Vi vill ha moms och moraliskt stöd!

Taggar: Teman: beskattning

Det är allmänt erkänt att momsen måste. komma. Men den får inte höja primära levnadskostnader, sade minister Jan-Magnus Jansson til direktörerna Gay Ehrnrooth, Henrik Lilius och Heikki Bachmann.

Industrin till Jansson:

Vi vill ha moms och moraliskt stöd!

DEBATT FORUM

Tre representanter för industrin fick tillfälle att fråga ut industriminister Jan-Magnus Jansson e Från storindustrin: VD Gay Ehrnrooth, Oy Schauman Ab (skogsindustri 9 Från den medelstora industrin: VD konsul Henrik L ilius, Tammerfors Klädesfabrik Ab (textilindustri e Från den mindre industrin: Ekonom Heikki Bachmann, Kassakaappi Oy (metallindustri)

EHRNROOTH: — Under de senaste åren har man med rätta börjat fästa allt större vikt vid miljövården. I detta sammanhang har många krav riktats mot industrin, som självfallet gör sitt bästa för att lösa problemen. Det är i alla fall uppenbart, att inte hela bördan kan läggas på industrin, utan samhället som sådant bör hos oss liksom i andra länder draga sitt strå till stacken.

— I vilken form har man inom regeringen tänkt sig att staten för sin del skulle deltaga i bekostandet av miljövården?

JANSSON: — Det är en självklar princip. Eftersom det gäller ett allmänt samhällsintresse, skall samhället delta i en eller annan form. Litet förvånande är, att de kretsar som annars är mest intresserade av ett samhällsingripande inte är det här, utan anser att industrin själv får betala. De utgår från e felaktig premiss, ungefär som om det vore fråga om avsiktlig skadegörelse, när det är en icke-önskad biprodukt av en nyttig verksamhet. Riksdagen har antagit en lag som innebär vissa garantier, statsborgen för industrin. Den är dock mycket otillfredsställande.

— Enligt min uppfattning kunde man gå två vägar. Staten kunde bidra med en viss procent av kostnaderna — kanske den mest rättframma vägen. Eller staten kunde bevilja räntefria lån eller räntesubventioner. Det bör naturligtvis gälla både den gamla och den nya industrin. Gamla industriinrättningar kan inte sättas i en sämre ställning, det finns många som också annars kämpar med nästan oövervinneliga svårigheter.

— Statsrådet borde dock, om lån beviljas, ha möjlighet till överväganden. Det kan gälla en uttjänt fabrik, vars framtid det inte lönar sig att satsa på.

Forum 10/1973

Exportsubvention i väntan på moms?

LILIUS: — Textilindustrin har haft ganska lysande exportframgångar, men vi kunde göra ännu mera. Avanserna är dock såpass små att vi irriteras av den dubbelbeskattning som omsättningsskatten innebär. Vi, liksom hela industrin, vill övergå till moms, men förstår att det är litet knepigt av politiska skäl. Importutjämningsskatten har underlättat vår konkurrens på hemmamarknaden — kunde man inte tänka sig en exportsubvention i väntan på momsen? Från regeringshåll har antytts att det skulle röra sig om 6—700 miljoner mark men enligt industrins beräkningar torde det inte bli mera än 300 miljoner. Staten har tjänat kraftigt på inflationen — kanske det finns pengar åtminstone till en del?

JANSSON: — Jag är för min del angelägen om att påskynda övergången till moms. Jag tror också att de politiska hindren håller på att bli mindre. Jag tycker för min del att man mycket väl kunde tänka sig någon form av exportbefrämjande åtgärder i väntan på momsen.

LILIUS: — Med vår handelsbalans så är det litet bakvänt att man beskattar exporten!

JANSSON: — Det stämmer.

Småindustrin är inte ute efter understöd!

BACHMANN: — Jag representerar närmast den mindre och medelstora metallindustrin. Den låga investeringsviljan inom företagen bekymrar oss. Trots att vi har högkonjunktur och att pengar står att få! Orsaken är att företagens lönsamhet hela tiden försvagats. Kommer situationen ännu under nästa högkonjunktur — kanske 1977—78 — att vara likadan? Företagen uppfyller inte kreditgivarnas avkastningskrav. Tex industrifonden anser att företag borde avkasta minst 15 procent av sin omsättning i vinst. Har statsmakten möjligheter att bidra till att företagens lönsamhet bibehålls och förbättras och investeringsviljan därigenom ökar?

JANSSON: — Statsmakten har visat ett relativt stort intresse för den mindre och medelstora industrin, speciellt i u-områdena men också annorstädes. Vi har gjort kraftiga försök att få småindustrilånen tillbaka i budgeten, men tills vidare har det kommit back från finansministeriet, trots riksdagens önskemål. Lånen har dock gällt grundandet eller utvidgandet av industrier. Er fråga gällde redan verksamma företag. Har ni själv konkreta förslag?

