Drömmen om den ideala staden
av Johannes von Martens Forum 2008-03, sida 14-15, 27.03.2008
EN FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3 2088
DEBATT
Kommentera debattartikeln genomatt skicka mejl till adressen: feedbackOforum.fi.
Drömmen om den ideala staden
X Staden är en spännande och mångskiktad organism som lockar både den ena och den andra tyckaren att tycka till. Men också i kvalificerade sammanhang blir horisonten ofta alltför trång och handlar snarare antingen om partsinlagor eller välmenande framställningar om ideala lösningar, än om verklig kunskap om stadens villkor. Helsingforsregionen växer så det knakar. Vart man än vänder sig byggs det. Varje gång man som arkitekt ställer sig upp för att presentera en ny plan, är det någon som frågar: måste staden växa? Eller, måste man bygga just här? Att bygga eller inte bygga, privatbilism kontra kollektivtrafik, förtätning kontra småhusboende, bygga metro eller inte bygga metro, växa eller inte växa, befolkningstillväxt eller inte, vägtullar? Vad ska man tycka om allt detta? Att växa eller inte växa?
Byggs större och större. För att förstå staden kan det vara bra att sätta dess tillväxt i ett större tidsperspektiv. Det finns långsiktig byggnadsstatistik över hela landet, ända sedan tidigt 1900-tal, som sträcker sig över tillfälliga konjunktursvängningar, krig och andra diskontinuiteter. Statistiken visar att hela
Johannes von Martens är arkitekt.
”Den krassa sanningen om alla städer är att de till 80 procent består avi stort sett rena bostadskvarter med mycket sparsamt av betjäningar. Förutsättningen för varje levande piazza är en hel massa sovstad omkring. vår byggda miljö är som en svällande vetedeg. Den fördubblar sig i volym på mindre än fyrtio år. Bostäderna, arbetsplatserna och fritidsanläggningarna blir större. Allting växer och nya byggnadstyper ser dagens ljus.
Det är i och för sig ingenting konstigt med det. Ända sedan mänsklighetens begynnelse har vi ständigt byggt till i vår ständiga strävan att förbättra våra villkor. Det är inte bara våra tillväxtcentra som växer. Hela vår byggda miljö — även glesbygden — växer. Och där vi har befolkningstillväxt kan vi multiplicera byggnadsmassans allmänna tillväxt med befolkningstillväxten.
Även en stad utan befolkningstillväxt har att välja mellan att inom istort sett vart fyrtionde år antingen breda ut sig till sin dubbla forna area, eller att växa i höjdled till det dubbla, eller att förtäta genom att exploatera parker, grönrum, impediment eller andra områden inom den befintliga staden. Frågan ‘om; är irrelevant. Frågan gäller “hur!
Rörligheten ökar. En stad växer strängt taget på två sätt. Dels genom att svälla upp inom ramen för den befintliga strukturen. Dels genom att köra över det befintliga kulturlandskapet med helt nya strukturer. Alltså å ena sidan byggs hus till, gamla hus ersätts med nya och större, gator breddas, grönområden och impediment exploateras.
Å andra sidan tenderar den här jäsningsprocessen att cykliskt törna mot strukturella bristningsgränser eller direkt förorsaka strukturella bristningar. Som en övergödd människa som inte mera kan räddas med annat än kirurgiska ingrepp fö att inte hela funktionaliteten ska kollapsa.
Fast för stadens del handlar det inte om skära bort, utan om att köra över gamla strukturer och sammanhang med helt nya. Motorvägsbyggen, metron, Ring II, västmetron är exempel som vi alla känner till.
Ofta handlar det just om att bryta upp nya trafikleder som helt omstörtar samhällsstrukturens tidigare sammanhang. Individens ständigt växande mobilitet är en tillsvidare obruten historisk tendens. Fritidsrörligheten har länge sedan brädat arbetsresorna i volym.
Att ständigt bygga ut kollektivtrafiken är en nödvändighet för att kunna erbjuda tillräckligt snabba arbetsresor. Men andelen resor som inte kollektivtrafiken kan ombesörja kommer att fortsätta att öka hur vi än bygger vår stad. Den fria rörligheten är en av samhällets byggstenar. Vi kommer inte att röra oss mindre när oljan tar slut.
