Byggmästarna inför 80-talet: Försiktig optimism

av Ragnhild Artimo Forum 1979-18, sida 10-12, 21.11.1979

Byggmäs

Byggmästarnas Centralförbund är en fackligt-ideell organisation som täcker såväl löntagare som arbetsgivare, såväl den statliga och kommunala som den privata sektorn.

— Förbundets uppgift är att arbeta för en hög yrkeskunskapsnivå och förbättra skråets arbets-, ekonomiska och sociala förhållanden, säger generalsekreterare Pentti Moisio.

— Förbundet är inte ett fackförbund i egentlig mening. Nästa år fyller Byggmästarnas Centralförbund 75 år.

y»)” — Det är i dagens värld rätt unikt med ett förbund som omfattar både arbetsgivare och löntagare, säger Pentti Moisio. — ‘Till centralförbundet hör våra 13 000 medlemmar via 75 byggmästarföreningar runt om i landet. De svenskspråkiga byggmästarna tillhör centralförbundet via sitt eget förbund, Svenska Byggmästareförbundet i Finland.

— Å andra sidan hör våra medlemmar samtidigt till något av de tre arbetsmarknadsförbund som representerar löntagarna — VRL, KRL och YRL — eller till det företagarförbund, som representerar arbetsgivarna — SRLL. VRL, KRL och YRL är i sin tur kollektivmedlemmar i FTFC, medan SRLL tillhör Byggnadsindustrins Centralförbund (SRTL) och Företagarnas Centralförbund (YKL).

— Genom förbundets skråkaraktär ligger tonvikten i verksamheten på befrämjandet av yrkeskårens knowhow och stärkandet av dess ställning — kampen för de materiella villkoren förs på ett annat forum…

— Under hela sin verksamhet har Byggmästarnas Centralförbund arbetat för att befrämja byggmästarnas yrkesskicklighet genom att utveckla yrkesutbildningen, arrangera tusentals skolningsevenemang för medlemmarna, och publicera hundratals facklitterära verk i branschen. Organisationens facktidning Rakennustaito är den mest lästa branschpublikationen i landet.

10

Mellan två eldar

Generalsekreterare Moisio anser det vara för tidigt att dra några slutsatser om samarbetslagens inverkan på byggmästarnas dagliga arbete.

— I arbetsledaruppdrag har ju byggmästarna av hävd befunnit sig mellan två eldar, konstaterar han. — Å ena sidan är de själva arbetstagare, å andra sidan representerar de arbetsgivaren på byggnadsarbetsplatsen.

Generalsekreterare Pentti Moisi förutspår att sanering och byggnadsexport kommer att karakterisera nästa decennium.

tarna inför 80-talet:

Kännbart mera än den nya lagen anser Moisio att den allmänna utvecklingen inom arbetslivet inverkat även på byggmästarnas ställning.

— Den allmänna demokratiseringen av arbetslivet har gjort att ”mästarens” makt inte längre är oinskränkt, kontakterna mellan olika organisationsnivåer sker på mera samtalande basis och i mindre ordergivande anda. En del av byggmästarna har kanske haft svårt att anpassa sig till den nya stilen. En annan detalj som undergått förändring är också storleken på den grupp arbetsledarna på byggplatserna har att leda. Då jag i tiderna var med om att bygga Hotell Palace i Helsingfors, var det inte ovanligt att en byggmästare hade drygt femtiotalet arbetare under sig. I dag rör det sig om något tiotal — redan beroende på att rent manuellt arbete har minskat. En stressfaktor för äldre byggmästare är också nödvändigheten att hänga med i den allt snabbare tekniska utvecklingen i branschen.

Sysselsättningen stabilare

Pentti Moisio konstaterar att sysselsättningsläget för byggmästarna — och hela byggnadssektorn — lättat.

