Betänkande hjälper inte upp bostadskrisen
av Bo Ingves Forum 1989-06, sida 30-31, 13.04.1989
BETÄN KANDEN njälper inte
UPP
BOSTADSKRISEN
Höga bostadspriser är ingen ny uppfinning. början av 1960-talet var de reella bostadsprisern på samma nivå som i början av såväl 1970som 1980-talet. Proportionellt sett var bostadspriserna lägst under andra hälften a 1970-talet. Det är först n mot slutet av 1980-talet som priserna har pressats upp över tidigare rekordnivåer.
n självklar sanning är att priset på äldre bostäder stiger då efterfråga på bostadsmarknaden av någon anledning ökar. På grund av att den årliga nyproduktionen av bostäder är liten i jämförelse med antalet äldre bostäder krävs det dock endast en lättare efterfrågeökning på äldre bostäder för att balansen skall rubbas. Prisstegringen får ytterligare fart därför att det tar lång tid för produktionssidan att svara på det ökade behovet av nya bostäder. — Trots att grundproblemet är en latent brist på bostäder som fyller människornas behov verkar kriserna ändå alltid komma som en överraskning för myndigheterna Och då försvarar man sig genom att snabbt
Heikki Loikkanen
SOM ögat bilda en kommitté som i sinom tid avger ett betänkande som sedan kan arkiveras. Det här visar ju enbart att man inte har lärt sig någonting av historien, konstaterar pol dr Heikki Loikkanen, chef för utredningsavdelningen vid Helsingfors statistikcentral och docent i nationalekonomi vid Helsingfors handelshögskola.
Enligt Loikkanens åsikt är det inte någon idé att göra en panikutredning enbart utgående från dagsläget då krisen redan är ett aktum. | stället borde grundorsakerna åtgärdas. Problemet är dock att det på grund av bristfällig forskning inte finns tillräcklig kunskap om bostaastrågor i Finland.
— Det är underligt att det i praktiken ine förekommer någon fortlöpande forskning i bostadsfrågor. Ändå utgör bostäderna grunden för människornas liv och därmed hela samhällets välfärd. Dessutom utgör bostäderna nationalekonomiskt sett en vikig faktor redan därför att det ligger väldiga kapitalsummor bundna i dem. Jämför detta med vilka summor det satsats tex på skogsforskning, som är en annan viktig naionalekonomisk faktor, understryker Loikkanen
Bostadsbehovet har ackumulerats
Det är till största delen den liberaliserade lånemarknaden som har fått bära hundhuvudet för den pågående bostadskrisen. Det är visserligen sant att de förbättrade lå nemöjligheterna har hjälpt till att utlösa de hutlösa prisstegringarna, men grundorsakerna till krisen finns på helt andra håll. En av dem är att behovet av bostäder på grund av en misslyckad bostadspolitik har ackumulerats under en lång följd av år, då det i praktiken för många har varit omöjligt att skaffa sig en tillräckligt stor bostad. Problemet förstärks av de demografiska aspekterna. De stora årsklasserna efter kriget är nu ca 40 år gamla. De har visserligen i de flesta fall redan skaffat sig sin första bostad — men många av dem är nu inne på sin andra bostadsrunda på grund av att de i tiden har varit tvungna att skaffa en för liten bostad. Medelbostadsarealen i Finland är ju betydligt mindre än i det övriga Europa. Trots att de stigande bostadspriserna åtminstone i huvudstadsregionen tillsvidare har ätit upp de fördelar den friare lånemarknaden kunde ha gett, torde det i alla fall på sikt vara en god sak att lånemöjligheterna har förbättrats. Därför borde man inte återgå till en strängare lånepolitik eller på andra sätt drastiskt försämra lånemöjligheterna för privata människor. — Genom att utnyttja de nya finansieringsmöjligheterna och genom att koordinera böstadspolitiken på rätt sätt kunde man säkert öka boendekvaliteten i såväl hyressom ägobostäder. Det här innebär dock också att statens hela bostadslånegivning måste omvärderas. Färskt blod behövs t ex på grund av att det har visat sig att produk 8/1989 FORUM tionen av statsfinansierade hyresbostäder inte på långt när motsvarar det egentliga behovet, konstaterar Loikkanen
Reaihyrorna lägr än på 60-talet
Loikkanen påpekar också att det hela tiden minskande antalet hyresbostäder på den fria marknaden och den höga procenten ägobostäder (ca 70 procent) knappast lär bero på varken låga realräntor eller de nuvarande ränteavdragen, vilket man verkar vilja ge sken av i den offentliga diskussionen. Förklaringen är helt enkelt att intresset för att äga hyresbostäder drastiskt har minskat på grund av att realhyrorna har sjunkit under de två senaste decennierna på grund av hyresregleringen.
