Zaitsev, Rymdforskningsinstitutet: Mera hjärnkraft än pengar

av Ragnhild Artimo Forum 1989-09, sida 16-17, 25.05.1989

Taggar: Personer: Juri Zaitsev Teman: rymden

GLAVKOSMOS.

fortsättning

Glavkosmos marknadsför ett brett spektrum rymdtjänster. Payload-kilopriset är idag i genomsnitt 15 000 USD.

— Vi kan erbjuda olika boosterraketer för olika behov. Likaså olika funktioner som tex dockning. Vi kan ”hyra in” andra länders forskningsutrustning Ii MIR eller erbjuda kompletta förskningspaket. Vi kan erbjuda transporttjänster inte bara gällande forskningsutrustning utan också gällande astronauter. Bl a Japan och Storbritannien har uttryckt intresse för att skicka upp astronauter med sovjetisk raketkapacitet. Planerna på att skicka upp en japansk journalist till MIR 1991 har onekligen väckt en del debatt härhemma bland våra journalister — men vi ser saken som så, att det land som rekvirerar våra rymdtransporttjänster själv väljer den eller de personer som sänds upp. Dessutom har våra egna astronauter själva skrivit rymdreportage i tiden och några av dem tillhör även journalistförbundet …

— Industriell tillverkning i rymden väntas bli en viktig kommersiell sektor av denna verksamhet.

— Framför allt läkemedelsindustrin och elektroniksektorn ser intressanta möjligheter att utnyttja mikrogravitationen och ”renheten” för tillverkning av biomaterial, proteinkristaller, diagnostikprodukter, mediciner och krävande högteknologikomponenter. Tills vidare handlar det om verksamhet i liten skala och tillverkning av produkter och ämnen som är oerhört dyra, men för vilka tillfredsställande produktionsmiljö inte kan skapas i jordatmosfär och jordgravitation.

Förutom den kommersiella verksamheten administrerar Glavkosmos rymdprojekt av grundforskningskaraktär — bla utforskning av den yttre rymden, partike- och strålningsforskning, atmosfärforskning, och t ex solvinds- och norrskensforskning.

Buran (Snöstormen) får troligen nästa vinter sällskap av följande skyttelmodell, Plisjka (Den lilla fågeln).

Tills vidare skall de sovjetiska uppskjutningarna ske från rymdcentret Baikonour i Kaukasien, men Sovjetunionen har inlett förhandlingar om en eventuell uppskjutningsbas i Australien: jordrotationen är kraftigast runt ekvatorn, och uppskjutning I närheten av ekvatorn ger gratis extra lyftkraft och skulle medge större startvikt än tex från Baikonour. L 16

Sovjets Rymdforskningsinstitut:

MERA HJÄRNKRAFT AN PENGAR mo Ö

AKAAEMHN HAYK CCCP

DPAEHA AEHUHA

UKDTHTYT KOCMHYECKHX NOCAEAOBAKNAN

Rymdforskningsinstitute varta hål och pulsarer är inte vad inÖien kolossala administrations byggnad spontant associerar till. Den hundratals meter långa byggnadskroppen, med tröstlöst enahanda fasad där varje fönster är det andra likt, är som en illustration till en framtidsmardröm av Orwell.

Impressionen förstärks av den minutiösa inträdeskontrollen; vaktmästaren (och hans tillkallade förstärkning) anser min APNkollegas journalistkort bristfälligt, någon heraldisk detalj i stämpeln saknas. Vi väntar, nu på olika sidor av bottenvåningens tunga metallport, medan ett antal telefonförhandlingar förs. Minuterna går. Ytterligare en förhandlare har tillkallats och det suspekta journalistkortet är föremål för fortsatt analys och debatt. Slutligen tar gruppen den kalkylerade risken att släppa in oss i byggnaden, med eskort.

Det är inte en forskare som ställer upp för intervjun, såsom meningen var, utan institutets informationschef. Vid dethär laget känns detta dock som en betydelsefull ynnest.

Rymdforskningsinstitutet vid — Sovjet unionens Vetenskapsakademi firar kvarts sekeljubileum nästa år. Institutet har runt 1.500 anställda i Moskva och enheter runtom i landet, bl a en FoU-enhet, en rymdterminal och observatorier — det nyaste radioteleskopet med en diameter på 70 m byggs i Sufa in Centralasien och fås i bruk 1991.

Då den sovjetiska rymdadministrationen Glavkosmos administrerar rymdoperationer och marknadsför rymdtjänster, inriktas Rymdforskningsinstitutets verksamhet i första hand på grundforskning men också på utvecklandet av rymdteknik och -utrustning, primärt i nära samarbete med Glavkosmos. Informationschef Juri Zaltsev berättar att å ena sidan atmosfären, å andra sidan det egna solsystemet utgör de viktigaste ”arbetsfälten”, men att forskningssatsningar också fokuseras på svarta hål, pulsarer och analys av den kosmiska bakgrundsstrålningen från Stora Smällen, Den teoretiska forskningen initierar projekt och FoU-arbete inriktat på praktiska och ekonomiska tilllämpningar.

