Ekonomisk nytta av ”stressade” växter

av Erik Meitz Forum 1983-02, sida 12, 02.02.1983

Taggar: Personer: Olle Björkman Teman: forskning

FÖRUN 2/8 - Om vi kommer på systemet i denna ”kostnadseffektiva” växt kan vi kanske få fram produktion av lika effektiva växter med näringsvärde. Det skulle åtminstone förbättra livsmedelstillgången för de många primitiva kulturerna i regnskogarna runtom på jorden.

På samma sätt är intresset idag inriktat på växter som anpassat sig till annan = ”miljöstress”. Vid norra Australiens kuster har Björkman undersökt mangrove, som bildar jättelika täta skogsbälten långt ut i havet. Träden har inte annat vatten att tillgå än det saltaste av salta havsvatten men har utvecklat en ”destillationsprocess” för att bli av med saltet. Längs den nordliga Atlantkusten växer Atlriplex glabriuscula, som har utvecklat en imponerande förmåga att hålla igång fotosyntes ännu vid —-20 - Medan vi fortsätter korsningsförsöken för att få fram högproduktiva, tåliga växter försöker vi kartlägga det komplicerade sambandet mellan olika stressfaktorer - ljus, temperatur, vatten, salt, osv., och hur fotosyntesen påverkas av dem. Därefter kan vi kanske förstå hur anpassningen sker.

Samtidigt pågår strävandena att katalogisera vilda, tåliga växter, inte bara för korsningsförsöken utan också för att direkt sprida dem på växtplatser som är otjänliga för konventionell odling. En sådan uppodling skulle skapa nya potentialer för foder, livsmedel, bränsle och råmaterial, samtidigt som den skulle motverka jorderosionen.

Björkman säger att det här i hög grad är att attitydproblem. Mänskan har lärt sig tänka i kategorin odlade nyttoväxter vilda skräpväxter. Men tex i Mexiko har man länge förstått att ta tillvara sådant som växer av si självt i den karga naturen. Hela världen vet ju att nationaldrycken Tequila görs av saften från en vild agave, men visste ni att mexikanerna också skördar en vild kaktusart som foder för mjölkboskap (taggarna sveds bort vid skörden)?

Olle Björkman och hans kolleger har också i flera år undersökt koldioxidens roll i fotosyntesen, en fråga som ju direkt berör den växande koncentrationen av koldioxid i jordatmosfären. Till många forskares oro räknar man idag rentav me f 1 en fördubbling av det atmosfäriska CO;,, främst som följd av förbränning av fossila bränslen men också av det krympande skogstäcket. Det talas ju om ”växthuseffekt” på vår planets klimat.

Men en höjd koldioxidnivå kan också ha nyttiga effekter för växtligheten.

• Ökad tillgång på koldioxid ökar starkt både torrmassan och blomproduktionen i en ökenväxt som vi har undersökt, Nerium oleander.

På basen av sina experiment spår Björkman att effekten av framtida högre koldioxidhalt i atmosfären kommer att vara störst i heta miljöer. Den kanske viktigaste konsekvensen skulle vara en avsevärt ökad vattenekonomi, d vs större produktion med oförändrad vattentillgång.

Det skulle innebära att växter kan klara sig i områden som idag är för torra, att de skulle växa bättre än i dag i halvtorra regioner och att växtperioden skulle förlängas i regioner med torra årstider.

• Men det behövs ännu en hel del forskning innan vi kan dra några långtgående slutsatser.

Svag satsning på grundforskning

Vilken är situationen för denna forskning idag, när forskarna säger att det är bara en tidsfråga tills de kan ge rön för praktisk tillämpning - Jag har räknat ut att de medel som satsas på grundforskning inom växtbiologi motsvarar omkring 1 promille av produktens värde. Inget annat område är så illa tillgodosett.

Ätminstone i USA har man -— efter en hel del framsteg i växtförädlingen - under de senaste tre decennierna varit mera bekymrad över den egna överskottsproduktionen än över behovet att öka produktionen på andra håll. Det betyder att denhär forskningen inte har fått alla de resurser som den skulle ha haft användning för.

Det nya intresset för ekologi har dock igen fört fram plantfysiologin i rampljuset. Och rymdforskningen har gjort sitt till — Björkman är med i ett NASA-projekt för ett slutet reproducerande biologiskt system på en rymdstation - Men vi är ännu ganska få i världen, säger Olle Björkman. Och skyndar iväg för att ta emot en gästande forskare från, ja, inte Georgia utan Georgien, Sovjetunionen.

TYSKA

Av LARS-GUNNAR LARSSON/Miinchen

Om den traditionsrika tyska elektronikindustrin under senare årtionden allt mer fått vika för japansk konkurrens, så präglades fjolåret av två allvarliga ”attacker” från de europeiska grannarna Storbritannien och Frankrike. Det engelska företaget General Electric Companys försök att kapa åt sig vitala framtidsorienterade delar av den krisdrabbade AEG-koncernen kunde avvärjas tack vare ett massivt ”nationalistiskt” uppträdande från olika nyckelpersoner i Förbundsrepubliken. Däremot verkar det knappt finnas något alternativ till att större delen av inflytandet över Grundig övergår i fransk hand, nämligen till det stora och mångsysslande elektronikföretaget Thomson-Brandt.

I När situationens allvar klart kunde skönjas under hösten 1982, var det svårt för tyskarna att inse faktum: AEG, symbolen för västtyskt tekniskt kunnande och något av en institution inom tyskt näringsliv, befann sig på ruinens brant. Visserligen hade det en längre tid talats om ekonomiska problem inom AEG, men sådana toner är så vardagliga, att de knappast föranleder större intresse förrän allvaret blir mer konkret. Men nu var det bara att se sanningen i vitögat: det företag som Emil Rathenau skapade för 99 år sedan och som såg till att också tyskarna fick del av Edisons glödlampa, var i gungning som aldrig förr.

För ett par årtionden sedan såg det annorlunda ut. Under det glada sextiotalet köpte AEG i en smått vildsint tävlan med rivalen på tysk mark, Siemens, upp smärre tillverkare av