Fortsatt liberalisering eller protektionism

Taggar: Personer: Staffan Burenstam Linder Teman: världshandel

Åttiotalets världshandel:

Fortsatt liberaliseing eller protektionism?

I vilken riktning kommer den internationella handeln att utvecklas under nästa årtionde? Kommer världshandeln att kännetecknas av fortsatt liberalisering eller får vi uppleva en ny våg av protektionism? Skapar de globala stabiliseringspolitiska och strukturella svårigheterna i industriländern nya barriärer för frihandeln?

Det är aktuefla spörsmål som idag ställs av nationalekonomer, ekonomister, företagsledare och politiker.

Ekon dr Staffan Burenstam Linder, professor i nationalekonomi vid Stockholms Handelshögskola och handelsminister i Fälldins avgångna borgerliga trepartiregering är en övertygad förespråkare för frihandel.

wy»” — Frihandelns främsta fördel är att den ger utrymme för specialiseringar. Varje land kan inte tillverka allting. Det är därför bra att kunna importera det man har svårt att tillverka, och i stället inrikta sig på att producera och exportera det man är bättre på att göra än andra. Exporten skapar dessutom resurser för import, framhåller Staffan Burenstam Linder i en intervju för Forum,

Handeln över gränserna ökar konkurrensen mellan olika produkter och konkurrensen medför å sin sida effektivitet.

— Effektivitet innebär ändamålsenlighet, dvs att med minsta möjliga insats av resurser nå ett mål. Inom ett företag under konkurrens fordras ett ständigt sökande efter nya och överlägsna lösningar för att inte själv bli utslagen. Innehållet i ett skickligt företagande är att hela tiden utveckla sig och åstadkomma innovationer, påpekar Burenstam Linder.

Han konstaterar vidare att det inom handeln mellan länder krävs ett ännu intensivare utvecklingsarbete eftersom antalet konkurrenter är större.

— Pressen att anstränga sig är större, men också lockelsen. De fasta kostnader som sökandet är förenat

Wall Street i New York — den amerikanska = storfinansens knutpunkt och ett av världshandelns stora centra.

med kan slås ut på större serier. Ökad konkurrens genom utrikeshandel ger alltså ett bättre resursutnyttjande, och därigenom en mera innovativ och tillväxtinriktad ekonomi.

Frihandeln har under efterkrigsåren obestridligt gått kraftigt framåt. Främst inom ramen för GATT-samarbetet har betydande åtgärder vidagits för att riva ned handelsbarriärerna. Den sk Tokyo-rundan har under de senaste månaderna sysselsatt förhandlarna från de ledande handelsnationerna. Det gäller avskaffandet av de sk icke-tariffära hindren för världshandeln. De förberedande diskussionerna skall avslutas före den 15 december. Oenigheten gäller främst selektiva skyddsklausuler, jordbruk, tullsänkningsnivåer och statliga subventioner.

Staffan Burenstam Linder är optimist beträffande Tokyo-rundan. — Den är dömd att lyckas, säger han. — Tokyo-rundans betydelse för liberaliseringssträvandena är i och för sig kanske marginell, Under alla omständigheter innebär den en spärr för fortsatt spridning av protektionismen.

Strukturkris

Produktionen i industriländerna har under 1970-talet haft betydande anpassningssvårigheter till den snabba utvecklingen med strukturkriser som följd. Flera industrier har råkat i svårighet som en följd av stora förändringar i utbud och efterfrågan. De kraftiga relativprisförskjutning FORUM 18/7 arna beträffande energin har medfört efterfrågerubbningar inom andra sektorer, och skapat branschkriser. Dessutom har vissa u-länder förmått utveckla en betydande konkurrenskraft inom ett antal sektorer.

— Den bristande anpassningsförmågan är en allmäneuropeisk företeelse. Den beror framför allt på den bristande rörligheten på arbetsmarknaden. Trögheten framträder både geografiskt och yrkesmässigt, samt mellan företag, säger Burenstam Linder.