Institutet grundades 1965 för att koordinera den rymdforskning som utfördes inom vetenskapsakademins olika avdelninga 3/1989 FORUM och laboratorier, och är idag akademins ledande institut. Dess uppgifter inkluderar planerandet och koordinerandet av rymdforskningsprogram, utveckling och testning av avancerad rymdutrustning från farkoster, ryrmdstationer, satelliter och sonder till analys- och mätutrustning, organiserandet och förverkligandet av experimentarbete, och forskningssamarbete på internationell nivå. Institutet har avdelningar och enheter för olika sektorer av rymdfysik — teoretisk

Juri Zaitse och experimentell astrofysik, planetforskning, plasmaforskning, gasdynamik, materialforskning, optiska och fysikaliska studier och tekniska avdelningar för experiment i anknytning till rymdfarkostutveckling.

Rymdtorskningsinstitutet samarbetar med drygt hundra vetenskapliga institutioner inom Sovjetunionen och tiotals internationella organisationer.

Ytterligare kvantitetskvalifikationer: institutets forskare publicerar årligen runt 500 vetenskapliga artiklar i Sovjetunionen och internationella publikationer, och håller ungefär lika många föreläsningar hemma och utomlands.

Zaitsev konstaterar, att Rymdforskningsinstitutets verksamhet till merparten finansieras med statsbudgetmedel, men till en

Norrskensforskning ingår i Regata- och Interballprogrammet 1990.

FRUN, 9/198 del av vad som i väst kallas uppdragsforskning -— strävan är nu att öka uppdragsforskningen och den vägen uppnå större självfinansiering. Institutet drivs enligt honom med avgjort mera hjärnkraft än pengar.

Av hjärnkraftprojekt de närmaste åren är bla Interball av intresse också för Finland. Interball innebär uppsändandet av två Prognos-satelliter med subsatelliter i en bana på 150 000 km höjd med uppgift att — med mätutrustning framtagen av svenska och finska forskare? — undersöka sambanden mellan solvinden, magnetosfären och norrsken. Interball blir aktuellt 1990,

Norrskensforskning står också på menyn i ARegata-programmet, som omfattar uppskjutandet av fem MKLsatelliter, som var och en är ett litet rymdlaboratorium och utrustat med sk solarsegel som fälls ut då satelliten ligger i bana. Dessa solarsegel skall bla underlätta positioneringen. Zaitsev berättar att det västeuropeiska projektet Cluster har ungefär liknande mission, och att Cluster-forskarna och de sovjetiska forskarna utbyter information som projekten ackumulerar. Regata blir av allt att döma ett joint venture-projekt med Italien, och Rymdforskningsinstitutets forskare jobbar nu på att ta fram den nya teknik som krävs för satelliterna som skall ligga i bana i flera år. september i år är det meningen att skjuta upp den obemannade forskningssonden Granat, som tekniskt klassas som unik och är försedd med vridplattform för två röntgenteleskop — ett sovjetiskt, ett från franska Sigma — som skall registrera och analysera strålningen från röntgenstjärnor, pulsarer och kvasarer i centret av vår egen galax.

Av övriga amibitiösa projekt nämner informationschef Zaitsev att institutet arbetar på utvecklandet av ett rymdobservatorium som skall skjutas upp 1993 och fram till millenieskiftet kommer att vara tekniskt oöverträffat: Spektr Röntgen Gamma är arbetsnamnet. LJ

Mottagande av radiosignaler och analys av kosmisk strålning utgör en viktig del av arbe Bristekonomi

Första gången jag ser folk köa på gatan tror jag att det är fråga om någon primör — murklor kanske, såhär på våren. Men de ungefär fyrtio människorna köar för kinakål, och potatis, och jag kan genast se att varorna inte kommer att räcka till flera än de närmaste fem.

FR

Butikerna verkar vara konstig få, för en stad med nio miljoner invånare. Jag studerar staden genom att gå in i flera butiker. Matbutiker, klädbutiker, butiker som säljer kärl och kastruller, bokaffärer. I en av matbutikerna finns det några kilo kött. Jag luktar mig till det förrän jag ser det.

I klädbutikerna finns det kläder. De måste vara mycket exklusiva för de är så dyra. Till en skoaffär med anspråklöst utbud är det kö, och expediten släpper in två i taget att se vad de kan hitta.

Det finns mycket kärl i butikerna som säljer kärl, och ganska mycket böcker i bokaffärerna.

I hotelivestibulen, en eftermiddag, säljer en kvinna pudersockrade gräddbullar. De har strykande åtgång. Jag köper en, men får inget papper kring den. Det gör ingenting: jag äter ju inte papper.

Metron i Moskva är världens underbaraste. Det förstår jag genast. New York, London och Paris är ingenting. Metrostationerna i Moskva är som ur Hollywoodfilmer från depressionens år: pompösa, lyxiga, läckfa, något att drömma om. För fem kopek åker man rätt ner i himlen, Det är fin kompensation för många saker.

VÅR

I MOSKVA