Ekonomexamen - ett varumärke även i framtiden?

av Anders Kurtén Forum 1992-05, sida 24, 09.04.1992

Taggar: Teman: utbildning

Å R

Va Ekonomexamen

Text: Anders Kurté — ett varumärke även i framtiden en ekonomiskt-merkantila ut bildningssektorn lever för till fället i en brytningstid. Framtiden präglas av osäkerhet; yrkeshögskolorna, den internationella kompatibiliteten examina emellan samt omkostnadsbudgeteringen är osäkerhetsmoment som påverkar högskoleväsendet, Ett som är säkert är att konkurrensen om studenter blir hårdare.

Valmöjligheterna blir allt fler, vilket betyder att varje utbildningsenhet som vill klara sig måste ha konkurrenskraftiga — marknadsföringsargument med vilka de lockar studeranden. Tiden då enbart geografiska faktorer styrde valet av utbildningsenhet är förbi.

I all synnerhet de utbildningssektorer som utexaminerar människor primärt till näringslivet står inför en kärvare situation. I ett läge där t.ex. den ekonomiskt-merkantila sektorn har två eller tre olika examina och 40—50 utbildningsanstalter blir det ytterst svårt att bevaka de kvalitativa aspekterna av utbildningen. Detta tär på förtroendet för hela utbildningssystemet inför näringslivet.

För att undvika att elitskolor uppstår (jmf. USA) bör ett system för uppföljning av undervisningens och forskningens kvalitet upprättas i alla landets högskolor. Samtidigt borde undervisningsministeriet i samråd med sakkunniga formulera explicita nationella mål för den ekonomisktmerkantila utbildningssektorn. Därefter blir det lättare att med riktade satsningar utveckla utbildningen mot en standard som tål även internationell jämförelse.

Regionalpolitik eller utbildningspolitik?

Det sk. fackhögskoleexperimentet startas hösten 1992; 22 handelsläroverk har redan fått provtillstånd. Dessa tillstånd har beviljats mera på regionalpolitiska än utbildningspolitiska grunder och utan några som helst kon 2 kreta direktiv om hur utbildningen bör utformas, och följaktligen existerar ännu inga undervisningsplaner ens för de skolor som påbörjar fackhögskoleutbildningen hösten 1992.

Enligt min åsikt finns det redan nu för många merkantila utbildningsanstalter för att man effektivt skall kunna övervaka de kvalitativa aspekterna på undervisningen. Istället för att splittra de knappa resurserna på olika experiment borde undervisningsministeriet koncentrera sig på att höja utbildningens kvalitet inom ramen för de existerande utbildningsenheterna och examina.

Eftersom inte ens alla befintliga handelshögskolor kan fylla sina tjänster med kompetenta lärare, måste man fråga sig hur man skall kunna besätta alla tjänster i fackhögskolorna. En utbildningsenhets viktigaste resurs, efter de studerande, är väl lärarna?

Statushöjning tillsammans

Vad jag efterlyser är en utbildning som är så högklassig att man med stolthet kan säga att man är ekonomie magister. Denna statushöjning når vi endast genom att tillsammans, studerande lärare, förvaltningspersonal och tjänstemän emellan arbeta för en konkurrenskraftigare och mer krävande examen. Låt oss för en tid glömma schismer mellan olika utbildningsenheter, institutioner, lärare och övriga instressenter. Vi studeranden ser framemot en öppen och självkritisk strategidiskussion, vars syfte är att förbättra vår ekonomexamen.

Åven internationaliseringen samt den europeiska integrationen medför ningssystem. Allt fler och fler studeranden utnyttjar möjligheten att ta hela eller åtminstone en del av sin examen utomlands. I en sådan situation måste vi se till att de finska examina är kompatibla med de internationella standarderna. Detta betyde inte att det finska systemet måste bli likformigt med det internationella, men jämförelser olika system emellan måste underlättas. T.ex. HKKK skriver redan nu ut mellanbetyg på engelska efter 120 studieveckor. Betyget konstaterar även att innehavaren har kunskaper motsvarande Bachelor of Science examen.

Satsa på kvalitet

Alla handelshögskolor borde sträva till att fortlöpande vidareutveckla och höja kvaliteten på den undervisning och forskning som bedrivs inom högskolorna. Samtidigt med ovannämnda strategidiskussioner borde alla dessutom bestämma de tyngdpunktsområden inom vilka de redan besitter kvalificerad specialkunskap, och selektivt satsa på dessa. Alla kan ju inte vara bäst på allting.

Det förefaller rent intuitivt mindre vettigt att alla handelshögskolor måste ha minst 5 eller 6 huvudämnen. Varför inte helt enkelt skapa mer specialiserade och profilerade utbildningsenheter? Detta skulle göra det lättare för skolorna att höja undervisningens standard samtidigt som marknadsföringen av utbildningen skulle bli enklare med klara marknadsföringsargument.

Vad Svenska handelshögskolan ka göra för att påverka den nationella utvecklingen är att föregå med gott exempel. En explicit och detaljerad målformulering borde vara utgångspunkten för verksamheten. Man kan ju inte nå målsättningar om man ej har sådana. Förbättringar går alltid ätt genomföra; de är oftast mera vilje- än resursfrågor. Vi skall inte nöja oss med att vara den ledande svenskspråkiga utbildningsanstalten på det ekonomiska = utbildningsområdet. Bara finlandssvenskar är inte en tillräcklig rekryteringsbas. Ovanstående tankar om utbildningen har uppkommit under två års studier på Hanken, Det skulle vara önskvärt aft höra även andras tankar om ekonomutbildningens framtid. En kontinuerlig växelverkan högskolan, dess studerande och näringslivet emellan är ju en process som förhoppningsvis leder till positiva synergieffekter.

Till slut vill jag citera Republikens President Koivistos tal vid öppnandet av riksdagen 7.2.1992: ”I vissa situationer måste man ta ställning, ty att inte ta ställning är ett ställningstagande i sig.”

Anders Kurtén är Svenska Handelshögskolans Studentkårs styrelseordförande.

5/1992 FORUN