Banker och konjunkturer
av Henrik Palmén Forum 2008-02, sida 37, 28.02.2008
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 2 2088
Henrik Palmén är lektor i finansiell ekonomi på Hanken i Helsingfors
Banker och konjunkture Är vi på väg mot en lågkonjunktur och hur djup blir den i så fall? Frågan är alltid aktuell, och just nu verkar molnen hopa sig. Om man ska tro på börsutvecklingens förmåga att bedöma framtiden, så är ekonomin på väg nedåt. Men hur mycket?
Det finns en enkel och hyfsat fungerande tumregel för estimering av hur svår en ekonomisk svacka blir. Allvarliga störningar i banksektorn accentuerar den ekonomiska nedgången.
Störningar i finanssystemet och i synnerhet bankverksamhet har en stark tendens att sprida sig. Då en bank får problem tvingas den krympa sin utlåning samtidigt som den kanske inte klarar av sina förpliktelser till andra banker. Dessa kan drabbas i sin tur. Problemen sprids lätt till realekonomin genom att långivningen blir dyrare, eller i värsta fall så att bankerna inte kan förnya sina lån till företagskunder (credit crunch).
Vi fick ett smakprov på detta i samband med den så kallade subprime-krisen i somras. Ett begränsat antal banker meddelade om massiva nedskrivningar — förluster — i sina skräplåneportföljer, vilket resulterade i att bankerna inte längre vågade låna till varandra. Centralbankerna måste ingripa och injicera likviditet. Bankernas utlåning blev dyrare och lånen mindre tillgängliga för realekonomin.
Sedan den senaste vågen av bankkriser, allt från S&L-krisen bland sparbanker i USA för snart 30 år sedan till Asienkrisen i medlet av 1990-talet, har den offentliga övervakningen av bankernas risker koordinerats och effektiverats. För att undvika onödiga kriser infördes ett statligt depositionsskydd. Tanken är att minska risken för onödiga
I goda tider d bankerna klarat sig tämligen oskadda genom en rad chocker och kriser, Med det gamla regelverket tror jag inte att bankerna skulle ha klarat sig lika oskaddaur teknobubblan eller Asienkriserna.
Men sedan kom subprime-krisen. Det beklagliga är att den egentligen inte uppstod till en följd av problem i realekonomin, vilket oftast är fallet, utan snarare var helt skapad av bankernas överoptimism. Långivningen byggde på ett orealistiskt scenario beträffande både konjunkturer och bostadsprisutveckling. Dessutom var säkerheterna helt otillräckliga. Krisen orsakades av just sådan verksamhet bankerna inte borde tillåta sig eller längre tillåtas av reglerande myndighet.
Vad borde vi lära oss?
Krisen är bara ytterligare en påminnelse om att större uppmärksamhet borde fästas på förändringar i finansbranschens riskaptit. Vi har flera gånger sett hur risktagningen blir allt besinningslösare ju längre en högkonjunktur varar. I ett svagt eller normalt konjunkturläge skulle banker inte bevilja stora mängder krediter på så riskabla grunder som under de två senaste åren.
Att förlita sig på bankernas själreglering kan vara blåögt. För det första har vi ett ”moral hazard? problem, eftersom centralbanker och stater har en tendens att försöka rädda krisbanker. För det andra är många banktjänstemän väldigt välbetalda. Deras bonusmodeller kan leda till överdriven kortsiktighet i deras agerande, De tänker inte nödvändigtvis över en hel konjunkturcykel. I goda tider blir man rik på överdriven risktagning. Och dessutom fartblind.
På samma sätt som den ekonomiska politiken försöker spilla olja på konjunkturvågorna, borde bankmyn problem till följd av panikartat + k 3 3 digheterna försöka införa konjunkturrL AZ ni tömmande av bankkonton. skt ngen 1 beroende solvenskrav. Att kräva mer Depositionsförsäkring- annat fall skulle eget kapital av bankerna i dåliga tider en innebär att skattebetala- IrA fungerar naturligtvis inte. Det skulle ren blivit en riskfinansiär för ske na vag, skulle bara öka problemen, banksystemet. Men i stället för Man skärpa Men man kunde begrunda möjägarmakt förbehåller sig staten kr. PJ ligheten att ställa entydigare krav på rätten att kontrollera och be- aven, för att lånesäkerheter och eget kapital hos gränsa bankernas risker. sedan kunna låntagaren. I goda tider då risktagModellen har fungerat gan- lä a äm ningen i annat fall skulle skena iväg, ska bra, I västvärlden där över- s appa 18 re skulle man skärpa kraven, för att sevakningen fungerat längst har tider. dan kunna släppa i sämre tider. m