Vi pratar böcker

Taggar: Personer: Filip Pettersson

Vi pratar böcker

Bokläsare: Filip Pettersson, chefdirektör vid Helsingfors Aktiebank.

Bok: Capitalism. Revolutions of Our Time. 1971.

Författare: John Valzey.

Så här funderade Filip Pettersson kring

John Vaizeys ”Capitalism”. — I en tid som vår med dess brytning mellan två huvudsystem, kapitalism — det so kallas kapitalism — och socialism, är det en bok som är nyttig för varje bankman, för alla näringslivets män att läsa. Den är nyktert beskrivande, präglad av vetenskapsmannens klara analyserande. Den tar inte ståndpunkt, men ger en grund att tänka egna tankar på.

— Professor Vaizey visar hur föråldrat det marxistiska slagordet kapitalism är. Kapitalismen har sett olika ut under olika tider och i olika länder. Den historiska kapitalismen med alla sina negativa drag har förvandlats till något helt annat. Vaizey skildrar hur statlig kontroll omspänner samhällslivets alla funktioner. Vi har social trygghet, säkerhet, pensioner, försäkringar, kortare arbetstid, bättre arbetsförhållanden, allt det som kallas välfärdssamhälle. Det är ett samhälle som ur många synvinklar är relativt idealiskt, om också inte fullkomligt, som lett till en välståndsökning men samtidigt bibehållit friheten för individen att tala, tänka, resa.

— Marx ideologi är dammig. Man håller fast vid honom som vid Mohammed, för att han en profet. De övertygade vägrar se den utveckling som skett. Marx har visat sig ha fel: arbetarna har fått det bara bättre och bättre.

— Om socialismen skulle bli en verkligt liberal mänsklig socialism, då kunde kanhända detta system bli en mycket allvar Forum 8/1973

Chefdir Filip Pettersso lig konkurrent till kapitalismen, tror Vaizey. Men har man en gång gett sig in i det socialistiska systemet finns ofta ingen återvändo, därför att det förutsätter en partidiktatur och denna tillåter inga förändringar i liberal anda.

— Vilket kollektivt system som helst är ekonomiskt ineffektivt. Och gör dessutom livet så förbaskat trist! Det tar ifrån människan många glädjeämnen, effektiva insatser på eget initiativ, förmågan att finna trivsel i arbetet. Jag är inte den enda som ser massmedia som en stor fara. Det finns alltför många som skapar missnöje och rackar ned på vårt samhälle. Allt är svart eller vitt, inga nyanser. Antalet problem tenderar att växa med antalet samhällsvetare och sociologer. Dessa fakulteter borde ta sig en funderare! Och alla partier som kallar sig borgerliga borde på skarpen ta itu med radions och tv:ns verksamhet. Man kan berätta om samhället också på ett

Forum startar här en intervjuserie där personer i ledande ställning berättar om en bok de nyligen läst. En fackbok, i vid bemärkelse. Företagsledare är en grupp människor som har kroniskt ont om tid. Just därför tror vi att de är ganska skickliga att sålla fram väsentligheter i facklitteraturen. Vi tror att de väljer böcker som det lönar sig också för andra att läsa.

positivt sätt, peka på fördelarna och möjligheterna.

— Liberalismen är farlig för att den inte har tillräckligt fast utkristalliserade idéer. Den tillåter en smygande förändring av systemet. Konservatism är också ett ord, fyllt av bibetydelser, utslitet som politiskt slagträ. Men äkta konservatism vill bevara något värdefullt, vissa traditioner. Den: motsätter sig ingalunda samhällets omdaning till något bättre. Se på Willy Brandts socialdemokrati, den är ingenting annat än konservatism i ordets bästa bemärkelse — Jag säger att det sist och slutligen är likgiltigt om man kallar sig liberal, konservativ eller center. Vad dessa riktningar framför allt borde göra är att öppet deklarara på vilken sida av gränsen mellan de två kämpande ideologierna de står.

— Om människan är lycklig i välfärdsstaten är en annan fråga. Den har knappast något med samhällsskick att göra. Man borde kanske börja med ”lyckoforskning” och komma bort från den ”kvantitetslycka” som nog är inbyggd som en avigsida i marknadsekonomin. Joan Robinson vill ha kvalitet i stället för kvantitet och många andra nationalekonomer har börjat följa henne i spåren.

— Jag efterlyser en kapitalismens Marx, en profet för vårt nuvarande samhällsskick, för den västerländska livssynen. En profet som kan forma kapitalismens lära i logiska klara satser. Ludwig Erhard i Tyskland kunde kanske vara en sådan, om han inte vore politiker.

— Vi kan inte förlora vårt arv, vi blir rastlösa och olyckliga utan rötter, utan en konservativ inställning till vår kultur och vår natur. ”Nykonservatismen” borde spridas ut i samhället, den borde bli en folkrörelse! O 19