Bostadspriserna säger inte allt om byggandet

Taggar: Teman: byggande

kg

Deltagarna i. debattforum:

DI Pentti Aalto, Finlands Byggnadsingenjörers Förbund rf

Arkitekt Tapani Eskola, Bygginformationsstiftelse Överingenjör Esko Mononen, Inrikesministeriet

DI Paavo Perjo, Finlands Betongindustriers Centralförbund

DI Raija Relander, Finlands Standardiseringsförbund rf

AALTO: Att bygga mera genom att bygga sämre är Ingen förnuftig lösning.

PERJO: Om man I dag anser att bostädernas pris säger något om byggnadskostnaderna är man på villospår.

RELANDER: Den enskilda människan mås- MONONEN: Myndigheterna behöver Inte många små företag. De är inte intressera- te känna ganska bra till byggbranschen publicera alla normer 1 författningssamde av att finanslera normer för industriellt för att överhuvudtaget veta vart hon ska lingarna.

byggande. vända sig I olika frågor.

ESKOLA: Inom byggindustrin finns:i dag

RSBÖ “Vi bygger dyrt i Finlanä”. Det påståendet är rena rama röda skynket för våra byggnadsingenjörer. Byggandet blir allt billigare, allt rationellare, säger de, och påpekar utan större anspråkslöshet att det är tack vare deras idoga normeringsarbete. Kostnadsstegringen “inom byggbranschen ligger ”på annat håll”. Ingen nämnd och ingen glömd, tillades det diplomatiskt.

9 Byggnadsverksamheten står för cirka 20 procent av vår bruttonationalprodukt. Det är en av våra tre basindustrier, ja, en industri av så grundläggande natur, att varje ”skogsfinne” som kan hantera yxa och hammare anser sig vara specialist inom byggbranschen. Som industri betraktas den dock sällan, allra minst av staten, mera som ett medel att reglera sysselsättningen.

Representanterna för byggandet gick hårt fram i Forums debatt. Administrativ koordinering av byggandet saknas. Byggministerium saknas. Finansieringskällor för utarbetandet av icke officiella byggnormer saknas. Samhällsplanering för rationellare byggande saknas. Kunniga beslutsfattare i de kommunala instanserna saknas.

.Så länge miriisteriet för kommunikationer och allmänna ar”beteti existerade var situationen hyfsad. Omorganisatione var inledningen till. ett interregnum som ännu råder, och som splittrade övervakningen av byggandet på olika instanser.

8

Den 1970 grundade byggnadstekniska byrån har ännu inte förmått samla trådarna i sin hand. Ingen behärskar hela området. Ärendena slussas fram och tillbaka. Mest tillbaka.

ESKOLA: — Byggnadsstyrelsen är en fastighetsbyrå, bostadsstyrelsen är en bank och inrikesministeriet sysslar med något slags planering och polisiär verksamhet.

Resultaten är onödiga kostnader. Det var inga små summor man lade fram, lågt räknat hundra miljoner i året.

Man skröt en del om nivån I Finland…

Internationellt sett ligger vi bra till. Vi står som exempel för andra länder, speciellt när det gäller normer och standarder. Byggindustrin är hos oss en synnerligen långt utvecklad industri. (— I det här avseendet ska vi inte ta modell efter Sverige, sade någon, deras misstag är inte värda att importera). Industriellt byggande har gjort att en Arava-våning nu kostar i medeltal cirka 850 mark per kvadratmeter. Det är betydligt mindre än vad det var för 20 år sedan. Byggnadskostnadernas andel sjunker hela tiden relativt sett. Det är industrialiseringens förtjänst.

Sedan blev det Iite socialpolitik

Varför är det ändå så dyrt att köpa bostad i dag, om realpriset på själva byggandet har hållits så väl i schack?

Den ”råa” markens pris är ganska lågt i Finland. Men tomtmarkens, i synnerhet den välplacerade (här nämndes några flottare förstäder i Helsingfors) tomtens pris stiger oavbrutet i jämförelse med byggkostnaderna. Lagen om tillgång och efterfrågan har puffat arbetskraftens löner i höjden. Så neutraliseras de sänkta byggnadskostnaderna.

• | Forum 14/197 “Att utveckla byggandet är inte en juridisk-administrativ fråga.

ORUM - - a ”N Bostadspriserna säger inte allt om byggandet

Men också om bostäderna skulle bli hälften billigare än de är i dag, hade ens då alla människor råd att skaffa sig bostad? Knappast. Den marknadsekonomiska mekanismen kan inte garantera bostäder åt alla. Socialpolitiken får gripa in.

