Fem teser om nordiskt samarbete

av Göran von Bonsdorff Forum 1975-12, sida 09-12, 20.08.1975

Taggar: Teman: samarbete

FORUM 12 : 75

Fem teser om nordiskt samarbet utarbetade av professor Göran von Bonsdorff, Finland 2

Utgångspunkter:

Samarbetet mellan de nordiska länderna har blivit både viktigare och mindre viktigt. Nya länder har dykt upp som ”grannländer” i det internationella mönstret — länder som inte alltid geografiskt är de närmast belägna. De nordiska länderna intar som grupp inte samma särställning som tidigare. På vissa områden finns det dock fortfarande en god ba för ett speciellt nordiskt grannlandsförhållande.

Här borde samarbetet kunna utvecklas.

Teserna 1. De nordiska länderna kan ytterligare utöka samarbetet i fråga om FNs fredsstyrkor och i globalt avseende bygga upp en nordisk freds- och säkerhetszon.

2. De nordiska länderna kan utforma gemensamma nordiska riktlinjer för samarbete inom den europeiska säkerhetskonferensen.

3. De nordiska länderna kan utarbeta en gemensam syn på förhållandet till EG och SEV (KOMEKON).

4. De nordiska länderna kan koordinera sin energipolitik. 5. De nordiska länderna kan samtidigt både sinsemellan och i vissa, framför allt ekonomiska frågor tillsammans med Sovjetunionen diskutera samarbete som rör Nordkalotten.

Nordens utrikesministrar svarar

Olavi J Mattila Finlan 1. De nordiska ländernas samarbete i fråga om FNs fredsstyrkor är föremål för kontinuerliga överläggningar mellan de nordiska administrationerna och diskuteras ingående på regerinsnivå två gånger om året i samband med de nordiska försvarsministermötena. För närvarande förefaller det inte att finnas behov för en nämnvärd ökning av detta samarbete. I samband med frågan om en nordisk freds- och säkerhetszon kan man peka på president Kekkonens bekanta förslag om en kärnvapenfri zon i Norden, som fortfarande är aktuellt. I ett globalt sammanhang undersöks frågan om kärnvapenfria zoner för närvarande av en av FN på finskt initiativ tillsatt internationell expertgrupp.

2. Den vedertagna nordiska samarbetslinjen har iakttagits ocks i frågor som ansluter sig till den europeiska säkerhets- och samarbetskonferensen — inom de gränser som de nordiska ländernas säkerhetspolitiska samt handelspolitiska och ekonomiska arrangemang sätter. Ländernas synpunkter på många frågor som kommit upp under konferensen har varit kongruenta — man kan ju säga att dessa frågor ofta berört nordiskt sett ”bekanta” områden — och kontakten och informationsbytet mellan länderna har under konferensen varit intensivt och nyttigt.

3. De nordiska ländernas syn på de två stora integrationsgrupperingarna, EG och SEV, står naturligtvis i nära förbindelse med hur vederbörande länders relationer till grupperingarna i praktiken utformats. Som medle 10

FORUM 12 : 75

Jr i EG är Danmark bundet av EG:s handelspolitik och förhållandet till bl a SEV utarbetas därför i stor utsträckning i Bryssel. Finland, Sverige, Norge och Island har slutit frihandelsavtal med EG. Finlands avtal skiljer sig från de övriga i så måtto att det är strikt handelspolitiskt och inte förpliktar oss att utveckla samarbete med EG utöver vad själva avtalet innehåller. Finland är också unikt i det avseendet att vi ingått ett samarbetsavtal med SEV och dessutom slutit frihandelsavtal med ett flertal socialistiska state i Europa.

Även om de handelspolitiska lösningarna företer variationer, tror jag att grundsynen på integrationsutvecklingen är densamma i alla nordiska länder. Vi eftersträvar alla närmare kontakter mellan de två grupperingarna och en snabbare utveckling av handeln mellan öst och väst, ehuru sättet för förverkligande av detta syfte varierar.

4, De nordiska länderna har under flera års tid i praktiken samarbetat på energiområdet. Efter de senaste årens radikala förändringar i den globala och även den nordiska energiförsörjningssituationen har det naturligtvis blivit aktuellt att utreda möjligheterna till ökat samarbete.

