Volvo-autos ”nya” män

av Håkan Nylund Forum 1983-07, sida 12-14, 13.04.1983

Taggar: Bolag: Volvo Personer: Rolf Ehrnrooth Teman: bilindustrin

F RUN 7/83 7/83 F RU inte övertro på dem som redan har etablerat sig?

Lounasmaa säger, att risken för elitismen är mycket mindre än risken för att pengar ska gå till spillo genom att många får men ingen får tillräckligt. En koncentration av pengarna ökar effektiviteten.

• Därför har jag länge talat för att Finlands Akademi ska få en starkare styrningsrätt vid fördelningen av pengarna. Hur Akademins roll ska utformas borde diskuteras. Men en koncentration och centralisering är av nöden, särskilt i ett litet land.

Lounasmaa menar att varje forskningsprojekt har en ”kritiskt gräns” för när det blir effektivt och fruktbart. Det behövs ett visst antal personer med en viss mängd resurser. Blir man under tröskeln stampar man lätt på stället.

• Det här gäller också våra privata forskningsstiftelser. De delar i regel ut en massa löjligt små bidrag i stället för att satsa ordentligt på ett färre antal projekt.

Hur hålla nivån uppe?

I Finland är problemet inte hur mycket forskning som bedrivs utan vilken nivå den bedrivs på.

• Se på alla Nobel-pristagare här i Berkeley, de är väl 12 bara inom naturvetenskaperna. I stället för att var och en av dem skulle lägga under sig ett eget universitet där han skulle vara odisputabel stjärna så föredrar de att trängas här på samma ställe! Hemligheten är att även det största geni kommer på bara några få verkligt stora idéer. Här inspirerar de varandra så att omsättningen av idéer blir större än om de skulle vara utspridda.

I motsats till Finland är det dessutom satt i system här att man skall röra på sig i början av sin bana. Man studerar på ett ställe, doktorerar på ett annat och får sedan en lärostol på ett tredje. På det sättet maximeras kontakterna och impulserna.

Lounasmaa säger att forskarens arbete är tungt. Han rekommenderar 16 timmar arbete, 6 timmar sömn, en timme för måltider och en timme för umgänge med det motsatta könet. Då kan man tala om en effektiv arbetsrytm! Men i forskarens liv behövs det också spänning…

• Spänningen är delvis konstlad, som t.ex. den mångomtalade ”konkurrensen” mellan forskare. Men den spelar en stor roll — det är roligt att vara först med någonting. O 12

Omorganisationen ger dotterbolagen bättre möjligheter att lägga resursema där försäljningsutsikterna är de bästa, anser VD Rolf Ehrnrooth

BE Enligt bokslutskommunikén för år 1982 uppgick Volvokoncernens försäljning till 75,6 miljarder SEK jämfört med ”bara” 54,4 mrd SEK år 1981 (med Beijerinvests försäljning medräknad för hela året). Siffran gör inte bara Volvo till Nordens största företag, utan för också upp koncernen på Europas 20 i topp-lista. Vinsten steg också från ca 1,4 mrd SEK år 1981 till omkring 2,4 mrd SEK vilket ger en avkastning på totalt kapital om 17,5 procent. Avkastningen är utmärkt, speciellt med tanke på de dåliga konjunkturerna och de branscher Volvo arbetar inom.

Köpet av - inte fusionen med Beijerinvest - förändrade grundligt Volvos struktur. Den största enskilda verksamhetsgrenen är inte längre personbilar utan energiföretagen med en försäljning på 33,5 mrd SEK. I siffran ingår visserligen Scandinavian Trading Corporations oljehandel, som ger hög omsättning med litet förädlingsvärde, men energisidan är definitivt inte det biintresse som skeptikerna i början såg den som.

Bil-Volvo fortfarande kärna - Trots diversifieringen är det som er

Volvo-Auto: konstant i rampljuset under 1982. Utmärkt resultat, introduktionen av 760-serien, aktieemission och företags köp dominerade rubrikerna, men i bakgrunden genom Pehr Gyllenhammar har låtit förstå att de strategiska aktieportföljerna kan bli fler, och inte nödvändigtvis svenska.

’nya” huvudmän

Nordens största företag, Volvo-koncernen, stod nästa förde Volvo också en genomgripande omorganisation a koncernen. De olika verksamhetsområdena spjälktes upp i affärsområden och dotterbolag med långtgående själv ständighet, med moderbolaget Ab Volvo som ett personalmässigt ganska litet ”holdingbolag” på toppe med koncernledningen.

