Den framgångsrika ledarensom en mobbare?

av Denise Salin Forum 2007-05, sida 47, 24.05.2007

Taggar: Personer: Niccolò Machiavell Teman: teknik

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 2887

LEDARSKAPSBOKEN

I den här serien recenserar forskare på Hanken klassikerna inom ledarskapslitteraturen.

Den framgångsrika ledaren som en mobbare?

DENISE SALIN X När vi tänker på boken Fursten, skriven av den florentinska politiska filosofen Niccolö Machiavelli, dyker det snabbt upp associationer till manipulation, vilseledning och att inte sky några medel för att uppnå sina mål. Hos en forskare som valt ämnet mobbning på arbetsplatsen som sitt främsta forskningsområde väcks då frågan om huruvida Machiavelli påstår att en framgångsrik furste, eller mera generellt en framgångsrik ledare, måste vara en trakasserare som de facto mobbar sina medarbetare.

Visst finns det råd i boken som avbildar en framgångsrik ledare som en som trakasserar. Exempelvis ger Machiavelli ledaren rådet att använda negativa handlingar som strider mot traditionell moral när det är nödvändigt. Dessutom förknippas boken ofta med talesättet “ändamålet helgar medlen!

Vidare hävdar Machiavelli att det är viktigt för en ledare att kunna begagna sig av både människans och (o)djurets natur, eftersom alla mål inte kan uppnås genom lagen, utan kräver fysisk övermakt. Baserat på det här kan vi hävda att Machiavelli rekommenderar mobbningstekniker om det gynnar ledaren och därmed staten eller orga Machiavelli, Niccolå, Fursten (originaltitel

Il Principe, på engelska The Prince). Utgiven i pocketform på svenska av Natur & Kultur, 2005, 1415.

Machiavelli rekommenderar mobbningstekniker om det gynnar ledaren och därmed staten eller organisationen.

nisationen. Dessa principer kommer således mycket nära det vi i dag kunde benämna “instrumentell” eller strategisk? mobbning.

Trots det här och trots bokens mycket negativa rykte är det skäl att notera att Machiavelli varken hyllar grymhet eller trakasserier i sig, utan snarare på ett skrämmande likgiltigt och rationellt sätt hävdar att grymhet är något som en ledare inte alltidkan undvika. Trots att Machiavelli anser att grymhet ibland är nödvändig, varnar han starkt ledare för ‘onödig grymhet; som riskerar att leda till att ledaren blir föraktad eller hatad. I det här avseendet är Machiavellis ledare således fjärran från en psykopatisk mobbare som tvångsmässigt trakasserar andra.

I stället är Machiavelli ytterst medveten om att en undersåte, eller medarbetare, som blivit orättvist behandlad utgör ett stort hot mot ledaren om han inte krossas helt och hållet. Också här kan man dra kopplingar till dagens forskning, som undersöker förhållandet mellan å ena sidan orättvisa på arbetsplatsen och å andra sidan negativa attityder och arbetsbeteenden samt repressalieåtgärder bland de anställda, Machiavelli varnar också explicit för upprepade, mindre kränkningar och hävdar att ”nödvändiga” skador ska tillfogas i ett slag, för att därefter kunna bygga upp förtroende igen, snarare än att skapa förakt genom att upprepa dem kontinuerligt. Det här tankesättet skiljer sig således radikalt från dagens definition på mobbning, som betonar ackumulatione av många (små) negativa handlingar över en längre tid.

Avslutningsvis kan vi då återgå till den ursprungliga frågan om huruvida Machiavelli anser att en framgångsrik ledare ska trakassera och mobba sina medarbetare. Kanske vi kan anta att Machiavelli anser att en ledare bör kunna använda negativa taktiker om det blir ”nödvändigt’ för att nå ett mål och eftersom en viss fruktan för ledaren skapar lydnad. Alla ‘onödiga’ trakasserier, speciellt mindre och upprepade, bör dock undvikas, eftersom en ledare ska undvika att bli hatad och föraktad, vilket skapar grogrund för hämndbegär.

Även om Fursten erbjuder inressant läsning, så är boken knappast något som kan rekommenderas som en handbok för dagens föreagsledare. Trots att många av teknikerna har mera likheter med dagens praxis än vi öppet skulle vilja erkänna, är maktutövningen be;ydligt mera reglerad i dag än i de furstendömen som Machiavelli beskrev i början av 1500-talet. Boken ger i alla fall värdefulla insiker inte bara i nyttan av instrumenell grymhet, som den främst är känd för, utan också i riskerna som är förknippade med detta. I dagens samhälle är det kanske den senare biten det lönar sig att fästa speciellt mycket uppmärksamhet vid. m

Denise Salin är lektor och forskare på Hanken i Helsingfors.