Forskningspolitik i Norden

Taggar: Teman: forskning

| | ögskolorna skall få mera forsknings pengar. Enligt den nya lagen o högskolornas utvecklande skall anslagen i statsbudgeten reellt ökas med minst 15 procent varje år under perioden 1988—91. Högskolornas forskningsutgifter för innevarande år uppgår till drygt en miljard mark, varav skolornas egna budgetmedel utgör 650 Mmk. De årliga anslagen kommer att nästan fördubblas fram till 1992.

Räknade i procent av BNP är de sammanlagda statliga forskningssatsningarna nu uppe i 1,7 procent och når 2-procentgränsen år 1990.

Resurser och resultat

Målet med de programmerade ökade anslagen är att högskolornas verksamhet effektiveras och görs mera resultatinriktad. Sjupunktsprogrammet för högskolornas utvecklande betonar bl a dessas ökade befogenheter att besluta om budgetmedlens användning, och tar sikte på större planmässighet och koordinering i forskningsarbetet och i investeringar, evalueringssystem för forskning och undervisning, regelbunden rapportering av resultat, effektiverad utbildning som leder till grundexarnen på 4—-5 år, samt effektiverad forskarutbildning som gör det möjligt att avlägga doktorsexamen på ungefär 4 år.

Genom ökade resurser och andra åtgärder strävar man framför allt till att intensifiera och förbättra forskningen kvalitativt. De närmaste åren är det bl a meningen att förbättra forskningsförutsättningarna för bioteknik och molekylbiologi — samt cancerforskning. Finlands Akademi har uppgjort ett utvecklingsprogram för bioteknik och molekylbiologi för perioden 1988-92.

Omorganiserat råd

I mars cetta år inledde statens råd för vetenskap och teknologi sin verksamhet.

Sedan 1963 har dess ”föregångare", statens vetenskapsråd, som sorterat under statsrådet, behandlat de viktigaste utvecklingsfrågorna inom forskningsverksamheten — frågor kring lagstiftning, finansiering av forskning, och forskningens internationalisering. Rådet har även sammanställt vetenskapspoiiucxa program och översikter.

Det nya organet, tillsatt på basen av en förordning som trädde i kraft 1.3.87, har ett vidare uppgiftsfält, även om huvuduppgiften — att fungera som rådgivande organ för statsrådet och ministerierna — förblir densamma.

— Det nya rådet för vetenskap och teknologi skall behandla utvecklingsfrågor inOm såväl vetenskap som teknologi, säger fil kand Esko-Olavi Seppäfä, rådets vetenskapssekreterare. — Den nya uppgiftsdefinitionen baserar sig alltså på principen att statsrådet har ett enda organ som handhar rådgivningen gällande vetenskaps- och teknologipolitiska frågor. Rådets verksamhetsförutsättningar har förbättrats bl a genom att som medlemmar inkludera representan 26

Finland:

ENT Forskningspolitik i Norden

NY LINJE, MER PENGAR

Högskolelagen och den nya ulvecklingsplanen, omorganiserade vetenskaps- och feknologirådet, och inte minst den nya regeringens uttalat FoUpositiva policy skall stärka Finlands internationella teknologiprofil — som enlig den så låg man trot ter för arbetsmarknadsparterna, genom den organisatoriska uppdelningen i en vetenskaps- och en teknologisektion, samt genom att heltidsanställa en vetenskapsoch en teknologisekreterare.

Seppälä har tillträtt sin tjänst i början av april — teknologisekreteraren, tekn är Erkki ÖOrmala för ett par veckor sedan.

Det nya rådet är budgetmässigt underställt undervisningsministeriet, och funktionellt dess och handels- och industriministeriets gemensamma organ. Ordförande för rådet är statsminister Harri Holkeri, Sektionernas ordföranden är industriminister /ikka Suominen och undervisningsminister Christoffer Taxell. Vidare inkluderar rådet finansministern plus max två övriga ministrar — samt tio andra medlemmar insatta i forsknings- och utvecklingsarbete eller i teknologi. I rådet är Finlands Akademi, Teknologiska Utvecklingscentralen TEKES, högskolerådet, industrin samt arbetisgivar- och arbetstagarsidan representerade. Generailsekreterare för rådet är bitr prof Pentti Kosonen vid Åbo universitet, och vice ordföranden är kanslicheferna Jaakko Numminen och Bror Wahlroos — undervisnings- respektive handels- och industriministeriet.