Vad är standard och vad är norm? Deltagarna i Debattforum hade det alla klart för sig (eller hade de?). De ansåg följande e Norm är något som kan utvecklas till standard.

e En norm är hur en standard används.

« Norm är längre förda planeringsdirektiv. Grunden ’ för normerna är en viss standard.

e Direktiv är minst bindande, standard mest bindande. Normen kommer däremellan.

• En norm är något som vilken grupp som helst kan göra. Det är ungefär samma sak som direktiv. Standard ska helst ha nationell eller to m internationell ”concensus”. Den ska passa alla. Den ska beakta allas behov och önskemål, både organisationers, byggares och konsumenters.

e Normerna på byggområdet är inte längre en central del av standardiseringsarbetet.

e Det finns ett vidare standardbegrepp som utgår från existerande normer: standard för miljö, planering, bostäder.

e Hos oss är norm ett arbetsnamn.

e Standardiseringsfrågan är inte oklar. (2!)

AALTO: — Man hör ibland det vanvettiga påståendet att ”vi bygger för bra”. Bostadsstyrelsen har den senaste tiden visat tecken på att försöka öka produktionen genom att sänka nivån. Det är en björntjänst åt hela samhället.

MONONEN: — Är det inte en tjänst år dem som inte har någon bostad alls?

AALTO: — Det är väl en sak för sig. Nationalekonomiskt är det i alla fall dubiöst.

ESKOLA: — Vi blandar ihop socialpolitik och byggande. Administrativt borde man ha ”rena” åtgärder.

”Folket får betala”

I de egentliga byggnadskostnaderna är normerna den mest betydelsefulla faktorn, påpekades det. — I framtiden får folket betala, sade man nästan vennamoitiskt, för illa skött normeringsarbete.

Det är att tillämpa långt gående teknologiska resultat i praktiken. En förnyelse vart tionde år räcker inte. Standardiseringsarbetet utförs nu som hobbyverksamhet i de olika förbunden. Organisationernas representanter i panelen konstaterade att de har de andliga resurserna, men inte de finansiella.

Det har gått mot det sämre. På 60-talet var bostadsstyrelse nas helt. De arbeten som utförs kan inte placeras i rangordning. Vi gör beställningsarbete för olika finansiärer, och det blir då de normer som dessa önskar, inte de som kanske allmänt sett mest skulle behövas.

mera utvecklingsvänlig än nu. ESKOLA: — Bristen på ekonomiska resurser är den . största syndabocken i standardiseringsarbetet. Vi får allt RELANDER: — En helbhetsplan för finansieringen sak- Vänd! Forum 14/1973 mindre och mindre ansläg, tidigare var det 30 000 mk per år, nu endast 5 000 mark.

MONONEN: — Varje myndighet har sina egna uppgifter och ser inte till den totala finansieringsfrågan.

Vem ska betala standardiseringsarbetet? Industrin, ansåg de flesta, Med flankstöd av staten.

Man håller på och utreder

Två intressanta kommittébetänkanden har sett dagens ljus. Jarle-kommitténs och Lindroos-kommitténs. I synnerhet det senare är rikt på bra material, men oorganiserat. — Svårt att få något ut av överflödet, sade Eskola.

MONONEN: — Betänkandet används som grund för förnyandet av byggnadsbestämmelserna. Byggnadslagens tillämpning i praktiken har klarnat och brokigheten bland organisationerna har minskat.

Lagen ska främja utvecklingen, inte låsa den

Alla debattörer föreföll att vara överens om att standarder och normer ska utarbetas av teknokrater, yrkesmänniskor. Att fastslå dem i lag och förordning gör dem tungrodda och besvärliga att ändra på. Utvecklingen inom byggtekniken är inte mindre accelererad än inom andra områden, snarare tvärtom, En stelbent byråkrati är en hämsko. Så snart lagen börjar bestämma material, mått eller metoder är man på villospår. Lagen borde utformas enligt ”reference-to-standards” — principen: hänvisa till existerande normer, Hälso-, trivsel " och. trygghetssynpunkter hos den färdiga produkten ska var avgörande och inte sättet på vilket man når detta mål.

Planeringen gav upphov till lilskna kommentarer

I stadsplanen fastslås ofta byggnadens yta, höjd och utsträckning. Vad återstår då annat än att göra en just precis så stor kub?

