Förändringar har inga förtecken - vinnare samarbetar med dem

av Ragnhild Artimo Forum 1994-16, sida 22-24, 12.12.1994

“Because Something Is Happening, But You Don’t Know What It Is, Do You, Mr. Jones?” (Bob Dylan)

Förändringar har inga förtecken.

VINNARE SAMARBETAR MED DEM.

Ragnhild Artimo

Hör du till dem som ser förändringar som farliga troll som försvinner bara man blundar? Eller hugger du förändringen i kragen och säger: “Vänta, jag tänker också dra nyHa av dig!” Förändringar blir vad du Rör dem till, säge dismätarna för såväl organisa tioner och företag som individer. Ibland är de planerade, men ofta kommer de oinbjudna. Förändringar är inte isig positiva eller negativa — de kan göras till det. Bearbetningsverktyget finns mellan öronen. Men du kan behöva hjälp att hitta det.

Karl-Erik Lassenius och Mikael Borgman är så fascinerade av den potential som finns i förändringsprocessen att de tillsammans med Eero Tervonen senaste vår grundade Utvecklingstjänster Ura-Net Ab kring detta koncept. Lassenius är ekonom och MBA med marknadsföringsinriktning, Borgman är skattejurist och “bankman”, och Tervonen filosofie magister och historiker.

Utvecklingsprocessen — man använder medvetet det ordet — GOLD. Goal Oriented Life Development. har utkristalliserats under två och ett halvt år och har rötter bland annat i Techteam. den företagarprocess som TFiF, DIFF och Niord erbjuder arbetssökande ekonomer och ingenjörer.

GOLD har rönt intresse inte bara på hemmamarknaden, utan också i Norden, Baltikum och Östeuropa, och presenterades i november för en bred internationell publik vid Internationella Juniorhandelskammarens världskongress i Kobe i Japan.

Forum träffade Lassenius och Borgman på Ura-Nets kontor i Helsingfors. Och frågade om förändring, förändringsmotstånd, ansvar, motivation och mål.

Fö är de verkliga kon Förändringar är potential

Karl-Erik Lassenius: — Vad förändring är? En förutsättning för utveckling. Och utveckling är en förutsättning för livet. Det är viktigt att notera att förändringar inte i sig själv är till det sämre eller det bättre, utan saknar förtecken. Det är du själv som subjektiv 2 uppfattar vad förändringen är eller kan bli för dig, som individ, som medlem av ett kollektiv.

Mikael Borgman: — Det där stämmer säkert på ett filosofiskt plan. I vid bemärkelse kan man säga att förändring är en rörelse mot ett mål eller bort från någonting, På individnivå kan vi antingen ha ett otillfredsställt behov och sträva tillatt tillfredsställa det eller förbättra en situation. Eller också är vi är lugna och tillfreds med vår situation och en förändring upplevs som ett hot. Man kan göra den indelningen att man talar om aktiva och reaktiva förändringar, Aktiva förändringar tar individen själv deli genom att sträva mot ett attraktivt mål. Reaktiva är vi om vi sitter passiva medan saker händer omkring oss, och känner oss otrygga och hotade men tar inte aktivt deli vad som händer.

— Det är viktigt att inse att förändringarna kommer oavsett vi intar en aktiv eller reaktiv ställning till dem. Som aktiva har vi möjlighet att styra vår egen verksamhet och kanske påverka andras, och har den vägen möjlighet att göra den i sig neutrala förändringen fördelaktig för oss. Med en reaktiv attityd är vi passiva, objekt för vad som sker. Eller slåss mot väderkvarnar genom att slåss mot en förändring som redan inträffat. Denna reaktiva inställning kan vara destruktiv för individen — man talar om självsabotage.

Streta emot eller styra?

