Vetenskapscentern: I kunskapens äppelträdgårdar

av Ragnhild Artimo Forum 1996-05, sida 14-17, 23.05.1996

Votenskapscentret Heurekai Vända sen starten: 1989 varit en pu da iiket engagerar speciI uingarbeotare. Självuppler liv verklighet.

ATT POPULARISERA VETENSKAP ÄR NYCKELUPPGIFTEN FÖR VETENSKAPSCENTRA. DET SÄGER HEUREKA-DIREKTÖREN PER-EDVIN PERSSON, INITIATIVTAGARE TILL VETENSKAPSCENTRENS FÖRSTA VÄRLDSKONGRESS.

etenskapscentret Heureka öppnar den 14 juni dörrarna för 1st Science Centre World Congress, vetenskapscentrens första världskonferens någonsin. Det är Per-Edvin Persson, Heurekas direktör, som tagit initiativet till kunskapsarbetarnas storsamling med över 400 deltagare från 40 länder — under några av årets ljusaste dygn. Tidpunkten är medvetet vald: mera ljus är en naturlig gemensam nämnare för vetenskapscentren. Gemensamt är också centrens verksamhetskoncept,säger Pelle Persson: att popularisera vetenskap, göra den tilllgänglig. Det är extra angeläget i länder där skolväsende och utbildning är outvecklade och läsokunnigheten stor. Många av dessa länder är nu högaktiva med att etablera och utveckla vetenskapscentra. Exempelvis Thailand har tagit beslut på att etablera 75 vetenskapscentra, och Indien,vars vetenskapscentra tas som förebild på många håll, bygger nu världens största center, Science City, som öppnas i Kalkutta i år. En tredjedel av kongressdeltagarna kommer från länder utanför Europa och Nordamerika. Målsättningen med den första världskongressen för science centersär attåstadkomma berikande växelverkan och korsbefruktning med nya idéer, etablera globaält samarbete och expoutbyte länderna

Begrepp att hålla isä emellan, och presentera nya koncept att åskådliggöra vetenskap och forskningsresultat. Framgångsrika vetenskapscentra (som excmpelvis Heureka) bör också kunna hitta ”exportmarknader” för sina innovationer på dessa fora.

Polhem pionjären?

Vetenskapscentren av idag kan se tillbaka på en relativt smal och kapriciös utvecklingshistoria. Det är djärvt att utse ”det första vetenskapscentret” ,men Pelle Persson nämner gärna den svenska uppfinnaren och mekanikern Christopher Polhem (1661-1751), som — förutom att han konstrueradeTrollhättan kanal och lånade sitt namn till Polhem-priset — åren 169697 byggde Kungliga Modellkammaren, som bestod av en kollektion apparater som åskådliggjorde enkla mekaniska begrepp för ”den stora pöbeln”. Originalen finns fortfarande på Tekniska Muséet i Stockholm,och utnyttjades i den svenska yrkesutbildningen ända till 1830-talet. Polhems initiativ måste dock ses som ett isolerat fenomen.

En mera målinriktad kunskapssatsning inspirerades av den franska revolutionen: Institut des Arts et Métiers etablerades år 1794 ”för att för folket förklara frukterna av forskning och vetenskap”. Institutet

FORUM NR 5/9 var också utvecklingslabb för många av revolutionens teorimonster, såsom tiodagarsveckan. Det existerar ännu, men för en tynande tillvaro.

Från Europa till Nya Världen Vetenskapscentren i modern mening är barn av detta sekel, och har katalyserats av tre institut som låg nära varandra i tiden: Deutsches Museum (med Urania i Berlin 1889 som förebild) öppnat i Mänchen 1925; Science Museum i London (med andliga rötteri The Great Exhibition eller Chrystal Palace Exhibition sorn i South Kensington 1851 under sex månader lockade fyra miljoner besökare), som i modern version öppnades 1927,och kompletterades med Childrens Gallery; och det första vetenskapscentret utan artefaktkollektioner,Palais dela Découverte,. som öppnades av undervisningsministeriet 1937 i Paris. Dessa utgjorde, säger Persson, Den Första Generationen,ochinspirerade den amerikanska mecenaten Julius Rosenwald, som besökte Europa i slutet av 30-talet, att ta initiativet till (och långt finansiera) Museum of Science i Chicago, fortfarande ett av USA:s största science centers.