— Bland de första uppgifter det nya rådet tagit itu med är uppdragandet av linjer för teknologisektionen, berättar Seppälä. — Inom detta år sammanställs också en ny vetenskaps- och teknolopolitisk översikt.

Forskningsvänlig regering

Det ser ut som en tanke att det nya rådet inledde sin verksamhet samtidigt med den nya regeringen.

— I regeringsprogrammet betonas betydelsen av vetenskap, forskning och utbildning, påpekar Seppälä. — Anslagen för dessa sektorer ökas och satsningarna gäller såväl grund- som tilämpande forskning. I programmet nämns särskilt högskolorna, Finlands Akademi, TEKES och företagen.

Forskningsområden som specificeras i regeringsprogrammet är bl a energiforskning, miljöforskning, jordbruket, framtidsforskning, teknologiutvärdering och -forskning samt de nationella vetenskaps- och teknologiprogrammen. Av dessa kan nämnas TEKES’ och VTTs (Statens teknisk örska OECD-analysen kanske inte ä forskningscentral) program samt ovannämnda bioteknikprogram i akademins regi.

Alla dessa frågor ingår i det arbetsfält rådet för vetenskap och teknologi nu skall tackla.

Finland FoU-profil

Enligt OECD-rapporten Reviews of National Science and Technology Policy/FINLAND, som publicerades senaste vår, är Finlands FoU-profil inte fullt så låg som den (helt befogade) inhemska forskningsdebatten låtit förstå. Det kan vara trösterikt att citera rapporten, enligt vilken vårt land i egenskap av liten och rätt nyligen industrialiserad nation kan uppvisa ”remarkabla och to m spektakulära resultat sedan 60-tatet, jämfört med länder i samma storleksklass, och även med större länder”. Det är dock motiverat att sätta dessa vänliga ord i reiation till det faktum att Finland i OECD-skala inte tillhör A-ligan i FoU. Det gör däremot Sverige med redan uppnådda 2,7 procent av BNP för FoU. Och det gör alla de industrinationer som nått 2-—3-procentstrecket. Ettan USA har nått över 3 procent.

Finland snuddar nu vid 1,7 procent och har — tillsammans med Norge — börjat knappa in på det allmänna internationella försprånget, men bibehåller sin position i Bligan — i gott (2) sällskap med forskningssvaga Danmark, Belgien, Italien och Österrike. Bottenskrapet, C-ligan, inkluderar under-1-procentländer som Turkiet, Grekland, Spanien, Portugal och Irland.

1990 skall Finlands FoU-procent nå över 2. Vid det laget har de viktigaste konkurrentländerna naturligtvis hunnit längre än nu.

— Mot den bakgrunden är det klart att Finland både kan och måste och ha råd att öka satsningarna på forskning och utveckling, säger vetenskapssekreterare Seppälä. Och tillägger milt ironiskt: — Knappast är vi så mycket smartare än våra konkurrenter att vi har råd med långt anspråkslösare satsningar. Utan att vara orealistiskt optimistisk, vill jag påstå att vi idag har de erforrderliga andliga resurserna. Frågan om de finansiella resurserna är i sista hand en fråga om den politiska viljan.

