Finskt näringsliv kan drabbas hårt av integrationen

av Matti S Kurkela Forum 1991-11-12, sida 15-16, 26.09.1991

Taggar: Teman: integration

Utan öppnare ekonomi:

Finskt näringsliv kan drabbas hårt av integratione arknadsekonomins — huvudelement kan grovt indelas i tre grupper. De två första ä inledandet av företagsverksamheten och hindren mot etablering på marknaden samt konkurrensläget på marknaden och företagsverksamhetens upphörande. Den tredje gruppen bildas främst av normer som gäller konkursförfarandet, men de lämnas utanför denna betraktelse.

De ekonomiska systemen och principerna bakom dem är mycket svåra att gestalta ur ekonomisk-teoretisk synvinkel. Det torde inte heller finnas några påvisbara absoluta sanningar.

Den juridiska regleringen av det ekonomiska systemet är nästan lika spekulativ. För granskningen erbjuds ändå en stadigare grund utgående från de skrivna normerna, eller frånvaron av dem.

Marknadsekonomisk frihet — finns den?

Det mest karakteristiska draget i det marknadsekonomiska systemet torde vara frihetsbegreppet. Medborgarna skall fritt få inleda näringsverksamhet utan statlig kontroll eller tillstånd. Friheten i denna bemärkelse kan dock vara delvis begränsad. Utlänningarnas rättigheter kan vara mera begränsade, vilket är fallet i Finland. I många länder lockar man däremot företagsetableringar och utländska investerare med skatte- och andra investeringsincentiv.

Det kan uppställas hinder i vägen för inledandet av näringsverksamhet. Tex för bank- och försäkringsverksamhet har det stadgats vissa minimikapitalkrav. Genom att detta eliminerar potentiella nya företagare, skyddar det samtidigt de företag som redan finns på marknaden och begränsar konkurrensen. Också andra faktorer än de direkt juridiska kan begränsa nyetableringar på marknaderna. Exempel på dessa är det verkliga kapital som behövs för verksamheten, patent, know-how, distributionsnät, geograliska avstånd, osv.

För vissa ”naturliga” monopols del måste — konkurrensförutsättningarna tryggas genom specialåtgärder. Det här gäller t ex de företag som äger eldistributionsnäten och annan infrastrukturell verksamhet. Problemen är inte olösliga.

FRUN 11—12/1991

Text: Matti S Kurkela

I den här artikeln behandlas den juridiska regleringen av vårt ekonomiska system ur en kritisk vinkel. Målet för granskningen är vissa av de mest centrala funktionerna i det marknadsekonomiska systemet: konkurrensmiljön och kapitalbildningen.

Konkurrense ett mål i sig

Till de marknadsekonomiska idealen hör att friheten bibehålls på varje enskild geografisk- och produktmarknad. Konkurrensen fungerar endast om det finns flera lika starka företag på marknaden.

Det innebär att det marknadsekonomiska idealet är själva konkurrensen, och inte i något avseende att besegra någon annan; målet är att skapa och upprätthålla konkurrens för konkurrensens egen skull. Företag konkurrerar dock inte gärna, utan försöker begränsa den interna konkurrensen och hindra nya konkurrenter från att etablera sig. Strävan att begränsa konkurrensen är nästan en naturlag.

På de flesta marknader, speciellt oligopolistiska och monopolistiska marknader, är konkurrensbegränsningarna faktiska. Det dominerand företaget dikterar genom sitt beteende prisnivån och kan genom sina ekonomiska resurser ”straffa” de företag som avviker från den. På kartelliserade marknader försöker konkurrenterna hitta ett gemensamt pris utan ett egentligt avtal. Priset ”söker” sig antingen till en relativt hög nivå som tillfredsställer alla, eller till en nivå som bestäms av det dominerande företaet.

Det finska samhället har traditionellt genom FPprisregleringar försökt skydda sig mot en inflatorisk prisutveckling som beror på bristande konkurrens.

Genom att prisregleringarna inte ökar konkurrensen, utan snarare tvärtom minskar den, garanterar regleringarna att de företag som finns på marknaden får tillräckligt stora vinstmarginaler. Samtidigt förstärks deras ställning på marknaden och näringslivet byråkratiseras. De kostnader som uppstår för företag och den offentliga sektorn på grund av regleringarna överflyttas dessutom på konsumenterna och ökar därmed den inflatoriska utvecklingen.

Den missförstådda kapitalismen

Bristen på effektiva konkurrensrättsliga normer torde bero på att man missförstått begreppet marknadsekonomi. I begreppet ”kapitalism” innefattas ofta en bild av en total frihet, av ett samhälle i vilket statsmakten inte alls blandar sig i marknadskrafternas verksamhet. På motsvarande sätt skulle bristfälliga lagar och förordningar och avsaknaden av en ordningsmakt i det normala livet leda till ett samhälle som styrs av de våldsammaste och starkaste.

Bristen på en effektiv konkurrenslagstiftning skyddar mao inte det ekonomiska systemets frihet, utan invalidiserar det. Frånvaron av konkurrensrättsliga regleringar skyddar företag på monopoliserade eller kartelliserade marknader. På grund av avsaknaden av reell konkurrens kan de genom sin skyddade ställning ta ut högre vinster än vad som vore möjligt på de idealiska marknaderna.

