Black Tuesday
av Mats Kockberg Forum 1979-16, sida 05, 24.10.1979
ledaren
Black Tuesda 50 AR HAR I DAGARNA förflutit sedan den svarta tisdagen, Black ‘1’uesday — den totala kraschen på Wall Street i New York. Händelserna den 29 oktober 1929 var upptakten till en allvarlig recession i hela den industrialiserade världen med vittgående konsekvenser för både ekonomiskt tänkesätt och politiskt beteende.
Ett flertal orsaker bidrog till den katastrofartade tilldragelsen. Den politiska oron och kapitalbristen i Europa, en felaktig penningpolitik i USA med en alltför slapphänt kreditgivning, protektionistiska handelsbarriärer och kategoriska subventioner till företagen utan lönsamhetskalkylering samt en rad andra företeelser ledde till en kollaps för den amerikanska aktiemarknaden.
De samhälleliga följderna av depressionsåren var omfattande. Beskattningens betydelse för en jämnare inkomstfördelning och för att finansiera den sociala välfärden erkändes allmänt i de västerländska ekonomierna under åren efter kraschen. Statsmaktens möjligheter att ingripa i näringslivets skeenden ökades också i avgörande grad på 30-talet. Blandekonomin gjorde sitt intåg som en följd av Black Tuesday.
Historien upprepar sig aldrig. Men man frestas trots allt att på basen av de alarmerande rapporterna om utsikterna i Förenta Staterna grunna över framtiden för världsekonomin.
I motsats till de mera optimistiska tongångarna i Europa ser man i USA dystert på de närmaste månaderna. BNP beräknas sjunka med ca 1,5 procen i år och detta kompenseras inte av den drygt 1 procents ökning man kalkylerar med för nästa år. Pessimisterna befarar att antalet arbetslösa inom ett år skall stiga till omkring 2,5 miljoner — dv s till öve 8 procent. Men på plussidan kan amerikanerna bok FORUM 16/7 föra en överraskande exportboom som en följd av dollarns försvagade läge.
FRÅGAN ÄR hur känsligt den europeiska marknaden denna gång skall reagera på de nedslående signalerna från USA? Den tidigare synnerligen intima anknytningen mellan Västeuropa och Förenta Staterna har gradvis under sjuttiotalet minskat. Sålunda gick ännu 12 procent av EG-ländernas sammanlagda export i början av decenniet till USA, medan andelen ifjol hade sjunkit till endast 7 procent.
Om recessionen på den nordamerikanska marknaden blir djup och långvarig torde detta emellertid återspela sig i Europa redan i slutet av nästa år elle i början av år 1981. Mycket tyder på att betingelserna för världsekonomin under närmaste femårsperiod är desamma som under det kärva 1970-talet med dess energikriser och sammanbrott för eurodollarmarknaden. Inga genomgripande katastrofer står emellertid att finna i prognosmakarnas spådomar för den närmaste framtiden.
I sanningens namn bör man dock hålla i minnet att den amerikanska presidenten Herbert Hoover i ett tal drygt ett år innan den svarta tisdagen hävdade att ”vi i Amerika idag är närmare den slutliga segern över fattigdomen än någonsin tidigare i något lands historia. Fattighuset håller på att försvinna från vårt samhälle”.
Den ekonomiska bilden har genomgått stora förändringar under 50-årsperioden 1929—79. Det är lönlöst att sia om hur framtiden skall gestalta sig och hur världsbilden ser ut år 2029. Mycket tyder emellertid på att kraven på ökad flexibilitet hos såväl näringsliv, regeringar och organisationer som den enskilda medborgaren fortsättningsvis kommer att öka. Utvecklingstakten visar inga tecken på att stanna av, snarare är förhållandet det motsatta. K