Den inre marknaden

av Carl Haglund Forum 2011-05, sida 15, 26.05.2011

FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 5 2011

Jen inre marknaden

CARL HAGLUND Il BRYSSEL Den europeiska ekonomin är inte så konkurrenskraftig som den e gång var. Tillväxtmarknaderna finns i stäl let på andra håll i världen samtidigt som Europa på senare tid varit tvungen att ägna sin energi åt att lösa den utdragna skuldkrisen,

Krisen har gjort det klart att det finns mång områden för förbättring i de europeiska län derna. Men en styrka som den Europeis ka unionen fortsättningsvis besitter är de gemensamma inre marknaden. En mark nad där varor, tjänster, kapital och männis kor ska kunna röra sig fritt. I praktiken vet v dock att den inre marknaden är långt ifrå fullständig och därför är EU-kommissionens förslag om att vidareutveckla den gemensamma europeiska marknaden mer än välkommet. Här finns nämligen tillväxtpotential som Europa behöver.

Nästa år har det gått tjugo år sedan den inre marknaden skapades. Det här var en historisk händelse som under nittiotalet bidrog till den gynnsamma ekonomiska ut vecklingen inom den Europeiska unionen. Nu vill man få fart på den europeiska ekonomin genom att ta flera steg vidare från den minimiharmonisering som i dag utgör grunden för den inre marknaden. Delar av den ekonomiska aktiviteten står dessutom i praktiken fortsättningsvis utanför den europeiska inre marknaden. Här kan nämnas stora delar av den växande digitala marknaden samt betydande delar av tjänstemarknaden. Energimarknaden är också fort farande helt splittrad och en gemensam patentlagstiftning har låtit vänta på sig. Men nu har alltså EU-kommissionen kavlat upp ärmarna och presenterat ett ambitiöst förslag för att stärka den inre marknaden. Kommissionsordförande José Manuel Barroso presenterade i april tolv initiativ som utvidgar den ekonomiska integrationen till nya områden.

Bland initiativen finns såväl nya som gamla idéer som har bakats in i en ny kontext. Det europeiska yrkesbeviset och ett gemensamt europeiskt patentsystem har

Skribenten Carl Haglund är europaparlamentarike och ekonomie magister från Hanken.

hängt med länge. Det senare är dessutom på gång trots att Spanien och Italien valt att stå utanför. Andra initiativ är ett gemensamt förfarande för lösning av konsumenttvister, bättre energi- och transportnätverk samt ett standardiserat system för elektronisk identifiering och underskrift. Detta för att underlätta handeln på en gemensam digital marknad. Till de nyare idéerna hör att förbättra gränsöverskridande tillgång till riskkapital, en standardisering av tjänstesektorn och en förenkling av anbudsförfarandena kring offentlig upphandling. En annan satsning är förenklingen av direktiven om redovisningsstandarder för att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag. Man strävar också efter att utveckla ett nytt system för elektroniskt informationsutbyte mellan nationella förvaltningar. Systemet ska underlätta för personer som arbetar i ett annat land att snabbt överföra sina sociala förmåner och på så sätt göra tröskeln för att arbeta i andra EU-länder lägre.

Hur stor är då den ekonomiska potentialen för allt detta? EU-kommissionen har inte gjort några direkta uppskattningar. En konsultrapport från förra året bedömer å sin sida att endast en fulländad gemensam marknad inom det digitala området skulle ha en tilläggspotential på hela 500 miljarder euro per år. Det här är en uppskattning som måste tas med en nypa salt, men samtidigt visar siffran att den sammantagna potentialen av satsningar på förbättrandet av den inre marknaden är enorm.

På senare tid har allt flera ifrågasatt den ekonomiska nyttan med EU-medlemskapet. Särskilt för ett exportberoende land som Finland är tillgången till en marknad med 500 miljoner konsumenter, i stället för Finlands drygt 5 miljoner, av en alldeles avgörande betydelse för den ekonomiska välfärden, Finland hör till Europas mest konkurrenskraftiga ekonomier och en ökad ekonomisk integration skulle garanterat gynna vår ekonomi. Det ligger i vårt intresse att utveckla den inre marknaden. “Särskilt för ett exportberoende land som Finland är tillgången till en marknad med 500 miljoner konsumenter, i stället för Finlands drygt 5 miljoner, av en alldeles avgörande betydelse för den ekonomiska välfärden”