BACHMANN: — Vi är inte ute efter understöd utan vill endast att den allmänna ekonomiska politiken sköts på ett sådant sätt att företagens lönsamhet kan förbättras. Nu betraktar ju den allmänna opinionen som känt lönsamhet och vinst nästan som ett brott. Man borde skapa en jordmån som får alla att uppfatta det som viktigt och fördelaktigt för det allmänna bästa att företagen går med vinst.

JANSSON: — I det parti jag representerar och överhuvud inom de borgerliga partierna är opinionen i detta avseende inget problem. Men en sådan uppfattning finns ju på annat håll. Handels- och industriministeriet har emellertid alltid försökt skapa ett företagarvänligt klimat. Att avgörande lätta på skattebördan är dock svårt. — Ofta hänvisas till den statistik som skattestyrelsens generaldirektör har framlagt och som visar att företagens procentuella andel av de totala beskattningsintäkterna sjunkit under senaste år medan löntagarnas andel stigit.

BACHMANN: — Det beror just på att lönsamheten sjunkit!

Viktigt att företagen går med vinst

JANSSON: — Så kan saken naturligtvis förklaras, och det torde också vara en orsak. Men det här har varit ett mycket starkt propagandistiskt argument. Det är likaså mycket svårt

Forum 10/197 att tala om att lätta på företagens sociala kostnader. Därför är förbättrade kreditmöjligheter det enda medel jag för tillfället kan rekommendera. I ett exportorienterat företag kommer naturligtvis ett genomförande av EEC-avtalet att utgöra en hörnsten för lönsamheten.

BACHMANN: — Också något så enkelt som att handels- och industriministern då och då skulle påpeka hur viktigt det är att företagen går med vinst — så att man sätter skattestyrelsens statistik i dess rätta ljus — vore värdefullt. Då kan staten å andra sidan bättre fordra av företagen att de går med vinst — Företagen vill ha statsmaktens officiella stöd för uppfattningen att ett företag bör vara vinstgivande!

JANSSON: — Det stödet är naturligtvis lätt att ge. Jag misstänker bara att åsikterna är så fastlåsta att man inte så mycket kan påverka dem. Konkreta åtgärder vore antagligen bättre. Men jag antar gärna den här utmaningen i alla fall!

Viktigt att arbeta för moms

EHRNROOTH: — Vår industri vill konkurrera på lika villkor med övriga länders industri. Det är galet att mervärdesskattefrågan inte blir snabbt löst. Hur ser Ni, herr minister, på skattepaketets vidare utveckling?

JANSSON: — Skattepaketet gäller fysiska personers beskattning och har inte direkt relevans för företagen. Däremot erkänns redan allmänt inom regeringspartierna, och också inom fackföreningarna, tror jag, att en mervärdesskatt måste komma. Kravet är att den inte får fördyra de primära levnadskostnaderna. Ett sådant system bör man kunna komma till, särskilt för livsmedel.

EHRNROOTH: — Jag har sett en beräkning att momsen innebure en cirka tvåprocentig ökning. — man kan alltså vänta sig en snabb tidtabell?

JANSSON: — Det hoppas jag, och jag är i alla fall villig att arbeta för det.

Vad görs för sparandet

LILIUS: — Den privata beskattningen påverkar indirekt industrin. Finland har och kommer att ha svåra problem med betalningsbalansen med verkningar på konsumtionen. Metoder som automatiskt skulle lösa problemen, d vs höjda avgifter och höjda skatter som skulle suga upp köpkraften, skulle knappast vara politiskt möjliga. Dessutom vore de inflationspådrivande och är därför förkastliga. En reell åtgärd vore att öka sparandet. Men vad har man egentligen gjort för detta? Den senaste tiden har det tvärtom vidtagits åtgärder som direkt minskat sparandet. Jag förbigår här inflationen som ju inte enbart är statsmaktens fel. Skattefriheten för bostäder har avskaffats och — vilket berör industrin — dividendavdraget har slopats. När besparingarnas realvärde sjunker och inte avkastar något så sparar folk inte mera. Att spara till kapitalkonsumtionsvaror är ju inte nationalekonomiskt en investering. — Speciellt hårt drabbar beskattningen aktier, som ofta dessutom förmögenhetsbeskattas betydligt högre än sitt reella värde — den enda förmögenhetsform där så sker. Vore det inte skäl att vidta åtgärder för ökat sparande? . JANSSON: — Helt säkert. Men problemen framgick samtidigt av frågan. Flykten från sparandet är i sista hand rädsla för inflation. Och det problemet beslöt vi att förbigå. En viss om också obetydlig sänkning av fysiska personers skatt blir av allt att döma möjlig. Slopandet av dividendavdraget motsatte vi oss inom svenska folkpartiet; situationen var sådan att något måste offras. Det blir inte lätt att få det tillbaka. Det finns ju möjlighet att utge skattefria obligationer, en omtyckt Vänd 9

ET

Gay Ehrnrooth: Regeringens u-områdespolltik har hittills inskränkt sig till betydande subventioner åt några stora statsbolag.