— I augusti 1978 uppgick antalet arbetslösa inom hela branschen till 16 457, i augusti detta år till 10 732. För byggmästarnas del var motsvarande siffror 929 respektive 811. Å andra sidan: även om sysselsättningen rent statistiskt avsevärt förbättrats, är det fortfarande ett faktum att en del byggmästare ännu arbetar i olika tillfälliga uppdrag eller som deltidsanställda. På sikt bör sysselsättningen bli stabilare, genom att kvoten utbildade begränsats.

— För byggnadssektorn skulle jag efterlysa en jämnare aktivitet, säger Moisio. — En byggnadsboom som 1974—75 är osund, och efterföljs ohjälpligen av en djup svacka. Nu,

FORUM 18/7 då omslättnaderna för industrin getts förlängd tid, kommer säkerligen industribyggandet att ta fart, varvid den offentliga sektorn bör träda i bakgrunden och ”spara” sina byggnadsprojekt för perioder då industrin inte har möjlighet att bygga.

— Beträffande bostadsbyggandet när man givetvis småningom en mättnadspunkt. Den nuvarande årliga takten på ca 50 000 bostäder är rätt lagom.

Sanering, expor — Min uppfattning är att å ena sidan sanering av gamla byggnader, främst bostäder, och å andra sidan en fortsatt och utvidgad byggexport kommer att karakterisera 80-talet, säger generalsekreterare Moisio. — Sanering bör på ett utmärkt sätt kunna kompensera den minskade nybyggnadsvolymen, och har dessutom fördelen att ligga väl till också för små byggnadsföretag, genom att sanering då det gäller mindre projekt inte kräver ett lika omfattande ad ministrationsmaskineri som nybygg- nader. För en bibehållen sysselsättning borde saneringsinvesteringarna 1985 uppgå till 18 procent och byggnadsexporten till 12 procent av de totala nybyggnadsinvesteringarna.

— Detta kräver givetvis både initiativ och anpassningsförmåga. Speciellt väl bör byggexporten ligga till för de unga i branschen, som via denna verksamhet får tillfälle att ytterligare öka sitt kunnande. LM

Auvo Kilpinen, VRL: Karriärtak och låga löner frustrera =» Auvo Kilpinen, ordförande för Statens Byggmästareförbund, II ordförande för Byggmästarnas Centralförbund, och ordförande i FTFC:s fullmäktige, konstaterar att de eftersläpande lönerna är ett centralt problem för de statsanställda byggmästarna. — I genomsnitt ligger denna grupps löner 10—153 procent under teknikerkårens allmänna lönenivå, säger han. — Variationer förekommer givetvis också mellan de statliga inrättningarna: av tradition betalar de största arbetsgivarna, vägoch vattenbyggnadsverket, vattenstyrelsen och statsjärnvägarna de lägsta lönerna.

FORUM 18/79

Man blir alltså inte rik i statens tjänst, men har i stället en relativ trygghet — under lågkonjunkturen förekom knappast några permitteringar, antalet anställda har minskat genom naturlig avgång, och arbetsbördan ökat för dem som stannat kvar.

— Främsta skälet till de statsanställda byggmästarnas eftersläpande löner torde vara tjänsteförhållandedominansen — och då tjänstemännen uppgår till 120 000, är förhandlingsmaskineriet trögt och långsamt. En annan förklaring till teknikernas löneförsprång är teknikerbristen för några år sedan, speciellt inom den snabbt avancerande elektronikbranschen — små grupper i nyckelställning har givetvis ett utmärkt förhandlingsläge.

Tjänsteförhållandet kan också effektivt bromsa karriären — Den slutna organisationen sköter om att formella meriter som utbildning placerar alla i sitt eget fack på sin egen organisationsnivå, därifrån det inte är lätt att gå vidare till följande organisationsnivå. Detta är frustrerande för kompetenta och dugliga anställda, och en rätt vanlig säkerhetsventil är att ge utlopp för aktiviteten genom att delta i olika organisationers verksamhet. På detta sätt dirigeras personella resurser till förtroendeuppdrag inom organisationer och kommunerna, men frågan om professionell och karriärutveckling förblir olöst. De mest kompetenta och otåliga kanske söker sig till andra arbetsgivare. På den privata sektorn väger personlig kompetens tyngre än den formella utbildningen, och den mera flexibla organisationen ger bättre utvecklingsmöjligheter. I statens tjänst har gränser uppställts för vad var och en får duga till.