Av Håkan Nylund

För marknadsenheterna som Volvo-Auto i Finland betyder förändringen att man i stället för en huvudma arbetar med många. fördelar, säger VD Rolf Ehrnrooth.

Volvo-Auto står för i Finland, bilföretaget, kärnan i hela koncernen, understryker Oy Volvo-Auto Ab:s verkställande direktör Rolf Ehrnrooth. Koncernledningen har ofta och klart uttalat att man håller fast vid och satsar kraftigt på ”bil-Volvo”, dvs transportmedlen. Den gamla delen av Volvo, personvagnar, lastbilar, bussar, entreprenadmaskiner, marinoch industrimotorer och flygmotorer stod i fjol för innemot 46 procent av försäljningsvärdet, 34,4 mrd SEK. Till den ursprungliga biten hör också tillverkningen och försäljningen av reservdelar och tillbehör.

Bil-Volvos betydelse för koncerne framgår också klart ur fjolårsresultatet. Personvagnssektorn svarade för 24 procent av omsättningen, men redovisade för en vinst på hela 1,5 mrd SEK och rekordvolym, 317000 enheter.

På lastvagnssidan har Volvo utvidgat genom att starta tillverkning i USA. Koncernen köpte upp två fabriker av konkursboet White Motor Corporation och tillverkar amerikanska lastbilar på amerikanskt sätt. — Volvo White är ännu en förlustaffär, men man måste ju köpa då man får fabriker fördelaktigt, konstaterar Rolf Ehrnrooth.

Volvos utvidgning i USA har inte

Det låter besvärligt, men ger klar några återverkningar på Finland, vilket däremot expansionen inom en annan av sektor av det tunga fordonsområdet har. Volvo BM köpte upp Kockums Landsverk av Statsföretag i Sverige och breddade därmed sin tillverkning av dumpers så att Volvo BM blev världens största tillverkare av dumpers i alla kategorier. Kockums tillverkar dumpers med stel ram för tex gruvbruk, medan BM gjort ramstyrda.

• Vid sidan av den garola biten har koncerren tre viktiga nya huvudområden, förklarar VD Ehrnrooth. Energisektorn omfattar förutom STC: oljehandel också oljeprospektering, > 13

FÖRUN ve inte bara i Nordsjön utan också utanför England, Amerika, Afrika och Australien. Koncernen är med i et företag som heter International Energy Development Corporation som i stor utsträckning fungerar genom att erbjuda u-länder hjälp med prospektering och liknande service för oljeutvinning. Dessutom har Volvo gått in i Hamilton Brothers i USA, som nyligen gjort betydande fyndigheter.

Ingen Volvo-sil - Det andra nya området är verkstadsindustrin, som i fjol hade en försäljning på ca 2,8 mrd SEK. Huvuddelen är där Sonesson-koncernen, som själv är ett börsföretag i Sverige. Sektorn tillverkar bla valsverksutrustning, rälsläggningsmaterial, och där ingår också produkter som är väl kända i Finland såsom Crawford Door som tillverkar industridörrar.

Det mest annorlunda nya affärsområdet är livsmedelsindustrin, som stod för en försäljning på 3,2 mrd SEK under 1982. - I sektorn ingår kända märken som Felix, Abba och Ramlösa, konstaterar Ehrnrooth. Men några ambitioner att föra in dem under Volvo-namnet finns inte, reglerna är mycket strikta beträffande användandet av det.

I maj i fjol fick koncernen en ny organisation som motsvarar kraven på en diversifierad koncern. Ab Volvo är idag ett moderbolag som närmast påminner om ett holdningbolag — ett uttryck som inte används inom koncernen - med en mängd operativa dotterföretag, organiserade som fullbildade bolag med resultatansvar och egna tillgångar och skulder. Personbilssektorn består exempelvis av Volvo Personvagnar Ab och Volvo Europa Car NV samt Halifaxfabriken Volvo Canada Ltd, medan den tunga fordonssektorn har skilda bolag för lastbilar, bussar, komponenter, entreprenadmaskiner mm.

Produktenheterna ansvarar mycket långt för sin verksamhet, och har också skiftande ägarförhållanden. Bland de forna Beijerdöttrarna är t ex STC och Sonessons börsföretag, medan på personvagnssidan Renault är delägare i Volvo Personvagnar med 15 procent — som snart stiger till 20 1 och holländska staten delägare i Volvo Car.