Dessa tidiga koncept fascinerade ocks ”atombombens fader” Julius Robert Oppenheimer, en av nyckelforskarna i Manhattanprojektet, som under McCarthy-eran fann sig ute i kylan och förvisad till lärararbete,och blev initiativtagare och konceptarkitekt för Science Exploratorium som öppnades i San Francisco år 1969,och enligt Pelle Persson är modellen för Den Nya Eran. med mera hands-on och självexperimenterande med verkliga fenomen.

— Ungefär samtidigt jobbade man i Toronto, Ontario, på ett projekt där Tuco Wilson var eldsjälen. Ontario Science Center — som Heurekas koncept långt påminner om — öppnades 1970, och inledde tillsammans med Exploratorium Den Andra Generationen vetenskapscentra, som lavinartat fick efterföljare i Nordamerika under 70-talet och i Europa under 80talet.

Nationella visitkort

Det största i Europa är La Villette, Cité des Sciences et Industrie, utanför Paris (ett av president Mitterrands ambitiösa ”minnesmärken”), som i mars firade tioårsjubileum. Boomen i Europa fortsatte in på 90talet och här finns redan långt över 10 vetenskapscentra. Bara i Norden finns ett trettiotal, de flesta dock små jämförda med La Villette — eller ens Heureka, som öppnades 1989.

Vilka är de finländska vetenskapscentren? Det finns faktiskt flera fastän Heureka i full text heter Finlands Vetenskapscenter Heureka.

— De är arktiskt inriktade Arktikom i Rovaniemi, vetenskapscentret Tietomaa i Uleåborg, miljö- och energiinriktade Kammi i Jyväskylä och skogsvetenskapliga Lusto i Punkaharju, räknar Pelle Persson upp. Också Tekniska muséet i Helsingforsarbetaridag med en utställningsfilosofi som kunde klassa muséet som vetenskapscenter.

I många länder har tendensen varit att satsa på åtminstone ett nationellt visitkort; La Villette är arketypen för den filosofin. Härhemma har Heureka från starten haft en viktig ställning som ”statsbesöksmål” och representationsmuseum, men samtidigt lyckats bli en hela folkets hjärtesak och ett av landets mest besökta resmål. Medan fransmänneninte röstat på LaVillette med den egna plånboken (biljettintäkterna täcker bara 7 procent av årsbudgeten), leder Heurcka

Resmål för nyfikna

Några vetenskapscentra på Europakartan. Centren utanför Finland ”rankade" av Per-Edvin Persson.

Teknikens Hus (Luleå) | “Bra på vardagsteknik,

Arktikum (Rovaniemi) Spännande byggnad, inriktning på arktiska teman.

VÄND

Xxpérjinentarium (Hellerug; ”Väldörverkligade experiment- rg Istatioher; reservera gott om tid! test (Ci njig design, klassiska experimeni i mest fysik. + fä Hr

Science Museum (Lgnton)

Exploratory (Bristol) ed å samlingar ”Världsbäst på at presentera sinnenas funktioner, illusioner. allt från båtar till medienhistoria.”

NN o ”Ett toppenmäsen fruktansvärt bra!”

La Villart (Pari ”Enormt! Och ett måste. en inte världsbäst => Palais de la Découverte (Paris ”Bästa levande demonstreationer, fina djurshower, mänsklig storlek. eraktivt och heltäckande omvetenskap

Lusto (Punkaharju) Allt om skog, i vacker

Tekniska muséet (Helsingfors euroligan med avseende på sålunda dokumenterad popularitet: hela 44 procent av budgeten täcks med biljettintäkter, säger dess direktör stolt.

