Vi utbildar kemi ingenjörer - för vad?
av Svante Högnäs Forum 1977-20, sida 17, 21.12.1977
Taggar: Teman: kemiingenjörer
bidragit till företagets förmåga att förändras och överleva? Dessa förändringar kan gälla det sociala klimatet (anda, relationer, kommunikation, ledarskap mm). Det kan även gälla den fysiska arbetsmiljön, den tekniska utformningen av arbetet, olika styr- och informationsprogram, kostnadsmedvetande, olika organisations- och utvecklingsprogram. Här borde byggas upp ett system för kontinuerlig dialog. Det borde ordnas utbildning om företagets förutsättningar och förhållanden i framtiden, om hur människor och grupper av människor fungerar, om grupparbete och arbetsteknik, om metoder och tekniker. I synnerhet till grupparbetstekniken och -dynamiken — som vi i vårt land vet så väldigt, lite om! Det gäller att förändra inifrån, att initiera folk i företaget att utveckla lönsamhet och konkurrenskraft.
Arbetsledare på olika nivåer inom företagen i dag förvaltar och ansvarar för större ekonomiska värden än någonsin tidigare. Men arbetsledaren måste även ges ”verktyg i företagsledning” i motsvarande grad så att han/hon kan förvalta dessa ekonomiska värden och instrueras i att hantera verktygen på rätt sätt.
Endast i ett fåtal företag har man hittills insett betydelsen av att utveckla arbetsledarens ekonomiska sinnelag — av någon underlig anledning. Denna försummelse bör med det snaraste rättas till. Arbetsledaren bör ända till gräsrötterna få verklighetsnära och riktig information om företagsekonomi, lönsamhetstänkande och kostnader. Det är hög tid att också arbetsledaren utbildas i att tjäna pengar i stället för att bara spara pengar.
Jarl Regné arbetsmarknaden
Vi utbildar kemiingenjörer — för vad?
Tekniska Föreningen arrangerade i december en paneldebatt med ovanstående rubrik i Kemisk-tekniska fakultetens vid Åbo Akademi nya institutionsbyggnad Axelia. Ca 80 teknologer och äldre hade mött upp. I panelen satt följande personer: DI Krister Brommels, Kymmene, ordförande; professor Randolf von Schalien, Ktf; professor Harry Nordén, TH; DI Torsten Nylund, Tampella; DI Rolf Malmström, Outokumpu, och DI Steven Laiho, Huhtamäki.
y»”” Panelordföranden DI Krister Brommels inledde debatten med att presentera tre huvudfrågor, som man önskade diskutera 9 Obalansen mellan utbud och behov av diplomingenjörer på arbetsmarknaden € Dialogen (eller bristen på dialog) mellan industri och högskol 0 Frågan om hur villig den studerande ungdomen är att beakta de
FORUM 20/7 råd och direktiv en sådan dialog resulterar i.
Professor Harry Nordén redogjorde i sitt inledningsanförande för arbetsmarknadsläget för diplomingenjörer, samt visade några framtidsprognoser, i vilka man kunde notera klyftan mellan utbud och efterfrågan rätt tydligt. Professor Nordén berörde även i korthet undervisningen’ inom kemiavdelningen vid Tekniska Högskolan. Man kommer att införa mera tekniska kurser i samband med examensreformen.
Professor Randolf von Schalien framlade hur Kemisk-tekniska fakulteten vid Åbo Akademi har planerat den nya examen. Man har försökt bedöma vad utbildningen skall innehålla och vilka uppgifter diplomingenjören kommer att möta i framtiden. Man vill ge en rätt allmän kunskap inom kemisk-tekniska området. Dessutom skall undervisningen sträva till att betrakta industriella problem mera integrerat än vad fallet är idag.
I de övriga inledningsanförandenå presenterade ”industri”panelmedlemmarna hur den gren av industrin de representerade ser på dagens läge, och hur framtidsutsikterna ter sig. Kvällens mest pessimistiska beskrivning av läget svarade DI Torsten Nylund för. Han representerade träförädlingsindustrin — Saneringar och i dess spår anställningsstopp, samt nedskurna anslag för forskning och utveckling.
I synnerhet den senare åtgärden ifrågasattes kraftigt bland publiken. Just nu behövs nya idéer och friska tag. Träförädlingsindustrin fick si också en känga för att den inte under =< de goda åren satsat mera på forskning och utveckling — läget hade i så fall kanske inte varit lika svårt idag.
Beträffande de krav som bör ställa på diplomingenjörerna var panelens industrimedlemmar i princip av samma åsikt: goda tekniska kunskaper, förmåga att sälja, förmåga och vilja att utveckla know-how, och helst goda språkkunskaper. En egenskap som alltid är gångbar är också förmågan att ”ta folk”, Likaså ansågs praktisk erfarenhet vara värdefull.
— Det är höga krav, medgav DI Rolf Malmström, men har vi inte ingenjörer som kan åstadkomma nånting, så gör vi ingenting med dem,
DI Malmström presenterade det nya system för anställandet av diplom ingenjörer som införts vid Ovako, ”
Rautaruukki och Outokumpu. Den nyanställda får först praktisera ett år ”på fabriksgolvet” och sedan arbeta ett år som arbetsledare. På detta sätt vill man ge den nyblivna diplomingenjören praktisk erfarenhet i en form som högskolan inte kan ge. Detta nya praktiksystem väckte uppmärksamhet bland de närvarande teknologerna. De mest kritiska ansåg att en sådan tvåårig praktik tar död på all kreativitet hos en nyutdimitte rad diplomingenjör. I allmänhet. an- sågs en praktikperiod dock ganska motiverad, om än tiden, två år, änsågs överdrivet lång. Man föreslog en praktiktid på ett år eller mindre. Man påpekade också, att systemet i och för sig inte är nytt — nybakade diplomingenjörer har i alla tider först genomgått en inkörningsperiod.
Om debatten gav svar på de frågor, pånelens ordförande framställde vid början av debatten, är svårt att säga. Två synpunkter framkom emellertid tydligt: att man inom konstellationen högskola-industri-teknologer ser olika på dessa problem, och att dessa problem måste debatteras.
Svante Högnä 17