Ekonomisystem
av Bo-Göran Ekholm Forum 1986-01, sida 23, 23.01.1986
Ekonomisystemet skall stöda affärern et finns en tendens att skilja mellan D ”teori” och “praktik” Jag tror at denna tendens framför allt bottnar i okunskap om vad motparten sysslar med. Rent definitionsmässigt finns det ingen skillnad mellan god teori och god praktik!
Frågan om utvecklandet av affärsstödjande ekonomisystem är speciellt aktuell i dagens Finland.
För det första tycks en stor del av de finländska företagen stå inför uppgiften att göra en totalrevision av sina kameralt orienterade, pålappade ekonomisystem med rötterna i sextiotalet. Denna översyn aktualiseras ofta i samband med övergången till en ny generation av datorteknologi.
För det andra förefaller det nu vara rätt uppenbart, att det finländska näringslivet står inför en lönsamhetskris och omstrukturering av tidigare icke skådat mått. Den som vill överleva har allt skäl att se över business-fokuseringen i sitt företag!
Som vi alla känner till övergick efterkrigstidens stabila tillväxt på produktmarknaden till någon form av dynamiskt balanstillstånd under senare hälften av 1970-talet. På företagsnivå medförde sjuttiotalets marknadsförändringar införandet av begrepp som affärsidé, marknadsorientering, divisionalisering etc.
Bakom alla dessa mer eller mindre väldefinierade modeord låg — eller ligger — insikten om att de exploateringsbara obalanstillstånden (Return On Investment/ROl avkastningskrav) på marknaderna blivit allt kortvarigare och labilare till sin karaktär. Efterfrågetillväxten har avtagit och konkurrensen hårdnat. Företagen måste operera snabbt med nära marknadskontakt för att kunna exploatera marknaden, ”göra affär”
FORUN, 1/1986
Ett efterkrigstida obalanstillstånd har i alla fall dröjt kvar fram till 1980-talet och fram till nu räddat många företag, som varit mer eller mindre utan operativa affärsidéer. Jag avser vår kapitalmarknad, som intill den senaste tiden varit helt reglementerad.
Som alla känner till har vi praktiskt taget hela 1970-alet och under början av 1980-talet ofta haft en negativ realränta på främmande kapital. Inflationstakten har överskridit den nominella räntenivån. Under denna tid har en av de bästa affärsidéerna som funnits varit att låna pengar och investera i realegendom. Investeringar i operativ verksamhet har inte heller behövt vara så lyckade; det främmande kapitalets ägare har i alla fall nöjt sig med en negativ avkastning, och alla eventuella positiva överraskningar har kommit företaget till godo.
Denna tid är ohjälpligt förbi. Marknadsmekanismerna har kommit för att stanna då det gäller prisbildningen på kapital. Företaget måste härefter leva på operativ verksamhet på produktmarknaderna. Det gäller att fokusera affärsverksamheten nu.
Den smärtsamma omställningsprocess, som finländskt näringsliv nu står inför, försvåras ytterligare av Finlands Banks rigida inställning till dagsräntans nivå. Den bildar ju en lägsta — men inte högsta — nivå för marknadspengarnas räntesats. Dagsräntan är i detta nu 11 procent medan inflationen rör sig kring 5 procent och den ekonomiska tillväxten på 3—4 procents nivån. Vi har med andra ord en marknadsräntesats som är 3—4 procentenheter över ett jämviktstillstånd.
Detta betyder att kapitalmarknaden i detta nu exploaterar företagen. Minimiförutsättningen för överlevnad är nu inte enbart ”at byta pengar” jämt om jämt på marknader i balans, utan nu förutsätter redan över levnad som sådan att man gör ”affärer, dvs exploaterar produktmarknaderna för kapitalmarknadens räkning
Vi står därför inför en katastrof om inte Finlands Banks räntepolitik snabbt förändras. De första katastroftecknen kommer att synas redan i årets bokslut, speciellt inom byggnads- och träförädlingsindustrin.
Men — för att återgår till rubriken ”Affärsstödjande ekonomisystem” — hur kan denna lönsamhetsfokusering byggas in i ekonomisystemet? Låt oss först i litet mer precisa termer definiera vad vi avser med ”affär”
En ”affär” är en transaktion, vars internränta (= ROINN är större än avkastningskravet. Eftersom avkastningskravet finns till för att eliminera tid och risk innebär en ”affär” förekomsten av obalanstillstånd på marknaden. En affärsidé är med andra ord en idé om hur obalanser på marknaderna kan skapas och exploateras.
Ett av de mest centrala kriterierna för utvärdering av den löpande verksamhetens effektivitet med hänsyn till exploateringens avkastning är alltså ROI i relation till uppställt avkastningskrav.
Ett affärsstödjande ekonomisystem är alltså ett ekonomisystem, som ger tillförlitliga signaler om var företaget de facto tjänar pengar och var det eventuellt förlorar pengar enligt vår definition av “affär”.
Ett sätt att schematiskt skildra ett sådant ekonomisystem är vidstående figur. Bilden visar schematiskt strukturen hos ett stor- eller minidatorbaserat redovisningssystem kopplat till ett mikrodatorbaserat budgeterings- och uppföljningssystem.
Ett centralt element ifråga om redovisningssystemet är dess indelning i en måttdimension och en objektdimension. Indelningen är hämtad från RP-planen (Redovisningsplanen), som utveckiats inom Mekanförbundet i Sverige. RP-planen är också aktuell i Finland, eftersom den som sådan upptgaits av Finlands Metallindustris Centralförbund. Den lanserades senaste höst under benämningen TOLK (fTalouden OhJjauksen ja Laskennan Kehittäminen).
Indelningen av redovisningssystemet i en mått- och en objektdimension styrs — i enlighet med RP-planen — av redovisningens syften och modeller. Det centralaste syftet är enligt min mening att ge information om huruvida ekonomiska vinster (ROI) avkastningskraven kan genereras.
Bo-Göran Ekholm 23