Från en huvudman till flere

För dotterbolagen-marknadsenheterna som Volvo-Auto har den nya organisationen medfört förändringar trots att flertalet av dem i huvudsak jobbar för ”gamla” Volvo. — I korthet betyder det att vi i stället för en huvudman, Ab Volvo, fått lika många huvudmän som produktgrupper, säger Rolf Ehrnrooth. Det betyder att vi fått anpassa vår organisation så att den svarar mot koncernens och samtidigt så att vi i vår tur kan ge återförsäljarna, som till 90 procent täcker hela vår produktsektor, en god betjäning.

• Det kan låta besvärligt med många huvudmän inom en koncern, men i praktiken ger det vissa fördelar. Då allt är satt på en affärsmässig bas har också dotterbolagen möjligheter att lägga sina resurser där försäljningsutsikterna är de bästa, vilket skärper konkurrensen mellan bolagen om våra resurser. Det är hälsosamt, även om det är klart att våra möjligheter som koncerntillhörigt bolag att tex börja importera ett konkurrerande märke är teoretiska.

• En konflikt mellan exempelvis personbilar och lastbilar är också teoretisk, men nu kan vi säga att den eller den sektorn ur våra återförsäljares synvinkel inte är rätt prissatt och att det finns risker att resurserna måste satsas på annat. Möjligheten har förstås funnits förut, men nu har den en annan, affärsmässig grund, understryker Ehrnrooth.

• I praktiken har vi ett slags matrisorganisation, där koncernledningen genom styrelsen ställer finansiella krav, medan huvudmännen /produktenheterna ställer produktrelaterade krav som antal sålda enheter, ett visst servicekunnande mm. Genom långt förd delegering av ansvar både inom koncernen och Volvo-Auto får vi det hela att fungera.

Strategiska 25-procenter

Styrningsmodellerna för marknadföringsbolagen varierar inom koncernen liksom ägandet. Volvo-Auto är ett dotterbolag till moderbolaget Ab Volvo och har ett brett produktregister, medan Volvo i England har ett Volvoägt dotterbolag på lastbils- oc bussidan och en engelsk importör för personvagnarna. Det finns också sådana marknadsenheter som ägs direkt av produktenheterna.

• Koncernens tillväxt har inte fört med sig så mycket nytt på produktsidan för Volvo-Auto, säger VD Rolf Ehrnrooth. Utöver breddningen av Volvo BM:s sortiment är hydrauliken från Volvo Flygmotor som kom in för 6-7 år sedan den enda nya produktgruppen. Men sedan måste man komma ihåg att det utöver Volvo-Auto finns 6 eller 7 dotterbolag till Volvo i Finland, vilka inte identifieras med namnet då de ägs av skilda dotterföretag, inom koncernen.

Samarbetet mellan Volvo och Valmet beträffande lantbrukstraktorer och skogsmaskiner betecknar Rolf Ehrnrooth som unikt. - Volvo har visserligen samarbete i många riktningar, men här var det fråga om att lämna en hel produktgrupp. För att hålla kvar traktortillverkning i Norden kombinerades Valmets vilja att stanna kvar på området och Volvos lust att tillverka komponenter.

Utöver satsningarna och strukturrensningarna i ”gamla” och ”nya” Volvo överraskade koncernen i fjol också med att gå in i de två svenska storbolagen Atlas-Copco och Stora Kopparberg med 25 procent aktieportföljer. Några = synergifördelar finns inte här, utan aktieförvärven är rent strategiska drag som stärker Volvos ställning inom svenska näringsliv. Koncernchefen Pehr Gyllenhammar har också låtit förstå att det inte är uteslutet med ett eller två köp till av samma karaktär, och att köpmålen inte nödvändigtvis behöver ligga i Sverige. Med sin starka likviditet har Volvo resurser för fler köp, och kassan skall ytterligare stärkas med en föreslagen emission på den engelska kapitalmarknaden.

Är Volvo på väg att bli ett odefinerbart konglomerat? Enbart inom Beijerinvest fanns det ju 300 dotterbolag? - Volvo har visserligen gått in för att bredda basen genom att diversifiera, men koncernledningen har klart uttalat att man står fast vid kärnan, säger Rolf Ehrnrooth. Huvudområdena är alla väl definierade. På transportsidan kan man inte inom överskådlig framtid se någon ersättning för transporter på gummihjul. Energi kommer alltid att vara en knapp resurs, oberoende av temporära fluktuationer i priserna. Verkstadsindustrin kommer ännu länge att vara en hörnsten inom industrin, och livsmedel kommer också altid att behövas. O