Han nämner en rad orsaker till den bristande rörligheten Ö I allt flera familjer har bägge parter arbete utanför hemmet. Det gör det genast mycket svårare att flytta om den ena blir arbetslös.

GÖ Genom det ökade välståndet har beredvilligheten att ta pålfrestningar genom omställningar blivit mindre, vi har helt enkelt blivit mera bekväma av oss.

Staffan Burenstam Linde ,

FORUM 18/7 € De höga skatterna gör det mindre lockande att ägna sig åt bristyrken även om lönen för dessa skulle vara större.

Ö Den låga ekonomiska tillväxten i Europa har inte heller gjort anpassningsprocessen lättare.

Ö Slutligen har företagen och produktionsenheterna blivit större, vilket medför att det politiskt och socialt blir svårare att acceptera nedläggningar än om ett antal mindre företag går i stöpet.

— Det är emellertid ett oeftergivligt krav att kunna ställa om och anpassa sig till förändrade förutsättningar. Världen står inte stilla. Nya produktionsmetoder och produkter utvecklas, och nya konkurrenter börjar producera till lägre kostnader. Även om man skulle kunna tänka sig att skydda vissa näringar mot import, kan man inte skydda exportindustrin från nya konkurrenter, understryker Staffan Burenstam Linder.

Anpassningsförmåga krävs sålunda av i synnerhet de länder där en stor del av industriproduktionen går på export.

— Vill vi inte göra industriella omställningar får vi istället ställa om oss till en drastiskt lägre levnadsstandard, säger Burenstam Linder, och hänvisar bl a till den krisdrabbade svenska varvs-, stål- och textil och konfektionsvaruindustrin. Världshandeln kräver omställningar.

Handeln och subventionerna

I industriländerna har struktursvårigheterna delvis mötts med statliga subventioner för att mildra och överbygga problemen. Men har velat ge en näring resurser för att klara en omställning och trappa ned verksamheten på ett sätt som socialt sett är acceptabelt. Men Staffan Burenstam Linder vill fästa uppmärksamheten vid att subventionspolitiken också har sina risker.

— Den tar friska resurser från me ra dynamiska och framtidsbetonade användningsområden. Subventionerna kan också invagga mottagaren i den falska tron att inga omställningar krävs. Vidare kan en sådan politik leda till handelspolitiska problem genom att konkurrensen snedvrids. Andra länder kan uppfatta åtgärderna som osolidariska och som att man exporterar sina problem och sin arbetslöshet.

Den långvariga djupa ekonomiska krisen i industriländerna har medfört att subventioner blivit allt vanligare. Vid OECD:s ministermöte i juni detta år fattade man mot den bakgrunden ett beslut om sk positiva anpassningsåtgärder. Man slog bla fast en rad principer för på vilket sätt sk selektivt strukturstöd till enskilda branscher eller företag skall utformas. OECD konstaterade att försiktighet bör iakttas så att självförsörjningsargumentet såsom ett led i en naturlig beredskapspolitik inte missbrukas till ren protektionism. Strukturkriserna skall inte få motarbeta frihandelssträvandena.

Staffan Burenstam Linder avvisar också tanken på att de stabiliseringspolitiska problemen i industriländerna skulle kunna avhjälpas genom en mera protektionistisk hållning. Arbetslöshet och rubbningar i betalningsbalansen är argument som ofta framförs av motståndare till frihandel.

— Frivilliga exportbegränsningar och vissa former av statsstöd kan i och för sig vara lika effektiva begränsande åtgärder som tullar och kvoter. Men stabiliseringspolitiska problem skall mötas med stabiliseringspolitiska åtgärder, inte med handelspolitiska åtstramningar. Devalvering, momsförhöjning och kraftiga kreditrestriktioner visade sig i Sverige vara effektiva medel för att minska underskottet i handelsbalansen, påpekar ex-handelsministern.

Han framhåller också att vissa empiriska studier visar att länder med en mycket öppen ekonomisk strategi uppvisat en större stabilitet än de stater som genom en inåtvänd ekonomisk politik haft ett mindre ekonomiskt beroende. 15