Hans egen några-i-topp-lista över Europa (kan noteras av semesterresenärer!) ser ut sålrär: Teknikens Hus i Luleå (“bra på vardagsteknik”). Experimentarium i Köpenhamn (reservera gott om tid!”). Exploratory i Bristol (”lysande när det gäller sinnesförnimmelser och olika illusioner”). Techniquest i Cardiff,Wales (”nyast i Storbritannien, inriktat på basvetenskaper, och verkligen lysande förverkligat”). Science Museum i South Kensington (“det engelska vetenskapsvisitkorter”). La villette utanför Paris (ett måste, även om måhända €j min favorit”). Palais de 1a Découverte (”jättebra, charmigt”). Museu de la Cieéncia i Barcelona (“fruktansvärt bra, ett toppenmuseum”). Deutsches Museum i Mönchen (“en klassiker givetvis”). Och Museon i Haag (”en gammal institution, med bl.a. omnimaxteater”).

Pelle Perssons personliga favoriter i

Europa är brittcentren Techniquest och Exploratory. Dessutom finns en viktig parallell till Heureka: brittcentren har fått kimpa med ekonomiskt strikta ramar och i stället fått mobilisera hjärnkraft och uppfinningsrikedom, vilket alltid ger intressanta resultat. Hans favorit i världen är Science North i Sudbury, norra Ontario i Kanada.

— Centret är indelat i olika sfärer, atmosfären, litosfåren, biosfären, men det som gör konceptet unikt är att man har bluecoats, forskare som jobbar ute i utställningen och där utvecklar nya experimentstationer, och engagerar besökarna i experimentverksamheten genom att be dem om hjälp, ge dem uppgifter. Denna interaktivitet med den 1evande människan som har kunskap om de fenomen som åskådliggörs är ett unikt och högintressant koncept,som det vore lockande att applicera hos Heureka.

Ått se är att förstå

Vetenskapscentrens verksamhetsidé är att svara på frågor som Vad? ochisynner het Hur? Kommunikationskoncepten beaktarden allmänna kunskapsnivån och behoven i den omgivning där centret verkar, och är på detaljnivå ett annat i Indien än t.ex. Norden. Också kreativiteten hos utställningsplanerarna följer i viss mån nationella kulturramar.

Heureka har från starten marknadsfört sig som en plats för hela familjen:de ungaär viktiga för detär hos dem motivationen kan skapas för vetenskap, säger Pelle Persson. Men borde man inte försöka nå också den öl-och-TV-konsumerande generationen — De som nu utgör den generationen är det svårt att få hit, men detär ju nog en utmaning! De senaste åren har vi faktiskt medvetet producerat utställningar för en fullvuxnare generation, som Ninive och Nordic Explorers, och nyaste Ilusioner täcker otvivelaktigt hela åldersspektret. I all vår verksamhet är det möjligheten att själv experimentera, interaktiviteten, som lockar folk. Den självupplevda vetenskapen blir verklighet.

Persson menar att finländarna ligger i

DU SER VAD DU TROR DU SER könheten finns i betraktarens öga — eller mer exakt i betraktarens hjärna. Att ha “sett med egna ögon” är inte så tillförlitligt som man gärna tror. Är verkligheten en illusion, och upplevs illusionen som verklighet? Ja. Den slutsatsen blir ofrånkomlig på vetenskapscentret Heurekas nyaste expo Illusioner. en utställning om hjärnan och sinnenas funktioner samt modern hjärnforskning och sömnforskning. Utställningens kanske mest underhållande del är de talrika och fascinerande exemplen på hur hjärnan feltolkar synintryck, ”ser fel”, och hur betraktaren i konflikt med sitt rationella vetande uppfattar illusionen som verklighet. Heurekas samlade illusioner är en orgie för ögat. som hungrigt kan frossa i visuella illusioner i en 3Dvideorteater, eller med flera decennier gamla stereobilder (minns ni View-Master?). med stora och små exempel på hur hjärnan luras att se det som inte finns, och en spegellabyrint för alla som aldrig går fel — plus anläggningar som grundlurar också andra än synsinnet. Den nyttiga lärdomen är att titta en gång till. att sätta frågetecke efter vad man lockas betrakta som självklarheter.

