De globala kriserna
av Lars-Erik Öller Forum 2010-03, sida 31, 25.03.2010
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3 2018
Lars-Erik Öller är professor emeritus vid Stockholms universitet.
Kriser brukar utlösas av bubblor som spricker. Sådana uppkommer då folk med lånade pengar spekulerar i stigande priser, även då dessa redan ligger på en orimlig nivå.
De globala kriserna
Många känner sig främmande på en jord som krympt. Man längtar tillbaka till en tid då det egna landet var den värld man uppfattade som sin, det andra låg fjärran. Det finns rentav politiska partier som fortfarande är emot EU. Den havererade miljökonferensen visar med all tydlighet att man globalt inte lärt sig tänka globalt.
På ekonomins område skyller man den kris vi tror oss mödosamt arbeta oss ur på just: globaliseringen. Varför ska vi i Finland bli lidande av oansvariga människors agerande på Wall Street i New York? Mer regleringar som skyddar oss! Alla tendenser att vrida klockan tillbaka brukar dock få negativa konsekvenser.
Visst ligger det något i att vi är helt utlämnade till sådant vi rimligtvis inte har någon som helst deli. Skulle New York ligga på planeten Mars kunde amerikanarna få ha de kriser de vill och vi kunde bara titta på följderna med teleskop. Men så har det aldrig varit. Vi drabbades redan av den stora depressionen, som även den startade på Wall Street år 1929. Vi behöver bara tänka på den handelsledda boomen under decennierna innan krisen för att inse hur viktig globaliseringen är för välfärden, Nordkorea utgör ett avskräckande och extremt motexempel. Man blir inte rik på att “handla inhemskt?
Det är med kriser lite som med epidemier, De nära kontakterna över jordklotet innebär att smittan kan spridas blixtsnabbt. Men som väl är få omvärlden. Däremot bör beredskap finnas att tidigt upptäcka epidemier och försö ka hindra deras spridning. Man 4 måste också snabbt få fram nya ha de kriser
Mars kund mediciner som ger immunitet. och vi kunde bara titta på följderna tiga monetära injektioner fick med teleskop.
Det är väl i det stadiet vi nu befinner oss, Genom kraf Skulle New York det oss inte att isolera oss från ligga på planete amerikanarna f statsmakterna krisen att stoppa och ekonomin att försiktigt börja återhämta sig, Patienten är dock fortfarande mycket svag och man måste förbereda sig på en långvarig konvalescens.
Men precis som med virus som muterar så upprepar sig inte de ekonomiska kriserna; det finns inte två kriser som skulle vara helt identiska. Man troddeju att man genom att koppla räntepolitiken till inflationen och liberalisera marknaderna skulle uppnå en rätt jämn och problemfri utveckling. Den politiken rådde visserligen bot på inflationen, men det räckte alltså inte på långt när till för att undvika andra typer av kriser.
Det finns också likheter i kriserna, De brukar utlösas av bubblor som spricker. Sådana uppkommer då folk med lånade pengar spekulerar i stigande priser, även då dessa redan ligger på en orimlig nivå, Det kan vara bostäder, aktiebaserade produkter eller banker (läs isländska) med lågt eget kapital som lånar upp pengar och lånar dem vidare i hopp om högre ränta. Eller varför inte hela stater (läs Grekland) som köper röster på lånade pengar och tvingas till upplåning på allt sämre villkor till en skenande statsskuld. Till slut säger marknaden att den inte vill vara med längre. Då väntar statskonkurs. Sådana stater borde uteslutas från eurosamarbetet. So det nu är anstränger sig regeringar att komma med och väl inne struntar de sedan i reglerna, Liksom banker som vet att skattebetalarna rycker ut när korthuset rasar samman. Utan sanktioner litar spekulanter på att man kan privatisera profiterna och socialisera förlusterna. Ännu bättre vore det förstås om man internationellt kom överens om högre krav på eget kapital, respektive budgetbalans och transparens (även korrekt offentlig statistik) av samtliga aktörer. Att uppnå balans kommer att vara svårt nog med en åldrande befolkning och därmed en långsammare tillväxt på sikt. de vill