Ragnhild Artimo 12/1987 FORUN,

Sverige: NY KUNSKAP, NY TEKNIK OCH NYA PRODUKTE +

En av huvudlinjerna i den forskningspolitiken är att grundforskningen ska Ö en stärkt ställning. SOC miljoner SEK extra vill regeringen ge forskningen den ormmande treårsperioden, STU:s reårsprogram å sin sida betyder e ramtida svensk realökning av forskningsresurserna med 5 procent — totalt kommer programmet att g på drygt 2 miljarcer.

e officiella svenska forskningspeng arna — drygt 12 mrd SEK för treårs perioden fram till 1996 — skall i främsta hand kanaliseras och koncentreras till högskolor som redan har fasta forskningsresurser — inte spridas “jämnt och tunt”. I regeringens forskningsproposition betonas grundforskningens betydelse: det är den som skall upprätthålla Sveriges ställning som framstående forskarland. Regeringen varnar för att högskoleforskningen kan bli alltför projektinriktad och finansierad av utomstående, som vill se snabba resultat som genast kan omsättas I praktiken.

Problemen med forskarnas villkor — bl a låga löner, allt färre yngre forskare och dålig genomströmning på doktorandutbildningarna — skall tacklas med olika åtgärder. Ett mål är att forskarstuderandena “måste bli färre och snabbare”. 700 utbilaningsbidrag omvandlas nu till doktorandtjänster och över 200 nya forskarassistenttjänster inrättas. Plus ett sextiotal nya professurer.

Enligt riksdagsbeslutet blir det specialinsatser på några områden under den kommande treårsperioden: miljöforskning, polarforskning, bioteknik, infoteknologi och också internationetlt forskningssamarbete ägnas särskild uppmärksamhet.

Riksdagen har lagt fram två nya foörskningsprogram: ett för energiforskning och ett för teknikforskning.

Energiforskningsprogrammet skall löpa

FORUN, 12/198 fram till 1990 och kommer att kosta drygt 1 miljard SEK.

Styrelsen för teknisk utveckling, STU (motsvarar ungefär Teknologiska utvecklingscentralen TEKES i Finland) får 2,3 mrd SEK för sitt totala treårsprogram, vilket betyder en realökning om 5 procent. Tyngd Danmark: LÅG PROFI punktsområden är informationsteknologi, verkstadsteknik, bioteknik, biomedicinsk forskning och det nya området mikronik, ett tvärvetenskapligt område som väntas få stor betydelse i framtiden. 12 miljoner SEK är öronmärkta för mikronik under treårsperioden.

STU:s programstruktur ändras så att huvudområdena rubriceras Ny kunskap, Ny teknik och Nya produkter. Inom ramen för Ny teknik unleder STU nästa budgetår massiva satsningar på driftutvecklingssystem för processindustrin, medicinska bild- och kunskapssystem, högpresterande konstruktionskeramer samt kommunikationssystem för handlikappade. Dessutom skall särskilda medel satsas på FoU-programmet Gruvteknik 2000.

Uppfinnarstödet kommer att stärkas: Svenska uppfinnareföreningen får 3 miljoner SEK för försök med ett nät av lokala och regionala rådgivare, och ökad informationsservice.

Biotekniken är ett av de prioriterade områdena för den kommande treårsperioden. Utbyggnaden av Uftunas genetikcentrum, och den mikrobiologiska institutionen vid Lantbruksuniversitetet är viktiga länkar i denna forskningskedja. Havsföroreningarna ägnas ett separat åtgärdsprogram. Toxikologin får ett särskilt grundforskningsprogram: syftet är att studera kemiska ämnens skadliga effekt på människa och miljö. Ett miljövetenskapligt centrum skall byggas i Umeå.

Ett program för utveckling av svensk informationsteknologi kommer att genomföras under treårsperioden: budgeten går på en miljard SEK, varav staten står för hälften och näringslivet väntas bidra med resten. Programmet blir den stora näringspolitiska satsningen. Det sk IT-programmet skall stärka Sveriges oberoende på viktiga nyckelområden — utgångspunkten har varit att svenska företag hittills i så hög grad varit hänvisade till utländska och speciellt amerikanska leverantörer av avancerade produkter och tekniska data. IT-programmet består av tre block: ett inlett mikröelektronikprogram som handlar om att konstruera och till fortsättning på s 28

SKA HÖJA Ökod forskning skall sätta fart på den danska exporien. I kampen mot underskottet | bylesvalansen har regeringen målmedvetet satsat på FoU under de senaste åren. Och för att få mera pengar till forskningen arbetar industrin nu hår för att föroättra Ovskrivningsreglerna enligt finländsk modell.