På 1970-talet var låneräntorna speciellt låga och avdragsrätten obegränsad. Detta borde givetvis ha gagnat också spekulanter i hyresbostäder, men ändå började de fria hyresbostäderna minska I antal. Därför anser Loikkanen att det vore logiskt att häva hyresregleringen för att igen göra det attraktivare att hyra ut bostäder. Avregleringen måste dock ske etappvis.
— För att dämpa det hyrestryck som uppstår om hyrorna blir fria borde man paradoxalt nog först öka utbudet av hyresbostäder. Detta kunde ske genom att nya hyresbostäder som byggs av privata institutionella hyresbostadsplacerare, t ex försäkringsbolag, skulle vara skattefria i 10 års tid, föreslår Loikkanen. [LJ
Vatten på kvarnen eikki Loikkanen fick vatten p kvarn när en arbetsgrupp tillsat av miljöministeriet lade fram sitt betänkande om byggkostnader i slutet av mars.
Efter att arbetsgruppen presenterat sina resultat och förslag till åtgärder för att stävja byggkostnader och efter att miljöminister Kaj Bärlund (soc dem) högtidligen tackat och gett sina kommentarer till åtgärdspaketet, steg Loikkanen upp med en gammal lunta i handen. ”Luntan” var ett resultat av en arbetsgrupp från 1974, då vi upplevde en liknande utveckling av byggbranschen och byggpriser som nu.
Loikkanen hävdade att resultaten och åtgärdsförslagen från 1974 var förvånansvärt lika de som den nu aktuella arbetsgruppen kommit fram med. Mönstret är detsamma. Också i början av 1970-talet rågade krisläge på byggmarknaden och staten tillsatte självfallet en arbetsgrupp med uppgiften att komma med förslag till åtgärder.
Loikkanen ifrågasatte kraftigt förfaringssättet att tillsätta arbetsgrupper först när kris råder, då det redan är försent, | stället borde man kontinuerligt följa med utvecklingen och sätta in preventiva åtgärder i tid. Med ”luntan" visa de Loikkanen hur historien har en tendens att upprepa sig, utan att beslutsfat resul o och och rån ga gen
T arna lär sig.
ot bakgrunden av Loikkanens inläg bleknade otvivelaktigt betydelsen av d tat den nu aktuella arbetsgruppen fram med, Man försökte naturligtvi örsvara arbetsgruppens åtgärdsförsla hävdade att det fanns nya vinklingar nya åtgärder jämfört med resultaten 1974, men parallellerna med den a arbetsgruppen är ändå tydliga.
Faran att de nu aktuella åtgärdsförsla inte blir just annat än förslag hopknippat till en tunta på drygt 40 sidor — är uppenbar.
I en av hörnstenarna i det nu före slagna åtgärdspaketet hör utvecklande av en effektivare konjunkturstrategi för att bättre än nu klara av svängningarna i branschen. Arbetsgruppen föreslår också att den relativa andelen av prisreglerad bostadsproduktion ökas. Vidare efterlyser man ökad smidighet i aravabelåningen och i myndigheternas be handlingsapparat.
ring
En snabbare planeav tomter står också på önskelistan.
Allt som allt har arbetsgruppen fört fra ett 30-tal åtgärdsförslag
ML 9
BYGGTRANSPORTERNAS KRAFTFAKTOR
SAS SEN E =) ‘—-—
SAST AN, Ne = SN
AA 0 fr Öppna flak, utbytbara flak, kranbilar och starkt stål. Och proffsiga yrkesmän. På dem känner du igen Helsingfors KTK-förening på alla byggplatser i huvudstadsregionen.
Ring Mästertransportören:
Beställningar tel. 780 033 Årskontrakt tel. 756 81.
FÖRUN, 5/1989
NN
HELSINGIN
KTK
MÄSTERTRANSPORTÖRE 31