EG-samarbetet 10 år

av Filip Hamro-Drotz Forum 1984-01, sida 12-13, 18.01.1984

Taggar: Teman: politik

FORUN 1/84 « 1/84 FK RU JA

För 10 år sedan — den 1 januari 1974 — trädde Finlands frihandelsavtal med EG i kraft. Trots de farhågor som framfördes under debatten före avtalet har våra handels- och ekonomiska rela EG 25 å — frihandelsavtalet med Finland 10 år

EH Värdet av handelsutbytet har under perioden ökat starkt, vilket framgår av följande, visserligen inte inflationsjusterade siffror 1973 1982 Export till EG 6,9 22,0 mrå mk Import från EG 6,8 21,6 mrd mk

Finlande hade sålunda t ex 1982 ett skönjbart överskott i handelsutbytet med EC, och trenden förefaller att ha fortsatt även under år 1983. EG:s andel av Finlands totala handelsutbyte har dock minskat under samma tidsperiod 1973 1982 Export till EG 46,3 34,9 UH Import från EG 43,1 33,4 KH

Som helhet är EG fortfarande Finlands största handelspartner, och minskningen beror främst på tillväxten inom vår östhandel. Våra främsta partners inom blocket är Förbundsrepubliken Tyskland och Storbritannien, vilka tillsammans svarar för ca 60 procent av utbytet med EG.

Finlands främsta exportprodukter är papper och cellulosa (60 procent), träprodukter (20 procent) och metaller (10 pro cent). På importsidan dominerar maskiner och transportmedel som upptar ca hälften av importen, samt kemikalier (10 procent).

Tioårsdagen av EG-avtalet är inte enbart av historisk betydelse, utan även praktisk, då de sista papperstullarna med denna fallit. Detta har på finländskt håll inväntats med en viss oro, då en så auktoritativ bedömare som Jaakko Pöyry i höstas varnade för obehagliga överraskningar. EG:s interna svårigheter har också kommit i rampljuset p gr a svårigheterna inom jordbrukspolitiken. Samtidigt har relationerna mellan EG och EFTA aktualiserats inom vår handelspolitik.

Frihandelsavtelet med EG stipulerar bl a ett stafflerat avskaffande av tulltariffer för EG-import av (specificerade) pappersprodukter. Under det senaste året var tariffen 2 procent för en bestämd årlig importmänegd. Ifall denna mängd överskreds, kunde EG besluta om en 11 procents tillläggstariff för överskjutande del. Fr a 1 årsskiftet 83/84 avskaffades denna, sista ulltariff och sålunda har vi uppnått den eftersträvade frihandeln för dessa produker.

Avskaffandet av de ovannämnda sista ulltarifferna både för Finlands och övriga nordiska länders del har dock föranlett påalanden i frågan från träförädlingsindustrin inom EG. De nordiska länderna fyller en stor del av EG-ländernas papperskonsumtion. Finland har med åren stadigt kunnat hålla sig kvar på marknade och o m kunnat stärka sitt fotfäste som pappersexportör. Detta beror främst på ett fördelaktigt konkurrensläge — den finska pappersindustrin har genomfört lyckade kapacitetsutvidgande nyinvesteringar, medan EG-ländernas pappersindustri är relativt föråldrad och okoordinerad,

EG-ländernas pappersindustri följer dock utvecklingen med ökande oro. Röster har höjts gentemot EG-instanserna att någonting borde göras för att stävja pappersimporten och sålunda undvika att EGländernas pappersindustri råkar i en ännu djupare krissituation. Under tidigare år har organisationen för ländernas pappersindustri, CEPAC (Confédération Européenne de I’Industrie des Påtes, Papiers et Cartons) framfört anklagelser om att de nordiska länderna idkar ett kartell-liknande semarbete och därav bl a vidtagit åtgärder för att dumpa priserna gentemot EC. Hösten 1983 har CEPAC även uppvaktat EG-kommissionen och varnet för att marknaderna kommer att fyllas av billiga pappersprodukter efter att de sista tarifferna frångåtts.

Hurudan verkar utvecklingen utgående från ovanstående situation?

Tilltarifferna har avskaffats såsom överenskommet. Det är även möjligt att volymen av vår export till EG ökar. Avskaffandet av den sista 2 procents tullen är i en sådan utveckling dock av ringa betydelse. En ökning beror centralt på att den finländska pappersindustrin via nyinvesteringar och specialisering kunnat öka sin konkurrens- och produktionskraft.

Fisker på kort sikt

Ifall vår export på kort sikt dock ökas markanat kan man dock inte utesluta fa ran för att EG-pappersindustrin vidtar åtgärder med målsättning att begränsa denna import. EG — vars ledstjärna är att verka för fritt handelsutbyte motsätter sig i princip alla begränsningssträvanden. Dock kan en fördjupad krissituation, med fara för ökad arbetslöshet etc leda till ett ökat begränsningssträvande på nationell nivå — en strävan som kanske inte omedelbart heller nedtrampas av EG-institutionerna. För Finlands del gäller det att aktivt följa med utvecklingen.

Därtill torde det vara av värde att säkra sig mot att EG:s förhandlingar med Spanien och Portugal om att en utvidning av EG inte leder till krav om begränsningar i vårt lands handel med EC.

Nya former av begränsningar skall vi m a o förhoppningsvis ej behöva uppleva, trots att sannolikheten för dylikas uppkomts inte är utraderad.

