Vi måste ställa krav på informationstekniken

av Peter Ehrström Forum 1997-02, sida 44-45, 27.02.1997

Taggar: Teman: informationsteknik

en amerikanske ekono misten och författaren

Jeremy Rifkin är väl klädd och avslappna när han möter pressen i Helsingfors. Han ser ut som en chef på mellannivå, men skenet bedrar. Han företräder den nya amerikanska vänstern och han är säker på sin sak.

”Vi rör oss mot en ny maktrelation och måste omförhandla samhällsfördraget, samhällets sociala kontrakt. Våra förfäder förkortade arbetsveckan från 60 till 40 timmar. Varför kan inte denna generation kräva samma eftergifter av informationstekniken som våra föräldrar krävde av ångkraften och elektriciteten?”. undrar Rifkin och fortsätter ”Vi har inte krävt någonting av den nya teknologin. Om informationsteknikens möjligheter är så goda borde vi diskutera en förkortning av arbetsveckan till 30 timmar. Det är ett val mellan mera fritid och högre arbetslöshet”

Fortsätter vi som nu blir följden ett skarpt tudelat samhälle. De högsta 20 procenten klarar sig bra medan 80 procent av befolkningen marginaliseras, förvisade till sämre jobb med lägre lön eller arbetslöshet. De första orovarslande tecknen kan redan skönjas, men Rifkin har inte gett upp. Han vill också höja lönenivåerna, men tanken stöter på hårt motstånd bland nyliberala ekonomister och inom näringslivet. För dem är en så dan utveckling orimlig. Historien pekar dock på motsatsen.

Peter Ehrströ “Historiskt sett är det dumt att säga att det inte finns några möjligheter. Det finns väl ingenting som gör att ett visst timantal är fixerat, Den historiska utvecklingen är summan av många faktörer, säger Sakari Heikkinen, som nyligen doktorerade vid Helsingfors universitet med avhandlingen Labour and the Market: Workers, Wages and Living Standards in Finland, 1850-1913.

Det är alltså inte otänkbart att förkorta arbetsveckan och höja lönerna ”Naturligtvis inte. Inte på lång sikt. Mycket som blir självklarheter har tidigare tett sig omöjligt. t.ex. en 10-timmars arbetsdag. Men senare blev åtta timmar någonting helt självklart. Över tid har lönerna stigit och arbetsveckan förkortats, men om det sker nu är svårare att säga. Knappast kan det ske på en gång or o De rätta frågorna

Rifkin frågar sig dock hur man skall lyckas övertyga arbetsgivaren att både höja lönerna och förkorta arbetstiden, men påminner om att tidigare generationer har lyckats med detta. Däremot verkar den nuvarande tillsvidare nöja sig med allt mindre och mindre.

”Det börjar nog komma reaktioner, men vi har inte ens börjat ställa de rätta frågorna”, påpekar han och sammanfattar dem till två ”Vad gör vi med alla de miljoner som blir arbetslösa i varje land och hur skall vi starta en nykter diskussion om hu informationssamhällets fördelar skaH fördelas så att de inte endast tillfaller en elit?”

Den frågan är inte ny. Den ställdes redan under förra seklet. Sakari Heikkinen påpekar att inkomstskillnaderna ökade klart under perioden 1870-1900 för att därefter minska under perioden 1900-1913. Under 1860-70-talen skapades den fria arbetsmarknaden i Finland och det gamla regelverket avskaffades. En extrem liberalism utan tanke på något speciellt socialt skyddsnät låg i tiden, Alla arbetskontrakt gjordes direkt med företaget. Heikkinen hävdar att Finlands ekonomi även då var mycket beroende av globala faktorer på grund av en omfattande utrikeshandel.

Låter tankegångarna bekanta i dagens diskussion ”Det rör sig om samma element, men satta i andra sammanhang. Nyliberalismen är i utmanarställning medan försvararna värnar om välfärdsstaten och det nuvarande sociala stödsystemet. Det är liberala tankegångar kontra det gamla och för ekonomin begränsande regelverket”

Heikkinen har skildrat Finlands övergång från agrarsamhälle till industrialisering.