Saken har diskuterats utförligt i Nordiska Rådet i november 1974 oc i februari 1975 på basen av vissa medlemsförslag, som gick ut på utarbetandet av en gemensam strategi för de nordiska länderna på det energipolitiska området.

Det finns säkert mycket som kan göras genom energimyndigheternas samarbete. Koordination i energiforskning kan också ge värdefulla resultat. Samarbetet bör dock anpassas till de enskilda ländernas olika energipolitiska utgångspunkter, behov och resurser. Det är uppenbart att i den rådande situationen kan praktiska resultat snabbast uppnås genom bilateralt samarbete mellan de nordiska länderna. Dessa strävanden bör betraktas i förbindelse red annat industriellt samarbete med våra nordiska grannländer.

5. Regionalpolitiken är ett förhållandevis nytt inslag i det nordiska samarbetet. Trots detta existerar det redan etablerade former för samarbete på Nordkalotten. Detta samarbete fick sin nuvarande utformning i samband med arbetsmarknadsministrarnas beslut år 1971 att nordkalottkommitténs verksamhet skulle permanentas. Genom bl a Nordiska ministerrådets beslut att huvudsekretariatet för nordkalott Olavl J Mattil kommittén skall förläggas till ministerrådssekretariatet i Oslo från den 1 januari 1975 har frågan om formerna för kommitténs fortsatta verksamhet och organisation aktualiserats. Det arbetas för närvarande med att få till stånd en ändamålsenlig anpassning av nordkalottkommittén till ministerrådets organisationsstruktur. Frågan om samarbetsformerna med Sovjetunionen har tillsvidare inte varit föremål för diskussion inom ministerrådet.

K B Andersen Danmark

Til de af professor von Bonsdorff fremsatte teser vil jeg gerne gare folgende bemeerkninger:

Ad'71. De nordiske FN-beredskabsstyrker er tillstrebt organiseret således, at hvert af de deltagend fire landes enheder enten kan indseettes for sig eller kan indgå en samlet nordisk FN-styrke, og der afholdes felles treningskurser for nordisk FN-personel med regelmeessige intervaller. Da det princip om bred og ligelig geografisk sammensetning, der af sikkerhedsrådet blev opstillet som vejledende for generalsekreteren ved etableringen at UNEF I styrken i Mellemesten i efteråret 1973, fastholdes a et flertal af lande, er det imidlertid neeppe nerliggende at antage, at et felles nordisk FN-kontingent vil komme på tale med henblik på traditionelle fredsbevarende opgaver. En yderligere udbygning af det nordiske samarbejde med henbli på deltagelsen i egentlige FN-styrker forekommer derfor ikke påkravet. Derimot vil der formentlig kunne opnås en betydelig forbedring af mulighederne for at anvende de nordiske beredskabsstyrker til katastrofehjaelp, såfremt der opstilles felles plane for anvendelse af de enheder, der er serligt egnede for sådanne opgaver. De nordiske landes forsvarsministerier underseger for ajeblikket, i hvilket omfang FN-beredskabsstyrken med fordel kan anvendes i tilfeelde af storre katastrofesituationer.

FORUM 12 : 75

Hvad angår sporgsmålet om at opbygge en nordisk freds og sikkerhedszone, må det erindres, at de nordiske lande efter naje overvejelse har valgt forskellige lasninger på deres sikkerhedspolitiske problemer. Men Norden er — og har altid vasret det — en kernevåbenfri zone og har dermed udgjort et balanceområde i vor del af Europa. En formalisering af denne tingenes tilstand — som f.eks. foreslået i den såkaldte Kekkonenplan — ber imidlertid efter dansk opfattelse alene ske som led i en storre sammenhang vedrerende afspaeending mellem Zst og Vest i Europa, og må forudsette, at også områder op til de nordiske indgår i kernevåbenfri zoner.

Ad 2. Danmark har lagt den störste veegt på de konsultationer, der Igbende har fundet steg på flere niveauer med de evrige nordiske lande under konferencen om sikkerhed og samarbejde i Europa lige fra de multilaterale forberedende dreftelser i Helsingfors i 1972—7 til konferencens afslutning i Helsingfors for nylig.

De forskellige internationale bereringsflader, der folger af de nordiske landes forskellige sikkerheds- og udenrigspolitik, har sammen med deres fellesskab i synpunkter med hensyn til vesentlige dele af de spergsmål, der har veret konferencens genstand, i hej grad bidrage til verdien af det praktiske udbytte af de nordiske konsultationer under CSCE. Dette gelder ikke mindst med hensyn til spergsmålene under konferencens tredje dagsordenspunkt om menneskelige kontakter, information, kultur og undervisning, som vi fra dansk side har tillagt så stor betydning.