KEL: — Vi kan ta som illustrerande exempel nationens lantbruk. En förändring är för handen — oberoende av landets EU-beslut. Men vad gör lantbruket: kämpar emot, använder massor av energi på att bevara en situation som ohjälpligt kommit till en vattendelare. Öch som monumentalklumpighet konstaterar man, då folkomröstningsresultatet är ett faktum, att det ä ikael Borgman.

NU kampen verkligen börjar.

MB: — Vad man missat är att också om Finland skulle bli utanför EU betyder det inte att vi fortsätter att leva som under 70- eller 80-talet, utan förändringen År Där. Och utan att ta ställning för eller emot tror jag att man i synnerhet på lantbrukssektorn har ett enormt behov att ha ett konserverande understödssystem och på det sättet stoppa utvecklingen, Den attityden gäller i någon mån också exempelvis fackorganisationer…

KEL: — Och bankväsendet!

MB: — Som gammal bankman måste jag ju säga att vi måste ha ett bankväsende men det skall inte bevaras som ett värdefullt museiföremål utan utvecklas som ett arbetsredskap. Detsamma gäller arbetsmarknadsmekanismerna. Även om man utåt säger sig vara eniga där redan, är det ett långt steg till att göra en aktiv förändring. Tanke utan handling är som att inte tänka alls, och det är där arbetsmarknaden står nu.

KEL:–Men detär ett steg i alla fall att man inser att saker inte är som de varit. Det är längre än MTK kommit.

Samarbeta med verkligheten

MB: — Vad det handlar om är att samarbeta eller inte samarbeta med förändringar. Den insikten eller icke-insikten gör vinnare eller förlorare. KEL: — Grekerna hade ett ordspråk: den är icke fri som icke är herre över sig själv. Och det är en av grundtankarna bakom vår GOLD-filosofi. du måste ta ansvar. Det är ett ord som det lätt går inflation i. Och det ges ofta en negativ laddning: “Vem är ansvarig?” är synonymt med “Vem är skyldig?” — men vi menar att ansvar mera är inåt än utåt. Att man tar ansvar betyder att man har möjlighet att styra detsom händer, vara subjekt iställetför objekt.

MB: — Det ger den befriande känsla fråga: v hur skall jag göra för att uppnå dem att jag gjorde det jag medvetet valde att göra. Och om det gick åt skogen lärde jag mig någonting — och hade alltså någon slags framgång.

KEL: — En av våra käpphästar är: du skall inte lägga in värderingar. Utgå från att något rätt och slätt AR. Feedbacken avgör och ger möjlighet att korrigera. När du får feedback lär du dig något varje gång. . MB: — Feedbacken kan ses som i sig själv neutral; det är hur du upplever den som färgar den. Den kan upplevas som positiv, uppbyggande, eller negativ, raserande.

KEL: — Det klassiska exemplet på feedbackens mekanism är ett barn som lär sig gå, något vi alla sett. Det ramlar, stiger upp, korrigerar sin teknik, faller igen, skrattar glatt, stiger uppigen, och utnyttjar varje gång de nyvunna erfarenheterna att finslipa tekniken — och går till slut.

Lassenius och Borgman väljer avsiktligt exempel och studieobjekt ur vardagslivet. Det är genom att observera det nära och välbekanta som många viktiga insikter nås. Ta frukostbordet hemma!

KEL: — Då familjen äter morgonmål — eller vilken måltid som helst — sitter familjemedlemmarna alltid på samma plats. Vanligen är det omöjligt att rekapitulera hur denna platsfördelning ursprungligen utkristalliserats. Anta att någon en dag sätter sig på en annan plats. Eller försök själv, hemma eller vid kaffebordet på jobbet. Förvirring! Irriterade anmärk “Att ta ansvar betyder att man har möjlighe att styra det som hände = vara subjekt älle för objekt.

ningar! Kanske rentav ångest i luften! Förändringsmotstånd i sino prydno! Men anta att gruppen sedan tar i användning nya platser: då är den troliga konsekvensen att individerna snart börjar se fördelar med den inträffade platsbytesprocessen.

