Den svenska fasaden, missade möjligheter och affärer
av Nicholas Andersson Forum 2010-07-08, sida 12, 26.08.2010
Hl FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 2018
ANDERSON
Nicholas Anderson är Senior Vice President vid Svensk Exportkredit i Finland oc chef för SEK:s rådgivningsenhet.
Den svenska fasaden missade möjligheter och affärer
Vad kan jag säga om svenskarna nu då min hustru och jag har bott i Stockholm 18 månader efter flyt ten från Helsingfors? De är verkligen inte sådana vi väntade oss, trots att vi regelbundet besökt Sverige de senaste tio åren.
De mest iögonenfallande dragen var till vår förvåning att svenskarna är moderna och blickar framåt. Mången kan uppfatta detta som fåfängt och ytligt. Men det ligger mycket mera bakom denna fasad. Ända tills vi flyttade hit hade vi uppfattningen att ett av svenskarnas mest distinkta beteendemönster var att i all oändlighet diskutera varje aspekt av ett problem förrän de tar ett beslut. I själva verket är denna missuppfattning vilseledande och döljer det verkliga förhållandet, vilket kanhända leder till missade möjligheter till affärer mellan våra länder och — värre — missade sociala kontakter.
Tänk dejting. Skulle du drömma om att gå på en första träff i gamla jeans och en utsliten skjorta? Vad skulle du tänka om din dejt bara får fram några mumlande repliker på hela kvällen? Eller ännu värre: vad skulle du göra om han/hon på första träffen bara skulle babbla på om gamla goda tider?
I dag uppfattar åtminstone i Stockholm de flesta svenskar en dyster, osäker och ovårdad apparition som absolut fel både i affärskontext och i sociala sammanhang - Ingvar Kamprad är kanske undantaget som befäster regeln. Få besvarar ett inledande vänligt ”Hur mår du?” med något annat än ”Tack bra!” eller ”Jättebra, tack!” Positiv feedback signaleras i välkläddhet, vårdade frisyrer och välvilligt smalltalk. Jag är ingen De mes i Stockholm som jag haft nöjet att träffa vill uppfattas som positiva, framåtriktade personer med en modern framtoning.
Jämför detta med genomsnittsfinländaren, om det finns något sådant. Frågan ”Hur går det?” besvaras aldrig med ett entusiastiskt ”Fint, tack!” eller ”Jättebra” Jag har sett finländare reagera mot svenskarnas översvallande sätt, och vice versa: svenskar förundra sig över varför finländare är tysta surpuppor. De olika reaktionsmönstren är som magnetiska motpoler, Det kan vara en orsak till att svenska och finska politiker aldrig ser ut att jobba ihop. Det kan också förklara varför man finner rätt fåledare på senior- och mellannivå ”korsvis’ i företag verksamma i båda länderna. Denna beteendeskillnad är rätt förvånande då man beaktar den kulturella och geografiska närheten.
Båda nationaliteter har sina distinkta egenskaper och jag skulle aldrig ranka den ena eller den andra som “bättre! Emellertid förefaller den svenska approachen att generera konstruktiva strävanden och ett öppnare samhälle med färre fördomar mot nya eller främmande intryck — så länge nykomlingen är öppen, självsäker och välklädd. Detta förklarar måhända varför det finns mångfaldigt fler invandrare i Stockholm och också varför svenskarna är bra på att sälja — vilket reflekteras i deras nuvarande starkt diversifierade exportboom.
Jag har lärt mig tala svenska för att jag vill lära känna människorna här på deras egna villkor. Den na satsning ger god återbäring även om den kräver tid och ansträngningar, speciellt i ett läge då affärerna blomstrar och tid är en knapp resurs.
manschauvinist; också män- i Ö gon enfall an d e Den här erfarenheten tycks mig ocknen här tillbringar en hel del . o så vara ett ypperligt argument för att tid framför spegeln. Självklart dragen var till VAL lära sig svenskai Finland, Möjlighekan denna generalisering ge- fö 2 in terna till sociala och affärskontakter nast skjutas i sank såsom icke- Orvan g att är betydligt större här i Sverige, utan tillämpbar på ‘vanliga män- svenskarna ar att man behöver bege sig till andra siniskor) men det här samman- mo d erna Oo ch dan jordklotet - och det är en möj fattar mina egna observatio ner. Majoriteten av de svenskar blickar framåt.
lighet som faktiskt bara väntar på att bli utnyttjad. m