Vissa branscher i det finska näringslivet är typiska monopolistiska elle vän 15

Utan öppnare ekonomi…

fortsättnin oligopolistiska marknader. Genom de senaste årens okontrollerade företagsköp och fusioner har marknaderna blivit ännu mera koncentrerade. Ofta rubriceras denna koncentration och konkurrensbegränsning dock som ”rationalisering” eller ”utveckling”, eller motiveras med att man gör sig redo för den växande europeiska konkurrensen. Denna tendens leder till att konkurrensförmågan försämras på grund av att konkurrensen minskar eller helt upphör.

I takt med att den internationella konkurrensen ökar, går dylika ”förslappade” företag under eller skär ner antalet anställda för att hållas vid liv. Detta öde hotar många företag på den gemensamma curopeiska marknaden.

Marknadsekonomin kräver fungerande kapitalmarknader

Ett fritt marknadsekonomiskt system förutsätter fungerande kapitalmark nader. Företagen behöver dels kapital för att grundas och dels för att kunn fungera. italbehovet kan tillgodoses med främmande skuldkapital elle eget riskkapital. Ett fritt marknadsekonomiskt system måste effektivt trygga — kapitalbildningsprocesserna. Det här innebär att investerarna, såväl privatpersoner som samfund. måste få ett effektivt skydd.

Det skydd som värdepapperslagen erbjuder investerarna är dock ännu bristfälligare än det konsumentskydd som konsumentskyddslagen ger: ett tandborstköp är mera normerat och skyddat än placeringsverksamhet!

Företagsverksamheten = förutsätter att en investering i form av eget kapital såväl skattemässigt som i övrigt är åtminstone lika förmånligt som en placering i räntebärande instrument. I Finland har vi inte nått denna likställdhet. Tvärtom kanaliserar de senaste förändringarna placeringarna närmast till bankdepositioner.

I en marknadsekonomi måste tillgången till kapital vara så fri som möjligt. Det innebär att det borde skapas en tillräcklig konkurrens på den inhemska penningmarknaden. I lika hög grad innebär det också att det fritt borde gå att utnyttja utländskt främmande kapital. Inom denna sektor har vårt näringsliv dock på ett radikalt sätt frigjorts i och med liberaliseringen av valutalagstiftningen.

[Instrumenten för främmande kapital kunde vara masskuldebrev eller motsvarande instrument till allmänheten. De outvecklade marknaderna för dessa instrument har dock lett till att det främmande kapitalet ännu oftast kommer från någon bank.

Lånat riskkapital osunt

Bankernas dominerande roll kan upprätthållas om utvecklingen av andra finansicringskällor förhindras. Bankernas långivning har i praktiken förvandlats till företagens riskkapital, vilket ju i egentligen borde utgöras av det egna kapitalet. Ett klart symptom på denna snedvridning är bankernas reditförluster i miljardklassen.

Bankverksamhetens reglering är en av de centrala faktorerna i en fri ckonomi och en av kapitalmarknadernas centrala faktorer. De banker som ba Värdepapperslagen ger investerarna ett bristfälligt skydd — idag är tack var konsumentskydedslagen ett tandborstköp mera normerat…

16

Advokat Matti S Kurkela är jurist vid Advokatbyrå Heikki Haapaniemi.

sad eller tarifferad, eller om man har begränsat de utländska bankernas möjlighet att framgångsrikt etablera sig.

Ett viktigt principiellt problem är om en bank som upptar medel från allmänheten själv får använda pengarna till spekulativ verksamhet eller till att skaffa sig ägointressen i företag.

Den första punkten är förbjuden i vissa marknadsekonomiska länder cftersom den försätter bankens soliditet och därmed deponenternas pengar i fara. Så är fallet i Japan och USA. Då det gäller bankernas placeringsverksamhet. kan konstateras att bankerna använder depositionerna till att göra det som deponenterna själva borde göra. Bankerna tillför knappast något tilläggsvärde, däremot nog tilläggskostnader.

För att trygga bildandet av riskkapital för företagens bruk, krävs det vivetvis också annat än att investerarna skyddas. Investeringar i företag är inte intressanta om inte minoritetsskyddet utvecklas. Lika viktigt vore att trygga akticägarnas likvärdighet i samband med stora aktieaffärer. De flesta västländer har ett mycket omfattande och effektivt skydd i denna [råga.

EG kan innebära stora problem

Vårt lands outvecklade konkurrensförhållanden och juridiska praxis kan tillsammans med nuläget på våra kapitalmarknader innebära att den industriella verksamheten och ekonomin överhuvudtaget kan sargas mycket svårt i den curopeiska integrationen.

En utländsk — eller åtminstone en europeisk — investerares ställning borde jämställas med en fi investerares. Ett mål borde också vara att skapa investeringsincentiv i stället för de nuvarande begränsningarna.

Det nuvarande blandsystemet med sina tendenser att skydda monopoliserade företag saknar ofta den fria konkurrens som förknippas med marknadsekonomi. Det innebär att den är på kollisionskurs med EG som företräder en faktisk marknadsekonomi,

Om man inte lyckas förstärka och trygga de marknadsekonomiska krafternas verksamhet, finns det risk för att vårt lands sköra välstånd nästa Årtusende igen är beroende av några träförädlingsindustrier. Med allt vad det innebär av ett katastrofalt sysselsättningsläge. L 11—12/1991 FRUN