EU-Ryssland en jobbig axel
av Emily von Sydow Forum 1995-14, sida 16, 02.11.1995
Andra kinden eller tuffa tag?
EU-Ryssland en jobbig axel
Samarbetet mellan EU och Ryssland är som ett komplicerat tvångsäktenskap, där endast yttre omständigheter har tvingat parterna samman. Vid det senaste mötet i Moskva mellan EU-kommissionens ordförande, Jacques Santer, och premiärministern i EU:s ordförandeland, Felipe Gonzalez, gick det tydligen ganska hett till.
et var just i början av Natos D flygattacker mot serberna i
Jugoslavien och en rödbrusig Boris Jeltsin, som tydligen hade varit relativt civiliserad under själva mötet. grep mikrofonen med kraft vid den efterföljande presskonferensen och hotade med örlog över hela Europa. om inte bombningarna slutade.
Fanns det då ingen som viskade i örat att Ryssland är i högsta grad beroende av EU:s välvilja? Nej, sade eller snarare viskade EU-kommissionens talman Klaus van der Pas, när jag ställde frågan. Situationen är så ytterligt känslig att varje ord vägs på guldvåg.
“Det finns inget samband mellan EU:s ekonomiska relationer med Ryssland och deras inställning till Natos flygattacker i Bosnien”, sade han, men samtidigt fanns det ett samband mellan Rysslands agerande i Tjetjenien och partnerskapsavtalet. som är ett långtgående ekonomiskt och politiskt samarbetsavtal. Undertecknandet av interimsavtalet mellan EU och Ryssland försenades p.g.a. all Europaparlamen Emily von Sydo 1 tet inte tyckte att det kunde godkännas medan ryssarna svarade med extrem våldsamhet på tjetjenerna.
Honung åt björnen
Men nu gäller dialog och inte bestraffning, när ryssarna och deras serbiska ortodoxa bröder har förödmjukats genom fredsavtalet i det forna Jugoslavien. Då lugnar man björnen med ett medlemskap i Europarådet, som är själva den sanna bevararen av demokrati och mänskliga rättigheter i Europa.
EU svarar för en dryg tredjedel av Rysslands utrikeshandel. Handelsbaansen mellan Ryssland och EU är positiv för Ryssland säljer varor och tjänster för 33 miljarder mark mer än EU säljer ill Ryssland för. Dessutom uppgick Rysslands andel av Tacis (EU-fonden för tidigare sovjetstater, OSS) till 3,5 miljarder mark under femårsperioden 991-1994. Det är mot denna bakgrund anmärkningsvärt att Ryssland är så tuff i sin hållning gentemot EU och Nato.
Gödselfrågan Iuktar
På det handelsplanet är förhållandet mellan EU och Ryssland lika komplicerat. Se på gödningsindustrin, t.ex. De europeiska gödningsföretagen har länge krävt en EU-reaktion mot dumpningen av rysk gödsel på den europeiska marknaden. För att komma in på den europeiska marknaden har ryssarna lagt sig 25 procent under de europeiska priserna. Från 1990 till 1994 har de ökat sin försäljning från 26 000 ton till 525 000 ton, vilket motsvarar en tiondedel av ammoniumnitratmarknaden i Europa.
EU har nu efter en lång tids velande satt ett minimipris för denna import, för att skydda den europeiska industrin.
Vid första ögonkastet är saken ganska enkel och domen naturlig. Men samtidigt som Ryssland behandlas som en motpart i denna fråga, förhandlar man ju samtidigt om enorma överföringar till Ryssland.
Konkurrens, kontaminatio Å ena sidan gör industripolitiken, under ledning av den europeiska industrins lansdragare, generaldirektorat III, att den europeiska gödningsindustrin skall försvaras mot ofillbörlig konkurrens.
Å andra sidan säger miljöpolitiken att de ryska anläggningarna ligger långt efter de europeiska inedskitning och att de därför bör läggas ner. Detta är, inte överraskande, ett argument som den europeiska gödningsindustrin har använt i sin lobbying.
tredje sidan säger säkerhetsanalytikerna, att det är avgörande för den långsiktiga stabiliteten i Europa att man håller vid liv handeln med det forna östblocket, genom att integrera deras ekonomier.
fjärde sidan säger de europeiska facken, att här gäller det tusentals jobb i Europa, som äri fara p.g.a. attryssarna slår ut vår industri genom att dumpa smutsig gödsel på vår marknad.
Å femte sidan säger fribandelsivrarna att det endast är genom fri handel och fri konkurrens som vi kan avancera ekonomiskt och politiskt.
Å sjätte sidan har vi grupper som den europeiska utvecklingsbanken. EBRD i London. som lånar pengar för återuppbyggnad av det forna östblocket. De försvarar dessa länder in absurdum och menar att alla aktioner, som dumpningssaken, är onödiga pekfingrar, som kommer att orsaka stora problem. Det är som att kyssa och slå ihjäl med samma själ, för att tala med Nietsche, vilket de väl mera sällan gör.
Å sjunde sidan har vi lantbrukarna i EU, som tycker att 25 procent billigare gödsel är ett välkommet tillskott i kassan.
Så frågar man sig hur man kombinerar dessa faktorer så att alla skall bli nöjda. &
Forum nr 14/95