MB: — Kanske såhär: tidigare satt jag med ryggen mot fönstret men nu ser jag ut, och ser hurdant vädret är. Eller: nu räcks jag själv till kaffebryggaren, brödrosten…Nu slipper jag vila ögonen på odiskade kärl från igår… Med andra ord: den första, avvärjande reaktionen är illa använd energi, medan efforten att utnyttja förändringen för att tjäna det egna intresset är positiv, uppbyggande.

KEL: — Då accepterar man de nya förhållandena, anpassar sig till dem och lär sig operera i dem. Det sker — om än på helt intuitiv nivå — genom att man frågar sig: var finns mina egna mål i denhär bilden, hur skall jag göra för att uppnå dem? För vi har alltid egna mål av olika slag.

Fina ord räcker inte

Pilla ner de fina orden till en begriplig nivå! Det är en av riktlinjerna för hur Ura-Net arbetar med sina uppdragsgivare.

KEL: — Scenario är ett sådant fint ord. För några år sedan skulle alla företag med självaktning ha ett Scenario. Låt mig förenkla vad “scenario” är. Jag vill gärna ta mig en kopp varmt kaffe när Jag kommer hem från jobbet. Men om jag laddar och knäpper på kaffebryggaren på morgonen då jag går till jobbet smakar det beskt och äckligt då det stått hela dagen. Så jag bara laddar bryggaren förrän jag går, och sen knäpperjag på den med detsamma jag kommit hem, och medan jag hänger upp överrocken och går på toaletten är kafet sedan nybryggt och precis som det skall vara. Vad jag gjorde var att jag hade ett scenario, en bild av något som ännu inte fanns, och sedan byggde mig en väg från där jag befann mig till dit jag ville gå. Och vill man kalla vägen Strategi går det bra — men man behöver inte göra det så språkligt konstigt. MB: — Att måla upp en bild av något som inte existerar är något datorn inte går iland med för att den inte är kreativ. I och med att vi målar upp bilden för oss själva blir vårt mål klart för oss också om vi inte klär det i exakta ord — och våra handlingar blir steg på vägen till detta mål. Det är viktigt att märka att den bara kan bestå av positiva element. Jag kan inte måla upp en bild av mig som icke-rökare, men jag

Mikael Borgman: — Värt språk styr våra tankar, våra tankar stvr vad vi gör, Ord är viktiga redskap för att nå ett mål kan måla en bild av mig med bättre kondis… Vi kan inte rita en bild av en icke-häst eller en icke-ölflaska. Negativa saker existerar bara inte i vardagsfysiken. Så vi behöver uttrycka ett mål 1 positiva begrepp, som definierar vad vi vinner, vad vi kan uppnå. Om jag tänker sluta röka duger det inte att upprepa “Jag får inte röka, jag får inte röka” — det är ordet “röka” som blir det enda viktiga ordet där. Så jag behöver alternativ, och säger då till mig själv: Jag går ut och promenerar i stället! Eller tar ett tuggummi!

Ord är redskap

I begynnelsen var ordet, många ord. Förändringar liksom förändringsmotstånd är långt förankrade i språk. MB: — Vårt språk styr våra tankar, och våra tankar styr vad vi gör. Jag finner det oroande att den unga generationen har ett så påfallande magert ordförråd — tankemnehållet blir magert, om redskapen är bara hundra ord.