Heikki Bachmann: Handels- och industriministern kunde då och då påpeka hur viktigt det är att företagen går med vinst. (Jansson: — Jag antar utmaningen! form av sparande. Om detta kunde utvidgas till flera företag, kunde kanske företagens finansiering skötas den vägen. Indirekt sammanhänger detta med det enskilda sparandet. Politiskt är det knappast möjligt att åstadkomma något på aktiebeskattningsfronten.

LILIUS: — Också om finansieringen på något sätt ordnas, så borde självfinansieringens andel ökas och där är svårigheten. I synnerhet mindre kända företag vågar helt enkelt inte ge ut emissioner.

Statsmakten och företagens regionala placering

BACHMANN: — Denna vinter har från olika politiska läger hörts röster att statsmakten alltmera borde ingripa i företagens regionala placering, ja direkt bestämma den. I den mindre industrin är ofta själva företaget och företagarens person oskiljbara. Genom dylika ingripanden skulle man direkt bestämma tex var företagarens familj bör bo! Den medelstora industrin är villig att placera sig i u-områdena på vissa villkor. Det bör dock ske på frivillighetens väg. Det är också svårt att fatta att — enligt uppgifter som getts inom statsrådet — placeringen av Neste och Outokumpu kostar 650 Mmk extra — en större summa än hela pensionspaketet. För samma belopp kunde man skapa 10—12 000 nya arbetsplatser för den mindre och medelstora industrin. Meda 1 dessa två storindustrier knappt ger arbete åt tusen personer! Om villkoren för oss vore desamma som för storbolagen, så skulle många säkert gärna placera sig i Kuusamo, Sodankylä eller var som helst. — Staten lämnar först den mindre industrin utan stöd och kräver sedan att den placerar sig i u-områdena! JANSSON: — Vi ska skilja mellan statens företag och privata företag. Staten måste naturligtvis själv i sista hand få avgöra var den placerar sina egna företag och få förse dem med kapital, likaväl som den enskilda företagaren fattar liknande avgöranden i sitt företag. Fö fick inte Neste något av de 650 Mmk som nämndes. Dess aktiekapital höjdes inte, det beviljades lån. Placeringen av stålverket i Torneå var åter ett politiskt faktum redan för två år sedan, och för ett så stort statligt projekt kan inte lönsamhetsfaktorer ensamma avgöra. — Det är sant att åsikten att man borde uppställa begränsningar för den enskilda industrins placering i södra Finland vunnit spridning också inom de borgerliga partierna, speciellt inom ungdomsfraktionerna. Min egen uppfattning är den, att man inte behöver så långt gående bestämmelser för hela landet. Finland är ännu glesbebyggt och tom i industriFinland finns ännu utrymme. Däremot understöder jag det underhandlingssystem som Virolainen har föreslagit. Genom regionplanering kunde man också t ex skydda vissa ur naturvårdssynpunkt känsliga områden. — Framför allt borde vi koncentrera oss på befrämjande och icke på begränsande åtgärder. — Ett problem är svårigheten att rekrytera företagare och personer i ledande ställning norrut. Det borde skapas ett system som underlättar detta och som kunde inbegripas i utvecklingslagarna 1975. — Speciellt svårt är det med bostäderna, och särskilt för människor vars inkomster överstiger Aravanormerna. Här borde man visa större smidighet. Industrins bostadsproblem löses nu med olika oerhört brokiga improvisationer. Vi behöver ett fast system med ansvarsfördelning mellan bostadsstyrelse, kommun, företag och eventuellt enskilda anställda. — Ändå har åtskilliga, också mindre företagare under de senaste åren sökt sig till u-områdena. I själva verket är trenden nu positiv. Till detta bidrar bristen på arbetskraft i södra Finland. Men ännu tycks man i söder tro att den nordliga miljön är en fullständig ödemark, vilket det ju absolut inte är! Flera högskolor och andra bildningsinrättningar skulle också automatiskt förbättra miljön. BACHMANN: — Så länge man bara får flytta dit frivilligt är allt bra!

Forts på sid 33

Henrik Lilius: Med vår handelsbalans är det helt bakvänt att beskatta exporten.

Forum 10/1973