Finländskt företagande i fjärran länder

Taggar: Teman: ekonomi

14

FORUM 3 : 7 =" Kone Oy:s fabriksanläggning 1 Hyvinge.

Under de senaste femton åren har de finländska direktinvesteringarna utomlands uppgått till 1219 miljoner mk, medan utlänningarna investerade här för 899 miljoner.

Tas repatrieringar med i beräkningen närmar sig kapitalutflödet från Finland under de här åren 500 miljoner mk.

Träförädlingsindustrin har redan vanan inne med utlandsetableringar av tulltekniska skäl. Kymmene Ab vill därför öka intresset för sin aktieemission genom att kalla sig störst utomlands bland finländska företag. Företagets omsättning i utlandet var senaste år omfattande. 440 miljoner mark i direkt produktion och därtill försäljning via kontor i över tio länder. Kymmene är också me i det stora Eurocanprojektet, som har ställt Finlands investeringsbalans på huvudet genom de hundratals miljoner som investeringen har krävt.

Det finländska intresset för de utländska marknaderna håller i sig. Det visar två aktuella fall. G A Serlachius Ab skall sätta upp en lådfabrik i oljelandet Iran och Kone Oy skall försöka med konststycket att köpa det multinationella Westinghouse från den västeuropeiska hissmarknaden.

Finländskt företagande i fjärr

FORUM 3 - 7 1 an länder

G A Serlachius hör inte till de mest internationella, när det gäller direktinvesteringar utomlands. Företaget har ställt sig avvaktande och hållit sig borta från branschens mest vågade utlandsäventyr. För 1’/2 år sedan köpte i alla fall Serlachius tillsammans med Nokia in sig i Brittish Tissues, en av de tre stora på den engelska mjukpappersmarknaden. Tillsammans äger de finländska företagen 50 ?/» av bolaget, som har ‘/s av marknaden. Erfarenheterna har varit goda och Serlachius planerar nu att kombinera den direkta exporten med fler utlandsinvesteringar. Ett mindre, helägt företag skall man sätta upp i England för att bestryka papper som exporteras från Finland. Dessutom skall den finländska pappersproducenten ge sig iväg ända till Iran för att starta en fabrik som tillverkar askar av kartong.

— Iran är en intressant marknad. Landet har stora resurser och med de oljepengar som landet nu får in kommer det att utvecklas ytterligare. Bakgrunden till att Serlachius ger sig in på Iran är den att vi redan i några år har exporterat kartong dit per järnväg över Sovjetunionen. Vår inköpskund, som gör lådor av vår kartong, var i färd med att utt vidga. Själv saknar han tekniskt kunnande. Han sökte därför efter en samarbetspart och som huvudleverantö kom vi in i bilden, uppger VVD Nils Björklund som motiv för investeringen i shahens Iran.

— Serlachius passade anbudet ypperligt. Färdiga lådor kan vi inte exportera till Iran. Den inhemska marknaden skyddas där med rätt höga tullar och redan transportmöjligheterna utgör ett hinder. Genom det nya bolaget, där vi är delägare, är vi våra egna köpare och gör inköpen från våra bolag i Finland. På så sätt kommer inte andra undert leverantörer in i bilden och vi kan exportera mer i takt med utvidgningen på den iranska marknaden.

Det nya bolaget heter Zang och blir ett joint-venture, Serlachius får 45 9/9 av aktierna medan den iranska samarbetsparten har hand om resten. Aktiemajoriteten måste vara i iranska händer för att bolaget skall få de fördelar som regeringen beviljar nyetableringar. Det är också en förutsättning för att komma över finansieringskällor på ort och ställe. När det gäller företagsledningen så kommer den trots allt att ske på fifty-fiftybas genom ett avtal med kompanjonen, där man kommit överens om vilka frågor som skall ha den andras godkännande för förverkligande. Serlachius räknar med att projektet skall öka företagets kartongexport till Iran från 2000 ton i året till 5000 ton. Och man hyser redan planer på tilläggsinvesteringar som skulle garantera en kartongavsättning på 10 000 ton.

Kone köper upp internationell konkurrent?

Finländska Kone Oy är inte nybörjare när det gäller internationella affärer. Familjeföretaget väckte renommé redan 1968 då företaget köpte upp ASEA-Grahams hissproduktion. Det gav Kone över hälften av den nordiska marknaden — en ställning som idag bara kan hotas av internationella storbolag.

Sedan följde en minoritetsposition med 272”/v av aktierna i ett spanskt hissföretag. År 1970 investerade man i Österrike, 1972 i Frankrike, 1973 i Tyska Förbundsrepubliken och 1974 i England. Nu utökas den västeuropeiska kartan med Belgien.

Enligt ett fastslaget avtal med det multinationella Westinghouse tar Ko I senaste nummer av FORUM beskrev ekon kand Christian Sundgren hur den finländska ekonomin blir allt med internationell, framför allt genom de ökade kapitalinvesteringarna utomlands.

Serlachius investeringar i Iran kommer inte särdeles att tynga den finländska kapitalbalansen. Serlachius andel i Zangs aktiekapital är c 2 Mmk. Det hoppas man kunna låna på den internationella kapitalmarknaden. Själva verksamheten och driften i Iran kommer att finansieras med oljepengar från bankerna där. På företaget vill man att de här utgifterna skall jämföras med de intäkter kartongexporten ger. Med dagens priser ger 5000 ton kartong 10 Mmk.

Den moraliska sidan då med en Investering i Iran — I affärer gäller det att se till att man kan sälja. Kan man sälja måste man se till att man får sina pengar. Om man investerar gäller det att undersöka hur säker investeringen är.

I Iran är affärsklimatet sunt. Regeringen har en hel del lagar och beslut, som skyddar verksamheten där.

Det har VVD Nils Björklund vid Serlachius kommit till och han har ju vana med att planera utlandsinvesteringar sedan han planerade Valmets produktionsanläggningar i Brasilien. De erfarenheterna kommer bra till pass nu när det talas om Iran som 70- och 80-talets Brasilien. Oljeländerna och isynnerhet Iran har därför blivit det hägrande investeringsmålet för ett flertal storföretag i väst.

ne över det amerikanska storföretagets dotterbolag i Belgien och Frankrike. Två bolag vars nominella värde på aktiekapitalet rör sig kring 100 Mmk. Kone håller på att bli multinationellt.

Vänd!