BRD : Skatteuttaget minskas med omkring tio procent
av P-E Paul Forum 1987-07, sida 40-41, 16.04.1987
BRD
Den tyska skattereformens arkitekter, fr v finansminister Gerhard Stoltenberg, ekonomiminister Marlin Bangeman och förbundskansler Helmut Kohl.
en slutliga utformningen av den sto ra skattereformen i Förbunäsrepub liken Tyskland är nu klar. Totalt går den på 44,3 miljarder DEM, motsvarande nära 110 miljarder FIM. Förbundsrepublikens totala skatter, direkta och indirekta, kyrkoskatter och sociala avgifter, tullar och acciser uppgick 1985 till 437,2 miljarder DEM motsvarande 1,2 procent av BNP. Reformen innebär alltså en sänkning om 10 procent på det totala skatteuttaget 1985, och även på skatteuttaget 1986 enligt uppskattning.
Reformen verkställs i tre etapper, av vilka den första trädde i kraft redan I januari 1986. Dess effekt var ca 10 miljarder DEM, och bidrog i hög grad till att den ekonomiska tillväxten blev 3 procent och att arbetslösheten gick tillbaka. Från och med januari 1988 genomförs den andra etappen om enligt senaste beräkningar 14,2 miljarder DEM och 1990 den tredje och sista etappen om ca 20 miljarder DEM.
Skattebetalarna finansierar
Här nämnda belopp är alla bruttosummor. Den verkliga totala minskningen är ca 25 miljarder DEM. Skattebetalarna får nämligen själva svara för 19 miljarder DEM av reformens finansiering. Det betyder, att man räknar med att de totala skatteinkomsterna komrner att öka med 25 miljarder DEM tack vare reformens gynnsamma inverkan på produktionen, arbetsmotivationen och särskilt på småföretagens sysselsättning. De får nu fördubblad avskrivningsrätt.
De totalt 19 miljarder DEM som skattebetalarna själva får svara för gäller framför allt slopade subventioner av olika slag, men också skattelättnader och skatteavdrag som nu faller bort. Några indirekta skatter kommer inte att höjas. Finansminister Gerhard Stoltenberg har särskilt understrukit att det inte finns någon som helst tanke på att höja mervärdesskatten (NZZ 27.3.1987).
Lineär-progressiva skattesatser
Skattereformen innehåller flera olika komponenter. Den viktigaste är införandet av lineär-progressiva skattesatser för fysiska personer. Detta betyder att marginalskatten sjunker kraftigast för medelinkomsttagare. Skatteminskningarna är här verkligt bety 40
FÖrbundsrepubliken Tyskland:
Skatteuttaget minskas med omkring 10 procent
Den tyska skortereformen i tre faser skal förenkla beskotiningen, och gagna näringslive förbättra nNotiviteten (1 . Den enda grup som kon anse sig något förbigången ä storinkomsttagarna.
dande, eller grovt taget mellan en tredjedel och en fjärdedel.
Den beskattningsbara inkomsten är konsekvent dubbelt större för gifta personer än för ogifta. Nativiteten är som känt mycket låg i Förbundsrepubliken, och befolkningsutvecklingen är — utan invandrare — negativ. Genom att kraftigt sänka beskattningen för gifta par strävar man att öka nativiteten.
Med införandet av den lineär-progressiva skatteskalan vill man också öka investeringarna bland småföretagarna, och på så sätt locka yngre och företagsamma emigranter tillbaka hem. Inte mindre än 90 procent av alla företagare är nämligen små firmor där ägaren betalar skatt också för företagsvinsten såsom fysisk person.
Högre ”startgräns Årsinkomstgränsen där beskattningen överhuvudtaget börjar har höjts med 100 procent, eller för gifta från 5616 DEM till 11 232 DEM och för ogifta från 4 586 DEM till 3 072 DEM. Det betyder att ca 500 000 tidigare skattebetalare nu slipper alla direk Skattereformen i grafisk framställning: Den str ta skatter. I detta sammanhang kan nämnas, att skattelättnaden för dem som efter reformen överhuvudtaget betalar skatt i genomsnitt för alla skattebetalare beräknas till ca 1000 DEM eller ca 2 500 FIM.
Skatteskalan börjar nu med en beskattning om 19 procent, mot 22 procent tidigare. Denna skattesats gäller för en årsinkomst om högst 10 000 DEM för ogifta och 20 000 DEM för gifta. Skatten stiger sedan som sagt lineärt-progressivt till 53 procent, mot 56 procent tidigare. Sistnämnda skattesatser gäller årsinkomster på 120 000 DEM eller mera för ogifta, och 260 000 DEM eller mera för gifta (Handelsblatt 9.3.1987).
Familjer och bolag
För en “vanlig” farnilj i Förbundsrepubliken, med två barn och modern hemmatru, blir totaleffekten av skattereformen följande. Mannens genomsnittliga årsinkomst är i denna ”normalfamilj” 42 956 DEM eller ca 107 000 FIM. För honom blir skatteminskningen 1118 DEM eller ca 2 800 FIM.
ckade kurvan anger nuvarande skatteprogres sion, den hela linjen skattesatserna fr o m 1990. Under figuren inkomstgrupperna för ogifta och för gifta. Skalan till höger anger marginalskattesatserna. Rektanglarna 1—5 anger karakteristik för reformen. (Källa: Handelsblatt 9.3.87).
Per 1990: Ny inkomstskatteskala Skattesatsens progression (marginalskattesats)
Lägre högsta 4 marginalskatt från 56 till 53 Lineä [I nuvarande 3 prograssion. mn från 1 Lägre Mätta ån 1990 marginalskatt skate överlag. 2 Lägsta skattesats 19 procent mot tidi L Fördubbling av lägsta skattbara inkomst.