KEL: — När du inte kan formulera dina tankar för dig själv, är du utlämnad åt att handla på instinkt och vet inte varför du handlar på ett visst sätt. MB: — En undersökning i USA för ett par år sedan visade att dataunderbarnen har ett heltäckande tekniskt ordförråd men i extrema fall helt saknar ord som uttrycker känslor. De har svårigheter i relationer med andra levande människor för att de inte har verktygen att ge uttryck för känslor. KEL: — Datorns binärspråk är ettor och nollor, och dessa computer kids kör in i en antingen-eller-tankebana utan nyanser, vilket är farligt. vän 2 fortsättning från föregående sida

MB: — Om vi har svårt att formulera våra tankar tror vi inte på dem. Einstein talade om intuition som ett ordlöst tänkande, tankar som överstiger vår språkliga förmåga. Om den språkliga förmågan är mycket låg kommer denhär gränsen snabbt emot. En person som saknar ord som uttrycker känslor kan inte uppfatta en känsla hos sig, Och vad vi inte kan uttrycka uppfattar vi ofta som overkligt.

Bromsord och gasord

Motsatsen till en stor sanning ärinte en stor lögn, utan en annan stor sanning, menade Niels Bohr. Det lämnar rum för att söka positiva alternativ.

KEL: — Vi är alltför benägna att tänka i termer av motsatsförhållanden, att man har något positivt och dess motsats automatiskt är något negativt. Så en av våra övningar i GOLD-programmet går ul på att tumma på den automatiken. I en inventering av egenskaper som uppfattas som positiva listar vi egenskaper som är dessa motsats — men positiva motsats, Alltså positiva egenskapers positiva motsatser! Det är jobbigt, men nyttigt, för det vidgar tänkandet. Snabb kan vara en bra egenskap — men om vi som motsatt egenskap i stället för långsam väljer eftertänksam eller grundlig, kan dessai vissa situationer vara bättre egenskaper än att vara snabb. Eller ta koncentrerad eller fokuserad: motsatsen kani stället för splittrad vara mångsidig! MB: — Avsikten med denna tankegymnastik är att i en självinventering se de olika egna egenskaperna som redskap att nå mål i olika situationer. Vi talar om gasord och bromsord — ord som frigör handlingskraft, och ord som förlamar. Splittrad har en bromsande, förlamande laddning, medan mångsidig öppnar möjligheter. Det är först när vi plockat bort sådana onödiga cementgrisar från vägen som vi kan köra.

“Försöka” räknas int “Go for GOLD”, står det på omslaget till Ura-Nets programbroschyr, och det mottot har också idrottsmän — utom finländska, som inför topptävlingar vanligen berättar för reportrarna att de “strävar efter att vara bland de fio bästa”. Denna totalt ambitionslösa “strävan” är en mycket finländsk — nationalsjukdom. “Men “sträva” och “försöka” räknas inte, och vad värre är. de är förhandsdeklarationer att man frånsäger sig resultatansvaret för vad man ämnar göra. Det är att från början nöja sig med att förlora eller misslyckas.

MB: — “Försöka” och “sträva” är den språkliga formen av ansvarsflykt, speciellt omhuldad av politiker. Och för säkerhets skull i passiv form — “ma 2 kommer att sträva” till det eller det, inte: “jag kommer att göra” så och så. KEL: — Det handlar om att ta ansvar för de beslut som görs, och vi har en tendens att också på vardaglig nivå fly ansvar. Språkligt sker denna ansvarsflykt ofta med hänvisning till att man inte kan det ena eller det andra. Underförstått: man lever i en Jag måstevärld full av tvång som man inte själv kan påverka. Då är det enkelt att förklara dina misslyckanden med att vad du gjort är något man utifrån tvingat dig att göra, i stället för något du medvetet valt att göra.

MB: — Och med Jag måste som utgångsläge når man aldrig framgång. Man kan ha tur, och det kan gå bra — men känslan av framgång är ofrånkomligt kopplad till att man medvetet och ansvarsfullt gjort vissa val. Och när man upplevt att man lyckats som följd av de val man gjort i sitt handlande är det en berusande känsla som man blir beroende av och vill uppleva om och om igen. Det är en dramatisk skillnad mellan Jag måste-världen och Jag villvärlden.