Ett kommittébetänkande på remiss bär inom sig möjligheten att också de statsanställda byggmästare som idag är i arbetsförhållande skulle övergå till tjänsteförhållande. Kilpinen anser att detta skulle göra organisationen om möjligt trögare än hittills, och ytterligare kringskära möjligheterna till personlig utveckling. OC

Veijo Koskinen, KRL:

Vi hinner inte dra nytta av det korta uppsvinge a — Liksom på den statliga sektorn är den eftersläpande lönenivå en central fråga inom vårt förbund, konstaterar Veijo Koskinen, ordförande för Kommunernas Byggmästareförbund. — En annan gemensam nämnare är taket för avancemang: de formella kompetenskraven låser fast byggmästarna på lägre förmansnivå — oavsett hur yrkesskicklig vederbörande är. På tröskeln till ett uppsving kan man alltid emotse att kompetenta och skickliga byggmästare flyttar över från den kommunala till den privata sektorn.

— Då förhandlingsmaskineriet för de kommunalanställda byggmästarna är rätt ineffektivt, förefaller det klart att vi inte kommer att hinna dra nytta av det korta uppsvinget denna vinter. Vårt nuvarande avtal är uppgjort under lågkonjunktur, och lönenivån avspeglar detta. Men som motvikt kan man givetvis se den relativt trygga sysselsättningen — endast i de minsta kommunerna har recessionen i någon mån gallrat bort arbetsplatser.

Koskinen konstaterar att de kommunalanställda byggmästarna sinsemellan inte är jämställda — I de större kommunerna med stort ämbetsmaskineri finns det vanligen tillräckligt med anställda för de olika uppgifterna, men i de minsta kommunerna måste byggmästarna utöver sitt ordinarie arbete i allmänhet sköta oräkneliga extra uppgifter: fungera som kommunens byggmästare, som brandcehef och befolkningsskyddschef, föreståndare för vattenverket, sekreterare i olika nämnder etc — så de utför i praktiken två arhbetsdagar: en på dagen och en på kvällen. Detta är naturligtvis slitande, och då lönen ofta dessutom är mindre än i de stora kommunerna, trots den större arbetsbördan, känns situationen orättvis. Det har i vissa fall varit nödvändigt att på initiativ av förbundet föra sådana ärenden ända till länsstyrelsen för att förbättra byggmästarnas arbetssituation, och vid behov tvinga kommunerna att anställa mera arbetskraft.

Också de personliga relationernas betydelse accentueras i de små kommunerna: den byggmästare som blir oense med kommunens fäder, får det mycket svårt att sköta sina uppgifter.

Ordförande Veijo Koskinen nämner också ansvarsfrågorna på byggnadsarbetsplatserna som en sektor som kräver utredning.

— Ansvarige byggmästaren ansvarar enligt lagen för allt som sker på byggnadsarbetsplatsen, vilket i beaktande av uppgiftens komplicerade natur och lönens storlek är en

Vänd

LÄ

Ordförande Auvo Kilpinen, VREL.

oproportionerligt krävande uppgift, speciellt på stora byggplatser. Ansvarsfrågan kräver alltjämt utredning och klarare definition. Oo

Niilo Tapaninen, YRL:

Kollektivavtalets ”gränser” aktuell fråg ye” Av de privatanställda byggmästarna hör ca 60 procent till Privatanställda Byggmästareförbundet.

— Vårt nuvarande avtal gäller till februari 1981, men redan nu har frågan om de byggmästare som arbetar vid projekt utomlands aktualiserats, berättar ordförande Niilo Tapaninen. — Det avtal vi har i kraft sträcker sig inte till tjänstgöring utomlands, och de byggmästare som arbetar utanför landets gränser är i sämre ställning än hemmavarande, såväl beträffande äarbetsförhållanden och avlöningsfrågor som då det gäller anställningstrygghet. Detta problem är nu under behandling på centralorganisationsnivå.