I sömnlabbet sover en frivillig försöksperson, vilket inte är så händelselöst som det låter: sovarens hjärnverksamhet registreras kontinuerligt med EEG (elektroencefalo rafi) och EEG-kurvorna visas i en monitor som demonstrerar hjämverksamheten.

Det verkliga hjärndragplåstret är den finlindska innovationen Neuromag 122 (presenterad i Forum nr 16/92), där expobesökare kan passa på att ta en magnetenkefalografi och bokstavligt talat ”se” hur och var de tänker. Neuromagteamet tilldelades ingenjörspriset denna vår.

Invid två exempel på hur hjärnan låter lura sig. Figuren ovan består av ringar, men ögat envisas med att se en spiral. Om man snabbt rör ögonen av och an ter sig figuren som en tratt som turvis leder bort från, turvis mot betraktaren.

Caféväggen till vänster är en klassiker, och kallas Gregory’s Jenomen. De ljusa och mörka rutorna förefaller att vara sneda och kakelraderna verkar bi närmare studium visar att alla rutor är identiska och rätvinkliga och rutraderna lika breda och helt parallella. På utställningen (som på tas i full skala. RA ja ut mot sidorna. Et r till I december) kan kakelväggen betrak FORUM NR 5/9 mellanklass” då det gäller vetenskaplig, bildning; sämst ställt är det med matematisk-naturvetenskapliga insikter.

— Vi har av tradition stor vördnad för bumanistisk bildning, medan det anses förlåtligt med dundertabbar i elementär fysik…Förklaringen kan vara att vår nationella medvetenhet det senaste seklet stöttatsså kraftigt med historia och språk, de viktigaste instrumenten att skapa nationell självkänska. Det här sitter i, fastän vi idag har andra utmaningar — och det ärju naturvetenskaperna och deras applikationer som skapar framtiden.

Nätet nästa utmaning

Efter ett fungerande koncept de första sju åren, vilka är Heurekas viktigaste utmaningar åren framöver — Ått vara i tiden. Våra resurser komMer att tas mera i anspråk utanför byggnaden, vi måste vara beredda att producCera nya typer av material — immateriellt sådant — på exempelvis Internet för skolornas behov. Det räcker inte att ”komma ut från klassrummet med dator”, Nätet är en djungel, och där måste finnas vettigt material att hämta — och någon måste producera det. Jag ser det inte som en lösning att där erbjuds kommersiellt producerat, avgiftsbelagt material, utan här finns uttryckligen en uppgift för institutioner som Heureka. Det betyder att vi i framtiden blir mindre platsberoende.

En annan utmaning är enligt Pelle Persson att stärka Heurekas internationella profil; det är av både image- och ekonomisk betydelse att få påkostade utställningar ”eftermarknadsförda” till andra länder. Nordic Explorers lovar att bli ett uppmuntrande exempel; utställningen är bokad i fem länder hittills för iår och nästa år.

Men Persson skyndar sig att tillägga atteninstitution som Heureka alltid skall ha det litet knapert, det hör till, och är bra för kreativiteten. Heurekas ekonomi har varit jobbig, genom att budgetmedlensinströmning tidvis varit problematisk. Men nu är basen tryggad ”så länge kontrakten håller”. Det sk. Relanderska receptet för ekonomins bilisering går ut på minst 230 000 besökare i året (senaste år hade Heureka 343 000 besökare), 8 Mmk i driftsunderstöd från Vanda stad (som tar hand om Heurekas skuldpaket på 20.5 Mmk per utgången av år 1998). och 4 Mmk i driftsunderstöd från staten. Hälften av driftsbudgeten utgörs sålunda av understöd, ”resten tar vi själva in”. Och med 44 procent av den täckt av biljettintäkter ligger Heureka massivt över också det inhemska museigenomsnittet som är bara 16 procent. 9

FORUM NR 5/96

SPRÅKRÖRET 60

FÖRTJÄNSTER FÖRE MANUSSTOPP

FINSKANS ”ANSIO” KAN INTE ALLTID ÖVERSÄTTAS MED ”FÖRTJÄNST”. ”DEADLINE” HETER T.EX. ”MANUSSTOPP” PÅ SVENSKA

Rune Skogberg

Fråga: Kan finskans ”ansio” alltid översättas med ”förtjänst”? Jag tycker mig ha läst eller hört någonstans att ”förtjänst inte används i Sverige.