AALTO: — Ibland har det slagit mig att man kunde slopa planeringen helt och hållet. I Spanien gör tomtägaren precis vad han vill med sin tomt. Spanska städer är ändå attraktiva. Traditionen är stark, man bygger instinktivt enligt gammalt kulturmönster. I våra bysamhällen byggde man också förut enligt vissa oskrivna men mycket bestämda normer. Kanske inte individuellt men desto enhetligare. Kraftiga färger användes, men av t ex rött bara en enda nyans, rödmylla. Resultatet blev fint.

Nu har vi ett byggnadsvakuum. Det gamla har slagits ned, något nytt har inte hunnit rota sig i stället.

Kommunal otillräcklighet

Det demokratiska samhällsmaskineriet har fått en central ställning i byggandet. Kommunernas beslutande organ bestämmer allt, i synnerhet om planeringen. De beslutande människornas andliga kapacitet är emellertid inte alltid tillräcklig. De har inte kunskaper eller bakgrundsfakta för att fatta vettiga beslut. Beslutsunderlagen är dessutom ofta bristfälliga. De kommunala förtroendemännen får sällan välja bland rationella och väl undersökta alternativ.

Normerna eller standarderna, vad man än kallar dem, borde vara lika i alla kommuner. Deras inbördes hierarki borde fastslås.

10

Debattörerna blev självkritiska

Byggarna bedriver isoleringspolitik. De har inte hjälpt fram planeringsdemokratin. De pantar på sina kunskaper. De sitter inte med i de beslutande organen. De är överhuvudtaget sällsynt svagt med i politiken. Som politiker alltså. I egenskap av teknokrater ska de fortfarande bara ha föredragandens roll, inte beslutsfattarens. — Vi borde vara aktivare, sade debattörerna ruelsefullt.

Men politikerna rackade mar också ned på

Planeringspolitiken har blivit politiskt infekterad, en handelsvara och inte ett medel att förbättra den mänskliga miljön. Alla politiska partier förklarades medskyldiga. Byggbranschen har blivit mjölkko.

En annan av den politiska propagandans frukter: alla som jobbar inom byggbranschen anses vara bovar och banditer. Vem vill ha ett så ”undermåligt” yrke? Akilleshälen i byggandet har blivit bristen på arbetskraft. — Rena arbetssegern för propaganden, ansåg Aalto.

VI måste passa på med exporten!

Vi bygger utomlands, i Tyskland, Sovjetunionen. Hur fungerar byggandet som exportindustri, när både nationella och internationella normer saknas eller är brokiga? Dåligt, hur annars. Industriellt byggande skapar i och för sig förutsättningar för export. Men byggnadsdelar kan exporteras bara om de fyller internationella standarder. Hur går det när normerna inte stämmer Överens på en integrerad europeisk marknad? Finländskt byggande bedöms utomlands vanligen enligt gällande standarder i vårt land, sades det. Men med tanke på export i framtiden är försumlighet på detta område farlig. SEV-samarbetet får avgörande betydelse för enhetlig standardisering. Nu finns det fjorton egentliga internationella byggnadsstandarder sammanlagt! Det är ISO som står för dem.

Om vi nu vill exportera dörrar till Tyskland måste vi rätta oss efter tyska standarder. Större projekt, renings- och kraftverk till exempel, går däremot efter finländska standarder, och efter dem bedömer beställaren nivån på byggandet.

Klimatiska förhållanden har gjort koordineringen svår, berättade Raija Relander. Nu är ISOs avsikt att dela upp världen i ”klimatiska” zoner, och anpassa normerna efter dem.

Vi kan påverka det internationella standardiseringsarbetet. Men om vi lämnar oss efter kan vår standardisering utvecklas till ett ”tekniskt” handelshinder. ”Standardmurar” i stället för de nedrivna tullmurarna. (I Sverige var man i färd med att utarbeta aluminiumstandarder som snabbt hade avlägsnat alla finländska konkurrenter från marknaden, på grund av små och antagligen betydelselösa skillnader i kraven. Det stoppades i tid).

”Passivt” standardiseringsarbete kan bedrivas på utländska marknader. Det innebär helt enkelt att samla ihop uppgifter om rådande normer i ett visst land och anpassa vår export därefter.

Slutkläm

Eskola sammanfattade: — För att utveckla standardiseringen behöver vi ett centralt styrnings- och finansieringssystem. Vi behöver fortlöpande normeringsarbete. Vi behöver samarbete mellan samhälle, industri, planerare, teknokrater. Vi behöver ett byggministerium.

I portföljen hade han ett konfidentiellt PM på 37 sidor med förslag till förbättringar. Det ges till regeringen denna höst om bara alla fackföreningar kan enas om det.

Forum 14/1973