Danmark satsade man i fjol drygt 8 miljarder DKK på forskning och utveckling. Av detta tillfaller hälften det privata nä ringslivet, medan den offentliga sektorn fick den andra hälften. Under de senast åren har regeringen sjösatt tre konkret program för ökad forskning. Det första är ett femårigt tekniskt utvecklingsprogram som går på 1,5 miljarder DKK. fortsättning på s 2 27

Norge: TEKNOLOGI

FÖR HELA LANDE inom Norge.

orge håller i rask takt på att öka sin satsningar på teknisk och naturve tenskaplig forskning och utveckling. Fastlandsindustrins svårigheter under oljeboomen, och oljeindustrins nuvarande kärva läge har med önskvärd tydlighet visat behovet av förnyelse. År 1985 satsades ca 8,2 mrå NOK, 1,63 procent av BNP, på FoU. I fjol hade siffrorna stigit till 9,3 och 1,8, medan uppskattningarna för detta år går på 10,3 mra NOK och 1,8 procent av BNP.

Norge ligger alltså tillsammans med Finland en aning före Danmark, rmen klart efter Sverige. Ambitionen ligger vid att komma upp till 2,5 procent av BNP år 1992. En stor del av de senaste årens tillväxt kommer

Sverige…

fortsättning från s 2 verka mikroelektronikkomponenter; teknisk industriell informationssystemteknik; samt effektiv användning av informationsteknologi.

Framtidsstudier skall organiseras som en fristående stiftelse med staten som enda stittare.

I övrigt går Sverige in för kraftfulla insatser för att finansiera europeiska samarbetsprojekt inom forskning och utveckling. Sverige ingår i det europeiska samarbetet inom Eureka, och har också avtal med EG om ökat forskningssamarbete. Sverige deltar också i det europeiska rymdsamarbetet.

RA 9

Danmark… fortsättning från & 27

Huvudområdet är informationsteknologi. Programmet godkändes av folketinget 1984 och pågår nu i full omfattning.

År 1985 inleddes ett biotekniskt program (500 miljoner DKK under fyra år) och i år har ett materialteknologiskt program på 2 miljarder DKK, fördelat på 10 år, startats.

I procent av bruttonationalprodukten är den danska satsningen på FoU inte imponerande. Med sina 1,25 procent är den mindre än Finlands 1,7 procent och den ligger under hälften av de forskningsintensiv 28

Den norska staten har gått in för att snabbt höja landets satsningar på FoU. Statliga satsningar anses behövas, eftersom Norge nar så få stora och forskningsintensiva företag. Den statliga förskningsstrategen NINF vill också slå ett slag för teknologispridninge från industrin och speciellt oljeindustrin, men staten satsar trots det ca hälften av FoU-pengarna. Regeringen är uttalat positiv, och det centrala forskningspolitiska organet NTNF (Norges Teknisk-Naturvitenskapelige Forskningsråd) äskar i sitt förslag till ny långtidsplan på en reell ökning på 10 procent för sina forskningsanslag.

NTNF bedriver inte själv forskning, utan planerar, finansierar och evaluerar verksamheten och lägger upp strategin. Rådet hanterar också kontakterna till internationella projekt som Eureka. Forskningen bedrivs av industrin, högskolorna och forskningsinstituten med SINTEF i spetsen. Budgeten för detta år går på ca 760 milj NOK, som tit ländernas. I USA och Sverige är motsvarande procenttal ca 3 respektive 2,7. Inom ramen för ett s k handlingsprogram för forskningen under de kommande åren har regeringen beslutat fördubbla sin insats inom 10-15 år.

Handlingsprogrammet bygger på principen att staten, med sitt ekonomiska stöd, katalyserar FoU-insatser i näringslivet. Handlingsprogrammet är ett slags bruksanvisning för intensifieringen av FoU-området och = efterlyser ökad integrering av forsknings- och industripolitiken och bättre samarbete mellan de ministerier som forskningen sorterar under.