Vi vil fra dansk side legge den storste vegt på fortsat snaever kontakt med de övrige nordiske lande under den forestående viktige fase i den udvikling, der er indledt med CSCE. De nordiske lande har en klar interesse i, at de resultater, der er opnået på CSCE virkeliggeres og videreudbygges.

Ad 3. Gennem Danmarks medlemskab af EF har også de andre nordiske lande fået en vis indflydelse på udviklingen i Europa:

Det nordiske samarbejde er i avrigt fortsat i undret omfang også i relation til EF; på en måde har vort medlemskap betydet et tettere samarbejde, og fra dansk sid bestreber vi os på at se forslag i EF også i et nordisk perspektiv, og vi drefter EF-sager af storre rekkevidde i Nordisk Ministerråd eller i andre fora, hvor det er naturligt at udveksle synpunkter om, hvad der foregår i Bryssel. Den måde, hvorpå de nordiske landes aftaler med EF fungerer, viser, at der, så vidt vi kan se, i ret vid udstreekning har veret overensstemmelse mellem de enkelte nordiske landes syn på forholdet til EF, og at dette syn ofte falder sammen med det, Danmark som medlem anlagger i forholdet til omverdenen. Det er ikke et formaliseret felles syn, men et syn baseret på vort traditionetle samarbejde og nordiske somherighedsfolelse.

Der har veret indledende uformelle kontakter med henblik på at undersoge mulighederne for et samarbejde mellem EF og COMECON. Indtil videre er opbygningen af de to organisationer så forskellig, at et sådant samarbejde neppe kan blive af dyberegående karakter. I det omfang samarbejde er muligt og i övrigt eonsket af de enkelte COMECONlande, stiller Danmark sig som medlem af EF positivt hertil. Fra dansk side vil vi også i denne sammenhang have nordiske interesser for oje.

Ad 4. Vi finder fra dansk side, at de enkelte landes energiproblemer bedst kan leses ved internationalt samarbejde spendende fra en dialog

K B Anderse mellem energiproducerende og energiforbrugende lande over et samarbejde mellem forbrugerlandene til praktisk samarbejde mellem enkelte lande. Ved siden af det videregående internationale energisamarbejde er der behov og rum for et Iobende nordisk samarbejde om energispergsmål. Der kan fra nordisk side udveksles synspunkter såvel om de spergsmål, der er genstand for dreftelse og forhandling i dialogen mellem producent- og forbrugerlandene, som inden for rammerne af forbrugerlandenes samarbejde. Det nordiske samarbejde om energispergsmål vil også fortsat kunne koncentreres om lesningen af praktisk forekommende opgaver i en pragmatisk form, eksempelvis således som det sker i samarbejdet mellem de store el-producenter inden for rammerne af NORD-EL. Jeg kan her også pege på, at embedsmandskomiteen for industri og energi efter Nordisk Råds ministerråds pålee har taget en raskke konkrete udredningsopgaver op, bl.a. vedrorende mulighederne for falles udnyttelse af potentielle naturgasforekomster, nordisk forskningsprogram for kernesikkerhedsspergsmål og muligheden for gennemtsorelse af felles nordiske projekter. Der er således i nordisk regie en reekke aktiviteter i gang inden for energiområdet, som samtidig bidrager til en koordinering af de nordiske landes energipolitik.

Ad 5. Det nordiske samarbejde har serlige historiske, kulturelle og geografiske forudszetninger og derfo sin ganske serlige form, der er enestående i internationalt samarbejde. På den anden side er de nordiske lande naturligvis interesseret i hver for sig at udvikle et godt samarbejde med nabolandene, herunder Sovjetunionen.

K Frydenlund Norge

Jeg er enig i utgangspunktet: a samarbeidet mellom de nordiske lan både er blitt viktigere og på samme Vänd ge FORUM 2 75

Knut Frydenlun tid mindre viktig som en fölge av den gkende innbyrdes avhengighet mellom alle land. Den raske internasjonale utvikling vi nå er inne i — de mange utviklingsprosesser som foregår på alle plan og samtidig — gjor at vi må vokte oss mot å bli sittende fast i tradisjonelle problemstiNinger.