”Det skapade nya fenomen. Tidigare genomlevde man lantbruksrelaterade cykler och kriser. Ju mera sektorn utanför lantbruket ökade desto mera började utomstående faktorer och internationella konjunkturförändringar påverka

FORUM NR 2/97

Foto: Hans Pau utvecklingen. Man fick konjunkturkriser istället för svältkriser”. framhåller Heikkinen.

På samma sätt som agrarsamhällets metoder inte kunde tillämpas i industrisamhället kommer informationssamhället att kräva nya lösningar Näringslivets delegation EVA konstaterar t.ex. i sin nya rapport om förändringarna i arbetslivet, Muutosrobkeutta vai Stilipuolustusta att de gamla metoderna och reglerna inte längre är användbara.

Jeremy Rifkin varnar för att IT-samhället inte förmår skapa nya arbetsplatser i den takt de försvinner eftersom allt fler företag utnyttjar tekniken och minskar sin personal. Arbetslösheten kommer därför att skjuta i höjden och redan nu ger arbetslöshetsstatistiken en skev bild av verkligheten i många länder.

”Före år 2020 kommer vi att uppleva elimineringen av blåställsarbetaren precis som jordbrukaren har minskat som yrkesgrupp sedan förra århundradet. Informationssamhället gör slut på massarbetskraften och ersätter den med små arbetskrafteliter”. fastslår han.

Få nya fasta jobb

EVA-rapporten håller med om att informationssamhället är ett hot mot många arbetsplatser, men framhåller att Rifkins vision anses vara osannolik. Även i Finland blir emellertid en stor del av de nya arbetsförhållandena av projekttyp, på viss tid eller tillfälliga. Här är utvecklingen skrämmande snabb. År 1989 var över hälften av de nya arbetsförhållandena heldagsjobb och fasta anställningar, 1993 var siffran 32 procent för män och 24 för kvinnor, Inom den of: fentliga sektorn var endast vart tionde nytt anställningsförhållande fast och heltid medan siffran var 15 procent för ungdomar.

Enligt EVA skulle full sysselsättning kräva en sexprocentig tillväxttakt i 15 år. Eftersom en sådan tillväxt inte väntas är det enligt näringslivet omöjligt att halvera arbetskraften utan strukturförändringar på arbetsmarknaden och fortsatta nedskärningar i de offentliga utgifterna,

Rifkin konstaterar att företagsledare naturligtvis vill sänka arbetskraftkostnaderna, men uppmanar dem att tänka längre. En stor arbetslöshet medför nämligen åtminstone två stora problem för näringslivet. Fler arbetslösa innebär färre konsumenter, vilket i sin tur leder till överutbud av produkter och att företagen globalt sett förlorar säljkraft.

”Arbetarna är dessutom de största investerarna i det kapitalistiska systemet genom pensionsfonderna, som är FORUM NR 2/9 goda för 8 biljoner dollar. Dessa akilleshälar är betydligt större problem än budgetfrågorna”. framhåller Rifkin. Informationsteknologin skapar allt större vinster, men vinsterna delas av allt färre. Samtidigt slås alltfler människor ut från arbetsmarknaden och nyfattigdomen ökar.

Inför IT-skatt

Rifkins svar är höjd inkomstskatt för företag i IT-branschen och därmed en något jämnare fördelning av den nya teknologins frukter. Skattemedlen skall användas för att skapa arbetsplatser inom den s.k. tredje sektorn eller civilsektorn. Dit räknar Rifkin det mesta som inte hör till den offentliga sektorn eller utgör vinstdrivna verksamhetsformer. Det rör sig bl.a. om stiftelser, fonder, föreningar och andra organisationer. Eftersom företagen internationaliseras och den offentliga sektorn monteras ner är det i den tredje sektorn som framtidens arbetsplatser skall skapas.