Målet skall vara näringslivets behov. Statsmedel skall utgöra uppmuntran och stöd. Näringslivets behov och därav utkristalliserade initiativ ska vara ledtråden.

Att Danmark, med internationella ögon sett, har sackat efter i sin satsning på FoU har sin förklaring i det danska näringslivets struktur: idel små och medelstora företag med motsvarande små och rmedelstora tillgångar. Danmark har inga stora statsägda och -drivna koncerner som kunde fungera som forskningslokomotiv, inte heller något forskningsintensivt rymdprogram.

Av de 4 250 miljoner DKK som sammanlagt 1 200 företag i det privata näringslivet i fjol satsade på forskning härstammade över hälften (54 procent) från 92 av de större företagen. Till dem räknar danskarna företag med över 500 anstälida. Av Danmarks sammanlagt 7 000 företag hör en största delen beviljas via industridepartementet.

— NTNF är en statlig organisation, men kontakterna till näringslivet är intensiva via våra rådgivande organ, säger direktör TorOdd Berntsen, chef för Industriavdelning !l som omfattar de flesta högteknologiska satsningarna. — Vi vill också att näringslivet höjer sina FoU-satsningar, men industristrukturen med många små företag och få rika och starka företag försvårar det. Näringslivet får heller ingen extra stimulans genom t ex skattelättnader.

Vid sidan av den löpande verksamheten koncentrerar NTNF sina insatser på fem utvalda satsningsområden.

— Tre av dem är de vanliga i alla industriländer, informations-, material- och bioteknologi, medan två är mer specifikt norska, offshore-teknologi och havsbruk, säger Berntsen.

— Det informationstekniska programmet är störst och tvågrenat: dels skall det främja ibruktagandet av ny informationsteknologi inom den traditionella industrin, dels skall det stöda utvecklingen inom branschen själv. På detta område satsar vi klart på nischer som mjukvara, systemarkitektur, CIM och kontorsautomation. På komponentsidan är ambitionen enbart att skaffa den nödvändiga kunskap som behövs för till fortsättning på s 6 dast 100 till denna grupp — det är 1,4 procent.

Mest forskningsintensiva är elektronik-, läkemedels- och mätinstrumentbranscherna. Inom dessa tre områden har tillväxten i forskningsomkostnader sedan 1980 varit 7,5, 11,5 respektive 11,2 procent, medan den i genomsnitt varit endast 2,3 procent i landet.

Forskningen styrs av den statliga teknologistyrelsen som huvudsakligen förvaltar de offentliga forskningsmedel som tilldelas industrisektorn samt det till universitetssektorn knutna forskningssekretariatet som mest arbetar med medel till enskilda forskningsprojekt.

Danmark har inget konsulentnät för industrins forskning, men 30 3 k serviceinstitut — en del av dem över 50 år gamla. Dessa får omkring 25 procent av sina mede! från teknologistyrelsen, medan resten inflyter som betalning från industrier som beställer forskning av instituten.

Inom industrin råder idag missnöje över att regeringen, som ett led i sina strävanden att skapa balans i statsfinanserna, | fjol höjde företagsbeskattningen från 40 till 50 procent. Man anser att avskrivningsreglerna för medel som används till forskning i stället borde förbättras. Idag är högsta möjliga avskrivning 100 procent. Industriförbundet arbetar på vad direktören för FoUavdelningen, K-E Hansen, kaltar ”den finska modellen”. Det innebär 120 procent, och helst ännu mera. Sigyn Alenius 12/1987 FORUN,

Finnair flyger tiotals turer dagligen mellan Finland och de övriga nordiska länderna.

Från Helsingfors till Stockholm, Göteborg, Köpenhamn och Oslo. . Övriga rutter: Åbo-Stockholm, Mariehamn—Stockholm, Åbo-Köpenhamn, Vasa-Skellefteå och vice versa.

Goda förbindelser som är viktiga för oss här i Norden.

—SEK Avgångar i alla riktningar inom Norden.

OHLY Y

Nordiskt samarbete. FINNER