• Karisbo Svar: Ett varningens pekfinger bör faktiskt höjas i fråga om ordet ”förtjänst”. Det är ett vedertaget ord och det används visserligen, men oftast i andra betydelser än ”regelbunden löneinkomst”. Oftast är sammanhanget abstrakt: ”Det är lärarens förtjänst att eleverna är så duktiga …”.

Förtjänst kan i och för sig stå för lön eller vinst, men då är lönen eller vinsten tillfällig, t.ex. kan man sälja något med stor förtjänst.

Det kan vara skäl att ta upp några vanliga översättningsproblem med ”ansio” här.

Finskans ansiotaso skall inte översättas med ”förtjänstnivå”utan med inkomstnivå. När realinkomsterna stiger, vilket de inte gjort på länge, är det uttryckligen finskans reaaliansio som avses — några ”realförtjänster” existerar inte. Ansiotappio, ansionmenetys och anstonalenema kan alla översättas med inkomstbortfall. ”Förtjänstförlust” går inte. Ansioon subtautettu är på svenska ”inkomstrelaterad” — ogärna ”inkomstbunden” — (t.ex. ansioon suhbtautettu päåilväraba = inkomstrelaterad dagpenning).

Ansio kan också stå för förvärv, åtminstone i sammansättningar som i ansiotyvö, förvärvsarbete och i ansiotarkoitus, förvärvssyfte.

Verbet ”förtjäna” förtjänar också en liten kommentar. I Finland används förtjäna” ofta i avseende på en bestämd löne- eller vinstsumma som man förvärvar — som t.ex. i ”förtjäna 15 000 mk i månaden”. I Sverige används förtjäna sällan på det här sättet, i stället används tjäna: tjäna X kronor i månaden, Det är bäst att också hos oss göra åtskillnad mellan tjäna och för tjäna. Förtjäna kan man alltså tala om när man inte avser någon bestämd summa: ”arbera för att förtjäna extra”; ”pengar som förtjänas på loppmarknadsförsäljning”; ”det finns stora summor att förtjäna” I övrigt används tjäna.

Fråga: Skall finskans ”painopistealue” översättas med ”tyngdpunktsområde”? - Diplomingenjör Svar: Det beror på sammanhanget. Man kan allmänt tala om t.ex. högprioriterade sektorer eller fokusering. Inom handeln går det bra med prioriterade affärsområden. Termen ”tyngdpunktsområde”, som man ibland ser och hör, är inte så lyckad.

Fråga: Den engelska (svengelska) termen jointventure diskuteras av och till i finanskretsar. Det ser ut som om ingen riktigt skulle gilla nymodigheterna ”samägt företag” och ”samriskföretag” för att de är så stela. Vad säger språkvårdarna - Ofarlig finansbaj Svar: De nymodigheter frågeställaren nämner har använts i Sverige ett bra tag redan. I Finland har termen samföretag lanserats och ordet har nu också fått spridning i vårt västra grannland, där man inte sällan stöter på det i både tidningar, TV och radio. Det engelska joint venture säger en vanlig svensk språkbrukare mycket litet. Samföretag är däremot svenskt, enkelt och klart. Det är språkvårdarnas åsikt

Fråga: Är det helt fel att säga ”deadline” på svenska? - Fidningsredaktör Svar: Det finns många svenska alternativ att välja mellan. Varje tidning tycks ha sin egen motsvarighet till deadlinebegreppet. Manusdag, sista manusdag, manuslimning, stopptid, manusstopp och lämningstid är några rätt goda förslag. &