Frankrike: dags för realism och effektivitet

av Francois Coudurier Forum 1984-17, sida 24, 14.11.1984

Taggar: Orter: Frankrike Teman: ekonomi

FRU

Frankrike: Realism och återhållsamhet för att jaga ut de gamla demonerna

Sommaren 1984 blev ingen sinekur i Frankrike med ny regering, ändlös polemik i nationalförsamling och senat samt en flod av prisförhöjningar. Nu kan Laurent Fabius, som slutfört konstitueringen av sitt kabinett, dyka ned i besvärliga sakfrågor för att försöka uppnå sina två viktigaste mål: att samla fransmänne och modernisera ekonomin.

I Den franska samlingen är snabbt avklarad då den ju bara är en retorisk blomma avsedd att visa hur oppositionen, i sin envishet att inte acceptera de omöjliga kraven i skolreformen och konstitutionellt referendum, helt enklet vägrar att inlåta sig på en dialog. Här har debatten alla möjligheter att bli förgiftad under höstens lopp, speciellt som högern har en känsla av förlig vind i seglen.

När det sedan gäller moderniseringen av ekonomin är det en helt annan sak. Redan Fabius stil skiljer sig märkbart från hans föregångares, Mauroys. Det är slut med den lyriska högstämdheten och de socialistiska dogmerna. Efter de tre första årens Utopia har realismen och effektiviteten åter sats i högsätet. Ivriga krafter bland arbetsmarknadsorganisationerna, företagsledare och tjänstemän är beredda att gå premiärministern till mötes, bekymrade som de är över den usla ekonomiska utvecklingen. Men parterna står ändå på olika poler när det gäller hur de stora frågorna som inflation, arbetslöshet och utrikeshandeln skall skötas.

OECD: Godkänt för ansträngningarna men ej för resultaten

I För att bättre kunna urskilja problemen efter det traditionella ”återupptagandet av arbetet” på hösten bör man te en titt på Frankrikes tillstånd. OECD-rapporten över Frankrike ger våra ledare godkänt för deras ansträngningar, men den ser inte fram mot någon större tillväxt under 1984 och 1985. Dessutom skulle den vara betydligt långsammare än den hos Frankrikes handelspartners. Ytterligare varnar experterna vid OECD för fyra stora faror som lurar: svällande budgetunderskott, prisglidningar, ökad arbetslöshet och yttre obalans. .

Så här i budgettider måste rapporten anses vara ett slags ”gratis” reklam för regeringen. OECD påpekar att en modernisering av ekonomin absolut måste följas av en modernisering av produktionsappara R 2 ten — annors kommer varje konjunkturuppgång att följas av en försämring av bytesbalansen. Också företagen borde för sin del bättre anpassa sig till efterfrågan för att klara av den utländska konkurrensen.

Nyckeln till en hållbar tillväxt är en massiv ökning av investeringarna, men detta beror i stor utsträckning på företagens möjligheter att öka vinsterna och där med självfinansieringen. OECD rekommenderar därför regeringen att fortsätta åtstramningspolitiken, att bromsa löneutvecklingen och lätta på företagens pålagor.

Budgetkamp mella socialister och kommunister

Sålunda blir 1985 års budget säkert ett föremål för stridigheter mellan socialisterna och kommunisterna. När förre finansministern Jaques Delors annonserade en åtstramad budgetpolitik utan gemensamma drag med 1984 års motsvarande, utlöste han en politisk storm som ännu inte helt bedarrat, eftersom hans efterträdare, Beregovoy går vidare på samma linje. När det sedan gäller den positiva motpolen till åtstramning, skattesänkningar för fransmännen, får regeringen sin skopa full av kommunisterna, av skattebetalarna med ingrodd misstro och av en sarkastisk opposition, som knappast tror på sossarnas fagra löften. Detta i all synnerhet som s0cialisterna anses vara förklarade anhängare till allt vad skatter heter.

Dessutom är det svårt att förstå hur denna version av den berömda parollen ”i morgon får vi raka oss gratis” skulle vara genomförbar tillsammans med regeringens vilja att införa en superhård åtstramning nästa år. Förste man i det komrmunistdominerade fackförbundet CCT, Herman Krasucki, har redan ställt frågan ”vilka fransmäns skatter skall det nu sedan lättas på”? Det är ett skott som vet var det tar bland vänsterröstarna.

Problemet är att veta vilken orientering herrar Mitterand och Fabius önskar ge den ekonomiska politiken. Det är sannolikt

Av FRANCOIS COUDURIE att presidenten och hans medhjälpare vill bevisa att de kan lyckas där högern aldrig vågat: sänka skatterna och jaga ut de gamla demonerna, dvs att socialisterna i historiskt perspektiv alltid misslyckats finansiellt.

Finansministern står inför ett hårt företag då hans manöverutrymme är begränsat av en utlandsskuld på 75 mrd USD. Det är en hårt åtdragen korsett, som nog föranleder en synnerligen åtstramad politik under ett par, tre år. Det andra som också inskränker hans möjligheter är en tilltagande debatt mellan anhängarna av åtstraming och de kompromisslösa förespråkarna för en ändring till en beslutsamt expansiv politik.

Nästa val närmar sig

Medan alltså missnöjet gror måste regeringen visa prov på en speciellt stark känsla för sitt ansvar för att kunna kräva fransmännen på nya offer. Nedräkningen har redan börjar för socialisterna, vilka inte längre har mer än 20 månader på sig att övertyga väljarna att rösta vänster vid nästa val till nationalförsamlingen. Det är ett krävande företag då Frankrike missade sin rendez-vous med den förra högkonjunkturen.

Löntagarnas köpkraft kommer ännu att sjunka nästa år, arbetslösheten kommer att beröra 11 procent av den aktiva befolkningen, och den positiva differensen i tillväxt till Frankrikes EG-partners som uppnåddes 1981 och 1982 har helt smultit samman. Regeringen har fångats av sina egna misstag från tidigare och det ända sättet att klara sig ut är att kräva nya plågsamma ansträngningar, vars frukter i form av solid tillväxt inte kommer att kunna plockas förrän tidigast efter valet 1986. Oppositionen har för sin del inga skäl att förvärra den politiska spänningen och accentuera den ekonomiska nedgången. Den har tvärtom all orsak att hoppas, att Fabius skall ha lyckats i sitt uppsåt om den kommer att ta tömmarna i hand om två år.