vi nu betrakta hissar från denna nya utgångspunkt följer säkert de olika intressegrupperna, såsom de handikappade med genom att i sin tur fordra en hygglig service av husens interna trafikmedel. Då vaknar kanske också bostadsköparna och börjar fordra att husen bör förses med en hiss som lämpar sig också för transport av tex möbler. En naturlig följd av en sådan utveckling skulle då vara att den framtida vertikaltrafiken i våra bostadshus skulle komma att ligga åtminstone på den nivå som idag existerar i andra industriländer. Oo

Forum 1171