D-dagen här om en dryg vecka!
av Emily von Sydow Forum 1994-12, sida 13, 06.10.1994
D-dagen här om en dryg vecka!
Den 16 oktober är det folkomröstning i EU-frågan. För att övertyga finländarna om hur viktigt det är att man säger “ja” bjöd ABB, Finlands största utlandsägda företag, med nära 8 000 anställda, in finländska journalister till en stilfull presskonferens vid det nya europeiska huvudkontoret i Bryssel. Samma behandling skall tydligen föräras de nordiska kollegerna i Sverige och Norge, i tid inför deras respektive folkomröstningar.
i kom dit ganska mangrant oc fick lyssna till utläggningar av
ABB Finlands chef, Matti Ilmari, som bla. förklarade hur nära ABB redan arbetar i och genom EU systemet bl.a. genom tillgång till forsknings- och utvecklingsfonder. Eberhardt von Koerber,. ABB Europas imposante chef, sade att det var viktigt för Finland att vara medlem i EU.
Se bara på Spanien och Portugal, sade von Koerber. Var skulle de ha varit i dag om de inte hade varit medlemmar? De hade förstås inte ett EESavtal som alternativ till medlemskap, så därför haltar den jämförelsen med de nordiska sökandeländerna. Ingen sade något verkligt konkret om hur EES-avtalet kommer till korta jämfört med ett medlemskap. Det var mycket tal om styrning och inflytande, men inga klara exempel på skillnaderna mellan EES och medlemskap.
“Vi” och “dom”
Sådana finns emellertid. Redan under den korta tid som Finland har varit aktiv observatör och deltagit i ministerrådsmöten och dess förberedelser vid ambassadörernas råd. Coreper, har man kunnat se en stor attitydskillnad från medlemsländerna. Att betraktas som en potentiell framtida medlem, jämfört med en EES-samarbetspartner, som får delta, men utan
Emily von Sydo egentligt inflytande på regelverket — det är verklig skillnad.
Nervösa nyblivna aktiva observatörer har många fnissiga historier att berätta om sin debut i diskussionen i Coreper. En diplomat, som hade repeterat sitt inlägg grundligt och funnit de allra mest knivskarpa formuleringarna på franska, kände sig ganska liten när han med en vänlig men bestämd tillbakavisning fick höra att det var “gott sagt”, men att den punkten ännu inte hade kommit upp på dagordningen…
Sökandeländernas diplomater glädestrots tidiga blamager inte åt att åter hamna i det nyckelhålstittande, in i maktens salar, som EES-medlemskapet i bästa fall leder till. Som en diplomat uttryckte det: “Om vi säger nej till medlemskap och får ett försvagat EES (eftersom Österrike redan är klart som medlem) kommer vi att få hänga på jollen. men de förväntar sig att vi skall sitta still i båten.” M.a.o. — inga särskilda krav som tillgodoser specifikt finländska behov, kommer att beaktas.
EES-vad-då?
Som EES-partner är man helt enkelt inte särskilt spännande i EU:s ögon, ingen värd att lyssna till särskilt. Listan på vilka frågor, som nu har förts upp på dagordningen. dels tack vare aktiva observatörers aktiva deltagande i diskussionerna och dels tack vare det att man är en potentiell medlem, är mycket lång. Det är frågor som under det första halvåret i år var på väg att marschera i en riktning som klart stred mot finländska, svenska och norska intressen.
Lastbilarnas längd är ett exempel på ett förslag från kommissionen som säkerligen inte hade lagts, om Sverige, Norge och Finland hade varit medlemsländer. Stora ekonomiska intressen står på spel i de nordiska skogsindustriländerna, med sin långsträckta karaktär. Som medlemmar hade vi kunnat argumentera för dessa. Nu har förslaget anpassats genom att vi — som potentiella medlemmar troligen har lyckats rädda de långa lastbilarna för skogsindustrin.
Ett annat exempel på gemensam nordisk “lobbyverksamhet” i EU är frågan om de statliga varvsstöden. Det gällde all enas om en gemensam EUlinje i frågan, i förhållande till OECD. som i somras med hjälp av EU kunde lägga fram en plan om avvecklandet av de statliga varvsstöden. Danmark stod relativt ensamt på sin sida för all avveckla stöden. Enligt den danska affärstidningen Börsen var det tack vare insatser från aktiva observatörer som Danmark gick segrande ur striden. Förespråkarna för ett stort stlatsstöd, Frankrike. Belgien och Spanien. biev plötsligt långt svagare, och slutligen gav man med sig och visade fram en enig front för OECD:s linje.
Miljö som tröstepris…
Förhandlingsresultatet i miljöfrågan är många grader bättre än vad som erbjuds genom EES-avtalet. I sammanfattning innebär ju det att Finland, liksom Sverige och Norge, får en fyraårig övergångsperiod under vilken EU skallse över de gränsvärden och regler som understiger de nordiska ländernas normer och vice versa, alltså att de nordiska länderna åtar sig att jämka upp sin standard på områden där man ligger efter EU. I EES-avtalet är övergångsperioden kortare och EU åtar sig inte att göra en översyn av sina regler på basen av Efta-ländernas. Hänsynen till medlemsländerna är mycket stor. När 1.ex, svenskarna skulle sondera terrängen inför förhandlingarna om röstfördelningen i institutionerna, undersöktes möjligheterna för att få fem röster i stället för fyra i rådet. Samtliga medlemsländer utom ett (Nederländerna) tyckte med en axelryckning att det var väl OK. Hänsynen till eu medlemslands ömma tår och möjligen rättmätiga invändning var dock viktigare än att tillgodose svenskarnas önskemål. Ytterligare ett exempel gäller Finlands och Sveriges inställning till avfallshanteringen. Vi vill ha förbränning (säljer mer papper) vid sidan om återvinning, men tyskarna vill bara ha återvinning, även om deras system knakar betänkligt i fogarna. Nu kommer förbränning upp som ett alternaiv, som i kommissionens förslag, vilket troligen kan skrivas på det aktiva observatörsskapets konto.
Sist men inte minst: Som EES-land är man inte med och utformar handelspolitiken i EU, vilken är själva basen ör hur man skall förhålla sig till Central- och Östeuropa jämte Baltikum.
Som EES-land är man förstås inte heller delaktig i EU:s gemensamma jordbrukspolitik, men det torde vara ett starkare argument för EES än för medlemskap… 13