— Också försäkringsbolagen och bankerna faller utanför det nuvarande avtalet. Byggmästarnas takorganisation är FTFC, som inte står i avtalsförhållande med nämnda branscher — de faller inom TOC:s fält.

Generellt sett har byggnadsbranschens sysselsättning förbättrats, och Tapaninen anser att man också kan notera en tendens mot längre arbetsförhållanden — också på den privata sektorn.

— Detta beror säkerligen i främsta hand på intensifierat regional 12

Ordförande Veijo Koskinen, KRL.

Ordförande Niilo nen, YRL.

byggande och de stora byggnadsfir mornas storprojekt, konstaterar Niilo

Tapaninen. — Rörligheten i bran+ schen har minskat.

På längre sikt anser ordförande Tapaninen det viktigt att man fäster ökad uppmärksamhet vid utbildning och fortbildning — För närvarande utbildas ännu en för stor kvot byggmästare, men den professionella kvaliteten på skolningen torde vara tillfredsställande. Däremot lämnar utbildningen en del övrigt att önska rent geografiskt. Byggverksamheten är intensivast i Helsingfors och andra stora tätorter, varför också utbildningen borde koncentreras till dessa områden. Det är meningslöst att utbilda byggmästare i trakter där de inte kan få arbete.

— Vad fortbildningen beträffar, är det klart att behovet av sådan är avsevärt inom en bransch där den tekniska utvecklingen är så snabb. Men exempelvis veckolånga kurser belöper sig till ett par tusen mark, vilket är mycket pengar ur den egna fickan. Enligt min mening borde den fortbildning som kan anses oundgänglig arrangeras i samarbete med arbetsgivaren — vardera parterna har ju nytta av den, och statligt stöd kunde också vara motiverat. På det sättet skulle branschens konkurrenskraft stärkas, säger Tapaninen :Torsten Eriksson, “Svenska Byggmästareförbundet:

Arbetarskyddet alltjämt i foku >” Torsten Eriksson, ordförande för Svenska Byggmästareförbundet,

Torsten Eriksson, Svenska Byggmästareförbundets ordförande.

Tapani konstaterar att arbetarskyddet är en evighetsfråga för åtminstone de byggmästare som är i arbetsledarställning.

— Nya bestämmelser och direktiv kommer i en jämn ström, och i mån av möjlighet försöker vi på förbundet översätta och komprimera allt det informationsmaterial medlemmarna behöver och är intresserade av — men de svenska byggmästarna är genom förbundets tvärsnittskaraktär en heterogen grupp med olikartade professionella intressen, och det är egentligen rätt få som är involverade i praktiskt byggarbete. En kännbar del arbetar bla i kommunala uppdrag och inom handeln.

— Mot den bakgrunden är det också förståeligt att arbetslösheten under recessionen drabbade de svenskspråkiga byggmästarna lindrigast: genom bättre språkkunskaper är de väl rustade för bla försäljning av tekniskt material.

Torsten Eriksson berättar, att man planerar en undersökning av förbundets medlemmars fördelning på olika branscher — fakta om medlemskårens struktur skulle förbättra medlemsservicen.

Svenska Byggmästareförbundet omfattar idag ca 700 medlemmar.

— Största lokalföreningen finns för närvarande i Vasa. Det faktum att den åländska lokalföreningen för några år sedan avgick ur förbundet av språktekniska skäl — vårt samarbete med finskspråkiga takorganisationen — upplever vi fortfarande som en förlust. Men vi har inte gett upp hoppet därvidlag ännu. Personligen anser jag att de svenskspråkiga byggmästarna är en så liten grupp, att vi inte har råd att vara oense internt. Och de enskilda åländska byggmästarna får lida av nuläget genom försämrad information om vad som händer inom skrået, 20

FORUM 18/79