De nye internasjonale problemer reiser nye oppgaver for internasjonalt samarbeid. Dette gjelder også for forholdet mellom de nordiske lan og deres forhold til verden omkring.

1. Det er en felles nordisk målsetting å styrke FN’s fredsskapende og fredsbevarende rolle. Som et ledd i dette arbeidet har de nordiske land utdannet og stilt till disposisjon for FN styrker som på kort varsel kan påta seg fredsbevarende oppdrag. På dette område foregår det-et meget neert samarbeid mellom de nordiske land, bl a gjennom regelmessige meter av de nordiske forsvarsministre. De nordiske lands delegasjoner holder også ner kontakt i FN, o det er vanskelig å se at det er behov for en ytterligere utbygging av det nordiske samarbeidet på dette området innenfor de rammer hvor

FN har muligheter for å opptr i dag.

Spersmålet om å gjere Norden til e egen freds- og sikkerhetssone avhenger i dag ikke i förste rekke av de nordiske land, men av den alminnelige utvikling i Ost/Vestforholdet. Sparsmålet må derfor etter norsk oppfatning ses i en videre geografisk sammenheng.

2. Når det gjelder Konferansen om Sikkerhet og Samarbeid i Europa har de nordiske land stätt i naer kontakt med hverandre både under forberedelsene til konferansen og under selve konferansens forskjellige faser. Kontakter og konsultasjoner har funnet sted både mellom utenriksdepartementene og mellom de nordiske lands delegasjoner på konferansen. Sikkerhetskonferansen har også stått sentralt de siste årene på de halvårlige nordiske utenriksministermetene. Jeg tror at ulikhetene i de nordiske lands sikkerhetspolitiske forankring på mange måter har bidratt til å gjore disse konsultasjoner serlig nyttige. Selv om enkelte nyanser naturlig nok har gjort seg gjeldende i synet på det vide spektrum av spersmål som har vart under behandling på Sikkerhetskonferansen, er det mitt inntrykk at de nordiske lands synspunkter i de fleste hovedspersmål har ligget mege ner hverandre.

FORUM 12 » 7 3. De samme grunner som har fart til at de nordiske land har valg ulike tilknytningsformer til EF tilsier også at det ville ve&ere vanskelig for disse land å fastlegge noe felles syn på forholdet til Fellesskapet. Det synes heller ikke å veere noe behov for dette. Innefor rammen av de tilknytningsformer som landene har valgt, synes samarbeidet for de flestes vedkommende å ha utviklet seg tilfredsstillende.

Liknende betraktninger kan gjeres gjeldende når det gjelder sporsmålet om å utforme et felles syn på COMECON. For de nordiske land kan det imidlertid vare all grunn til å falge den videre utvikling både innenfor EF og COMECON og i forholdet mellom de to organisasjoner. Når det gjelder sporsmålet om de okonomiske forbindelser mellom COMECON-landene og EF og EFTAlandene er det mitt håp at de anbefalinger som er lagt fram på Sikkerhetskonferansen vil före til en videre utbygging av disse forbindelsene.

4. Som et ledd i det omfattende samarbeid mellom de nordiske land er det foretatt et betydelig utredningsarbeid om mulighetene for en koordinering av de nordiske lands energipolitikk. Etter oppdrag av Ministerrådet blir det nå foretatt videre utredninger av de muligheter som måtte foreligge på de forskjellige konkrete områder. Allerede i dag foregår det et visst samarbeid om energileveranser bla mellom Norge og Sverige. I lys av resultatet av de pågående utredninger vil det vere naturlig å ta n&ermere standpunk til sporsmålet om en koordinering av energipolitikken som ledd i et bredere industripolitisk samarbeid mellom de nordiske land.

5. Rammen for det nordiske samarbeid er trukket opp i Helsingforsavtalen og gjennom bestemmelsene om opprettelsen av Nordisk Rå og Nordisk Ministerråd. Slik disse regelverk er utformet og i lys av det nordiske samarbeids helt spesielle grunnlag og karakter, er det ikke naturlig å trekke andre land inn i dette samarbeidet. Dette er ikke til hinder for at det i spesielle tilfelle kan vise seg hensiktsmessig å etablere et okonomisk samarbeid mellom Sovjetunionen på den ene side og flere av de nordiske land på de annen side. Vänd!