Staden som organism. Vi tänker oss gärna staden som något geografiskt avgränsat. Det var den en gång itiden. Sådan känner vi igen stadeni otaliga målningar. Och den bilden behärskar vår sinnebild. Kanske med murar omkring rentav. Men den bilden har väldigt lite att göra med vad staden är i dag.
Staden i globaliseringens tidevarv saknar de facto helt geografisk avgränsning. Ser vi på vårt närsamhälle är det lätt att se att hela Nyland är ett integrerat ekonomiområde där människor och varor rör sig kors och tvärs. Verksamheter söker sig placeringar som är optimala ur deras egen referensram och individer och familjer söker sig optimala platser att förverkliga sina livsdrömmar på. Olik 3 5
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 3 208 verksamheter har sina helt egna nätverk och intressesfärer helt oberoende av lokalpolitikens administrationsgränser.
Vi äridag direkt uppkoppladei ett gränslöst globalt nätverk där vi ingår olika typer av allianser i olika sammanhang. Också mera lokalt förankrade verksamheter refererar ofta väldigt lite till den kommunstruktur vi drar med oss av hävd. Världen börjar allt mer se ut som en integrerad global urbanism. Och du är en del av det urbana livet var än du bosätter dig.
Bygg en riktig stad! Det var Paul Lillranks uppropi Forum för ekonomi och teknik nr 4/07. Han suktar efter det som i arkitektslangen kallas urban stad! Och kritiserar bygget av sprawl. Det vill säga det gränslösa nätverket av samhällsstruktur som växer enligt sin egen logik kring och mellan städer.
Drömmen om ”den urbana stadem har varit den röda tråden i arkitekters och stadsplanerares dagdrömmar och visioner i stort sett sedan 1970-talet. I arkitekttävling efter arkitekttävling illustreras “urbana” miljöer. Det vill säga gator och torg kantade av kaféer och kvartersbutiker, strosande familjer och dagdrömmande yuppier.
Stadens mötesplatser är förvis50 viktiga. Och vi refererar gärna till klenoderna bland stadsrum som Piazza Navona i Rom, torget i Sienaeller Piazza San Marco i Venedig som det ideala stadsrummet. Men också de här städerna omges av vidsträckta områden som för den utomstående ter sig som tröstlöst döda bostadsgator.
Den krassa sanningen om alla städer är att de till 80 procent består avi stort sett rena bostadskvarter med mycket sparsamt av betjäningar. Förutsättningen för varje le Skicka din debattartikel till adressen feedbackQforum.fi. Vi välkomnar äve kortare texter.
“Andelen resor som inte kollektivtrafiken på något sätt kan ombesörja kommer att fortsätta att öka hur vi än bygger vår stad vande piazza är en hel massa ‘sovstad” omkring.
Forskning som tagit sig an att analysera den ekonomiska dynamikeni hur lokala, regionala och globala villkor styr utformningen av den byggda miljön, och villkoren för fungerande ekonomier, har haft svårt att hitta belägg för kritiken mot sprawlet. Sprawlet ser snarare ut att vara uttrycket för en fungerande marknadsekonomisk dynamik. I över femtio års tid har man jorden runt med planering försökt motarbeta sprawlet. Helt resultatlöst. Hur skulle det vara att bejaka verkligheten?
Metropolområdet är en organism som utvecklas som resultatet av tusentals enskilda beslut som fattas av individer i jakt på att optimera sitt liv. Den ena hittar sin optimala plats i Nummela, den andra i Kampen. Medan somliga marknadsoperatörer trampar på i gamla spår är andra i ständig jakt på att utforska nya möjligheter. Erövrandet av sådant ingen tidigare erövrat har alltid lockat oss.
Lika självklart är att just impedimenten mellan och utanför befintliga etableringar i stadskroppen lockar till att pröva nya lösningar. Det är en självklar dynamik i staden att den som inte har en toppentomt i centrum börjar fundera på alternativ och plötsligt står det en ny konkurrerande etablering utanför staden ochlockar med sådant som centrumetableringarna ännu inte har.
När stadsplaneringen tar fasta på detta och börjar planera för en ny struktur med nya stadskoncentrationer kring dessa nya betjäningar så är de mest framsynta redan på väg att etablera sig i tomrummet mellan dessa. m