Förutom frågan om frihandelns förverkligande torde det för vårt land vara av speciellt intresse att följa med EG:s strävan att utveckla sin pappers- och träförädlingsindustri. Sommaren 1983 färdigställde EG-kommissionen ett förslag om rmålsättning och verksamhetsplaner för att utveckla EG:s skogsbruk och träförädlingsindustri. I förslaget tar mean ställning till utvecklingsåtgärder i samtliga förädlingsskeden inkluderande bl a skogsplantering, förnyandet av maskinparken och det slutliga produktsortimentet.

Fastän förslaget eventuellt inte i ursprunglig form blir sthitgiltigt godkänt, framvisar det en tendens och strävan till en utveckling på längre sikt av träförädlingsindustrin, Utvecklingen leder sannolikt till en träförädlingsindustri som är konkurrenskraftigare än idag. Detta behöver icke tagas som ett direkt hot mot vår export till EG. Dock kräver utvecklingen att vårt lands industri även i framtiden ytterst aktivt strävar till att upprätthålla handeln, begränsa produktionskostnaderna och specialisera sig bl a genom produktutveckling. Därtill kunde vår know-how komma väl till användning vid utvecklandet av EG:s träförädlingsindustri.

Den förestående utvecklingen av EG:s träförädlingsindustri väcker även frågan om det är möjligt att åtminstone i någon mån uppnå en koordinering mellan länder tioner med EG under avtalsperioden utvecklats i en gynnsam riktning: principerna inom avtalet har varit rätt avvägda, handelsutbytet har utvecklats positivt med avtalet som grund och kommunikationerna i ekonomiska frågor har inte stött på svårigheter. Relationerna har generellt konsoliderats, utan att Finlands neutralitetspolitik på något sätt uppluckrats.

AV FILIP HAMRO-DROTZ

Filip Hamro-Drot na, för att undvika överutbud och framtida därtill hörande svårigheter. Eftersom pappersindustrin inom EG till stor del kan utnyttja pappersavfall som råvara, kunde t ex respektive länder främst producera papper som icke har höga kvalitetskrav, men för vilket behovet är stort, medan t ex Finland alltmer inriktade sig på specialpapper av olika sorter. Eftersom behovsstrukturen är mycket mångfacetterad torde en analys av möjligheter till sortimentkoordinering i alla fall vara av betydelse.

Svårigheterna inom EG är ett känt faktum. Svårigheten att uppnå enighet mellan länderna ledde bl a till att statschefernas toppmöte i Aten nyligen misslyckades. Fastän dessa interna svårigheter har varit långvariga och djupa, bör man icke över dramatisera dessa, ej heller Aten-mötets misslyckande.

En realistisk analys av situationen ger vid handen att EG inte kommer att skrotas ned, utan — tvärtom — att man inom EG utgående från dagens tillspetsade situation, kommer att uppnå enighet i de centralaste stridsfrågorna — t ex finansiering och jordbrukspolitiken.

Under ett antal år har man kunnat skönja en utveckling inom EG som troligen kommer att ändra dess netur a) EG fjärmas alltmer från den ursprungliga tanken om en stark politisk union.

b) Kraven på en deregulering inverkar alltmer på EG-aktiviteterna. De gemensamma besluten avrundas och man godtar flexibilitet.

c) Viljan att giva EG-institutionerna längre gående fullmakter i den externa handelspolitiken ökar.

d) Trots interna svårigheter acceleras integrationen på alt fler delområden inom EG.

EG torde ha nått ett skede, där man övergår från idealistisk målsträvan till en realistisk sådan. Att bedöma EG som en under upplösning varande helhet vore felaktigt. Redan nu kan skönjas en utveckling som leder till att EG utåt, speciellt i handelspolitiken, förstärkes. Denna externa profilering utgår från EG-ländernas växande önskan att gemensamt höja sin industris konkurrenskraft på det internationella planet. Profileringen riktar sig idag främst mot Japan och USA, men kan även i framtiden återspeglas i vår handel med EG. Exempel på redan påbörjade strävanden att höja konkurrenskraften är omstruktureringen av industrin [t ex stål, varv), satsningarna i R&D samt utvecklandet av nya handelspolitiska intrument (t ex EG-certifikatet). Åtgärder som är av mera negativ karaktär, och som grundar sig på den svåra ekonomiska situationen är t ex Frankrikes nedskärning av sin sågvaruimport samt Förbundsrepubliken Tysklands krav att begränsa vår stålexport.

Samarbetet mellan EG och EFTA har under det senaste året utvecklats i en positiv riktning, Efter flere års relativt formella samarbete har man nu nått skedet då viljan till och möjligheterna för ett konkret samarbete synes existera. EG har t ex utarbetat en förteckning på 25 delområden, där ett närmare samarbete vare önskvärt och möjligt. Till delområden hör industripolitik, R&D, valutafrågor, tekniska normer. I detta skede utreder man det detaljerade innehållet i delområdena, samt formerna och möjligheterna för det förestående samarbetet.

Samtidigt bör man notera att flere EFTAländer strävar att utveckla främst de bilaterala kontakterna till EG. Våra grannländer i väst synes ha en växande önskan att finna möjligast intimt samarbete på möjligast många delområden med EG,

Denna strävan till närmare bilaterala kontakter med EG är i sig motiverad. Samtidigt må detta förhoppningsvis inte leda till en uppluckring av EFTA, som bland medlemsländerna har en viktig koordinerande roll att uppfylla.

13