Visst skall man informera

Taggar: Teman: politik

Visst skall man informera

HUR AKTIV SKALL FÖRETAGENS INFOÖRMATIONSPOLITIK VARA? Frågan är i viss mån en evighetsfråga, där linjedragningarna och politiken varierar i takt med verksamhetsmiljön. Generellt har dock trenden hela tiden gått i riktning mot en öppnare och aktivare informationspolitik hos företagen.

Ibland höjs dock röster mot detta, och senast var det bergsrådet Uolevi Raade, som på ett seminarium om informationsfrågor gav luft åt åsikten att företagen och företagsledarna borde informera mindre och i stället låta resultaten tala för sig.

Från pressens sida hörs också ibland halvkvävda suckar över den flod av pressmeddelanden och inbjudningar till presskonferenser och begivenheter som väller in över redaktionerna. Om redaktörerna skulle hörsamma alla inbjudningar och kallelser skulle inga tidningar komma ut.

Skall man tolka opinionsyttringarna som de första signalerna på att förhållandena förändrats, och att företagen borde knäppa til sig litet mer och koncentrera sig på sin huvudsakliga uppgift att producera varor och tjänster? Nej.

Pressens ibland kritiska inställning till informationsfloden är avsedd som vägledning till företagen. Budskapet är att allting inte kan uppmärksammas, och att en gallring bland pseudonyheterna och floran av ”dagar” och presentationer är på sin plats. I en nyligen publicerad undersökning gav de tillfrågade journalisterna nämligen ändå överlag ett gott betyg åt informationsverksamheten.

När vi sedan kommer till de synpunkter Raade — och andra med honom — framfört, så måste man säga att det ingalunda är någon ohållbar eller direkt felaktig informationspolitik han talar för. Företagets grundläggan de information och företagsbild bygger nämligen på de resultat det presterar: de varor och den service det producerar och det ekonomiska resultat det genererar för sina intressenter.

Ingen välsmord informationsverksamhet kan i längden förklara bort dåliga produkter, ovänlig service, växande förluster och nedskurna dividender.

För många företag räcker det att i huvudsak låta resultaten tala för sig, men ingalunda för alla. De större företagens intressenter är så vitt spridda och mångfasetterade, att en korrekt företagsbild inte förmedlas till dem alla enbart av företagens verksamhet. En öppen och aktiv informationsverksamhet behövs.

Företagsbildens betydelse ifrågasätts ibland, framförallt i samband med de stora kampanjer utan direkt anknytning till företagets dagliga verksamhet som har körts, sponsoraktiviteter mm. Hur många fler bilar säljer Volva tack vare sin saga om slottsbygget, och vem väljer bank utgående från seglingstävlingar och konstutställningar?

Frågorna är berättigade, men företagen, som ju kan förväntas fatta sina beslut på strikt ekonomiska grunder, förefaller övertygade om att det lönar sig att satsa på uppbyggandet av en positiv företagsbild både med vanlig information och andra aktiviteter. Erfarenheterna från från vardagen stöder detta. Nokia, som långsiktigt satsat på aktiv information, kunde gå igenom tre hårda smällar som Ojarantas giftdumpning, PCB-bränningen och avskedandena i Nokia, utan att företagets anseende och tilltron till det skakades. Wärtsilä har kunnat bevara kundernas förtroende trots den negativa publicitet de oroliga arbetsmarknadsrelationerna på varven förosakar.

Till exemplen kan man också foga Rauma-Repola, som tidigare kört me en ganska renodlad linje att låta resultaten tala för sig. Då dessa försvagades måste man ompröva linjen, och den nya ledningen har satsat stora summor på att med bl a reklam bygga upp en klarare företagsbild. Raden av exempel kan lätt göras längre. Budskapet är klart — det är inte dags att stänga dörrarna.

Ett område där det speciellt behövs betydligt mer öppenhet och aktivitet är den finansiella informationen. Kvaliteten på årsberättelserna har redan länge varit föremål för uppmärksamhet, och nivån på dem stiger stadigt. Fortfarande släpar de dock internationellt sett efter vad t ex beträffar rapporteringen om utvecklingen och lönsamheten hos branschgrupper och divisioner inom företaget, vilket påtalats av utländska investerare, Tertial- och halvårsrapporter börjar bli vanligare bland börsbolagen, men är fortfarande ingen regel, och rapporterna är ofta diffusa.

De prospekt som erbjuds investerarna vid introduktionen av nya företag på kapitalmarknaden är inte heller alltid tillfredsställande, utan investeraren väntas fatta beslut på ganska lösa grunder. Köpesumman vid företagsköp är fortfarande hos oss en hemlighet mellan köparen och säljaren, trots att aktieägarna har ett legitimt intresse att få veta hur deras pengar använts.

Öppnare finans- och ekonomiinfaormation ställer förstås inte bara krav på företagens postningsavdelning, utan också på deras förmåga att presentera hållbara analyser av sin situation och prognoser. Exempel från utlandet visar hur förödande alltför optimistiska prognoser kan vara för investerarnas förtroende för ett företag när den dystrare sanningen uppdagas! Trots riskerna är det inte bara önskvärt utan nödvändigt att man försöker.