Fel släckt, sa förra brandchefen

av Christer K. Lindholm Forum 2021-10, sida 24, 16.12.2021

Christer K. Lindholm är nationalekonom och ekonomikolumnist.

Fel släckt sa förra brandchefen

Bland alla de saker vår nuvarande reKONJUNKTUR gering har kritiserats för har sysselsättningspolitiken varit en särskilt po pulär måltavla för oppositionens bredsidor. Kritiken har i huvudsak gått ut på att regeringens sysselsättningspolitiki alltför hög grad bygger på ”mjuka” åtgärder, som ökade satsningar på arbetsförmedlingen, i stället för på ”hårda” åtgärder som en sänkning av och/eller tuffare villkor för arbetslöshetsunderstödet. Enligt oppositionens sätt att se på saken är det nämligen de hårda sysselsättningsåtgärderna som är de mest effektiva, en uppfattning som iviss mån stöds av Finansministeriets i och för sig starkt teoribaserade simuleringsmodeller. Den sittande regeringen har inte heller gått in för att sänka inkomstskatten för att göra det mer lönsamt att ta emot arbete, en sysselsättningspolitisk åtgärd som är särskilt populär inom det största oppositionspartiet Samlingspartiet.

Utifrån de uppnådda resultaten ter sig regeringens sysselsättningspolitik ändå allt annat än misslyckad. I augusti låg sysselsättningsgraden (andelen sysselsatta av befolkningen mellan 15 och 64 års ålder) på 73,4 procent, vilket inte bara är en högre nivå än före coronakrisen, utan den högsta nivån på tio år. Att sysselsättningsläget är mycket gynnsamt just nu bekräftas också av att allt fler företag inom allt fler branscher upplever problem med arbetskraftsbrist. Mot den bakgrunden för oppositionens kritik mot den sittande regeringens sysselsättningspolitik närmast tankarna till den gamla anekdoten om brandchefen som, då grannkommunens brandkår hunnit först till brandplatsen, buttert konstaterade att eldsvådan var fel släckt.

Med käpp och morot. Eftersom sysselsättningen i synnerhet på kort sikt påverkas av en mängd olika faktorer förutom sysselsättningspolitiken kan regeringen naturligtvis inte ta åt sig hela äran för det rekordstarka sysselsättningsläget. Med beaktande av att sysselsättningsgraden, trots fjolårets djupdykning inom såväl den inhemska som den globala ekonomin, nu ligger på en högre nivå än någonsin tidigare under de senaste tio åren kan man ändå med säkerhet säga att regeringens sysselsättningspolitik definitivt inte har varit misslyckad, trots avsaknaden av så AFFÄRSMAGASINET FORUM NR 10 202 väl käppar i form av kärvare villkor för de arbetslösa som morötter i form av inkomstskattesänkningar.

I själva verket ger erfarenheterna från våra nordiska grannländer vid handen, att en sysselsättningspolitik som enbart eller i första hand bygger på käppar och morötter inte är närmelsevis så effektiv som vissa ekonomiska teorier — och vissa politiker framför allt på högerkanten - vill låta påskina. I Sverige förde Fredrik Reinfeldts två regeringar under åren 2006-2014 en sysselsättningspolitik som uteslutande byggde på att förstärka de ekonomiska incitamenten för att ta emot arbete, vilket i praktiken innebar en kombination av väl tilltagna inkomstskattesänkningar och betydligt tuffare villkor för A-kassan, den svenska motsvarigheten till vårt inkomstrelaterade arbetslöshetsunderstöd. På åtta år lyckades den här så kallade jobblinjen ändå bara höja sysselsättningsgraden med en procentenhet, en förändring som är så pass obetydlig att den drunknar i de normala variationerna i sysselsättningsgraden från år till år.

Matchningsproblem åtgärdas. Betydligt framgångsrikare har sysselsättningspolitiken varit i Danmark, där hårda krav på de arbetslösas egen aktivitet har kombinerats med en effektiv och resursstark arbetsförmedling och stora satsningar på omskolning av arbetslösa som inte lyckats hitta ett jobb inom sin egen bransch. Aningen förenklat kan man säga att där den svenska jobblinjen enbart såg sysselsättningspolitiken som en fråga om ekonomiska incitament - vilket i och för sig är en del av sanningen men långt ifrån hela sanningen - har den danska sysselsättningspolitiken också gått in för att åtgärda de matchningsproblem som beror på att arbetssökande och arbetsgivare ibland kan ha svårt att finna varandra, eller på att en del arbetslösa har fel utbildning och kvalifikationer i förhållande till vad som efterfrågas på arbetsmarknaden.

Mot bakgrunden av de danska erfarenheterna är således regeringens satsningar på tilläggsresurser för arbetsförmedlingen helt och hållet motiverade. Som kritikerna har varit snara att påpeka kostar de visserligen pengar på kort sikt, men på längre sikt kommer de att betala sig med ränta! m