British Leyland - det älskade sorgebarnet

Taggar: Personer: A E Lawrence Orter: Storbritannien

Ett exempel på vettig kopiering:3100

Rastor valde en Xerox 3100-kopieringsmaski genom Tietomies-programmen. Rastors egna tidskrifter, Tehokas Yritys och Kehittyvä Yritysjohto, tar även sikte på ledarutbildning. Vid redigeringen av dessa är en effektiv kopieringsmaskin ett oumbärligt hjälpmedel.

Oy Rastor Ab strävar efter att främja företagsverksamheten i Finland genom högklassig specialutbildning, vilken framförallt syftar till att utveckla företagsledares och andra nyckelpersoners yrkesskicklighet. Utbildningen sker dels inom Rastorinstitutet, del ochleasinghyra

Rastor-publikationernas chefredaktör Kyösti Kovanen: Vi valde vår kopieringsmaskin efter grundlig analys av vårt kopiebehov. Vi jämförde olika märker och modeller och fann att den här Xerox 3100 bäst motsvarar våra anspråk i fråga om både kapacitet och användningsmöjligheter. Kostnadsfaktorerna spelade en huvudroll vid vårt val, och det var de som gjorde att vi valde en Xerox 3100. Av samma skäl bestämde vi oss för leasinghyra — som var det mest ekonomiska alternativet i vårt fall.

Xerox 3100, Xerox 3103 och Xerox 3107 - en serie i vilken det finns rätt maskin för varje företag.

RANK XEROX.

Rank Xerox och Xerox är registrerade varumärken

Nya vägar i handeln kd

Finland - Storbritannien

Mr Patrick Stobart är finlandsvän och finlandskännare. Han var handelsattaché vid brittiska ambassaden i Helsingfors åren 1960—64. Nu är han kansliråd vid handelsministeriet i Londons Whitehall och chef för avdelningen för handelsrelationer och export.

En språkkunnig man som till och med lärt sig arabiska under sin diplomatiska karriär. Men finska tyckte han var för svårt!

Kanslirådet Patrick Stobart under de väldiga stenblocken i det tretusenåriga hednatemplet Stonehenge. De får symbolisera den balans i handeln mellan Finland och Storbritannien som han efterlyser.

FORUM 18/7 = Patrick Stobart måste ha ett nästan fotografiskt minne, så väl kommer han ihåg detaljer från sin finlandstid, namnen på finländska storföretags chefer och en mängd andra fakta om vårt näringsliv. Man har alltså en känsla att han vet vad han talar om.

Stobart konstaterar: — För Storbritannien är Finland en mycket viktig handelspartner, — Totalomsättningen av vår handel med Finland är tusen miljoner pund. Det är mer än hälften av vår USA-handel! Men vi har ett stort underskott i denna handel — senaste år 240 miljoner pund. Det är samma fenomen som vi har i handeln med de oljeexporterande länderna. Finland har helt enkelt bara fem miljoner invånare och kan inte köpa några jättekvantiteter. — Men vi skulle vilja sälja åt er mera än vi gör nu, Till exempel mera maskiner, mera textiler, mera ickeelektriska apparater, mera kemikalier. Också bilar, när vår bilindustri kommit ut på fritt vatten igen.

Många möjligheter till joint-venture projekt

Patrick Stobart påpekar att det finns många möjligheter till joint venture projekt mellan brittisk och finländsk industri: — I Sisu har vi redan ett engelskt deltagande. Den grafiska industrin kommer starkt in i bilden. Den brittiska industrin har ett stort avfallspappersprojekt: att av kartong oa returpapper tillverka 30 procent av vårt behov av cellulosa. — Vi har tills vidare sett väldigt lite finländska investeringar i Storbritannien. Varför inte utnyttja möjligheterna här? — Sedan har vi joint ventures i tredje land. Varför inte tex i samarbete med Leyland? Eller i byggnadsprojekt i Sovjetunionen och andra östländer. Ingenjörsarbete, som tex brobyggande, är vår starka sida. Och ni har betydande konsultbyråer. Vi kunde samarbeta inom konsulting. Det är ju en bransch som upplever en enorm boom i hela världen.

forts sid 1 15

British Leyland- det

Det finns inget annat företag i Storbritannien som på samma sätt dominerat den brittiska pressen i en ändlös följetong som British Leyland. Och rubriken är ständigt densamma: Det går dåligt.

Jättekoncernen har länge varit inne i en ond cirkel. Frustration och misstämning har gripit omkring sig. Företagsledning och arbetare har stått i harnesk mot varandra. Den ena strejken har följt den andra. Miljoner pund har pumpats in av staten — Leyland är nu till 95 procent statsägt. En lång rad av fusioner har skett. Nu är koncernen så jättestor att man redan börjar tala om nödvändigheten av att dela upp den igen.

British Leylands kriser redovisas frankt också i företagets egen tidning.

1 =» Aila försök och saneringar till trots fungerar produktionen fortfarande inte tillfredsställande. Och lönsamheten är därefter.

— Vårt största problem är att vi inte producerar tillräckligt, säger Mr A E Lawrence, europadirektör vid marknadsföringsbolaget Leyland International. Men han anser att de största stötestenarna inte har varit interna. Regeringens lönepolitik är en av orsakerna, säger han. En annan är den statliga stopp-kör-stopp-kör politik som sicksackat hela Leyland planeringsfunktion. Arbetskraftsfrågorna inom koncernen är svåra och infekterade. — V måste få en bättre förhandlingsdisciplin, säger Lawrence. Centraliserade lönepaket har inte fungerat. Någon av Leylands många fabriker slinker alltid ut ur totallösningen, och så är stenen i rullning. Man tittar på USA med avund och konstaterar att löneavtalen där gäller ör tre år och man verkligen kan vara säker på att produktionen löper. I år har strejkerna varit färre, men å andra sidan har det i stället förekommit underleverantörsstrejker (tex en omfattande på Lucas) som allvarligt drabbat också Leyland. an kan naturligtvis fortsätta att producera på andra avdelningar, men det går inte att bygga upp ager så värst länge. De här strejkerna kommer att reflekteras i andra halvårets resultat. Och man är under hård press från regeringen. Säger man på Leyland. Medan utomstående säger att Leyand i vilket fall som helst inte tillåts gå omkull och att man därför inte har samma åga att rationalisera och modernisera produktionen som på många andra håll. Det officiella målet är i alla fall nu att förtjäna £1,50 för varje pund som brittiska staten lånat ut.

Det är de massproducerade bilarna som är den mest kritiska sektorn. För att sälja mycket och verkligen nå ut till de stora marknaderna måste marginalerna gastkramas. — Och vi är på massmarknaderna, säger

FORUM 18/77