Steg för steg

Insikten att det finns mer än en väg att gå är en utvecklingsprocess som tar längre tid än att läsa denna artikel. Ingenting värdefullt uppnås lätt eller utan ansträngning. Utvecklingsprogrammet GOLD är, säger Lassenius och Borgman, ett verktyg att starta upp en process som ger beredskap till målinriktad självutveckling och den vägen beredskap at växa med en förändringssituation. Fyra nyckelsteg i processen är Ö att ta språnget från Jag måstevärlden till Jag vill-världe 9 att utveckla den egna graden av medvetenhet och stärka självförtroende & att aktivt ta ansvar för framtiden € att motiveras av förändringsprocessen- och aktivt.styra den

MB: — För att komma till punkt B från punkt A är det naturligtvis viktigt att definiera vad och var punkt B är — men också nödvändigt att veta var A är. A är vi, det vi är just nu. Det material vi har att arbeta med. Det är här självinventering kommer in.

KEL:— Tendensen då det gäller självinventering är oftare destruktiv än konstruktiv: finländarnas självkänsla är vanligen underutvecklad. Så vi fäster också uppmärksamhet vid att bygga upp självförtroendet genom att tillsammans gå igenom de erfarenheter och resultat som ackumulerats över yrkesåren — väldigt ofta är vederbörande själv blind för sina förtjänster. Så det är motiverat att påvisa att han eller hon är mycket duktigare än sin egen bedömning därav.

GOLD-programmet är avsett för organisationer och företag i förändring — med ledningsbyte, fusion, uppspjälkning, omorganisering, sanering, marknadsexpansion eller andra omställningar på agendan.

Plöja för sådd

KEL: — Vanligen kommer vi in i bilden när förändringen redan skett och man upplever ett behov att förbättra organisationens förutsättningar att operera I den nya situationen. Bästa resultatet når man givetvis genom att gå igenom GOLD-processen redan före förändringen.

MB: — Vi tar inte ställning till själva förändringen; vår uppgift är att plöja, bereda jorden för att ta emot sådden. Och ledningens sak är sedan att så — och skörda. Vi plöjer så att jorden bältre kan ta emot sådden, för om personalen är som en stenhård leråker kan ingenting växa.

Programmet, som sträcker sig öve cirka två månader, är uppdelat i flera etapper med (helst) en veckas intervaller — det är viktigt att inte köra igenom det med full fart. Att bearbeta nya impulser och synsätt kräver tid. MB: — Idealet är en seminariedag per vecka, med den takten mognar processen mellan “inputdagarna”. Många uppdragsgivare vill helst köra GOLDprogrammet intensivt över ett veckoslut, men den mänskliga hjärnan jobbarinte på det sättet då det handlar om mycket grundläggande förändringar i sättet att tänka — med högtryckstakt över veckoslutet har deltagarna glömt en stor del på måndagen, och nästan allt senast på onsdagen…Förändring måste vara en aktiv process, inte en tvångsmatningssituation.

Gvide, inte guru

KEL: — Vi startar på en generell och opersonlig nivå, med deltagargrupper på kanske 35 personer. I det skedet är konsultens roll mycket central, och vi talar om saker i allmänna termer, medvetet på en neutral nivå.

Det är viktigt att i initialskedet kun na röra sig på en anonymare nivå och inte gå deltagarna in på livet, för då låser det sig lätt. Senare arbetar man med subgrupper på ungefär tio deltagare, eller ibland smågrupper på bara tre till fem och det hela blir mer av växelverkan och dialog inom gruppen. Konsultens roll under processen kan sägas vara: först föreläsarens, sedan handledarens, sedan storebrors, och till slut bara ett minne, för konsultens roll ska minska hela tiden. KEL: — Idén är att deltagarna själva styr fokusförändringen i sitt sätt att se; vi serverar ingen förebild. Nyckelinsikten är att det är det egna ansvaret. den egna handlingen som leder dig till målet — och att den egna förmågan är större än du tror. &