Euron i djupare kris
av Janne Salonen Forum 2011-07-08, sida 11, 25.08.2011
FORUM FÖR EKONOMI OCH TEKNIK NR 7-8 281 3 a 3 2 2 3 3 3 =
Euron i djupare kris
JANNE SALONEN en 21julikom EU:s regeringschefer överens om ett nytt räddDee för Grekland, för att avvärja en grekisk statsbankrutt som riskerade att äventyra hela eurosystemet.
Men krisen för euron är därmed inte över. Snarare har den visat tecken på att ytterligare djupna, i och med att räntorna för både italienska och spanska statslån sköt i höjden. Deras räntemarginal över Tyskland började närma sig 4 procent. Men efter EU-toppmötet och den finansiella oro som följde på Italiens och Spaniens stigande statslåneräntor och Standard &Poor’s beslut att nedgradera USA:s kreditvärdighet, började europeiska centralbanken ECB skrida till aktion, och började stödköpa både italienska och spanska statslån för tiotals miljarder euro. Detta fick deras räntor att falla med nästan en procentenhet, åtminstone momentant. Den italienska regeringen slog fast ett nytt sparpaket på 45 miljarder euro, som är tänkt att få Italiens primära statsbudget, alltså utom räntorna för statsskulden, i balans redan år 2013, även om ränteutgifterna för statsskulden (cirka 120 procent av BNP eller över 1 800 miljarder euro) fortfarande betyder att statsbudgeten går med ett underskott.
Frågan är hur länge ECB ska fortsätta med sina stödköp av italienska och spanska värdepapper, vilket strider mot andan i Maastricht-avtalet enligt vilket ECB ska avhålla sig från stödköp avstatslån. Detta har kringgåtts genom att ECB köpt statslånen på den sekundära marknaden och inte direkt av de italienska och spanska finansministerierna.
ECB:s stödköp har temporärt lugnat marknaderna, men ingen inbillar sig att eurokrisen skulle vara över. Det avgörande är inte små länders som Greklands skuldproblem, utan hur det går för stora länder som Italien och Spanien. Nu har en skugga börjat falla även över Frankrike, som har en skuldsättning på cirka 85 procent av BNP, vilket är betydligt högre än Spaniens.
De flesta bedömare erbjuder en djupnande integration som lösningen, bland annat genom att euroområdet börjar emittera gemensamma eurolån. Detta skulle också leda till en djupnande koordination inom finanspolitiken. Men hittills har i synnerhet Tyskland motsatt sig detta.
En mera radikal utväg vore en tudelning av euroområdet i en stark och i en svag euro. Men detta skulle förutsätta ett nytt avtalistället för Maastricht, och är en utväg som EU-ledarna hittills skyggat för. Frågan är om den till sist blir oundviklig, m
Annons Sefe