SFS PR FS FP FS FT FS FP FP IF FP S S SE FS 2 5 5 5 5 Vs ss 5 SR sSs SS FS FP IF FF I S SS 5 3 Kr 5 5 5 se 5 5 5 5 5 7/1987 FORUN,
En gift skattebetalare med två barn och en årsinkomst om 34 300 DEM eller ca 85 750 FIM betalar lika mycket i skatt som han erhåller i barnbidrag 1990, när också det tredje stadiet av skattereformen har trätt i kraft.
Förändringarna inom bolagens beskattning är mindre. Den viktigaste är att vinstskatten sänks från tidigare 56 procent till 50 procent. Detta är dock alltjämt internationellt sett en hög skatteprocent och utgör en belastning för företagens internationella konkurrens. Bundesverband der Deutschen Industrie (BDI) har också understrukit detta. ”Att någonting här förr eller senare måste göras, kan inte bestridas inom regeringskoalitionen”, skriver NZZ.
Nytta för näringslivet
Skattereformen kommer att ha starka positiva effekter på den ekonomiska utvecklingen i Förbundsrepubliken. Redan erfarenheterna av reformens första etapp 1986 talar för detta. Investeringarna ökade, och likaså antalet arbetsplatser. Nu strävar förbundsregeringen att förstärka dessa effekter med verkningar långt in på 1990-talet tack vare etapperna två och tre.
Framför allt kommer småföretagen och de medelstora företagen att gå framåt och öka i antal. Dessa företag får nu lättare att investera, och ägarnas motivation kommer att stiga, Huvudmäålsättningen för skattereformen är att öka den inhemska efterfrågan. Detta är särskilt viktigt då tyska markens yttre värde som känt är högt — med påföljd att exporten går trögt. Ökad inhemsk efterfrågan måse då i stället hålla konjunkturen uppe.
Emigranter hem?
Fördubblingen av inkomstbeloppen för vilka skatt överhuvudtaget betalas, och de stora skatteminskningarna i de låga och medelhöga inkomstklasserna, tillsammans med barnbidragen och höjda utbildningsavdrag, beräknas öka familjebildningen och nativiteten.
Denna skattepolitik syftar också till att locka emigranter och deras familjer tillbaka till hemlandet, såsom tidigare omtalats.
Höginkomsttagare ”glömda”
Ingen skattereform är dock helt utan svagheter. Den största svagheten i den skattereform som genomförs i Förbundsrepubliken är den relativt obetydliga skattesänkningen i de allra högsta inkomstklasserna eller endast 3 procentenheter. | dessa skatteklasser finns endast ca 140 000 skattebetalare. Skatteinbesparingen för dem beräknas bli ca 1 miljard DEM eller drygt 7 000 DEM per person och år.
Socialpolitiskt var det inte möjligt att sänka marginalskatteprocentsatsen mera för dessa storinkomsttagare. Men konsekvensen härav är, att inte heller företagens inkomstskatt kunde sänkas mera än från tidigare omtalade 56 procent till 50 procent.
Orsaken härtill åter är rena rättvisekrav. Det övervägande antalet små och medelstora företag faller nämligen under skattebestämmelserna för fysiska personer, och inte under bolagsbeskattningen.
PE Paul
FÖRUN 7/1987
Tysk energijätte privatiseras — hundraprocentigt
Får körnkroftverk och strategiska delar ov landets olje- och gasförsögjning hamna I hönderna på privata aktieägare? Ja, säger den vösttyska regeringen. I vår söljer man sin sista fördedel ov ägarkapitalet i energi- och handaelsjötten VEBA — startskottet har nyligen gåt.
D et minst kända av de tyska jätteföre tagen är paradoxalt nog när det gäl ler ägandet ett av Förbundsrepubliken Tysklands mest ”folknära” företag. Över en halv miljon aktieägare finns redan. Och fler blir det, när den tyska staten nu gör det sista stora språnget mot privatisering: de sista 25,5 procenten statligt kapital ska placCeras på börsen.
Privatiseringen av VEBA har i omgångar pågått under drygt 20 år, dock i praktiken avbruten, medan socialdemokrater och liberaler bildade regering. Senaste etappen var 1984, när den nya regeringen av kristdemokrater och liberaler sålde ut 13,75 procent av kapitalet.
”Folkaktier” och personalaktier
Då såg det också ut att vara färdigt med privatiseringen vad gäller VEBA. Bland annat genom tidigare emissioner av ”folkaktier” och aktier till de anställda hade då inalles 74,5 procent av kapitalet övergått i privat ägo. Med tanke på VEBA:s roll som energiförsörjare för en tredjedel av befolkningen, med tanke på kärnkraftverken, olje- och gasintressena tyckte man då, att en återstående statlig kontrollpost på dryga fjärdedelen vore lagom.
Men det var då. Den tyska debatten och radikaliseringen när det gäller privatisering skulle gå vidare. Och nu känner regeringen ingen rädsla att helt släppa ägandet av VEBA. För staten återstår makten och härligheten vad gäller lagstiftning, miljökrav, utrikeshandelsavtal med mera. Det räcker mer än väl för att se till att VEBA:s verksamhet i fortsättningen är lika samhällsnyttig som hittills.
Placeringsproblem
Nej, det är istället andra bekymmer, som sysselsätter regeringen i samband med slutprivatiseringen av VEBA. De gäller krassa ting som intäkt och försäljningskurser. Hur placerar man 10 miljoner aktier med ett värde runt 1,25 miljarder DEM utan at fortsättning på S 5 41