”Antingen betalar man skatt för fängelser eller för samhället. I Kalifornien räknar man med att fyra procent av alla män sitter i fängelse om tio år. I dag är kostnaden för en fånge 30 000 dollar per år. Ju starkare samhället är, desto svagare är den laglösa kulturen”

EVA vill hellre lösa problemen genom skattesänkningar än skattehöjningar Tanken på skattelättnader får också flankstöd av Vesa Kanniainen, professor i nationalekonomi vid Helsingfors universitet. Han talar för skattesänkningar med motiveringen att det då skapas större mervärde att dela på. Kanniainen ser ett företagarsamhälle som Finlands enda framtidsalternativ.

EVA hävdar att arbetslagstiftningen delvis har börjat förhindra ny sysselsättning och att även ett generöst arbetslöshetsskydd bromsar sysselsättningen, Istället bör stödet utbetalas enligt principen “gör rätt för dig’. För att få arbetslöshetsstöd skall man alltså delta i skolning, arbetsträning, samhällstjänst eller något motsvarande, anser EVA, Näringslivets delegation verkar inte heller nöjd med att organisationsgraden på den finländska arbetsmarknaden tillhör värl dens högsta.

Kanske är det, som förre franske socialistledaren Michel Rocard skriver i förordet till Rifkins bok The End Of Work, ett tecken bland många att västerlandets sociala organisation i dag fokuserar sig mera på saker och förmögenheter än människor. Enligt Rocard har t.ex. minimireallönen i USA sjunkit med 20 procent under perioden 1975-95 trots att BNP steg med närmare tre fjärdede lar. Det motsvarar en ackumulering av tiotusentals mrd dollar.

“60 procent av denna kolossala mängd monopoliserades av endast 1 procent av amerikanerna. Vi måste allvarligt ställa oss frågan om inte en liknande mekanism mera eller mindre etablerar sig även i Europa”, skriver Rocard.

Som på 1920-talet

Jeremy Rifkin framhåller att världen går igenom en liknande period som på 1920talet och med ökad social instabilitet ökar också potentialen för nyfascism. Om vi inte börjar ta itu med ojämlikheten på allvar leder utvecklingen till social oro, politisk instabilitet och uppkomsten av en laglös kultur. hävdar han.

Den faran är också EVA medvetna om. I Finland är situationen inte ännu akut, men det finns tydliga tecken på en tueller tredelning av samhället. Frågan är om vi kan lita på att situationen förblir lugn i framtiden. EVA-rapporten är osäker.

Unga arbetslösa kan gå förlorade för samhället genom att de inte lär sig förstå den på arbete baserade samhällskulturen. Arbetslöshet påverkar både den fysiska och psykiska hälsan och långtidsarbetslöshet kan leda till ökad brottslighet. EVA betonar att en utbredd arbetslöshet kan äventyra den ekonomiska och politiska stabiliteten i Europa och t.o.m. hota det demokratiska systemet.

Enligt Rifkin står hoppet om sysselsättning nu till civilsamhället, den tredje sektorn.

”Vi har glömt vår historia. Det krävs ett samhälle förrän vi kan ha en marknad eller en regering. Ju starkare civilsamhället är, desto bättre fungerar marknadsekonomin och desto mera demokratisk är staten. Civilsamhället består av tusentals organisationer. Jag tror det finns enormt stora möjligheter till nya jobb inom den tredje sektorn”, säger Rifkin hoppfullt.

Men det kräver att vi verkligen för en diskussion om hur informationssamhällets sociala kontrakt skall utformas. Tanken att den tredje sektorn skall bli en betydande sysselsättande kraft understöds bl.a. av president Mariti Ahtisaari. Jeremy Rifkin har å sin sida hög tilltro till framtidsmöjligheterna i Norden.

”Skandinavien har kanske den bästa känslan för samhällets sociala kontrakt och era nedärvda värderingar kan växa mycket snabbt. Ert sociala nätverk klarade sig bra, men nu måste ni få nästa generation att skapa sitt eget sociala nät”, framhåller han. 4